Psaltaren 51:5-19

Psaltaren 51:5-19 Karl XII 1873 (SK73)

Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig. Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder. Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat. Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten. Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda. Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig. Vänd bort ditt ansigte ifrå mina synder, och afplana alla mina missgerningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta, och gif i mig en ny viss anda. Förkasta mig icke ifrå ditt ansigte, och tag icke din Helga Anda ifrå mig. Tröst mig igen med dine hjelp, och den frimodige anden uppehålle mig. Ty jag vill lära öfverträdarena dina vägar, att syndarena måga vända sig till dig. Fräls mig ifrå blodskulder, Gud, som min Gud och Frälsare är; att min tunga må lofva dina rättfärdighet. Herre, upplåt mina läppar, att min mun må förkunna din pris. Ty du hafver icke lust till offer, eljest ville jag väl gifva dig det; och bränneoffer behaga dig intet. De offer, som Gudi behaga, äro en bedröfvad ande. Ett bedröfvadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke föraktandes. Gör väl vid Zion, efter dina nåde; uppbygg murarna i Jerusalem. Då skola dig behaga rättfärdighetenes offer, bränneoffer och heloffer; då skall man oxar uppå ditt altare offra.

Psaltaren 51:5-19 Svenska 1917 (SVEN)

Ty jag känner mina överträdelser,  och min synd är alltid inför mig.  Mot dig allena har jag syndat  och gjort vad ont är i dina ögon;  på det att du må finnas rättfärdig i dina ord  och rättvis i dina domar.  Se, i synd är jag född,  och i synd har min moder avlat mig.  Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden;  så lär mig då vishet i mitt innersta.  Skära mig med isop, så att jag varder ren;  två mig, så att jag bliver vitare än snö.  Låt mig förnimma fröjd och glädje,  låt de ben som du har krossat få fröjda sig.  Vänd bort ditt ansikte från mina synder,  och utplåna alla mina missgärningar.  Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,  och giv mig på nytt en frimodig ande.  Förkasta mig icke från ditt ansikte,  och tag icke din helige Ande ifrån mig.  Låt mig åter få fröjdas över din frälsning,  och uppehåll mig med villighetens ande.  Då skall jag lära överträdarna dina vägar,  och syndarna skola omvända sig till dig.  Rädda mig undan blodstider, Gud,      du min frälsnings Gud,  så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.  Herre, upplåt mina läppar,  så att min mun kan förkunna ditt lov.  Ty du har icke behag till offer,      eljest skulle jag giva dig sådana;  till brännoffer har du icke lust.  Det offer som behagar Gud      är en förkrossad ande;  ett förkrossat och bedrövat hjärta      skall du, Gud, icke förakta. [ (Psalms 51:20)  Gör väl mot Sion i din nåd,  bygg upp Jerusalems murar. ] [ (Psalms 51:21)  Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig,      brännoffer och heloffer;  då skall man offra tjurar på ditt altare. ]

Psaltaren 51:5-19 Svenska Kärnbibeln (SKB)

För jag är väl medveten om mina överträdelser (rebelliska handlingar) och min synd är alltid inför mig. Mot dig (Gud), enbart mot dig, har jag syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Du är rättfärdig när du talar och du är rättvis när du dömer. [Detta är centrum i den första delen – Gud är rättfärdig och rättvis.] Se, jag är född i skuld (synd och dess konsekvens – singular) och i synd föddes jag av min mor. [Psalmistens poäng är att han har varit en syndare ända sedan han föddes. Det är vad första raden i vers 5 säger, sedan ger han extra tyngd åt det när han går tillbaka ända till befruktningen. Det är ett typiskt litterärt sätt i hebreisk poesi där den andra raden antingen ger en motsats eller förstärker den första raden. Här förstärker den första raden att han är en syndare. I kontext av hela psalmen så är David tydlig med att psalmen handlar om hans otrohetsaffär med Batsheva och den skuld han känner, se vers 2. Det är hans skuld: ”Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd, för jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig.” Även om versen har använts (ur sitt sammanhang) för att säga att all sexualitet är syndig, så stämmer ju inte det med Bibelns helhetssyn på detta där det är något gott i ett äktenskap.] Se, sanning i det innersta är din önskan, det som behagar dig, gör mig därför sådan att jag förstår vishet i mitt innersta, i djupet av min varelse. Rena mig med isop så att jag blir ren [jag var som en spetälsk], tvätta mig, så att jag blir vitare än snö. [Jes 1:18] [Samma ord för att ”tvätta” återkommer här, se vers 4.] Låt mig höra fröjd och glädje, så att benen som du har krossat (tillintetgjort) kan bli glada igen. [Benen används symboliskt för människans innersta.] Göm ditt ansikte från mina synder och utplåna (radera, omintetgör) all min skuld (alla mina synder och dess konsekvenser) [plural]. Skapa [1 Mos 1:1] ett rent hjärta i mig, Gud (Elohim), och förnya en ståndaktig (upprätt, stark) ande i mig. [Gör min ande motståndskraftig mot synd.] Förkasta mig inte från ditt ansikte och ta inte din helige Ande ifrån mig. Låt mig få tillbaka glädjen över din frälsning och låt villighetens ande upprätthålla mig. [Hebr. roach nadiv kan också ha betydelsen av en generös/ädel inställning.] Då ska jag undervisa överträdarna dina vägar och syndarna ska återvända till dig. [Central vers – jag ska undervisa dina vägar.] Rädda (ryck bort) mig från blodskuld Gud (Elohim), min frälsnings Gud (Elohim), så ska min tunga sjunga om (höja gälla jubelrop i triumferande glädje över) din rättfärdighet. Herre (Adonaj) öppna du mina läppar och min mun ska berätta (förkunna) ditt lov. Du har inte behag till offer, annars skulle jag ge dig det; du finner ingen tillfredsställelse i brännoffer. [Hos 6:6] Ett offer till Gud (Elohim) är en brusten ande, ett brustet och krossat (tillintetgjort) [ångerfullt] hjärta, o Gud (Elohim), det ska du inte förakta (ringakta, avvisa).