Psaltaren 46:1-7
Psaltaren 46:1-7 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför räds vi inte även om jorden ger vika och bergen störtar i havets djup, om vågorna brusar och svallar så att bergen bävar vid deras uppror. Sela En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, den Högstes heliga boning. Gud bor där inne, den vacklar inte. Gud hjälper den när morgonen gryr. Folken larmar, riken vacklar, han höjer sin röst – då smälter jorden.
Psaltaren 46:1-7 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren. En sång av Koras söner till alamót. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet, om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror. Sela. En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning. Gud bor där inne, den vacklar inte, Gud hjälper den när morgonen gryr. Hednafolken larmar, riken vacklar, han låter sin röst höras, då smälter jorden.
Psaltaren 46:1-7 Karl XII 1873 (SK73)
En visa, Korah barnas, om ungdomen, till att föresjunga. Gud är vår tillflykt och starkhet; en hjelp uti de stora bedröfvelser, som oss uppåkomne äro. Derföre frukte vi oss intet, om än verlden förginges, och bergen midt i hafvet sönko; Om än hafvet rasade och svallade, så att för dess bullers skull bergen omkullföllo. Sela. Likväl skall Guds stad lustig blifva med sina brunnar, der dens Högstas helga boningar äro. Gud är när dem derinne; derföre skall han väl blifva. Gud hjelper honom bittida. Hedningarna måste förtvifla, och Konungariken falla; jorden måste förgås, då han sig höra låter.
Psaltaren 46:1-7 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet; om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela. En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning. Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr. Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.
Psaltaren 46:1-7 nuBibeln (NUB)
Gud är vår tillflykt och starkhet, en beprövad hjälp i vår nöd. Därför är vi inte rädda även om jorden skulle skaka och bergen störta ner i havsdjupen, även om dess vatten skulle brusa och skumma och bergen skaka vid havets uppror. Séla Det går en flod vars strömmar gläder Guds stad, till den Högstes heliga boning. Gud själv är i dess mitt, den ska aldrig vackla. Gud hjälper den när morgonen gryr. Folken väsnas och riken faller. Han höjer sin röst, och jorden förgås.
Psaltaren 46:1-7 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av (för) Korachs söner. En sång för alamot. [Det hebreiska ordet alamot betyder jungfrur och syftar antagligen på en musikstil. Kanske är psalmen skriven för att sjungas av en flickkör. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”till dolda ting”, och har även tillägget ”För ändens tid” i inledningen, samma fras som inleder många psalmer.] ______ Gud (Elohim) är vår tillflykt och [vår] styrka (starkhet, makt), en hjälp (en hjälpare) i nöden (motgångarna, svårigheterna) – väl beprövad. [Även med betydelsen: ständigt och mycket närvarande – alltid där.] Därför ska vi inte frukta (vara rädda) även om jorden förändras (ger vika, skälver, skakar) och bergen störtar ner i havens djup, även om vågorna är i uppror och skummar (svallar), och bergen skakas på grund av stora forsande vattenmassor. [Bergen kan i detta sammanhang även syfta symboliskt på städer och riken, och haven på hednafolk. Vi ska inte frukta även om jorden skakas av ekonomiska, politiska och sociala problem som aldrig tidigare skådats.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Det finns en flod vars flöden ger glädje åt Guds (Elohims) stad, den Högstes (Elions) heliga boning. Gud (Elohim) bor i staden, den kan inte falla (skakas). Gud (Elohim) räddar den när morgonen gryr. Hednafolk är i uppror, och riken skakas. Då hörs hans röst, och jorden (marken, invånarna) smälter.
Psaltaren 46:1-7 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. Av Korachs ättlingar, en sång. Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. Därför räds vi inte om än jorden skälver och bergen störtar i havets djup, om än vattnen brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror. Här är en flod vars strömmar ger glädje åt Guds stad, som den Högste har helgat till sin boning. Därinne bor Gud, den skall aldrig falla, den får hjälp av Gud när morgonen gryr. Folken larmar, riken vacklar. Då hörs hans röst och jorden bävar.
