Psaltaren 41:1-13
Psaltaren 41:1-13 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, en psalm av David. Salig är den som tar sig an den fattige, HERREN skall befria honom på olyckans dag. HERREN skall bevara honom och hålla honom vid liv. Han skall prisas lycklig i landet. Du överlämnar honom inte åt hans fiender. HERREN är hans stöd när han ligger sjuk, hela hans läger förvandlar du. Jag säger: HERRE, var mig nådig, bota min själ, ty jag har syndat mot dig. Mina fiender säger illvilligt om mig: "När skall han dö och hans namn försvinna?" Om någon kommer och besöker mig talar han falska ord. Han samlar på skvaller och sprider sedan ut det. De som hatar mig viskar till varandra om mig, de tänker ut sådant som skall skada mig: "Obotlig skada har drabbat honom, han som ligger där skall aldrig resa sig." Också min vän som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter sin häl mot mig. Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så att jag kan vedergälla dem. Jag vet att du har mig kär, ty min fiende får inte jubla över mig. Mig uppehåller du i min oskuld och låter mig stå inför ditt ansikte för evigt.
Psaltaren 41:1-13 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden. Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja. Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet. Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig. Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås? De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut. Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig. De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen. Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna. Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem. Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig. Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga. Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.
Psaltaren 41:1-13 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren; en psalm av David. Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag. HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja! HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger. Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig. Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?» Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom. De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada. »Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.» Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl. Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem. Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig. Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. ---- [ (Psalms 41:14) Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen. Den bedrövades och förföljdes längtan till Guds hus. ]
Psaltaren 41:1-13 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Salig är den som bryr sig om den fattige! HERREN ska befria honom på olyckans dag. HERREN ska bevara honom och hålla honom vid liv, han ska skattas lycklig i landet. Du utlämnar honom inte åt hans fienders vilja. HERREN stöder honom vid sjukbädden, under hans sjukdom förvandlar du helt hans läge. Jag säger: HERRE, förbarma dig över mig! Bota min själ, för jag har syndat mot dig. Mina fiender säger elakt om mig: "När ska han dö och hans namn försvinna?" Kommer någon och besöker mig talar han tomma ord, han samlar på skvaller och går sedan och sprider det. Alla som hatar mig viskar till varandra om mig, de tänker det värsta om mig: "Han har drabbats av något dödligt, han ligger där och reser sig aldrig mer." Även min vän som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter sin häl mot mig. Men du, HERRE, förbarma dig över mig och upprätta mig, så ska jag ge dem vad de förtjänar. Jag vet att du älskar mig, för min fiende triumferar inte över mig. Du stöder mig i min oskuld och låter mig stå inför ditt ansikte för evigt.
Psaltaren 41:1-13 nuBibeln (NUB)
Lycklig är den som tar hand om den svage. HERREN befriar honom på olyckans dag. HERREN skyddar honom och håller honom vid liv. I landet prisas hans lycka, och han utlämnas inte till sina fiender. HERREN vårdar honom på sjukbädden när han ligger sjuk, du låter honom återhämta sig från sjukdomen. Jag sa: ”HERRE, var nådig mot mig och gör mig frisk igen, för jag har syndat mot dig!” Mina fiender säger elakt om mig: ”När ska han dö och hans namn utplånas?” När någon kommer och besöker mig talar han falskt och samlar på ondska, för att sedan gå och sprida ut det. Alla mina ovänner viskar tillsammans och tänker ut ont mot mig. ”Han har drabbats av en förfärlig sjukdom och kommer aldrig mer upp ur sängen där han ligger!” Till och med min vän som jag litade på och som åt mitt bröd har lyft sin häl mot mig. HERRE, var mig nådig, hjälp mig upp! Låt mig ge dem vad de förtjänar! Då vet jag att du älskar mig, om min fiende inte får triumfera över mig. Du upprätthåller min integritet och låter mig vara i din närhet för evigt.
Psaltaren 41:1-13 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. ______ Välsignad är den som ser (reflekterar, agerar; på ett vist sätt hjälper) den fattige; på den onda dagen ska Herren (Jahveh) rädda honom. [Det hebreiska ordet sakal betyder både att fysiskt se något, men också själva processen att tänka och fundera över situationen och slutligen också att agera. Ordet för fattig är i singular. Här avses inte alla fattiga i hela världen, utan en specifik person och dess unika situation. Bibeln blir personlig och får oss att tänka, vem i min närhet är den fattige? Det handlar om att sätta sig in i personens behov och utifrån det göra en vis bedömning av vad den andra personen bäst blir hjälpt av. Det kan innebära allt från undervisning, praktisk och ekonomisk hjälp, men också bön och att räkna med Guds ingripande, se Apg 3:6. Den andra delen ”på den onda dagen ska Herren rädda honom” tolkas ibland som att det syftar på den som ser den fattige. Det blir i så fall en gudsbild där man kan ”köpa sig” frälsning. Troligare, även textmässigt, är att det är en uppmaning att se hur Gud har omsorg och räddar den fattige, ett sådant exempel är Lasarus, se Luk 16:19-31. Eftersom Jesus citerar från psalmen, och den har messianska undertoner i inledningen, kan vi även se en djupare innebörd här. Vi uppmanas att se, studera och begrunda Jesu liv. Han var rik men blev fattig för vår skull, se 2 Kor 8:9. Gud grep in och uppväckte Jesus och lät honom öppet visa sig, se Apg 10:40.] Herren ska bevara honom och upprätthålla (återge) hans liv, han ska kallas välsignad i landet. Inte ska du överlämna honom åt hans fienders vilja. Herren ska upprätthålla honom på sjukbädden; i hans lidande förvandlar du hans bädd. [Vers 5-11 ramas in av bönen att Herren ska vara nådig.] Jag säger Herre (Jahveh): ”Visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot mig; hela min själ (mitt liv), för jag har syndat mot dig. Mina fiender talar ont om mig: ’När ska han dö och hans namn utplånas? Om han kommer på besök, då talar han tomhet. Hans hjärta samlar på ondska; när han går ut, sprider han det.’ Tillsammans viskar (hebr. lehesh) alla mina ovänner om mig, de smider onda planer mot mig. [Viskar är ett onomatopoetiskt (ljudhärmande) ord som låter som en orms väsande ljud, se även Jak 3:5-10.] [De säger om mig:] ’Något ondskefullt (hebr. belijaal) har sköljts över honom, han ligger där och reser sig aldrig mer.’ [I Dödahavsrullarna framställs Belijaal som en person vilken är Guds fiende som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Messias kan ha med Belijaal (Beliar), se 2 Kor 6:15.] Ja, min vän, en som jag litade på, en som åt mitt bröd [vid samma måltidsbord], lyfter sin häl mot mig (förråder mig).” [Jesus citerar denna psalm under den sista måltiden och refererar till Judas, se Matt 26:23Mark 14:18Luk 22:21Joh 13:18. I Davids liv kan denna falska vän syfta på Ahitofel. Vi läser hur han var Davids rådgivare och nära vän, se 2 Sam 15:12. Han var troligtvis även Batshevas farfar, se 2 Sam 11:323:34. Det kan förklara varför Ahitofel så villigt går med i Avshaloms kupp mot David, se 2 Sam 15:12. Han hade personliga skäl att hämnas David som hade betett sig illa mot hans barnbarn Batsheva (David hade ju dödat hennes man och sedan tagit henne som hustru). Det kan förklara hans första råd att sexuellt vanära Davids bihustrur, se 2 Sam 16:15-23. Även i hans andra råd till Avshalom, att döda David, kan man ana att det finns ett personligt motiv, se 2 Sam 17:1-2. Det finns en parallell mellan Ahitofel och Judas i hur de dog. Båda tog sina egna liv genom att hänga sig, se 2 Sam 17:23.] Men du, Herre (Jahveh), visa nåd (ge mig favör; var välvillig), upprätta mig så jag kan återgälda (återförenas med) dem. [Hebreiska sillem har samma rot som ordet shalom. Ordet har att göra med upprättelse och att en relation blir hel. Det ligger helt i linje med Bibelns undervisning att söka frid och återupprätta relationer, se Ords 20:22Rom 10:17-19. David sörjde djupt sin son Absaloms död, 2 Sam 18:33.] Genom detta vet jag att du har behag till mig, att min fiende inte jublar över mig. Du upprätthåller min integritet, och låter mig stå inför ditt ansikte (i din närhet) för evigt! ______
Psaltaren 41:1-13 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. En psalm av David. Lycklig den som tar sig an den svage, honom skall Herren rädda på olyckans dag. Herren bevarar honom och ger honom liv, han prisas lycklig i landet. Du låter inte fiender sluka honom. Herren stöder honom när han ligger sjuk. På sjukbädden gör du honom frisk. Jag sade: »Herre, visa mig nåd, gör mig frisk, jag har syndat mot dig.« Mina fiender säger elakt om mig: »När skall han dö och hans namn plånas ut?« De som besöker mig talar tomma ord, de lägger allt ont på minnet, går sedan ut och sprider det. Alla mina ovänner viskar om mig och smider onda planer mot mig. »Något fruktansvärt har drabbat honom, där ligger han och reser sig aldrig.« Också min vän som jag litade på och som delade mitt bröd, han trampar på mig. Men du, Herre, visa mig nåd, hjälp mig upp, så får jag ge dem vad de förtjänat! Om min fiende inte får triumfera vet jag att jag är älskad av dig. Jag är utan skuld, därför stöder du mig, du låter mig alltid vara dig nära. *