Psaltaren 40:1-5
Psaltaren 40:1-5 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, en psalm av David. Jag väntade ivrigt på HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta. Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och frukta, och de skall förtrösta på HERREN. Salig är den man som sätter sin förtröstan till HERREN och inte vänder sig till de stolta, de som viker av till lögngudar.
Psaltaren 40:1-5 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Davids, till att föresjunga. Jag förbidde Herran; och han böjde sig till mig, och hörde mitt rop; Och drog mig utu den grufveliga kulone, och utu träcken; och satte mina fötter uppå ett hälleberg, så att jag visst gå kan; Och hafver gifvit mig en ny viso i munnen till att lofva vår Gud. Det skola månge se, och frukta Herran, och hoppas uppå honom. Säll är den som sitt hopp sätter till Herran, och icke vänder sig till de högfärdiga, och de der med lögn umgå.
Psaltaren 40:1-5 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren; av David; en psalm. Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta; han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN. Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.
Psaltaren 40:1-5 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag väntade och väntade på HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta, han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många ska se det och frukta och förtrösta på HERREN. Salig är den som har HERREN till sin trygghet och inte vänder sig till de stolta, de som viker av till lögn.
Psaltaren 40:1-5 nuBibeln (NUB)
Uthålligt väntade jag på HERREN, tills han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop. Han drog upp mig ur fördärvets grop, upp ur träsket och dyn, han satte mina fötter på en klippa och ställde mig på fast mark. Han gav mig en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud, Många ska se det och frukta och sätta sin lit till HERREN. Lycklig är den som förtröstar på HERREN och som inte vänder sig till de stolta, till dem som viker av till falska gudar.
Psaltaren 40:1-5 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. ______ Jag väntade tålmodigt på (sökande sökte jag ivrigt efter) Herren (Jahveh), och han böjde sig till mig och hörde mitt rop (rop på hjälp; nödanrop). [I versens inledning intensifieras och förstärks det hebreiska verbet qavah (som i sin grundform betyder att ivrigt söka och uthålligt vänta) genom att det upprepas och då kan uttryckas ”sökande jag sökte”. Verbet har även betydelsen att tvinna sig samman som en tråd. Det är en bild på en aktiv väntan där den som söker Gud blir sammanflätad med honom. Ordet för rop är det något ovanligare shavah som David just använt för sin vånda i psalmen innan, se Ps 39:13. Nu beskriver han sitt bönesvar:] Han drog mig upp ur fördärvets (tumultets) grop (grav, cistern, brunn), ur lerans [djupa] dy. Han ställde mina fötter på en klippa [en hög och ointaglig bergskam], han gjorde mina steg fasta. [Jeremia kunde säkert relatera till denna psalm när han några hundra år senare hissades ner i en vattencistern i Jerusalem, se Jer 38:6-7. Ordet för ”fördärv” är ovanligt och beskriver också vågors dån och brus. Bilden skiftar helt i versens andra del. Det är inte bara en temporär räddning till en klippavsats – utan till ett högt berg! Att bestiga ett sådant berg är riskfyllt, men Herren gjorde stegen fasta. Det hebreiska ordet för steg, ashshur, används ofta om vandringen med Gud (Ps 17:537:3144:1973:2) och ger en antydan om att Herren inte bara räddade psalmistens liv, utan även grundlade, möjliggjorde och etablerade hans fortsatta vandring med Gud.] Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud (Elohim). Många ska se och frukta (vörda, ära), och förtrösta (lita) på Herren (Jahveh). [Orden för att se (som det är böjt i verbformen här) är jiro och frukta är snarlika jirao och följer varandra naturligt. Här uttrycker David en bön och önskan att många ska se vad Gud har gjort, och själva få tro och förtröstan på att Herren vill göra samma sak för dem.] Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar] som valt att göra Herren (Jahveh) till sin trygghet, som inte vänder sig till de stolta och de som viker av till lögn [avgudar].
Psaltaren 40:1-5 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. Av David, en psalm. Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga. Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och bäva och sätta sin lit till Herren. Lycklig den som litar fast på Herren och inte vänder sig till de trotsiga och dem som avfaller till lögnens makter.
