Psaltaren 35:1-28
Psaltaren 35:1-28 Bibel 2000 (B2000)
Av David. Herre, kämpa mot dem som kämpar mot mig! Strid mot dem som strider mot mig! Tag rustning och sköld, grip in till min hjälp! Höj spjut och lans mot mina förföljare! Säg till mig: Jag är din räddning. Skam och vanära må drabba dem som står efter mitt liv. Låt dem som har ont i sinnet mot mig vika tillbaka i smälek. Låt dem bli som agnar i vinden, när Herrens ängel driver bort dem. Låt deras väg bli mörk och hal, när Herrens ängel förföljer dem. Ty utan skäl lade de ut sitt nät och grävde en grop åt mig. Låt fördärvet överraska dem, låt nätet de lagt ut snärja dem själva och låt dem falla i gropen de grävt. Jag skall jubla över Herren och glädjas åt hans hjälp. Hela min varelse ropar: Herre, vem är som du? Du räddar den svage från hans överman, den svage och fattige från plundraren. Falska vittnen träder fram. Man förhör mig om det jag inte vet, man lönar mig med ont för gott, jag är övergiven. När de var sjuka klädde jag mig i säckväv, jag späkte mig med fastor och bad med huvudet sänkt, som för en vän, en bror. Som i sorg efter en mor gick jag svartklädd och böjd. Men när jag snubblade gladdes de och gick samman, de gick samman mot mig för att slå, och jag anade ingenting. De rev och klöste utan hejd. De hånar mig skamlöst, de visar tänderna mot mig. Herre, hur länge skall du se på? Befria mig från deras grymheter, rädda mitt liv från lejonen! Då skall jag tacka dig i tempelskaran, prisa dig bland allt folket. Låt inte mina lömska fiender glädjas, låt inte dem som hatar mig utan grund göra försmädliga miner. Ty deras ord skapar osämja, och mot de stilla i landet har de svekfulla planer. De öppnar sin breda mun och skrattar hånfullt: »Vad var det vi sa!« Du ser det, Herre, var inte tyst. Herre, dröj inte långt borta. Vakna, res dig, skaffa mig rätt! Ta dig an min sak, min Gud och härskare! Döm mig rättvist, Herre, min Gud. Låt dem inte få glädjas, låt dem inte få tänka: »Ha! Det blev som vi ville«, inte få säga: »Vi slukade honom!« Skam och smälek må drabba alla som gläds åt min olycka. Klä dem i skam och nesa, de som triumferar över mig. Men låt dem som unnar mig min rätt få jubla och glädja sig, låt dem ständigt säga: »Herren är stor, han unnar sin tjänare välgång.« Jag skall vittna om din trofasthet och prisa dig dagen lång.
Psaltaren 35:1-28 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Av David. HERRE, gå till rätta med dem som går till rätta med mig, strid mot dem som strider mot mig. Tag sköld och rustning, och kom till min hjälp. Drag fram spjutet och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning." Låt dem komma på skam och blygas som står efter mitt liv. Låt dem tvingas tillbaka med skam som tänker ut ont mot mig. Låt dem bli som agnar för vinden, låt HERRENS ängel driva bort dem. Låt deras väg bli mörk och hal, låt HERRENS ängel förfölja dem. Ty utan orsak har de gömt sin nätgrop för att fånga mig, utan orsak har de grävt den för att ta mitt liv. Låt ödeläggelse oväntat komma över dem, så att de själva fångas i det nät de lagt ut och till sitt fördärv faller i sin egen grop. Min själ skall jubla i HERREN och vara glad över hans frälsning. Varje ben i min kropp skall säga: " HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från hans överman, den betryckte och fattige från den som plundrar honom?" Falska vittnen träder fram, de frågar mig om sådant som jag inte vet. De lönar mig med ont för gott, min själ är övergiven. Jag bar sorgdräkt när de var sjuka, jag kuvade min själ med fasta och bad med nersänkt huvud. Jag handlade som om det gällt min vän, min bror. Lik den som sörjer sin mor gick jag sorgklädd och nerböjd. Men de gläder sig över mitt fall, de gaddar ihop sig, onda människor gaddar ihop sig mot mig - jag vet ej varför. De hånar mig utan uppehåll. Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd, gnisslar de tänder mot mig. Herre, hur länge skall du se på? Befria min själ från deras ödeläggelse, mitt dyrbara liv undan lejonen. Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, bland mycket folk skall jag prisa dig. Låt inte dem få glädja sig över mig som utan orsak är mina fiender. Låt inte dem få blinka med ögonen som utan anledning hatar mig. Ty det är inte frid de talar, svekets ord tänker de ut mot de stilla i landet. De spärrar upp munnen mot mig, de säger: "Rätt åt honom, nu ser vi det med egna ögon!" Du, HERRE, ser det, tig ej. Herre, var inte långt ifrån mig. Vakna, stå upp, skaffa mig rätt, tag dig an min sak, du min Gud och Herre. Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, låt dem inte få glädjas över mig. Låt dem inte säga i sina hjärtan: "Det var rätt åt honom, det gick som vi ville!" Låt dem inte få säga: "Vi har uppslukat honom." Låt alla komma på skam och blygas som gläds över min olycka. Låt dem gå klädda i skam och blygsel, dessa som förhäver sig över mig. Låt dem jubla och glädja sig som unnar mig min rätt. Låt dem alltid kunna säga: "Lovad vare HERREN, som unnar sin tjänare frid!" Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet, ditt lov dagen lång.
Psaltaren 35:1-28 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida. Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig. Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp. Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja; Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem. Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem. Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop. Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen. Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp. All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare. Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är. De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade. Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat. Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder. Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp. Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig. Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon. Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig. Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig. Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena; Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna. Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig. Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre. Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig. Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom. Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig. Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill. Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
Psaltaren 35:1-28 Svenska 1917 (SVEN)
Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig. Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp; drag fram spjutet, och ia vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.» Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig. Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort. Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort. Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv. Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri. Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning. Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?» Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet. De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ. Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud; såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande. Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll. Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig. Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen. Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig. Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen. Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet. De ia upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!» Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig. Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre. Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig. Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.» Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig. Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!» Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
Psaltaren 35:1-28 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
HERRE, kämpa mot dem som kämpar mot mig, strid mot dem som strider mot mig! Grip sköld och skydd och kom till min hjälp, dra fram spjutet och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning!" Låt dem som vill ta mitt liv få skam och vanära, låt dem som planerar min olycka tvingas tillbaka med skam. Låt dem bli som agnar för vinden, låt HERRENS ängel driva bort dem. Låt deras väg bli mörk och hal, låt HERRENS ängel förfölja dem. Utan orsak dolde de sin nätgrop för att fånga mig, utan orsak grävde de den för att ta mitt liv. Låt fördärvet drabba dem oväntat, låt dem fastna i nätet de lagt ut och falla i gropen till sitt eget fördärv. Min själ ska jubla i HERREN och glädjas över hans frälsning. Varje ben i min kropp ska säga: "HERRE, vem är som du? Du räddar den svage från hans överman, den svage och fattige från den som plundrar honom." Falska vittnen träder fram, de frågar mig om saker jag inte vet. De lönar mig med ont mot gott, min själ är övergiven. Men jag gick i sorgdräkt när de var sjuka, jag späkte min själ med fasta och bad med böjt huvud. Jag gjorde som för min vän, som för min bror, jag gick sorgklädd och böjd som när man sörjer sin mor. Men när jag faller gläder de sig och gaddar ihop sig, uslingar jag inte känner gaddar ihop sig mot mig. De river i mig utan uppehåll. Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd gnisslar de tänder mot mig. Herre, hur länge ska du se på? Befria min själ från deras härjningar, mitt dyrbara liv från lejonen. Jag ska tacka dig i den stora församlingen, prisa dig bland mycket folk. Låt inte mina svekfulla fiender få triumfera över mig, låt inte dem som hatar mig utan orsak få blinka med ögonen. Det är inte frid de talar, de tänker ut svekfulla ord mot de stilla i landet. De spärrar upp sina gap mot mig, de säger: "Haha, haha! Vi har sett det med egna ögon!" Du ser det, HERRE. Var inte tyst, Herre, var inte långt från mig. Vakna, res dig till mitt försvar, ta dig an min sak, min Gud och Herre! Döm mig efter din rättfärdighet, HERRE min Gud! Låt dem inte triumfera över mig, låt dem inte få säga i sina hjärtan: "Haha! Precis som vi ville!" Låt dem inte få säga: "Vi slukade honom!" Låt alla som gläds åt min olycka få skämmas och blygas, låt dem som förhäver sig över mig kläs i skam och vanära. Men låt dem som unnar mig min rätt få jubla och glädjas, låt dem alltid få säga: "HERREN är stor, han unnar sin tjänare frid!" Då ska min tunga förkunna din rättfärdighet, ditt lov dagen lång.
Psaltaren 35:1-28 nuBibeln (NUB)
HERRE, bekämpa dem som bekämpar mig! Strid mot dem som strider mot mig! Ta rustningen och skölden, res dig och kom till min hjälp! Lyft spjutet och lansen mot mina förföljare! Säg till mig: ”Jag är din räddning!” Låt dem som är ute efter mitt liv komma på skam och vanära! Låt dem som planerar för min undergång få vända sig bort i skam! Låt dem blåsa bort som agnar för vinden, när HERRENS ängel jagar bort dem. Gör deras väg mörk och hal, när HERRENS ängel förföljer dem! Utan orsak har de lagt ut ett nät för mig och grävt en fallgrop åt mig. Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det, fastna i sina egna nät som de lagt ut, falla i sin egen grop, till sin undergång. Men jag ska jubla i HERREN och glädja mig över hans räddning. Med hela min kropp ropar jag: ”HERRE, vem är som du? Du räddar den svage från den starke och den fattige och den nödställde från dem som plundrar dem.” Falska vittnen kommer emot mig. De frågar mig om sådant som jag inte vet något om. De lönar mig med ont för gott, jag är övergiven. När de var sjuka, klädde jag mig i säcktyg, jag ödmjukade mig själv med fasta, men min bön återvände bara till mig. Som om det varit min vän eller bror eller som i sorg efter en mor gick jag sorgklädd och nerböjd. Men nu när jag själv snubblade, samlades de i skadeglädje. De samlades mot mig för anfall utan att jag visste något. De hånar mig utan hejd. De mobbar mig hånfullt, liksom de gudlösa, och gnisslar tänder mot mig. HERRE, hur länge ska du se på? Rädda mig från deras illgärningar, mitt dyrbara liv från dessa lejon! Jag ska då tacka dig inför den stora församlingen, prisa dig inför folkhopen. Låt inte dem glädjas som utan orsak är mina fiender, låt inte dem blinka med ögonen som utan anledning har hatat mig. Det de säger leder inte till fred, och de tänker ut svekfulla planer mot de stilla i landet. De gapar mot mig och säger: ”Haha, det var väl vad vi skulle se!” HERRE, du har sett detta. Tig inte! Var inte långt borta från mig! Vakna, stå upp till mitt försvar, min Gud och Herre, skaffa mig rätt! Skaffa mig rätt, i din rättfärdighet, HERRE, min Gud, låt dem inte få glädjas över mig. Låt dem inte få säga: ”Ha, det gick som vi ville!” Låt dem inte säga: ”Nu har vi slukat honom.” Låt dem skämmas och förödmjukas som gläder sig över min olycka, låt dem klä sig i skam och förödmjukelse som förhäver sig över mig! Men låt alla dem få jubla av glädje som gläder sig över min rätt, låt dem ständigt säga: ”Stor är HERREN, som vill sin tjänares välgång!” Då ska jag vittna om din rättfärdighet, lovprisa dig dagen lång.
Psaltaren 35:1-28 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Av David. ______ Herre (Jahveh), kämpa mot (anklaga) dem som kämpar mot (anklagar) mig, strid mot (attackera) dem som strider mot (attackerar) mig. Tag upp din mindre [runda] sköld och din stora [rektangulära] stridssköld, res dig upp till min hjälp; dra svärd och spjut, för att möta (spärra vägen) dem som förföljer (jagar) mig. Låt mig få höra dig säga (säg till min själ): ”Jag är din frälsning (räddning).” [Gud liknas vid en stridsman. Vers 1-3 består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, vers 4-6, ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.] Låt dem som är ute efter mitt liv, bli förödmjukade och vanärade! Låt dem som vill mig ont, vända om förnedrade. Låt dem bli som agnar för vinden, när Herrens (Jahvehs) ängel (utsände budbärare) driver bort dem. Låt deras väg [när de flyr] bli mörk och hal, när Herrens (Jahvehs) ängel förföljer (jagar) dem. [David önskar att rollerna vore ombytta, istället för att förfölja ska förföljarna bli förföljda, se vers 3. Flykten sker på natten genom smala bergsstigar med stenar som lätt rullar, och blir hala. Bilden av agnar för vinden var välbekant, mer skrämmande för dem som med egna ögon såg denna process varje år under skörden. Herrens ängel nämns bara här i vers 5-6 och Ps 34:8. Det är en Guds representant, se Jes 63:92 Mos 23:20. Det kan vara Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.] Utan orsak har de dolt (gömt) en nät-grop (fallgrop täckt med ett nät) för mig, utan orsak har de grävt [en grop, snara, grav] för mitt liv [Ps 7:16]. [Att frasen ”utan orsak” upprepas förstärker att David är oskyldig, ordet återkommer även i vers 19.] Låt katastrofen komma över honom [som förföljer mig] plötsligt (utan att han vet om det), låt det nät han själv gömt fånga honom, låt honom själv falla i den katastrofen (förintelsen). [Hebreiska ordet shoah beskriver en katastrof och förintelse. I modern hebreiska används ordet för ”förintelsen” under andra världskriget, då nazisterna försökte utrota judarna.] Men jag (hela min inre varelse) ska jubla (dansa, fröjda sig) i Herren (Jahveh), glädja mig i hans frälsning (räddning). [Det hebreiska ordet för jubla innebär att ”cirkla runt”, dvs. att dansa i glädje och fröjd.] Alla mina ben ska säga: ”Herre (Jahveh), vem är som du? Du som räddar (rycker bort) den svage från den som är starkare än honom, ja, den svage och fattige från den som plundrar honom.” [Dessa två verser avslutar den första sektionen. Referensen till ben (hebr. etsem) i vers 10 kompletterar hebreiska nefesh, översatt ”hela min varelse” i vers 9. Båda orden används om hela personen, men nefesh betonar mer den inre människan och benen, själva kroppen. Notera också att det inte är en skadeglädje över motståndarnas fall, glädjen är i Guds frälsning.] Laglösa (falska, våldsamma – hebr. chamas) vittnen träder fram, de frågar mig om saker jag inte vet. De lönar gott med ont [Saul erkände att han behandlat David så, se 1 Sam 24:17], hela min inre varelse är övergiven (barnlös, i förtvivlan som en som förlorat sitt barn). När de var sjuka, klädde jag mig i sorgdräkt (säckklädnad) [Ps 30:12], visade min sorg genom att fasta, men min bön återvände till mitt knä (besvarades inte). Jag agerade som om sorgen gällde min vän eller bror, jag böjde mig (bedrövad, nedtyngd, se Ps 38:7) i sorg (nattsvart mörker) som en moder [i djup sorg över ett barn som hon förlorat, se vers 12]. Men när jag stapplade, gladde de sig och samlades, de samlade (gaddade ihop) sig mot mig, angripare som jag inte kände, de rev mig [som vilddjur som attackerar], utan uppehåll. Som gudsfientliga gycklare vid fester, gnisslar de tänder [ett tecken på outtalad fiendskap och hat] mot mig. [Ps 37:12] Herre (Adonaj), hur länge ska det dröja innan du ser [och agerar]? Rädda (ta tillbaka) mig från deras förgörelse, mitt liv från de unga lejonen [som vill slita mig i stycken]. Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig i den stora församlingen [templet], bland många (ett stort mäktigt) folk ska jag prisa dig. [Ps 22:2326] De ska inte glädja sig över mig, de som attackerar mig på falska grunder, de som är mot mig utan skäl, och blinkar med ögonen. [Har hemliga planer och signaler eller använder magi, se Ords 6:12-1310:10] De talar inte frid (vänligt, fred, andras välgång – hebr. shalom), utan mot de som bor stilla i landet, planerar de lögnaktiga ord. De spärrar upp sina [fula] gap mot mig, och säger: ”Haha, haha (hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje), våra ögon har sett det.” [De har sett psalmisten lida, och troligtvis även ser för sina ögon hur deras planer att fälla honom kommer att lyckas och tar ut segern i förskott. Det är en ordlek mellan denna och nästa vers. Fiendens ögon har sett, men Guds ögon har också sett i vers 22.] Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahveh) – var inte tyst; min Herre (Adonaj), var inte långt borta från mig! Vakna, stå upp till mitt försvar, min Gud (Elohim) och Herre (Adonaj), för min talan. Döm mig enligt din rättfärdighet, Herre (Jahveh) min Gud (Elohim), låt inte dem [mina fiender] glädja sig över mig. Låt dem inte tänka (säga i sina hjärtan): ”Haha (hebr. heach), vi fick som vi ville!” De får inte säga: ”Vi har slukat honom!” Låt alla dem som gläder sig över min olycka, bli förödmjukade och vanärade. De som förhäver sig över mig, måste bli klädda med skam och förödmjukelse. Låt alla jubla (höja gälla triumferande jubelrop) och glädja sig, alla de som vill se mig upprättad (bryr sig om min rätt, uppskattar min rättfärdighet). De ska alltid säga: ”Herren (Jahveh) är stor, han som vill se (unnar) sin tjänare i frid (välgång, allt gott – hebr. shalom)!” Då ska min tunga berätta om (förkunna; begrunda – hebr. hagah) din rättfärdighet och prisa dig hela dagen lång!