Psaltaren 30:8-12
Psaltaren 30:8-12 Bibel 2000 (B2000)
Herre, i din nåd ställde du mig på fasta berget. Men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt. Till dig, Herre, ropade jag, Herren bad jag om förskoning. Vad har du för vinst av min död, av att jag sänks i graven? Kan mullen prisa dig? Kan den förkunna din trofasthet? Lyssna, Herre, skona mig, Herre, bli min hjälpare! Du vände min dödsklagan i dans, du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje.
Psaltaren 30:8-12 Svenska Folkbibeln (SFB98)
HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt, men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt. Till dig, HERRE, ropade jag, till Herren bad jag om nåd: "Vilken vinning har du av mitt blod, av att jag far ner i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet? Hör, HERRE, var mig nådig! HERRE, var min hjälpare! Du förvandlade min klagan till dans, du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje.
Psaltaren 30:8-12 Svenska 1917 (SVEN)
HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag. Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag: »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet? Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.» Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje. [ (Psalms 30:13) Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen. ]
Psaltaren 30:8-12 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
HERRE, i din nåd gav du styrka åt mitt berg, men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt. Till dig, HERRE, ropade jag, till Herren bad jag om nåd: Vad vinner du på mitt blod, på att jag går ner i graven? Kan stoftet tacka dig? Kan det förkunna din trofasthet? Hör, HERRE, och förbarma dig över mig! HERRE, var min hjälpare! Du förvandlade min klagan till dans, du lossade min sorgdräkt och klädde mig i glädje.
Psaltaren 30:8-12 nuBibeln (NUB)
HERRE, i din godhet ställde du mig på en fast berggrund. Men när du vände bort ditt ansikte från mig, blev jag skräckslagen. Jag ropade till dig, HERRE, jag bad Herren om nåd. ”Vad vinner du genom att låta mig gå under, ner i graven? Kan stoftet prisa dig? Kan det berätta om din trofasthet? Hör, HERRE, var nådig mot mig, HERRE, bli min hjälpare!” Då förvandlade du min klagan till dans. Du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i glädje.