Psaltaren 25:1-3

Psaltaren 25:1-3 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Av David. [En kort titel med bara Davids namn. Se även Ps 26:127:135:137:1.] ______ Till dig Herre (Jahveh), lyfter jag upp min själ (mig själv; hela min varelse – hebr. nefesh) [jag kommer inför dig i bön] min Gud (Elohim)! [Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden ”Till dig” och ”min Gud” som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet jag kan göra är att ge hela mitt liv till Gud. Det sista ordet ”min Gud”, ”Elohim” på hebreiska, börjar även det på bokstaven alef, men den uttalas ”e”. Ordet står utanför det alfabetiska mönstret vilket ger extra fokus på utropet ”Min Gud”.] Jag förtröstar på dig (litar, lutar mig emot, är trygg i dig), tillåt mig inte att bli förödmjukad (komma på skam, tappa hoppet), låt inte mina fiender triumfera (glädja sig) över mig. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet ”Jag förtröstar” börjar med denna bokstav vilket förstärker hemvisten och förtröstan som tron ger.] Förutom det [förutom tro, se vers 2, behövs också uthållighet], ska ingen som väntar (söker dig ivrigt, binder sig samman med dig) bli besviken (komma på skam, vara modlös, förvirrad eller uppgiven), men de som vanemässigt utan orsak handlar trolöst (sviker, bryter löften) kommer på skam (blir besvikna).