Psaltaren 23:2-4
Psaltaren 23:2-4 Bibel 2000 (B2000)
Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Psaltaren 23:2-4 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
Psaltaren 23:2-4 Karl XII 1873 (SK73)
Han föder mig på en grön äng, och förer mig till friskt vatten. Han vederqvicker mina själ; han förer mig in på rätta vägen, för sitt Namns skull. Och om jag än vandrade i enom mörkom dal, fruktade jag intet ondt; ty du äst när mig; din käpp och staf trösta mig.
Psaltaren 23:2-4 Svenska 1917 (SVEN)
han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro, han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull. Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.
Psaltaren 23:2-4 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
Psaltaren 23:2-4 nuBibeln (NUB)
Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till lugna vatten. Han ger mig ny kraft. Han leder mig på rättfärdighetens vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i den mörkaste dal, fruktar jag inget ont, för du är med mig, och din käpp och stav tröstar mig.
Psaltaren 23:2-4 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Vid gröna ängar (spirande betesmarker) låter han mig slå mig till ro (lägga mig ner). Intill lugna (stilla, rofyllda, trygga) vatten (ordagrant: ”invid vilans vatten”) leder han mig (ledsagar han mig varsamt). [Vis av erfarenhet visste David att man måste leda fåren till lugna friska källvatten. Strömmar och störtfloder utgör nämligen livsfara för ett får – mer än de själva förstår. Samma ord för att leda (hebr. nahal) används av Jesaja när han beskriver hur Herren varsamt leder tackorna och bär lammen, se Jes 40:11.] Min själ (hela min varelse; mitt liv) vederkvicker (förnyar, återupprättar) han och han leder (visar; går före och guidar) mig på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår) [de av herdar välkända gamla lederna] för sitt namns [sitt eget goda ryktes; sin äras] skull. [Det hebreiska verbet för att vederkvicka, shuv, har innebörden att återställa och föra tillbaka. Verbet för att leda är inte samma som i vers 2, utan det mer generella nacha, som beskriver hur en fåraherde för fram sin hjord. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför och leder den. Dessa två verb (shuv och nacha) är placerade intill varandra, centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas ”att bli förd tillbaka genom att låta sig ledas”. De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång.] Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra) genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin), så fruktar jag inget (kommer jag inte att vara rädd för något) ont.
