Psaltaren 131:1-3
Psaltaren 131:1-3 nuBibeln (NUB)
HERRE, jag är inte stolt och högfärdig. Jag går inte in i stora ting, sådant som jag inte begriper mig på. Nej, jag har lugnat ner mig och är stilla, som ett spädbarn, som ett litet barn i sin mors famn. Hoppas på HERREN, Israel, nu och för evigt.
Psaltaren 131:1-3 Svenska Folkbibeln (SFB98)
En vallfartssång av David. HERRE, mitt hjärta är inte högmodigt, mina ögon är inte stolta. Jag umgås inte med stora ting, med sådant som är mig för svårt. Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig. Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid!
Psaltaren 131:1-3 Karl XII 1873 (SK73)
En visa Davids i högre choren. Herre, mitt hjerta. är icke högfärdigt, och mina ögon äro icke stolta; och jag vandrar icke i stor ting, de mig för höge äro. När jag icke satte och stillte mina själ, så vardt min själ afvand, såsom en ifrå sine moder afvand varder. Israel hoppes uppå Herran, ifrå nu och i evighet.
Psaltaren 131:1-3 Svenska 1917 (SVEN)
En vallfartssång; av David. HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är, och mina ögon se ej efter vad upphöjt är, och jag umgås icke med stora ting, med ting som äro mig för svåra. Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig. Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid.
Psaltaren 131:1-3 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
HERRE, mitt hjärta är inte högmodigt, mina ögon är inte stolta. Jag ägnar mig inte åt stora ting, åt sådant som är för svårt för mig. Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig. Israel, hoppas på HERREN, från nu och till evig tid!
Psaltaren 131:1-3 Svenska Kärnbibeln (SKB)
En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Av (för) David. ______ Herre (Jahveh) mitt hjärta är inte stolt, jag ser inte ner på andra (mina ögon är inte överlägsna). [Stolthet har sitt ursprung i hjärtat och tar ofta sitt uttryck i en högfärdig blick.] Jag ägnar mig inte åt (vandrar inte i; går inte efter för) stora ting, åt det som är för svårt [komplexa mysterier]. [Jag är förnöjd, kan släppa det som övergår mitt förstånd – Guds stora mysterier – som jag inte är redo att förstå ännu.] Jag har lugnat och stillat min själ (mitt inre), som ett avvant barn [tryggt och stilla] vilar i sin mors famn, som ett avvant barn [som inte längre rastlöst suger] är min själ i mig. Israel [Guds folk], lita (ha er tillit och förtröstan) på Herren (Jahveh), nu och för evigt!
Psaltaren 131:1-3 Bibel 2000 (B2000)
En vallfartssång av David. Herre, jag är inte övermodig, har inga stolta later. Jag ägnar mig inte åt stora ting, åt det som övergår mitt förstånd. Nej, jag har lugnat och stillat min själ, jag är som ett litet barn, som barnet i moderns famn. Hoppas på Herren, Israel, nu och för evigt.