Ordspråksboken 8:22-31
Ordspråksboken 8:22-31 Bibel 2000 (B2000)
Herren skapade mig som det första, som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan. I urtiden formades jag, i begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, när det ännu inte fanns källor med vatten, innan bergen fått sin grund, innan höjderna fanns föddes jag, när han ännu inte gjort land och fält eller mullen som täcker jorden. När han spände upp himlen var jag där, när han välvde dess kupa över djupet, när han fyllde molnen däruppe med kraft och lät djupets källor bryta fram, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grundvalar, då var jag som ett barn hos honom. Jag var hans glädje dag efter dag och lekte ständigt inför honom, jag lekte i hela hans värld och gladde mig med människorna.
Ordspråksboken 8:22-31 Svenska Folkbibeln (SFB98)
HERREN ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten. När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns, då föddes jag, innan han gjort land och fält och jordens första stoft. När han beredde himlen var jag där, när han välvde en sfär över djupen, när han fäste skyarna i höjden och djupets källor bröt fram med kraft, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund, då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, alltid jublande inför honom. Jag jublade över hans värld, jag gladdes över människorna.
Ordspråksboken 8:22-31 Karl XII 1873 (SK73)
Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag. Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena. Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten. Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd. Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg. Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål; Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor; Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund; Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid; Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
Ordspråksboken 8:22-31 Svenska 1917 (SVEN)
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat. Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar. Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född, när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft. När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet, när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt, när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --Job 38, då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt; jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Ordspråksboken 8:22-31 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
HERREN hade mig vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten. Innan bergen grundades, innan höjderna fanns föddes jag, innan han gjort land och fält och jordens första stoft. När han beredde himlen var jag där, när han välvde ett valv över djupen, när han fäste skyarna där uppe och djupets källor bröt fram med kraft, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund, då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, ständigt jublande inför honom. Jag jublade över hela hans värld och hade min glädje hos människors barn.
Ordspråksboken 8:22-31 nuBibeln (NUB)
HERREN skapade mig redan i begynnelsen av sitt verk, före allt som han sedan gjorde. I urtiden formades jag, från begynnelsen, innan jorden fanns. Jag föddes innan djupen blev till, när det ännu inte fanns några vattenkällor. Innan bergens grund lades och kullarna blev till föddes jag, innan han skapat land och fält och jorden på marken. Jag var med när han bredde ut himlarna och spände upp dess valv över djupen, när han satte upp molnen och lät källorna i djupet flöda fram, när han satte en gräns för havet och gav vattnen befallning att inte överskrida den. När han lade jordens grund. Jag var alltid vid hans sida. Jag var hans ständiga glädje, i hans närhet fröjdades jag. Jag jublade över hela hans värld och gladde mig över människosläktet.
Ordspråksboken 8:22-31 Svenska Kärnbibeln (SKB)
”Herren (Jahveh) förvärvade (födde, skapade) mig [visheten personifierad] först av allt, först av hans forntida skapelseverk. Jag blev tillsatt [fick min position] från evighet, från starten (först, som huvud), ja, redan innan jorden fanns. När det ännu inte fanns oceaners djup, föddes jag, när det ännu inte fanns källor som flödade över med vatten. Innan bergen fick sin form (grund), innan höjderna hade skapats, föddes jag. Innan han hade skapat öppet land och fälten eller jordens (markens) första stoft (partiklar). När han beredde (fastställde) himlarna, fanns jag [visheten personifierad] där, när han ritade en cirkel över [vatten] djupen. När han stadfäste molnen däruppe, då de underjordiska vattenkällorna växte sig starka. [För att hålla uppe vattnet ovanför och hålla tillbaka vattnet under, se 1 Mos 1:7-11Job 26:8.] När han satte upp havets kustlinjer så att de inte skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grund (fundament, grundval). Då var jag [visheten personifierad] bredvid honom som en mästare (koordinator av arbetet), och jag var dagligen hans ögonsten, och jag gladde mig alltid inför honom. Jag gladde mig (njöt, var förtjust) på den bebodda delen av jorden, jag fann nöje i (roades av) att vara bland människorna.”