Ordspråksboken 3:32-35
Ordspråksboken 3:32-35 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Ty HERREN avskyr den som är falsk, men han är förtrogen med de rättrådiga. HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas hem välsignar han. Bespottare bespottar han, men de ödmjuka ger han nåd. De visa får ära till arvedel, de dåraktiga får skam.
Ordspråksboken 3:32-35 Karl XII 1873 (SK73)
Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma. Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt. Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva. De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.
Ordspråksboken 3:32-35 Svenska 1917 (SVEN)
Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.Ps. 25, HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.3 Mos. 26,3 f., 14 f. Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.Ps. 37, De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.
Ordspråksboken 3:32-35 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
för HERREN avskyr den som är falsk men är förtrolig med de ärliga. HERRENS förbannelse vilar över den gudlöses hus, men han välsignar de rättfärdigas hem. Föraktare föraktar han, men ger nåd åt de ödmjuka. De visa får ära till arvedel, de dåraktiga får skam.
Ordspråksboken 3:32-35 nuBibeln (NUB)
HERREN avskyr den falske, men de rättsinniga visar han förtroende. HERRENS förbannelse drabbar de gudlösas hus, men de rättfärdigas hem välsignar han. Han hånar dem som hånar honom, men de ödmjuka visar han nåd. De visa blir ärade, men dårarna får skämmas.
Ordspråksboken 3:32-35 Svenska Kärnbibeln (SKB)
För den som avvikit från den rätta vägen (handlar mot Guds moral) är avskyvärd i Herrens (Jahvehs) ögon. Men de rättfärdiga talar han förtroligt (delar han sina planer) med. Herrens (Jahvehs) förbannelse är över den gudlöses (kriminelle, syndarens) hus (familj), men han välsignar den rättfärdiges boning. Han hånar (föraktar) dem som ständigt är hånfulla (arroganta, nedlåtande, de som har som livsstil att vara översittare och förakta andra), men ger sin oförtjänta nåd (favör, gillande – hebr. chen) till de ödmjuka. De visa får ta emot ära som arv medan [de självsäkra högfärdiga] dårarnas ”befordran” blir skam (vanära).