Ordspråksboken 12:15-28

Ordspråksboken 12:15-28 Svenska Kärnbibeln (SKB)

En dåres väg är rätt i hans egna ögon, men den som är vis lyssnar på råd. En dåres ilska (heta temperament) blir synligt på en gång (ordagrant: ”samma dag”), men den som är förståndig (välbetänkt, aktsam) döljer skam (vanära). [Den förståndige har överseende, brusar inte upp och ger igen när han blir förorättad. Skammen kan syfta på den skada och felbehandling som en annan person orsakat. Eller så är det den skam som kommer efter att någon har överreagerat med ett häftigt vredesutbrott. Se även Ords 20:2224:29Matt 18:15.] Den som andas trofasthet (talar sanning – hebr. poach emonah) berättar rätt, men ett falskt (hebr. sheqer) vittnesbörd är lögn och svek. [Att andas trofasthet talar om en livstil av att tala sanning och vara ärlig, jfr ”andas svek” i Ords 14:5. Se även om sanningingen som står fast och lögnen som vacklar i Ps 12.] Den som talar först och tänker sedan (är snabb att ge svar på tal), hans ord skär (sticker, genomborrar) som ett svärd, men de visas tunga är helande (läkedom). Läppar som talar sanning står fast för evigt, en tunga som ljuger hörs bara för ett ögonblick. Svek (bedrägeri) finns i hjärtat hos dem som planerar ondska, men de som verkar för (medlar mellan parter för att skapa) fred får glädje [i hjärtat]. Ingen ondska [som resultat från en ogudaktig livsstil] kan drabba den rättfärdige, men de ogudaktiga får uppleva mycket olycka (elände, bedrövelse, bekymmer, oro, plåga, sjukdom) [eftersom de medvetet har valt bort Gud]. Läppar som ljuger är motbjudande (avskyvärda, vidriga) för Herren (Jahveh), men de [människor] som är rättvisa (trogna, som motstår frestelser) är hans glädje (behag). En förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa stoltserar inte med sin kunskap, medan dårars hjärtan ropar (skriker) ut sin dårskap (oförstånd, galenskap). De som är arbetsamma (flitiga) når ledande positioner, medan den late tvingas arbeta hårt (arbeta som slav åt en annan herre). Bekymmer (oro, rädsla) i en mans hjärta tynger ner det [orsakar depression], men ett gott (uppmuntrande, vänligt) ord gör det glatt. Den rättfärdige leder sin vän (nästa, granne) rätt, men de ondas väg leder [dem själva och andra] vilse. Den late (bedragaren) jagar inte sitt eget byte och tillreder det inte, till skillnad från den arbetsamme (noggranne, som inte ljuger) som får värdefulla tillgångar (ära, dyrbara diamanter). [Han har glädje över dem, tillreder med gott samvete köttet han själv jagat så att det smakar gott.] På rättfärdighetens stig [välkända upptrampade gångväg] finns liv, och på den vägen finns ingen död [utan evigt liv].