Ordspråksboken 12:1-14
Ordspråksboken 12:1-14 Bibel 2000 (B2000)
Att älska fostran är att älska kunskap, enfaldig är den som skyr tuktan. Den gode vinner Herrens behag, ränksmidaren fälls av hans dom. Ondskan ger inget fotfäste, men den rättfärdige är fast rotad. En driftig hustru är sin mans krona, en dålig är som röta i hans ben. De rättfärdigas mål är det rätta, de ondas syfte är svek. De ondas ord rymmer dödligt försåt, de rättrådigas tal ger räddning. De onda vräks omkull och är borta, men den rättfärdiges hus står kvar. Som man har förstånd blir man prisad: förakt är den dummes lott. Bättre vara ringaktad och ha en dräng än spela fin och sakna bröd. Den rättfärdige sörjer för sina djur, men den ondes omsorg är grymhet. Den som odlar sin jord får äta sig mätt, den som jagar efter tomhet är en dåre. Syndarens lust är att fånga det onda, men den rättfärdige är orubbligt rotad. Den gudlöse snärjs i sitt syndiga tal, den rättfärdige går oskadd ur faran. Vad munnen talar mättar mannen, vad händerna gör får han tillbaka.
Ordspråksboken 12:1-14 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Den som älskar fostran älskar kunskap, oförnuftig är den som hatar tillrättavisning. Den som är god vinner HERRENS behag, den som smider ränker blir fördömd. Ingen människa kan bestå genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot skall inte rubbas. En idog hustru är sin mans krona, en skamlös är som röta i hans ben. De rättfärdigas tankar är rätta, de ogudaktigas råd bedrar. De ogudaktigas ord lurar efter blod, de rättsinnigas tal räddar dem. De ogudaktiga omstörtas och finns ej mer, men de rättfärdigas hus består. Efter sitt förstånd blir en man prisad, den som har ett förvänt hjärta blir föraktad. Bättre vara ringa och ha en tjänare, än spela förnäm och sakna bröd. Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det, de ogudaktigas hjärtelag är grymt. Den som brukar sin åker får bröd så det räcker, den som jagar efter fåfängliga ting saknar förstånd. Den ogudaktige har begär till de ondas fångst, men de rättfärdigas rot ger frukt. Den onde snärjs i sina läppars synd, men den rättfärdige slipper ut ur nöden. Av sin muns frukt blir man mättad med gott, vad en människa gjort får hon tillbaka.
Ordspråksboken 12:1-14 Karl XII 1873 (SK73)
Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre. Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad. Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva. En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben. De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri. De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem. De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes. Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam. Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd. Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt. Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre. Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt. Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest. Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
Ordspråksboken 12:1-14 Svenska 1917 (SVEN)
Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.Ords. 13,1, Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd. Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas. En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.Ords. 31,10 f. De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek. De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun. De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består. I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad. Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd. Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt. Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting. Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott. Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nödenPs. 7,165f. 9, Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.Ps. 62
Ordspråksboken 12:1-14 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Den som älskar fostran älskar kunskap, den som hatar tillrättavisning är dum. Den som är god får nåd från HERREN, den som gör onda planer blir fördömd. Ingen människa kan bestå genom ondska, men de rättfärdigas rot kan inte rubbas. En driftig hustru är sin mans krona, en skamlös är som röta i hans ben. De rättfärdigas tankar är rätta, de gudlösas råd bedrar. De gudlösas ord lurar efter blod, de ärligas tal räddar dem. De gudlösa störtas och finns inte mer, men de rättfärdigas hus består. Efter sitt förstånd blir man prisad, men ett förvridet hjärta blir föraktat. Bättre vara ringa och ha en tjänare än spela förnäm och sakna bröd. Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det, men de gudlösas omsorg är grym. Den som brukar sin åker får bröd så det räcker, den som jagar tomhet saknar vett. Den gudlöse har begär till de ondas fångst, men de rättfärdigas rot ger frukt. Den onde snärjs i sina läppars synd, men den rättfärdige slipper ut ur nöden. Av munnens frukt blir man mättad med gott, vad människans händer har gjort får hon tillbaka.
Ordspråksboken 12:1-14 nuBibeln (NUB)
Den som älskar fostran älskar kunskap. Den som tycker illa om tillrättavisning är oförståndig. Den gode får HERRENS behag, men intrigmakaren dömer han. Ondskan ger inget fotfäste, men den rättfärdige står fast rotad. En god hustru är sin mans krona men en skamlös som röta i hans ben. Den rättfärdiges planer är rätta men de ondas råd bedrägliga. De ondas ord bär på illvilliga planer, men i de rättsinnigas tal finns räddning. De onda omstörtas och finns inte mer, men den rättfärdiges hus står stadigt. Människan blir prisad efter sitt förstånd, men den dumme möts av förakt. Det är bättre att leva enkelt, med en tjänare, än att låtsas vara viktig och sakna bröd. Den rättfärdige sköter om sina djur, men den ondes omsorg är grymhet. Den som odlar sin mark har tillräckligt med mat, men den som jagar efter tomhet saknar vett. Den onde finner nöje i att fånga det onda, men den rättfärdige står orubbligt rotad. Den onde snärjs i sitt syndfulla prat, men den rättfärdige går oskadd ur nöden. Mannen mättas med det goda han talar, och belönas av sina händers verk.
Ordspråksboken 12:1-14 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Den som älskar korrigering (rättning, fostran) han älskar kunskap (insikt, förståelse), men den som hatar tillrättavisning är helt omdömeslös (enfaldig, dum). En god människa får nåd (favör, accepterande, uppskattning) av Herren, men Herren (Jahveh) dömer en människa med onda planer. Ingen människa kan bestå (vara säker) genom [att göra] ondska, men de rättfärdiga står stadigt (är djupt rotade) och kan inte rubbas. En skicklig (effektiv, alert, hederlig) hustru (med stark karaktär och initiativförmåga) är sin makes krona, men en maka som orsakar skam (förvirring, oreda) är som röta (förruttnelse) i hans ben. Tankarna (planerna) hos de rättfärdiga är ärliga (pålitliga), men råden från de ogudaktiga (syndarna, kriminella) är bara svek (bedrägeri). Orden från de ogudaktiga är som ett dödligt bakhåll, men de rättfärdiga räddas (rycks bort) [från överfallet] genom sina ord. De ogudaktiga blir omkullkastade (störtade, fällda), det är slutet för dem, men de rättfärdigas hus (boning, familj) består. En människa blir dömd [av både Gud och människor] i förhållande till sitt förstånd [insikt och förmåga att förstå], men den som har ett medvetet fördärvat (förvridet) hjärta blir föraktad. Bättre ha ett lågt anseende (vara ringaktad, föraktad av människor) och ha en tjänare, än att skryta om sin status (och sig själv) men inte ha mat för dagen. Den rättfärdige tar hand om sina djur (känner och har medlidande med dem), men den ogudaktiges ”barmhärtighet” (”nåd”) är grymhet. Den som brukar sin jord får överflöd av mat, men den som springer efter (söker, följer) tomhet (fantiserar om lättförtjänta pengar) saknar förstånd. De ogudaktiga har begär efter onda människors byte [vinst som fåtts på orättfärdigt sätt], men de rättfärdiga står stadigt (djupt rotade) och bär [rikare långsiktig] frukt. Den som är ond fångas av sitt eget syndfulla tal, men de rättfärdiga tar sig ur (hittar en väg ur) problem (oro, svåra situationer). En [rättfärdig] människa får själv glädja (fröjda) sig och ta del av (fyllas upp av) resultatet av sina ord, och arbetet som hennes händer utför kommer tillbaka till henne [som en skörd av det goda som har såtts].