Filipperbrevet 4:10-14

Filipperbrevet 4:10-14 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Men jag gladde mig mycket (storligen – gr. megalos) i Herren över att ni nu äntligen förnyade er omtanke om mig [att ni nu till slut lät omsorgen om mig blomma upp]. Visst tänkte ni på mig förut också, men då hade ni inget [lägligt] tillfälle (då saknade ni möjlighet) [att visa det]. [Epafroditus har nyligen överlämnat en gåva från församlingen i Filippi till Paulus (som satt fängslad, se vers 18). Eftersom Paulus med största sannolikhet vid det här tillfället befann sig i Rom, kan en av anledningarna till att det dröjt vara att det först nu var någon som hade vägarna förbi så långt västerut. Paulus hade innan dess också varit fängslad i Caesarea Maritima i två år, rest över Medelhavet och blivit strandsatt på Malta, se Apg 25-28.] Jag säger inte detta för att [antyda att] jag saknar något (lider brist; ordagrant: inte så att jag talar på grund av brist/nöd/fattigdom). För jag har lärt mig [och har för vana] att vara nöjd (tillfreds, harmonisk) oavsett [yttre] omständigheter. Jag vet (har sett/förstått) hur man lever enkelt (gr. tapeinoo) [i förödmjukande låg standard]. Jag vet (har sett/förstått) hur det är att leva i överflöd (ordagrant: att överflöda) – genom allt, och genom alla (i allt och i alla) omständigheter har jag lärt mig (blivit invigd i) hemligheten – att vara mätt eller hungrig (att hungra), att ha överflöd (att överflöda) eller lida brist (gr. hustereo). [Vers 11–12 ramas in av kontraster som handlar om att vara nöjd oavsett omständigheter. Ordningen på kontrasterna är först enkelt/överflöd (in mot centrum) för att sedan bli omvänd ordning mätt/hungrig och överflöd/brist. Paulus lånar ett verb och ett uttryck från dåtida initieringsriter av hedniska mysterier, nämligen gr. mueo som kommer från ordet för mysterium och hemlig lära/doktrin (gr. mysterion). Genom sina erfarenheter har han tränats, utbildats och blivit invigd i detta ”mysterium” att kunna befinna sig i olika omständigheter och samtidigt bottna i en förnöjsamhet, förtröstan och tacksamhet till Herren som förser.] Allt förmår jag (kan jag övervinna; klarar jag av) [har jag nödvändig kraft – omedelbar och tvingande styrka – att bemöta och besegra] i honom [den Smorde] som ger mig kraft (genom honom som styrker mig – gr. endynamounti me). [Jesus både förökar styrkan och bemyndigar Paulus och ger honom auktoritet och fullmakt så att han kan klara av alla omständigheter, se vers 12. Det grekiska ordet för att förmå (ischuo) innebär att besegra och strida med omedelbar och tvingande styrka, se Jak 5:16.] Men ni gjorde rätt (något vackert) när ni var delaktiga (assisterade, delade med er) i mina svårigheter (min pressade situation).