Filipperbrevet 2:1-10
Filipperbrevet 2:1-10 nuBibeln (NUB)
Om det finns tröst hos Kristus, uppmuntran genom kärlek och gemenskap i Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör mig då verkligt glad genom att leva i harmoni med varandra. Älska varandra, var eniga i ert tänkande och sträva mot samma mål. Var inte själviska och försök inte imponera på varandra. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på vad som är bra för er, utan tänk också på andras behov. Ha samma inställning som Kristus Jesus hade. Fastän han till sin natur var Gud, ansåg han inte sin jämlikhet med Gud vara något att hålla fast vid. Nej, han avstod från allt, antog en tjänares gestalt och blev lik en människa. Till det yttre blev han människa, han gjorde sig ödmjuk och lydde ända in i döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla ska böja knä för Jesus namn, både i himlen och på jorden och under jorden
Filipperbrevet 2:1-10 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden
Filipperbrevet 2:1-10 Nya Levande Bibeln (BSV)
Att leva i gemenskap med Kristus, innebär inte det att vi får tröst och uppmuntran genom den kärlek han visade oss? Innebär inte det att hans Ande ger oss gemenskap med varandra, och att vi blir fyllda av godhet och medkänsla? Om ni håller med om detta, gör mig då verkligt glad genom att leva i harmoni med varandra. Älska varandra, var eniga i ert tänkande och sträva mot samma mål. Var inte själviska och försök inte imponera på varandra. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på vad som är bra för er, utan tänk också på andras behov. Ha samma inställning som Jesus Kristus hade. Han var till sin natur Gud, men ansåg inte sin jämlikhet med Gud något att strida för. Nej, han avstod från sin makt och härlighet och kom till jorden för att tjäna oss som en människa. Han levde som en av oss. Han gjorde sig ödmjuk och lydde Gud. Han var villig att dö ‑ ja, att dö på korset. Därför har Gud upphöjt honom till att bli härskare över hela universum. Ja, han har gjort honom till Gud igen, för att alla ska tillbe honom, både i himlen och på jorden och under jorden.
Filipperbrevet 2:1-10 Karl XII 1873 (SK73)
Är nu någor förmaning när eder i Christo; är någor tröst i kärlekenom; är någor Andans delaktighet; är någor hjertelig kärlek och barmhärtighet; Så uppfyller mina glädje, att I ären ens till sinnes, lika kärlek hafvande, endrägtige, samhällige; Att intet sker med kif eller fåfäng äro; utan med ödmjukhet räkne hvar den andra yppare än sig. Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan hvar och en på ens annars bästa. Hvar och en vare så till sinnes, som ock Christus Jesus var; Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara; Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska; Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död. Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är; Att i Jesu Namn skola sig böja all knä, deras som i himmelen, på jordene, och under jordene äro
Filipperbrevet 2:1-10 Svenska 1917 (SVEN)
Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något, gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade, fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv. Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras. Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden
Filipperbrevet 2:1-10 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får uppmuntran av hans kärlek, gemenskap i Anden och medkänsla och barmhärtighet, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och vara ett i själ och sinne. Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte till ert eget bästa utan också till andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var: Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden
Filipperbrevet 2:1-10 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Om det nu finns någon uppmuntran (uppmaning, vägledning, tröst) i den Smorde (Messias, Kristus), om det finns någon tröst (uppmuntran) i kärleken [vänliga uppbyggande ord i den kärlek som är osjälvisk och utgivande], om det finns någon gemenskap (delaktighet) [gemensamt mål] i Anden, om det finns några ömhetskänslor [mjuka hjärtan] och medkänsla [plural; uttryck av barmhärtighet som leder till praktiska kärleksfulla handlingar] – gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnesinställning (attityd, tänkesätt, förståelse) och samma [osjälviska och utgivande] kärlek – att vara ett i själ och sinne [förenade i samförstånd som syskon i Herren]. [Nu följer stegen för att uppnå sann enhet:] Låt ingenting ske utifrån [motiveras av] självhävdelse (rivalitet, partikäbbel, konflikt) [Fil 1:17] och fåfänglig (tom) ära, utan var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte var och en [bara] till ert eget [enskilda bästa], utan även till andras [enskilda behov]. Låt samma [ödmjuka] sinnesinställning (hjärtelag; attityd, insikt, perspektiv) finnas hos (i) er [detta tänkesätt] som också fanns hos (i) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Inledningen på vers 3 lyder ordagrant: ”ingenting ner/utifrån självhävdelse och inte heller ner/utifrån fåfänglig ära”. Avsaknaden av verb förstärker uttalandet som inkluderar handlingar, men framför allt betonar de bakomliggande motiven och att inte låta sig drivas av själviska ambitioner, utan tvärtom ha ”samma sinnesställning”, se vers 2 och 5.] ______ [Vers 6-11 innehåller några ovanliga grekiska ord och har en poetisk form som liknar en sång. Detta är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar, liknande exempel finns i 1 Tim 3:16 och 2 Tim 2:11-13.] Han som var till (existerade; preexisterade) i Guds gestalt [iklädd Guds väsen – hade Guds hela fullhet, se Joh 12:41Jes 6:1], men inte räknade det som en trofé (ett segerbyte; en skatt att gripa tag i och hålla fast vid) att vara jämlik Gud, utan [istället] tömde sig själv [avsade sig alla sina privilegier] när han antog (villigt tog/mottog) en tjänares (en slavs, en livegens) gestalt, då han blev till i människors likhet. [Här finns det kiastiska centrumet i vers 7-8.] Och sedan han till det yttre blev som (befanns vara) en människa, ödmjukade (böjde) han sig och (när han) blev lydig intill (ända till) döden – ja, döden på ett kors. Därför har också (av den orsaken har) Gud upphöjt honom [till den högsta positionen] och gett honom namnet över varje namn, för att, i Jesu namn, varje knä ska böjas, i himlarna, på jorden och under jorden
Filipperbrevet 2:1-10 Bibel 2000 (B2000)
Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden