Markusevangeliet 8:1-30
Markusevangeliet 8:1-30 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Vid den tiden hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och man hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem: "Det gör mig ont om dessa människor. I tre dagar har de redan varit hos mig, och nu har de inget att äta. Om jag låter dem gå hem hungriga, kommer de att duka under på vägen. En del av dem kommer långväga ifrån." Hans lärjungar svarade honom: "Var skall man få mat här i ödemarken, så att de blir mätta?" Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de. Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket, och de gjorde så. De hade också några små fiskar, och efter att ha tackat Gud sade han att också de skulle sättas fram. Alla åt och blev mätta, och de plockade upp de stycken som blivit över, sju korgar. Det var omkring fyra tusen där. Sedan sände han i väg dem. Strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta. Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att snärja honom bad de honom om ett tecken från himlen. Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär detta släkte ett tecken? Amen säger jag er: Detta släkte skall aldrig få något tecken." Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön. Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett bröd med sig i båten. Då varnade Jesus dem och sade: "Akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!" De började då tala med varandra om att de inte hade bröd med sig. Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Begriper och förstår ni ännu ingenting? Har ni ett hjärta som är så hårt? Har ni ögon och ser inte och öron och hör inte? Kommer ni inte ihåg när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar fulla med brödstycken fick ni då?" De svarade: "Tolv." "Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödstycken?" De svarade: "Sju." Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande ingenting?" De kom till Betsaida. Där förde man en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen. Då tog han den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?" Han spärrade upp ögonen och sade: "Jag ser människorna gå omkring, och de ser ut som träd." Då lade Jesus än en gång händerna på hans ögon, och den blinde såg nu bra och var botad. Han såg allt tydligt och klart. Jesus sände hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!" Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna kring Cesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?" De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra någon av profeterna." Då frågade han dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias." Men Jesus förbjöd dem att säga det till någon.
Markusevangeliet 8:1-30 Nya Levande Bibeln (BSV)
Nu hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och att de inte hade något att äta. Jesus kallade då på sina efterföljare och sa: "Jag känner stort medlidande med dessa människor. De har varit hos mig i tre dagar och har inget kvar att äta. Om jag skickar hem dem utan att de fått mat, kommer de att svimma av utmattning längs vägen. En del av dem bor ju långt härifrån." Men hans efterföljare svarade: "Var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt alla dessa människor här i ödemarken?" Jesus frågade: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de. Då bad Jesus folket att slå sig ner på marken, och han tog de sju bröden, tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han bitarna till sina efterföljare, som i sin tur delade ut dem bland folket. Man hade dessutom några små fiskar, och Jesus tackade Gud för dem också och bad sedan sina efterföljare att dela ut dem. Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det sju hela korgar. Det var omkring 4 000 personer där. Jesus skickade sedan hem folket och steg i en båt och åkte till trakten av Dalmanuta tillsammans med sina efterföljare. När fariseerna fick veta att Jesus var där, kom de för att diskutera med honom, och de krävde att han skulle ge dem ett tecken från Gud som bevis på vem han var. Jesus blev djupt besviken när han hörde detta och suckade: "Varför måste detta släkte se ett tecken för att kunna tro. Nej, jag försäkrar er att Gud inte ska låta er få se något tecken." Sedan lämnade han dem och steg i båten igen och åkte över till andra sidan sjön. Jesus efterföljare upptäckte nu att de hade glömt att skaffa mat innan de for. En enda brödkaka var allt de hade med sig i båten. Jesus varnade dem då och sa: "Akta er noga för både fariseernas och kung Herodes jäst." "Vad menar han?" frågade hans efterföljare varandra. Men de antog att han sa detta därför att de hade glömt att ta med sig bröd. När Jesus hörde dem diskutera sa han till dem: "Varför är ni så oroliga för att ni inte har något bröd? Förstår ni fortfarande ingenting? Är ni så trögfattade? Ni har ögon att se med och ser ändå ingenting, och öron att höra med och hör ändå ingenting. Kommer ni inte ihåg att jag mättade mer än 5 000 personer med bara fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp den gången?" "Tolv", sa de. "Och när jag mättade mer än 4 000 personer med sju bröd, hur många korgar fick ni över då?" "Sju", svarade de. Jesus sa: "Förstår ni fortfarande ingenting?" När de kom över till Betsaida förde man fram en blind man till Jesus och bad att han skulle röra vid mannen och bota honom. Jesus tog då den blinda mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon och la sina händer på honom. "Kan du se något?" frågade Jesus. Mannen såg sig omkring. "Ja", sa han, "jag ser människor. Men de ser ut som träd som går omkring!" Då la Jesus sina händer på mannens ögon en gång till. Och nu blev mannen helt botad och kunde se igen, och han såg allting klart och tydligt. Jesus skickade sedan hem honom med uppmaningen: "Gå inte in i byn på hemvägen." Sedan lämnade Jesus och hans efterföljare Galileen och gick norrut till byarna kring Caesarea Filippi. Och medan de vandrade där längs vägen frågade han dem: "Vem säger människorna att jag är?" "Somliga säger att du är Johannes döparen", svarade hans efterföljare, "några säger att du är Elia, och andra att du är någon annan av profeterna som förr i tiden framförde Guds budskap." Petrus svarade: "Du är Messias, den utlovade kungen." Men Jesus förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.
Markusevangeliet 8:1-30 Karl XII 1873 (SK73)
Uti de dagar, då folket var ganska mycket, och hade intet det de äta kunde, kallade Jesus till sig sina Lärjungar, och sade till dem: Jag varkunnar mig öfver folket; ty de hafva nu i tre dagar töfvat när mig, och hafva intet äta; Och om jag låter dem fastande gå hem, gifvas de upp i vägen; ty somlige utaf dem voro komne långväga. Och hans Lärjungar svarade honom: Hvar tager man bröd här i öknene, der man dem med mätta kan? Då sporde han dem: Huru mång bröd hafven I? Svarade de: Sju. Och han böd folket sätta sig ned på jordena; och han tog de sju bröd, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; att de skulle lägga dem fram; och de lade fram för folket. Hade de ock några små fiskar; och då han välsignat hade, bad han ock lägga dem fram. Så åto de, och vordo mätte; och de togo upp sju korgar med aflefvor, som öfver voro. Och de der ätit hade, voro vid fyratusend; och så lät han fara dem. Och straxt steg han till skepps med sina Lärjungar, och kom intill de landsändar Dalmanutha. Och de Phariseer gingo ut, och begynte disputera med honom, frestande honom, och begärande af honom tecken af himmelen. Då suckade han i sinom Anda, och sade: Hvi söker detta slägtet tecken? Sannerliga säger jag eder: Desso slägte skall intet tecken gifvas. Så gaf han dem öfver; och gick åter i skeppet, och for utöfver. Och de hade förgätit taga bröd, så att de hade icke mer än ett bröd med sig i skeppet. Då böd han dem, sägandes: Ser till, vakter eder för de Phariseers surdeg, och för Herodis surdeg. Och de tänkte hit och dit, sägande emellan sig: Det äret, vi hafve intet bröd. Då Jesus det förnam, sade han till dem: Hvad bekymren I eder, att I hafven icke bröd? Kunnen I ännu intet akta, eller förstå? Hafven I ännu edor hjerta förblindadt? Hafvandes ögon, och sen intet? och hafvandes öron, och hören intet? Och minnens I icke, då jag bröt fem bröd ibland femtusend, huru många korgar upptogen I fulla med aflefvor? Sade de: Tolf. Och då jag bröt sju bröd ibland fyratusend, huru många korgar upptogen I utaf de aflefvor? De sade: Sju. Och han sade till dem: Hvi förstån I då intet? Och han kom till Bethsaida; och de hade fram för honom en blindan, och bådo honom, att han ville taga på honom. Och så tog han den blinda vid handena, och ledde honom utu byn; och spottade i hans ögon, och lade händer på honom, och frågade honom, om han något såg. Då såg han upp, och sade: Jag ser folket gå, lika som det vore trä. Sedan lade han åter händerna på hans ögon, och gjorde det så att han fick synen igen; och vardt så botad, att han sedan såg klarliga alla. Och han lät gå honom hem, och sade: Gack intet in i byn, och säg icke heller det någrom derinne. Och Jesus gick ut, och hans Lärjungar, till de byar vid Cesarea, som kallas Philippi; och i vägen frågade han sina Lärjungar, sägandes till dem: Hvem säger folket mig vara? De svarade: Johannes Döparen; och somlige Elias; och somlige en af Propheterna. Då sade han till dem: Hvem sägen I mig vara? Svarade Petrus, och sade till honom: Du äst Christus. Då hotade han dem, att de skulle ingom säga om honom
Markusevangeliet 8:1-30 Svenska 1917 (SVEN)
Då vid samma tid åter mycket folk hade kommit tillstädes, och de icke hade något att äta, kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta. Om jag nu låter dem fastande gå ifrån mig hem, så uppgivas de på vägen; somliga av dem hava ju kommit långväga ifrån.» Då svarade hans lärjungar honom: »Varifrån skall man här i en öken kunna få bröd till att mätta dessa med?» Han frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju.» Då tillsade han folket att lägra sig på marken. Ock han tog de sju bröden, tackade Gud och bröt dem och gav åt sina lärjungar, för att de skulle lägga fram dem; och de lade fram åt folket. De hade ock några få småfiskar; och när han hade välsignat dessa, bjöd han att man likaledes skulle lägga fram dem. Så åto de och blevo mätta. Och man samlade sedan upp sju korgar med överblivna stycken. Men antalet av dem som voro tillstädes var vid pass fyra tusen. Sedan lät han dem skiljas åt. Och strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta. Och fariséerna kommo ditut och begynte disputera med honom; de ville sätta honom på prov och begärde av honom något tecken från himmelen. Då suckade han ur sin andes djup och sade: »Varför begär detta släkte ett tecken? Sannerligen säger jag eder: Åt detta släkte skall intet tecken givas.» Så lämnade han dem och steg åter i båten och for över till andra stranden. Och de hade förgätit att taga med sig bröd; icke mer än ett enda bröd hade de med sig i båten. Och han bjöd dem och sade: »Sen till, att I tagen eder till vara för fariséernas surdeg och för Herodes' surdeg.» Då talade de med varandra om att de icke hade bröd med sig. Men när han märkte detta, sade han till dem: »Varför talen I om att I icke haven bröd med eder? Fatten och förstån I då ännu ingenting? Äro edra hjärtan så förstockade? I haven ju ögon; sen I då icke? I haven ju öron; hören I då icke? Och kommen I icke ihåg huru många korgar fulla av stycken I samladen upp, när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen?» De svarade honom: »Tolv.» »Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, huru många korgar fulla av stycken samladen I då upp?» De svarade: »Sju.» Då sade han till dem: »Förstån I då ännu ingenting?» Därefter kommo de till Betsaida. Och man förde till honom en som var blind och bad honom att han skulle röra vid denne. Då tog han den blinde vid handen och ledde honom utanför byn; sedan spottade han på hans ögon och lade händerna på honom och frågade honom: »Ser du något?» Han såg då upp och svarade: »Jag kan urskilja människorna; jag ser dem gå omkring, men de likna träd.» Därefter lade han åter händerna på hans ögon, och nu såg han tydligt och var botad och kunde jämväl på långt håll se allting klart. Och Jesus bjöd honom gå hem och sade: »Gå icke ens in i byn.» Och Jesus gick med sina lärjungar bort till byarna vid Cesarea Filippi. På vägen dit frågade han sina lärjungar och sade till dem: »Vem säger folket mig vara?» De svarade och sade: »Johannes döparen; andra säga dock Elias, andra åter säga: 'Det är en av profeterna.'» Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade till honom: »Du är Messias.» Då förbjöd han dem strängeligen att för någon säga detta om honom.
Markusevangeliet 8:1-30 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Vid den tiden hände det återigen att mycket folk hade samlats, och de hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag lider med folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar, och de har inget att äta. Skickar jag hem dem hungriga blir de utmattade på vägen. Några av dem kommer långväga ifrån." Hans lärjungar svarade honom: "Varifrån ska man få mat att mätta dem med här i ödemarken?" Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de. Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle dela ut dem, och de delade ut till folket. De hade också några små fiskar, och han tackade Gud för dem och sade att också de skulle delas ut. Och alla åt och blev mätta, och de plockade upp bitarna som blivit över, sju korgar. Det var omkring fyra tusen där. Sedan sände han i väg dem. Strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta. Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att pröva honom begärde de ett tecken från himlen. Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär det här släktet ett tecken? Jag säger er sanningen: Det här släktet kommer aldrig att få något tecken." Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön. Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett enda bröd med sig i båten. Då varnade Jesus dem och sade: "Se upp och akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!" De började då säga till varandra att de inte hade något bröd. Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Förstår ni fortfarande inte, fattar ni inte? Har ni förhärdade hjärtan, ögon som inte ser och öron som inte hör? Kommer ni inte ihåg när jag bröt de fem bröden åt fem tusen? Hur många korgar fulla med brödbitar fick ni då?" De svarade: "Tolv." "Och när jag bröt de sju bröden åt fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödbitar?" De svarade: "Sju." Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande inte?" De kom till Betsaida. Där förde man fram en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen. Då tog han den blindes hand och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?" Han öppnade ögonen och sade: "Jag ser människorna, de går omkring men de ser ut som träd." Då lade Jesus händerna på hans ögon igen, och nu såg han bra och var återställd och såg allt tydligt och klart. Jesus skickade hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!" Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna runt Caesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?" De svarade: "Johannes Döparen. Men vissa säger Elia, och andra någon av profeterna." Då frågade han dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias." Men Jesus befallde dem strängt att inte säga det till någon.
Markusevangeliet 8:1-30 nuBibeln (NUB)
Nu hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och att de inte hade något att äta. Jesus kallade då på sina lärjungar och sa: ”Jag känner medlidande med dessa människor. De har varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Om jag skickar hem dem hungriga, kommer de att svimma av utmattning längs vägen. En del av dem bor ju långt härifrån.” Men hans lärjungar svarade: ”Var ska man få tag på tillräckligt med mat åt alla dessa människor här i ödemarken?” Jesus frågade dem: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju”, svarade de. Då bad Jesus folket att slå sig ner på marken, och han tog de sju bröden, tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han bitarna till sina lärjungar, som i sin tur delade ut dem till folket. Man hade dessutom några små fiskar, och Jesus tackade Gud för dem också och bad sedan sina lärjungar att dela ut dem. De åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det sju hela korgar. Det var omkring 4 000 män där. Jesus skickade sedan hem folket och steg i en båt och åkte till trakten av Dalmanuta tillsammans med sina lärjungar. Fariseerna kom ut för att diskutera med Jesus, och för att pröva honom krävde de ett tecken från himlen. Jesus suckade djupt och sa: ”Varför söker detta släkte efter ett tecken? Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte få något tecken.” Sedan lämnade han dem och steg i båten igen och åkte över till andra sidan. Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. En enda brödkaka var allt de hade med sig i båten. Jesus varnade dem då och sa: ”Akta er noga för både fariseernas och Herodes surdeg.” De diskuterade med varandra om att de inte hade något bröd. När Jesus märkte det sa han till dem: ”Varför diskuterar ni att ni inte har något bröd? Förstår ni fortfarande ingenting? Är era hjärtan så hårda? Ni har ögon att se med och ser ändå ingenting, och öron att höra med och hör ändå ingenting. Kommer ni inte ihåg att jag mättade mer än 5 000 personer med bara fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp den gången?” ”Tolv”, sa de. ”Och när jag mättade mer än 4 000 personer med sju bröd, hur många korgar ni fick över då?” ”Sju”, svarade de. Jesus sa: ”Förstår ni ännu inte?” När de kom över till Betsaida förde man fram en blind man till Jesus och bad att han skulle röra vid mannen. Jesus tog då den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon och lade sina händer på honom. ”Kan du se något?” frågade Jesus. Mannen såg sig omkring. ”Ja”, sa han, ”jag ser människor. Men de ser ut som träd som går omkring.” Då lade Jesus sina händer på mannens ögon en gång till. Och nu blev mannen helt botad och kunde se igen, och han såg allting klart och tydligt. Jesus skickade sedan hem honom med uppmaningen: ”Gå inte ens in i byn.” Sedan gick Jesus och hans lärjungar till byarna kring Caesarea Filippi. På vägen frågade han dem: ”Vem säger människorna att jag är?” ”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”några säger att du är Elia, och andra att du är någon av profeterna.” Då frågade han dem: ”Vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Du är Messias.” Men Jesus förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.
Markusevangeliet 8:1-30 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Vid den tiden [då de var på östra sidan av Galileiska sjön] hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sa till dem: ”Jag känner medlidande med folket (från djupet av mitt hjärta), de har nu varit med mig tre dagar och har ingenting [kvar] att äta. Om jag skickar hem dem utan mat så blir de alldeles uttröttade [och kollapsar] på vägen hem. Somliga har ju kommit långväga ifrån.” [Många hade kommit ut från städer och byar. Det var den tredje dagen. Man hade kanske med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sitt behov av mat. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se Joh 6:10. Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen. Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så de orkar vandringen hem i värmen.] Lärjungarna sa till honom: ”Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken [i dessa obebodda trakter] att alla dessa människor kan äta sig mätta?” Han frågade: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju”, svarade de. Han befallde folket att slå sig ner på marken. Efter att ha tagit de sju bröden och tackat Gud, bröt han dem och gav dem åt lärjungarna (givandet fortsatte kontinuerligt) så att de kunde dela ut dem, och de delade ut dem åt folket. De hade också några små fiskar. När han hade bett Guds välsignelse över dem sa han att de också skulle delas ut. Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju stora korgar med överblivna bitar. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5 000 män. Dessa sju korgar var stora korgar, ordet används t.ex. i Apg 9:25, och kunde rymma en människa.] Det var omkring 4 000 som ätit [förutom kvinnor och barn, se Matt 15:38]. Sedan skickade han hem dem, och steg genast i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta. [Vid västra sidan av Gennesarets sjö, strax norr om Tiberias. Området kring staden Magdala, se Matt 15:39.] Fariséerna kom ut och började diskutera med honom. För att pröva (fresta och fälla) honom begärde de ett tecken från himlen [något spektakulärt mirakel som bevisade att han var sänd av Gud]. Jesus suckade djupt i sin ande [över deras otro och förhärdelse] och sa: ”Varför söker detta släkte ett tecken? Jag säger sanningen till er, detta släkte ska inte få något tecken.” Så lämnade han dem [hastigt] och steg i båten igen och for över till andra [antagligen den norra] stranden. De [lärjungarna] hade glömt att ta med bröd [antagligen på grund av det hastiga uppbrottet]. De hade inte mer än ett bröd med sig i båten. Jesus varnade dem (gav dem följande uttryckliga befallning upprepade gånger): ”Håll ständigt ett vakande öga (urskilj, analysera) och akta er för fariséernas surdeg [förvridna teologi] och Herodes surdeg [världsliga lättja och ondskefulla politik]!” [Surdeg, eller jäst i dagligt tal, används genomgående i Bibeln för ondska och falska läror. Surdegen sprider sig långsamt och tyst, och påverkar allt den kommer i kontakt med. I parallellstället i Matt 16:12 är det uppenbart att det är fariséernas och saddukéernas förvridna lära (bl.a. fariséernas hyckleri och saddukéernas skepticism till det andliga, se Matt 23:3-5Apg 23:8) som Jesus syftar på. I 1 Kor 5:6-8 jämförs ondskan och elakheten med surdeg i kontrast till renhet och sanning. Herodes surdeg syftar på Herodes Antipas förmätenhet och omoral som bl.a. lett till Johannes Döparens död.] [Lärjungarna förstod inte att Jesus talade i bildspråk.] De diskuterade med varandra om att de inte hade tagit med bröd. Jesus, väl medveten om detta, sa till dem: ”Varför diskuterar ni om det var på grund av att ni inte hade med er bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är era hjärtan så hårda (fastlåsta i en sådan förstockelse)? Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? [Jer 5:21Hes 12:2] Kommer ni inte ihåg hur jag bröt de fem bröden åt de 5 000? Hur många mindre korgar [som man hade för sin resa] plockade ni då fulla med rester?” ”Tolv”, svarade de. [Jesus fortsätter:] ”Och efter de sju bröden till de 4 000, hur många stora korgar fulla med rester fick ni då?” ”Sju”, svarade de. Han sa: ”Förstår ni ännu inte?” [Jesus hade inte talat om vanligt bröd utan syftade på fariséernas förvridna lära och Herodes ondska, se vers 15. Varför oroa sig för bröd när de hade himlarnas och jordens Skapare i båten – han som redan flera gånger visat att han mirakulöst kunde försörja dem!] Jesus kom till Betsaida [vid norra delen av Galileiska sjön]. Man förde en blind man till honom och bad att han skulle röra vid honom. Jesus tog den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. [Betsaida var en av de platser Jesus fördömde för dess otro, se Luk 10:13, så det är möjligt att Jesus behöver ta ut den blinde mannen ut från den miljön.] Efter att Jesus hade spottat på hans ögon (upprepade gånger) frågade han honom: ”Ser du något nu?” Han såg upp och svarade: ”Jag ser människor, men de ser ut som träd som går omkring.” På nytt lade Jesus sina händer på hans ögon, och nu såg mannen klart (kunde fixera sin blick) och synen blev återställd och han kunde se allt tydligt [på avstånd]. Jesus skickade i väg mannen till hans hem och sa: ”Gå inte ens in i byn!” [Det verkar som om Betsaida inte var mannens hem, utan han bodde på landsbygden eller i någon närliggande by.] Jesus gick med sina lärjungar till byarna i trakten av Caesarea Filippi [ett hedniskt område drygt fyra mil norr om Gennesarets sjö]. På vägen dit frågade han sina lärjungar: ”Vem säger folket att jag är?” De svarade: ”Johannes Döparen; men andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5], och andra en av profeterna.” Han frågade dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Då svarade Petrus: ”Du är den Smorde (Messias, Kristus).” Men han förbjöd dem att säga det till någon.
Markusevangeliet 8:1-30 Bibel 2000 (B2000)
Vid den tiden hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sade: »Det gör mig ont om folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem. En del är ju långväga ifrån.« Lärjungarna svarade honom: »Var skall man få tag i bröd så de blir mätta, här i ödemarken?« Han frågade: »Hur många bröd har ni?« — »Sju«, sade de. Då sade han åt folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem, och de delade ut dem åt folket. De hade också några fiskar. Han läste tackbönen över fiskarna och sade till att också de skulle delas ut. Och alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju korgar med överblivna bitar. Det var omkring fyra tusen människor där. Sedan skickade han hem dem. Själv steg han i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta. Fariseerna kom ut och började diskutera med honom. För att sätta honom på prov bad de honom om ett tecken från himlen. Jesus suckade djupt och sade: »Varför vill detta släkte ha ett tecken? Sannerligen om detta släkte skall få något tecken.« Så lämnade han dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön. Lärjungarna hade glömt att ta med bröd; ett enda bröd hade de med sig i båten. Jesus varnade dem: »Se noga upp med både fariseernas och Herodes surdeg!« Men de sade till varandra att de ju inte hade bröd med sig. Han märkte det och frågade: »Varför säger ni att ni inte har bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är ni så förstockade? Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? Har ni glömt hur jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar plockade ni då fulla med rester?« — »Tolv«, svarade de. »Och efter de sju bröden till de fyra tusen, hur många korgar fulla med rester fick ni då?« — »Sju«, svarade de. Han sade: »Förstår ni fortfarande ingenting?« Då de kom till Betsaida förde man fram en blind och bad Jesus röra vid honom. Han tog den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade sina händer på honom och frågade: »Ser du något?« Mannen öppnade ögonen och sade: »Jag ser människorna: de liknar träd, men de går omkring.« En gång till lade han sina händer på mannens ögon, och nu kunde han se riktigt och var botad och såg allting tydligt. Jesus skickade hem honom med orden: »Gå inte ens in i byn!« Sedan gick Jesus och hans lärjungar bort till byarna kring Caesarea Filippi. På vägen frågade han dem: »Vem säger människorna att jag är?« De svarade: »Johannes döparen, men somliga säger Elia, andra att du är någon av profeterna.« Då frågade han dem: »Och ni, vem säger ni att jag är?« Petrus svarade: »Du är Messias.« Men han förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.