Markusevangeliet 4:10-41

Dela

Markusevangeliet 4:10-41 Svenska Folkbibeln (SFB98)

När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna. Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse." Han sade vidare till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls? Såningsmannen sår ordet. De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall. Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet, men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt. Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt." Han sade också till dem: "Inte går man väl in med ett ljus för att sätta det under skäppan eller under bänken? Gör man det inte för att sätta det på ljushållaren? Det som är dolt måste bli uppenbarat, och det som är gömt måste komma i dagen. Hör, du som har öron att höra med!" Och han sade: "Ge akt på vad ni hör! Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. Ty den som har skall få, och den som inte har, från honom skall tas också det han har." Jesus sade: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur. Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet. Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne." Han sade också: "Vad skall vi likna Guds rike vid, eller vilken liknelse skall vi använda för att beskriva det? Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden. Men när det har blivit sått, växer det upp och blir större än alla köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga." Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de ville lyssna. Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt. På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan." De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med. Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?" Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?" Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"

Markusevangeliet 4:10-41 Nya Levande Bibeln (BSV)

När han senare var ensam med sina tolv närmaste efterföljare och de andra som följde honom, frågade de: "Vad betyder det som du berättade?" Han svarade: "Ni har fått gåvan att förstå min undervisning om hur Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk, men de som inte tillhör Guds eget folk uppfattar detta bara som bilder, för att 'de ska se vad jag gör men ändå inte fatta, och höra vad jag säger men ändå inte förstå, och därför inte kan vända om till Gud och få sina synder förlåtna.' Men om ni inte ens förstår den här bilden om sädeskornen, hur ska ni då kunna begripa mina andra bilder? Det lantbrukaren sår är budskapet från Gud. Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta som hör budskapet, men som knappt har hört det förrän Satan kommer och försöker få henne att glömma allt. Den steniga marken är lik den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med äkta glädje, men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer på grund av hennes tro på budskapet, avtar entusiasmen och hon överger sin tro. Marken som var täckt av tistlar kan jämföras med den människa som hör budskapet men låter vardagens bekymmer, längtan efter att tjäna mycket pengar och begär efter andra saker få komma in i hjärtat och kväva budskapet, så att det till slut inte påverkar hennes liv alls. Men den bördiga jorden liknar den människas hjärta som lyssnar till budskapet och tar det till sig och låter det påverka hela livet. Hon ger en skörd som är 30, 60 eller till och med 100 gånger så stor som den sådd som föll i hennes hjärta." Sedan sa Jesus till dem: "Man tar inte fram en lampa och ställer en låda över den eller sätter den under en bänk. Tvärtom! En lampa ställer man så att den kan lysa och vara till nytta. På samma sätt ska allt som nu är gömt en dag föras fram i ljuset och bli synligt för alla. Lyssna noga och försök att förstå! Se till att de ord ni får höra leder till handling. För ju mer ni omsätter i praktiken, desto mer kommer ni att förstå vad jag talar om. Ja, den som förstår min undervisning ska med tiden förstå alltmer. Men den som inget förstår ska till slut bli av med även den lilla insikt han hade." Jesus berättade också en annan bild. Han sa: "Där Gud regerar blir det som när en lantbrukare sår säd på sin åker. Mannen sover och vaknar, och allteftersom dagarna går börjar säden gro och växa utan hans hjälp. Det är jorden som får säden att gro. Först tränger stråna fram, sedan formas axen och till slut är vetet moget. Då kommer lantbrukaren med sin lie och skördar vetet, eftersom det är dags att skörda." Sedan sa Jesus: "Hur kommer det att bli där Gud regerar? Vilken bild ska jag använda? Jo, där Gud regerar blir det som när man sår ett senapsfrö. Trots att senapsfröet är det minsta av alla frön, växer det upp och blir större än alla andra kryddväxter och får så stora grenar att fåglarna kan bygga bo där och få skydd." Jesus använde väldigt ofta sådana här bilder, för att folket skulle förstå, så mycket de nu kunde förstå. Ja, han talade faktiskt aldrig till dem utan att berätta någon bild, men när han senare blev ensam med sina efterföljare förklarade han bilderna för dem. När det blev kväll sa Jesus till sina efterföljare: "Kom så åker vi över till andra sidan sjön." Då lämnade de folket och åkte över i den båt där Jesus redan satt. Flera andra båtar följde också med. Men när de kommit en bit ut blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den fylldes nästan helt av vatten. Jesus själv låg under tiden och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. Men hans efterföljare väckte honom och ropade förtvivlat: "Mästare, märker du inte att vi håller på att sjunka?" Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sa: "Tig! Var tyst!" Och genast la sig sjön, och det blev alldeles lugnt. Sedan frågade han sina efterföljare: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?" Förskräckta sa de till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."

Markusevangeliet 4:10-41 Karl XII 1873 (SK73)

Då han nu allena var, sporde de, som med honom voro med de tolf, honom till om den liknelsen. Och han sade till dem: Eder är gifvet att veta Guds rikes hemlighet; men dem der utantill äro sker all ting genom liknelser; På det de skola med seende ögon se, och dock icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omvända, och synderna dem förlåtna varda. Och han sade till dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru viljen I då förstå alla liknelser? Sädesmannen sår ordet. Men desse äro de som vid vägen äro, der ordet sådt varder; och de hafva det hört, straxt kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt var i deras hjertan. Alltså äro ock de som på stenören sådde äro; då de hafva hört ordet, anamma de det straxt med fröjd; Och de hafva inga rötter i sig, utan stå till en tid; då någor bedröfvelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, straxt förargas de. Och desse äro de som i törne sådde äro; de der höra ordet; Och denna verldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå derin, och förqväfva ordet, och det varder ofruktsamt. Och desse äro de som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofaldt, och somt sextiofaldt, och somt hundradefaldt. Och han sade till dem: Icke varder ett ljus upptändt fördenskull, att man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet? Sker det icke fördenskull, att det skall uppsättas på ljusastakan? Ty intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall uppkomma. Den der öron hafver till att höra, han höre. Och han sade till dem: Ser till, hvad I hören: Med hvad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder varder ändå tillgifvet, I som hören detta. Ty den der hafver, honom varder gifvet; och den der icke hafver, af honom skall ock taget varda det han hafver. Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena; Och sofver, och står upp, natt och dag; och säden går upp, och växer, så att han der intet af vet. Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hvete i axena. När nu frukten mogen är, straxt brukar han lian; ty skördetiden är för handen. Och han sade: Vid hvem skole vi likna Guds rike? Och med hvad liknelse skole vi beteckna det? Det är såsom ett senapskorn, hvilket, då det sådt varder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene; Och då det sådt är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att foglarna under himmelen måga bo under dess skugga. Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat; Och utan liknelse talade han intet till dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides. Och den samma dagen, då aftonen vardt, sade han till dem: Låt oss fara utöfver, på den andra stranden. Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet der han redo uti var; voro ock desslikes någor annor skepp med honom. Och der uppväxte en stor storm, och vågen slog in i skeppet, så att det förfylldes. Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås? Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn. Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona? Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret och hafvet äro honom lydig.

Markusevangeliet 4:10-41 Svenska 1917 (SVEN)

När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna. Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser, för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.» Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? -- Vad såningsmannen sår är ordet. Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem. Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje, men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall. Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet, men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt. Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.» Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken. Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen. Om någon har öron till att höra, så höre han.» Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat. Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.» Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden; och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru. Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet. När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.» Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det? Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden; men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.» I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det; och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena. Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.» Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom. Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas. Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?» När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?» Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»

Markusevangeliet 4:10-41 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna. Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse ." Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls? Såningsmannen sår ordet. De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det, men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall. Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet, men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt. Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt." Han sade också till dem: "Ett ljus bärs väl inte in för att sättas under skäppan eller under bänken? Sätter man det inte på hållaren? Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt. Hör, du som har öron att höra med!" Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få, för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har." Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden. Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur. Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet. Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne." Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda? Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden. Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga." Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå. Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt. På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan." De lämnade folket och tog med honom i båten som han var. Även andra båtar följde med. Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas. Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare! Bryr du dig inte om att vi går under?" Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?" Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"

Markusevangeliet 4:10-41 nuBibeln (NUB)

När han senare var ensam med de tolv och de andra som följde honom, frågade de honom om liknelsen. Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemlighet, men de andra utanför får allting bara i liknelser, för att ’de ska se men ändå inte fatta, höra men ändå inte förstå, och därför inte vända om och få förlåtelse.’ Men om ni inte förstår ens den här liknelsen, hur ska ni då kunna begripa några andra liknelser? Det lantbrukaren sår är ordet. Sådden bredvid vägen är de hos vilka ordet blir sått, men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som såtts i dem. Sådden på den steniga marken är de som hör ordet och tar emot det med glädje, men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller de genast bort. Sådden bland tistlar är de som hör ordet men låter världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och begär efter andra saker få komma in och kväva ordet, så att det blir fruktlöst. Men sådden i den bördiga jorden är de som lyssnar till ordet och tar det till sig och bär frukt, trettio, sextio eller till och med hundra gånger så mycket som den sådd som såddes.” Sedan sa Jesus till dem: ”Man tar inte fram en lampa och ställer ett sädesmått över den eller sätter den under en säng. En lampa ställer man i ett lampställ. Allt som nu är gömt ska en dag föras fram, och allt som är dolt ska dras upp i ljuset. Lyssna, hör, du som har öron!” Han sa till dem: ”Hör upp! Med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er och även mer kommer ni att få. Den som har ska nämligen få. Men den som inget har, ska bli av med även det.” Han sa också: ”Guds rike är som när en man sår säd på marken. Mannen sover och vaknar, och allteftersom dagarna går börjar säden gro och växa utan att han vet hur. Det är jorden som får säden att gro, först strå, sedan ax, och till slut är vetet moget. När grödan mognar kommer han med sin lie och skördar den, eftersom det är dags att skörda.” Han sa: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska vi använda? Det är som ett senapsfrö som sås i jorden. Det är det minsta av alla frön som sås i jorden, men när det har såtts växer det upp och blir störst bland kryddväxterna och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.” Jesus förkunnade ordet för dem i många sådana liknelser, så mycket de nu kunde förstå. Han talade aldrig till dem utan en liknelse, men när han blev ensam med sina lärjungar förklarade han allt för dem. När det blev kväll sa Jesus till sina lärjungar: ”Kom, så åker vi över till andra sidan sjön.” Då lämnade de folket och åkte över i den båt där Jesus redan satt. Flera andra båtar följde också med. Men då blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den fylldes nästan helt av vatten. Jesus själv låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. Men hans lärjungar väckte honom och sa: ”Mästare, märker du inte att vi håller på att förgås?” Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sa: ”Tig! Var tyst!” Och genast lade sig vinden, och det blev alldeles lugnt. Sedan frågade han sina lärjungar: ”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?” Förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, som till och med vinden och sjön lyder?”

Markusevangeliet 4:10-41 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Så fort han var ensam, började de som var omkring honom tillsammans med de tolv att fråga honom om liknelserna. Han sa till dem: ”Till er har Guds rikes mysterium (hemlighet, dolda plan) blivit given (ni har fått gåvan att förstå), men för dessa som står utanför är allt bara liknelser. Detta för att [profetian i Jes 6:9-10 skulle gå i uppfyllelse]: de ska se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte vänder om (återvänder) och får förlåtelse.” [Liknelsen om såningsmannen och detta citat från Jesaja gjorde lärjungarna konfunderade. Ville Jesus dölja sanningen medvetet för vissa genom att bara tala i liknelser?] Sedan sa han till dem: ”Om ni inte förstår denna liknelse, hur kan ni då tyda (kunna vara i en process av att förstå) några andra liknelser? Såningsmannen sår Ordet. [Ordet kan syfta på budskapet som Jesus predikade eller på Jesus själv. Liknelsen handlar om hur människor gensvarar på budskapet och Jesus.] De längs med vägen är de som får ordet sått [i sina hjärtan], men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som såtts i dem. [Ordet ”väg” kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord som blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.] På samma sätt är det med dem [de människor som liknas vid det utsäde] som såddes på stenig mark , det är de som hör ordet och genast tar emot det med glädje, men inte har något rotfäste inom sig. De står fast en tid, men så fort lidande (problem, hård press) och förföljelse (förtryck) kommer för ordets skull faller de genast bort (tar de anstöt, ordet blir till en stötesten). De som har blivit sådda bland törnen är de som hör ordet, men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd. [Grundordet för ”törne” är extremer. Det finns en koppling till läror som ensidigt betonar en enda sanning, se Matt 7:15-17.] De som såtts i den goda jorden är de som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettio gånger det som såtts, sextio gånger och hundra gånger så mycket.” [Jesus är världens ljus. Hans undervisning ska inte döljas av Jesu lärjungar, utan förmedlas vidare till andra. Jesus illustrerar detta med några vanliga föremål som fanns i varje hem. Oljelampan användes för att lysa upp hemmet och sädesmåttet (gr. modius) på cirka åtta liter användes för att mäta upp mjöl, men kunde också ställas upp och ner och fungera som ett lampställ.] Han sa till dem: ”Inte tas väl en lampa fram för att bli ställd under sädesmåttet eller under bädden? Nej, man placerar den på hållaren! [Högt och centralt så det ger ljus i huset.] För inget är fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.] Om någon har öron för att höra med, då ska han höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning).” Han sa till dem: ”Var uppmärksamma på vad ni hör. Det mått ni ger [av energi och studier till den sanning ni hör], ska bli det mått [av kunskap] som kommer tillbaka till er, och ännu mer [förutom det] ska ges till er som lyssnar. För den som har [förståelse] ska få mer, och från den som inte har någonting [inget intresse av liknelserna och Jesu undervisning], ska även det han har tas bort.” [Utifrån sammanhanget syftar ”den som har” på en önskan och vilja att förstå Jesu undervisning, se vers 11.] Han [Jesus] sa också: ”Guds kungarike skulle kunna liknas vid en man som har sått säd i jorden. [Säden är Guds ord, se vers 14.] Han sover på natten och går upp på dagen, och under tiden gror säden och växer till i längd. Hur [och varför växer säden]? Det vet han inte. Jorden bär frukt av sig själv (spontant, gr. automatos): först bladet (strået), sedan axet (som skyddar vetekornen), sedan det fullt utvecklade vetet i axet. När skörden är mogen (ordagrant ”när frukten tillåter det”), då låter han genast skäran gå [sänder han in skördearbetarna], för då är det skördetid.” Jesus sa: ”Vad ska vi jämföra (likna) Guds rike med? Vilken liknelse (bild) ska vi använda för att illustrera (förklara) det? [Jesus involverar sina åhörare i sin predikan.] Det är som ett senapsfrö. När man sår det är det minst av alla frön på jorden [bland kryddväxterna], men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.” [Huvudpoängen är den ringa begynnelsen av Guds rike och dess enorma växtkraft.] Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, på ett sätt som de kunde förstå. [Sista delen kan också översättas ”så långt de kunde förstå”.] Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt (ordagrant ”lösgjorde”, gav mer information och förklaringar så att de andliga sanningarna i liknelserna blev tydliga). [Vid det här tillfället använde Jesus bara liknelser när han talade med folket, senare använde han också andra undervisningsstilar, se t.ex. Matt 15:3-919:3-12. Dock betonar Markus vikten av att förstå Jesu undervisning, och för den som är likgiltig eller inte vill förstå förblir allt vad Jesus säger obegripliga liknelser.] [Jesus har undervisat om Guds rike, han sitter kvar i samma båt han klev i tidigare samma dag, se Mark 4:1. Markus nämner fyra liknelser, och fortsätter nu att beskriva fyra stora mirakler där Jesus på ett konkret sätt bekräftar sin undervisning, se Mark 4:35-5:43. Galileiska sjön ligger 200 meter under havsytan, omgiven av berg. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog 3 meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias i en liknande storm.] Samma dag [som han gett liknelserna om Guds rike, se vers 1-34], när det blivit kväll, sa han [Jesus] till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan.” [Till den östra sidan av sjön.] De lät folket gå och tog med sig honom i den stora båten som han redan satt i, och andra små båtar följde med honom. Då utvecklades en kraftig stormby (virvelvind, cyklon). Vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas, men han [Jesus] låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sa: ”Lärare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och sa till sjön: ”Tyst! Var stilla!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt (kom ett stort lugn). [Det finns en fin poetisk parallellism i denna vers. Vinden och sjön tilltalas separat. Resultatet av båda dessa tilltal beskrivs också separat: stillad vind och lugn sjön.] Han sa till dem [lärjungarna]: ”Varför är ni [så] rädda (uppskrämda, tysta, fega)? Har ni ingen tro (tillit, förtröstan) ännu?” Då greps de av stor fruktan och sa till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”

Markusevangeliet 4:10-41 Bibel 2000 (B2000)

När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom frågade de honom om liknelserna. Han sade: »Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, för att de skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse .« Och han sade till dem: »Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser? Vad mannen sår är ordet. Vägkanten, det är de hos vilka ordet blir sått men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som har såtts i dem. De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall. Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet, men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd. Men de som har tagit emot sådden i den goda jorden, det är sådana som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt.« Och han sade till dem: »Inte tas lampan fram för att ställas under sädesmåttet eller under bänken. Den sätts på hållaren. Det finns ingenting dolt som inte skall dras fram och ingenting undangömt som inte skall komma till synes. Hör, du som har öron att höra med.« Och han sade till dem: »Ge akt på det ni hör. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.« Och han sade: »Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.« Och han sade: »Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild? Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det, men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.« Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det. Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt. På kvällen samma dag sade han till dem: »Låt oss fara över till andra sidan.« De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: »Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?« Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: »Tig! Håll tyst!« Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: »Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?« Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: »Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.«