Markusevangeliet 15:1-26
Markusevangeliet 15:1-26 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Redan tidigt på morgonen tog översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus. Pilatus frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." Översteprästerna anklagade honom häftigt, och Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du inte? Du hör hur mycket de anklagar dig för." Men Jesus svarade inget mer, och Pilatus var förundrad. Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, den som de begärde. Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna. När folket kom fram och började be honom göra som han brukade för dem, svarade Pilatus: "Vill ni att jag friger judarnas kung åt er?" Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom. Men översteprästerna hetsade folket till att i stället be att få Barabbas fri. Pilatus frågade dem än en gång: "Vad ska jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?" De skrek tillbaka: "Korsfäst honom!" Pilatus frågade dem: "Vad har han gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, släppte han Barabbas och lät gissla Jesus och utlämnade honom sedan till att korsfästas. Soldaterna förde in Jesus på gården, det vill säga pretoriet, och sammankallade hela vaktstyrkan. De klädde honom i en purpurmantel och vred ihop en törnekrona och satte den på honom. Sedan började de hälsa honom: "Leve judarnas kung!" De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom. När de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde honom i hans egna kläder. Sedan förde de ut honom för att korsfästas. De hejdade en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexander och Rufus. Honom tvingade de att bära Jesu kors. Och de förde Jesus till den plats som kallas Golgata, som betyder Dödskalleplatsen. De försökte ge honom vin blandat med myrra, men han tog inte emot det. Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om vad var och en skulle få. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. På anslaget med anklagelsen mot honom stod det skrivet: "Judarnas kung".
Markusevangeliet 15:1-26 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Redan tidigt på morgonen fattade översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom åt Pilatus. Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv." Och översteprästerna anklagade honom häftigt. Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du ingenting? Du hör hur mycket de anklagar dig." Men Jesus svarade inte längre, och det förvånade Pilatus. Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, en som de begärde. Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna. När folket kom fram och begärde att få vad han brukade bevilja dem, svarade Pilatus: "Vill ni att jag skall frige judarnas konung?" Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom. Men översteprästerna hetsade folket till att begära att han i stället skulle frige Barabbas. Pilatus frågade dem än en gång: "Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas konung?" De skrek: "Korsfäst honom!" Pilatus frågade dem: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" Och då Pilatus ville göra folket till viljes, frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas. Soldaterna förde nu in Jesus på gården, det vill säga residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. De klädde på honom en purpurmantel och flätade en törnekrona och satte den på honom. Sedan hälsade de honom: "Leve judarnas konung!" Och de slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom. Och när de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde på honom hans egna kläder. Sedan förde de ut honom att korsfästas. Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus far, kom just in från landet. Honom tvingade de att bära Jesu kors. Och de förde Jesus till Golgata, det betyder Huvudskalleplatsen. De försökte ge honom vin tillsatt med myrra, men han tog inte emot det. Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. På anslaget stod vad han var anklagad för: "Judarnas konung".
Markusevangeliet 15:1-26 Nya Levande Bibeln (BSV)
Tidigt nästa morgon samlades översteprästerna och folkets ledare och laglärarna ‑ hela det judiska rådet ‑ för en ny överläggning. Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, den romerska landshövdingen. Pilatus frågade honom: "Är du judarnas kung?" Men Jesus svarade: "Det är du själv som kallar mig det." Sedan anklagade översteprästerna honom för en rad olika brott, och Pilatus frågade honom: "Varför säger du ingenting? Du hör ju vad de anklagar dig för!" Men till Pilatus stora förvåning svarade Jesus inget mer. Vid påskhögtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, vem som helst som judarna ville ha fri. Och just då satt en man fängslad som hette Barabbas. Han hade tillsammans med några andra dömts för mord under ett politiskt uppror. Folket började nu samlas inför Pilatus för att be honom göra som han brukade. "Är det judarnas kung ni vill att jag ska släppa fri?" frågade Pilatus. Han visste mycket väl att översteprästerna bara hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus. Men översteprästerna hetsade upp folket och fick dem att kräva att Barabbas skulle friges istället för Jesus. Pilatus frågade då igen: "Vad ska jag göra med den här mannen som ni kallar judarnas kung?" "Spika fast honom på ett kors!" ropade de tillbaka. Då skrek de ännu högre: "Spika fast honom på ett kors!" Och till slut gav Pilatus efter och släppte Barabbas, eftersom han ville göra det som folket krävde. Men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till sina soldater för att de skulle föra bort honom och spika fast honom på ett kors. De romerska soldaterna ledde först in Jesus på gården till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman. De klädde på honom en mörkröd mantel och gjorde en krona av törne som de satte på honom. Sedan slog de honom i huvudet med en käpp och spottade på honom och föll på knä och låtsades hylla honom. "Leve judarnas kung", ropade de. När de till slut hade tröttnat på att håna honom, tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att spika fast honom på ett kors. På vägen till avrättningsplatsen stötte soldaterna på Simon från Kyrene, pappa till Alexandros och Rufus. Han råkade just då vara på väg till Jerusalem från landsbygden, och honom tvingade de att bära Jesus kors. Soldaterna förde Jesus till den plats som kallas Golgota (det betyder Skallen). Och där gav man honom vin blandat med myrra, men han vägrade att dricka det. Sedan spikade de fast honom på ett kors och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. Klockan var runt nio på morgonen när de spikade fast honom på korset. Och ovanför honom hade man satt upp en skylt med texten: "Judarnas kung", för att visa vad han anklagades för.
Markusevangeliet 15:1-26 Karl XII 1873 (SK73)
Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato. Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det. Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting. Då frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig. Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig. Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade. Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp. Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var. Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung? Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom. Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös. Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung? Då ropade de åter: Korsfäst honom. Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom. Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas. Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran; Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom; Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung; Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom. Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan. Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors. Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen. Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig. Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle. Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom. Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.
Markusevangeliet 15:1-26 Svenska 1917 (SVEN)
Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och de skriftlärde, hela Stora rådet, på morgonen hade fattat sitt beslut, läto de strax binda Jesus och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus. Då frågade Pilatus honom: »Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.» Och översteprästerna framställde många anklagelser mot honom. Pilatus frågade honom då åter och sade: »Svarar du intet? Du hör ju huru mycket det är som de anklaga dig för.» Men Jesus svarade intet mer, så att Pilatus förundrade sig. Nu plägade han vid högtiden giva dem en fånge lös, den som de begärde. Och där fanns då en man, han som kallades Barabbas, vilken satt fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begått dråp. Folket kom ditupp och begynte begära att han skulle göra åt dem såsom han plägade göra. Pilatus svarade dem och sade: »Viljen I att jag skall giva eder 'judarnas konung' lös?» Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade dragit Jesus inför rätta. Men översteprästerna uppeggade folket till att begära att han hellre skulle giva dem Barabbas lös. När alltså Pilatus åter tog till orda och frågade dem: »Vad skall jag då göra med den som I kallen 'judarnas konung'?», så skriade de åter: »Korsfäst honom!» Men Pilatus frågade dem: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Korsfäst honom!» Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas. Och krigsmännen förde honom in i palatset, eller pretoriet, och kallade tillhopa hela den romerska vakten. Och de klädde på honom en purpurfärgad mantel och vredo samman en krona av törnen och satte den på honom. Sedan begynte de hälsa honom: »Hell dig, judarnas konung!» Och de slogo honom i huvudet med ett rör och spottade på honom; därvid böjde de knä och gåvo honom sin hyllning. Och när de hade begabbat honom, klädde de av honom den purpurfärgade manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom ut för att korsfästa honom. Och en man som kom utifrån marken gick där fram, Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att gå med och bära hans kors. Och de förde honom till Golgataplatsen (det betyder huvudskalleplatsen). Och de räckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke emot det. Och de korsfäste honom och delade sedan hans kläder mellan sig, genom att kasta lott om vad var och en skulle få. Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. Och den överskrift som man hade satt upp över honom, för att angiva vad han var anklagad för, hade denna lydelse: »Judarnas konung.»
Markusevangeliet 15:1-26 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Redan tidigt på morgonen tog översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus. Pilatus frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." Översteprästerna anklagade honom häftigt, och Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du inte? Du hör hur mycket de anklagar dig för." Men Jesus svarade inget mer, och Pilatus var förundrad. Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, den som de begärde. Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna. När folket kom fram och började be honom göra som han brukade för dem, svarade Pilatus: "Vill ni att jag friger judarnas kung åt er?" Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom. Men översteprästerna hetsade folket till att i stället be att få Barabbas fri. Pilatus frågade dem än en gång: "Vad ska jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?" De skrek tillbaka: "Korsfäst honom!" Pilatus frågade dem: "Vad har han gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, släppte han Barabbas och lät gissla Jesus och utlämnade honom sedan till att korsfästas. Soldaterna förde in Jesus på gården, det vill säga pretoriet, och sammankallade hela vaktstyrkan. De klädde honom i en purpurmantel och vred ihop en törnekrona och satte den på honom. Sedan började de hälsa honom: "Leve judarnas kung!" De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom. När de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde honom i hans egna kläder. Sedan förde de ut honom för att korsfästas. De hejdade en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexander och Rufus. Honom tvingade de att bära Jesu kors. Och de förde Jesus till den plats som kallas Golgata, som betyder Dödskalleplatsen. De försökte ge honom vin blandat med myrra, men han tog inte emot det. Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om vad var och en skulle få. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. På anslaget med anklagelsen mot honom stod det skrivet: "Judarnas kung".
Markusevangeliet 15:1-26 nuBibeln (NUB)
Tidigt nästa morgon samlades översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda – hela rådet – och fattade ett beslut. Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus. Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.” Sedan anklagade översteprästerna honom för en rad olika brott, och Pilatus frågade honom: ”Varför säger du ingenting? Du hör ju hur mycket de anklagar dig för!” Men till Pilatus stora förvåning svarade Jesus inget mer. Vid påskhögtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, vem som helst som de ville ha fri. Just då satt en man fängslad som hette Barabbas. Han hade tillsammans med några andra begått mord under ett uppror. Folket började nu samlas inför Pilatus för att be honom göra som han brukade. ”Vill ni att jag ska släppa judarnas kung?” frågade Pilatus. Han visste mycket väl att översteprästerna hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus. Men översteprästerna hetsade upp folket och fick dem att kräva att Barabbas skulle friges istället. Pilatus frågade då igen: ”Vad ska jag då göra med den här mannen som ni kallar judarnas kung?” ”Korsfäst honom!” ropade de tillbaka. ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: ”Korsfäst honom!” Till slut gav Pilatus efter och släppte Barabbas, eftersom han ville göra som folket krävde. Men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till att korsfästas. Soldaterna ledde först in Jesus på gården till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman. De klädde på honom en purpurröd mantel och vred ihop en krona av törnen som de satte på honom. ”Leve judarnas kung!” ropade de. De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä för att hylla honom. Efter att ha hånat honom tog de av honom den purpurröda manteln, satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas. En man, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, var på väg in från landsbygden, och honom tvingade de att bära Jesus kors. De förde Jesus till den plats som kallas Golgota (vilket betyder Skalleplatsen). Där gav man honom vin blandat med myrra, men han ville inte ha det. Sedan korsfäste de honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. Klockan var runt nio på morgonen när han korsfästes. Ovanför honom hade man satt upp en skylt med texten: JUDARNAS KUNG, för att visa vad han anklagades för.
Markusevangeliet 15:1-26 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Genast vid gryningen [vid soluppgången, sextiden på morgonen] höll översteprästerna ett möte tillsammans med de äldste och de skriftlärda och hela rådet [Sanhedrin]. De band Jesus och förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, [den romerska] ståthållaren. [Pontius Pilatus ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna Judéen och Samarien och bodde i Caesarea vid Medelhavskusten. Eftersom Jerusalem ingick i hans område var han stationerad där under de judiska högtiderna för att snabbt kunna avstyra eventuella oroligheter och uppror bland judarna. Antagligen bodde han och hans hustru i Antoniaborgen som ligger i anslutning till tempelområdet i det nordvästra hörnet. Under högtiden fanns även den romerske ståthållaren Herodes Antipas i Jerusalem. Han ansvarade för Galileen och Pereen.] Pilatus frågade honom: ”Du är alltså judarnas kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger det (det är dina ord, inte mina).” Översteprästerna fortsatte att anklaga honom upprepade gånger. [Man läste antagligen från en lång lista med anklagelser hur han brutit både mot judisk och romersk lag, att han var en farlig förrädare mot romerska riket, rebell, falsk messiasfigur osv., se Luk 23:2. Rent politiskt hade judarna stor frihet att utöva sin religion och kultur. Romarna hade som policy att tillåta de erövrade länderna att behålla sina religiösa vanor, och judendomen var en godkänd religion inom Romarriket. Villkoret för denna frihet var dock att de religiösa ledarna samarbetade med ockupationsmakten och såg till att kväva alla oroligheter bland sina landsmän. Det var alltså inte bara Jesu anspråk och påstådda hädelse som var orsaken till deras anklagelser. De var rädda att få sina privilegier indragna, både privat och som folk. Jesus var inte den förste som hade utropat sig som Messias; många hade gjort det och skapat oro i samhället, något som de judiska ledarna nu med alla medel ville stoppa. Se även Mark 15:7Apg 21:30-3238.] Pilatus frågade honom igen: ”Har du inget att säga? Du hör ju hur mycket de anklagar dig!” Men Jesus svarade inte på någon enda fråga, och ståthållaren blev mycket förvånad. [I normala fall brukade den anklagade försvara sig med österländsk iver.] [Under förhöret med Pontius Pilatus framkommer det att Jesus är från Galileen. Pilatus skickar då Jesus till Herodes Antipas, eftersom Jesus hade varit mest aktiv på hans territorium. Där förhörs Jesus och skickas sedan igen tillbaka till Pontius Pilatus, se Luk 23:1-12.] Nu under högtiden frigav han en fånge efter folkets önskan. [Det var en romersk tradition som Pilatus verkade ha upprättat under den årliga påskhögtiden då mycket folk var samlade i Jerusalem.] Där fanns en man som kallades Barabbas. [Namnet är av arameiskt ursprung och är ordagrant ”Bar-Abbas”, vilket betyder ”son till en far” eller ”en rabbins son”.] Han satt fängslad tillsammans med de rebeller som hade deltagit i ett uppror [mot det romerska styret] och begått mord under dessa oroligheter. [Antagligen var Barabbas ledaren för dessa upprorsmän och Pilatus tror att folket självklart kommer att välja Jesus.] Folket kom upp och började begära att Pilatus skulle göra som han brukade. Så Pilatus frågade dem: ”Vill ni att jag ska frige judarnas kung?” Han förstod (under förhöret hade det gradvis gått upp för honom) att det var av avund [mot Jesus] som översteprästerna hade utlämnat honom. Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. [Samma ord som för jordbävning används här för att hetsa upp, och beskriver den upprörda stämning som rådde på platsen.] Pilatus talade till dem på nytt: ”Vad ska jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?” De ropade igen: ”Korsfäst honom!” Pilatus frågade: ”Vad har han gjort för ont?” Men de ropade bara ännu högre: ”Korsfäst honom!” Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han prygla [piskas med fyrtio slag på ryggen] och utlämnade honom sedan till att korsfästas. [Jesus blev falskt anklagad för samma brott som Barabbas gjort sig skyldig till. Bar-Abbas, ”faderns son” blev frikänd, medan Guds Son blev avrättad. Poängen är tydlig: Jesus är den som tar vårt straff på sig i utbyte för att vi ska gå fria.] Soldaterna förde in honom på gården [innergården], alltså i residenset (pretoriet), och samlade hela bataljonen (kohort) [som bestod av 600 soldater, se Apg 10] omkring honom. De klädde honom i purpur [en röd soldatkappa fick bli en ironisk bild på en purpurfärgad kunglig mantel, se Matt 27:28]. Sedan vred (flätade) de ihop en krans (krona) av törne och satte den på honom, och började hälsa honom: ”Länge leve judarnas konung!” [Man härmade hälsningen ”Länge leve Caesar, konungen”.] Gång på gång slog de honom i huvudet med en käpp samtidigt som de spottade på honom. De föll ner på sina knän och hyllade honom. När de hade hånat honom tog de av manteln och satte på honom hans egna kläder. [Den lodräta stolpen var permanent fastsatt vid avrättningsplatsen, som ofta låg på en höjd strax utanför staden. Den dömde fick själv bära tvärslån som vägde 40-50 kg dit. Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära bagage och utrustning en romersk mil, vilket motsvarar 1,5 km, se även Matt 5:41. Simon, som var född i staden Kyrene i Nordafrika, var på väg in i staden. I stället tvingades han vända för att bära Jesu tvärslå ut till Golgata.] De förde ut Jesus [utanför staden] för att korsfästa honom. Simon från Kyrene [stad i Nordafrika], Alexander och Rufus far, var på väg in [till Jerusalem] från landet (fälten). Honom tvingade de [enligt romersk lag] att bära Jesu kors [tvärslån]. [Simon är ett typiskt judiskt namn, vilket antyder att han var en jude som kommit till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Uttrycket att han kom från landet, gr. agros, har ibland tolkats som han har arbetat på fälten. Det är dock inte troligt. Enligt judiska sabbatslagar var det förbjudet att ens inspektera fälten på sabbaten. Händelsen sker också före nio på morgonen, långt innan arbetsdagens slut, se vers 25. Samma uttryck används om Emmausvandrarna för att beskriva att de lämnat staden och var ”på väg ut på landet”, se Mark 16:12. Att Simons söner nämns vid namn, är antagligen för att de är kända för Markusevangeliets läsare. I Romarbrevet hälsar Paulus speciellt till just Rufus och hans mor, se Rom 16:13. Om det är samme Rufus, tillhörde Simons familj senare församlingen i Rom.] De förde Jesus till Golgata, [ett arameiskt ord] som översatt betyder huvudskalleplatsen. [Namnet kan ha uppkommit för att platsen såg ut som en skalle, eller för att det fanns många kranier där från tidigare avrättningar och korsfästelser.] De räckte honom vin blandat med myrra [för att lindra lidandet], men han tog inte emot det. De korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. Det var vid tredje timmen (klockan nio på morgonen) som de korsfäste honom. På anslaget med anklagelsen mot honom stod det
Markusevangeliet 15:1-26 Bibel 2000 (B2000)
Tidigt på morgonen överlade översteprästerna med de äldste och de skriftlärda, hela rådet. De lät binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus. Pilatus frågade honom: »Du är alltså judarnas kung?« Han svarade: »Du själv säger det.« Översteprästerna riktade många anklagelser mot honom, och då frågade Pilatus honom: »Har du ingenting att svara? Du hör ju hur de anklagar dig!« Men han svarade ingenting mera, och Pilatus blev förvånad. Vid högtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, den som de bad om. Nu satt en som kallades Barabbas fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under oroligheterna. Folket tågade upp till Pilatus och bad honom göra som han brukade. Han svarade: »Vill ni att jag skall släppa judarnas kung?« Han förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom. Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. Pilatus sade på nytt: »Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?« De ropade: »Korsfäst honom!« Pilatus frågade: »Vad har han gjort för ont?« Men de ropade ännu högre: »Korsfäst honom!« Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas. Soldaterna förde in honom på gården, alltså i residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom. Sedan hälsade de honom: »Leve judarnas konung!« De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä och hyllade honom. Och när de hade hånat honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom. En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors. De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen). Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.