Markusevangeliet 12:26-31

Markusevangeliet 12:26-31 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok [2 Mos 3:3-6, som var den del av Bibeln de trodde på] om [den brinnande] törnbusken, hur Gud sa till Mose: ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?’ Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni [saddukéer] är mycket fel ute (har fullständigt vandrat vilse).” [De skriftlärda hade identifierat 613 bud. Bland dem var 365 negativa, alltså förbud, medan 248 var positiva, alltså uppmaningar. Man hade också graderat dem i viktiga och mindre viktiga bud. För första gången sedan Jesus kom till Jerusalem möts han nu av en individ, tidigare har det varit olika grupper.] En av de skriftlärda kom och hörde dem diskutera. När han såg hur väl Jesus svarade frågade han honom: ”Vilket är det viktigaste (främsta) budet av alla (över allting)?” Jesus svarade: ”Det främsta (viktigast) är detta: ’Hör, Israel! Herren – vår Gud – Herren är en (den ende). Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia) och av hela din kraft.’ [Citatet är från 5 Mos 6:4-5. Detta är också öppningsfrasen i den judiska trosbekännelsen, shema, som varje from jude ber varje morgon och kväll. Till de tre komponenterna (hjärta, själ och kraft) lägger Jesus till en fjärde – förståndet! Alla fyra fraser börjar med den grekiska prepositionen ex, som inte bara innebär att älska Gud ’med hjärtat’ och ’av hjärtat’ utan också ’från det innersta av hjärtat som utgångspunkt’.] Det andra är detta: ’Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska) som dig själv.’ [3 Mos 19:18]