Matteusevangeliet 27:3-10
Matteusevangeliet 27:3-10 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Men då Judas, som hade förrått Jesus, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Du vill se det så." Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hängde sig. Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." Och de beslöt att för dessa pengar köpa Krukmakar- åkern till begravningsplats för främlingar. Därför kallas den åkern än i dag Blodsåkern. Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: "Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats," "och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig."
Matteusevangeliet 27:3-10 Nya Levande Bibeln (BSV)
Men när Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus till döden ångrade han sig. Och han gick tillbaka till översteprästerna och folkets ledare med de 30 silvermynten. "Jag har syndat", sa han, "för jag har förrått en oskyldig människa." "Jaha, och vad har det med oss att göra?" svarade de. "Det är väl ditt problem." Då slängde Judas pengarna på golvet i templet och gick bort därifrån och hängde sig. Men översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: "Vi kan inte lägga dem i offerkistan, eftersom Moses lag förbjuder oss att ta emot pengar som betalats för ett mord." Så efter en del diskussion bestämde man sig istället för att köpa Krukmakaråkern, som sedan användes som gravplats för främlingar som dog i Jerusalem. Det är därför denna åker fortfarande kallas 'Blodsåkern'. Och genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom profeten Jeremia: "De tog de 30 silvermynten, det pris som han värderats till av Israels folk, och köpte en åker av krukmakarna, precis som Herren befallt mig."
Matteusevangeliet 27:3-10 Karl XII 1873 (SK73)
När Judas, som honom förrådde, såg att han var dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar till de öfversta Presterna, och till de äldsta; Och sade: Jag hafver illa gjort, att jag hafver förrådt menlöst blod. Då sade de: Hvad kommer det oss vid? Der må du se dig om. Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig sjelf. Men de öfverste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blods värd. Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, till främmandes begrafning; Af hvilko den platsen heter Blodplats, intill denna dag. Då vardt fullkomnadt det som sagdt var genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafva tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad vardt, hvilken de köpte af Israels barn. Och de hafva dem gifvit för en krukomakares åker, som Herren mig befallt hade.
Matteusevangeliet 27:3-10 Svenska 1917 (SVEN)
När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.» Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig. Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.» Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern. Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat -- och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»
Matteusevangeliet 27:3-10 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Men när Judas som hade förrått honom såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Det får du ta ansvar för." Då kastade han in silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han bort och hängde sig. Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." De tog ett beslut att för pengarna köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför kallas den åkern än i dag för Blodsåkern. Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats , och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig .
Matteusevangeliet 27:3-10 nuBibeln (NUB)
Men när Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus ångrade han sig. Han gick tillbaka till översteprästerna och folkets ledare med de trettio silvermynten. ”Jag har syndat”, sa han, ”för jag har förrått en oskyldig människa.” ”Jaha, och vad har det med oss att göra?” svarade de. ”Det är väl ditt problem.” Då slängde Judas pengarna in i templet och gick bort och hängde sig. Men översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: ”De kan inte läggas i offerkistan, för de är pengar som betalats för ett mord.” Så bestämde man sig istället för att köpa Krukmakaråkern till gravplats för främlingar. Det är därför denna åker fortfarande kallas ”Blodsåkern”. Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jeremia: ”De tog de trettio silvermynten, det pris som han värderats till av Israels folk, och köpte en åker av krukmakarna, precis som Herren befallt mig.”
Matteusevangeliet 27:3-10 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Men när Judas – förrädaren (den som har för vana att förråda/utlämna) – såg att Jesus var dömd, ångrade han sig (kände sig illa till mods – gr. metamelomai) och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste. [Ordet för ”ångrade sig” som används här är inte det vanliga ordet metanoia som används för omvändelse och sinnesändring (Matt 3:8). Judas kände djup sorg och ånger, men det i sig betyder inte att det var en verklig omvändelse. Petrus sorg ledde till upprättelse, Judas sorg till självmord.] Han sa: ”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.” De svarade: ”Vad angår det oss? Det är din sak.” Då kastade han in pengarna i templet [antagligen in på den inre förgården dit bara prästerna hade tillträde] och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. Översteprästerna tog pengarna och sa: ” [Vad ska vi göra?] Det är inte tillåtet att lägga dem i [den heliga] offerkistan, eftersom det är blodspengar.” Sedan de överlagt tillsammans köpte de Krukmakaråkern till att bli en begravningsplats för främlingar (icke-judar). Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. [De trettio silvermynten hade ursprungligen kommit från offrade medel i templet. Trots att det var de religiösa ledarna som gett pengarna till Judas för att förråda en oskyldig man, var de helt blinda för sin egen synd och upptagna av detaljer när det gällde hanteringen av de återlämnade blodspengarna, se 5 Mos 23:18. Eftersom pengarna inte kunde användas för religiösa syften, och skulle lämnas tillbaka till ägaren, köpte de det fält där Judas hängt sig och lät platsen bli en begravningsplats för främlingar. Rent juridiskt sett var det Judas som köpt fältet, vilket stämmer överens med Apg 1:18.] Då uppfylldes det som sagts av profeten Jeremia: ”De tog de trettio silvermynten, det pris som var satt på honom, det pris som några israeliter hade värderat honom till, och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.”
Matteusevangeliet 27:3-10 Bibel 2000 (B2000)
När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: »Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.« De svarade: »Vad angår det oss? Det är din sak.« Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. Översteprästerna tog pengarna och sade: »Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.« Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.