Matteusevangeliet 26:1-30
Matteusevangeliet 26:1-30 Bibel 2000 (B2000)
När Jesus hade avslutat hela detta tal sade han till sina lärjungar: »Ni vet att det är påsk om två dagar. Då skall Människosonen utlämnas för att bli korsfäst.« Under tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kajafas palats och kom överens om att gripa Jesus med list och döda honom. »Men inte under själva helgen«, sade de, »så att det uppstår oro bland folket.« Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. Då blev lärjungarna förargade och sade: »Vilket slöseri! För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga.« Jesus märkte det och sade till dem: »Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.« Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: »Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?« De räknade upp trettio silvermynt åt honom. Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom. Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?« Han svarade: »Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.« Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden. På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: »Sannerligen, en av er skall förråda mig.« De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: »Det är väl inte jag, herre?« Han svarade: »Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.« Judas, som skulle förråda honom, sade: »Det är väl inte jag, rabbi?« Jesus svarade: »Du har själv sagt det.« Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: »Tag och ät, detta är min kropp.« Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: »Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.« När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.
Matteusevangeliet 26:1-30 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: "Ni vet att det om två dagar är påsk. Då skall Människosonen bli utlämnad till att korsfästas." Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajfas palats. De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. Men de sade: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket." När Jesus befann sig i Simon den spetälskes hus i Betania, kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med mycket dyrbar olja och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri? Det där hade man kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga." Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. När hon hällde ut denna olja över min kropp, gjorde hon det inför min begravning. Amen säger jag er: Överallt i hela världen, där detta evangelium predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne." Sedan gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt åt honom. Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus. Första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi skall ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?" Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Hos dig vill jag äta påskalammet med mina lärjungar." Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet. På kvällen låg Jesus till bords med de tolv. Medan de åt, sade han: "Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig." Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag, Herre?" Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född." Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, inte är det väl jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det." Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike." När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.
Matteusevangeliet 26:1-30 Svenska 1917 (SVEN)
När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar: »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.» Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus, och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom. Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.» Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus, framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords. Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas? Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.» När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig. De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid. När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning. Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.» Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar. Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom. Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?» Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'» Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet. När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv. Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.» Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?» Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig. Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.» Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.» Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.» Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla; ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.» När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
Matteusevangeliet 26:1-30 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: "Ni vet att om två dagar är det påsk. Då ska Människosonen utlämnas för att bli korsfäst." Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kaifas palats. De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. Men de sade: "Inte under högtiden, det får inte bli upplopp bland folket." När Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med dyrbar olja, och hon hällde ut den över hans huvud där han låg till bords. När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri? Den kunde man ha sålt för mycket pengar och gett till de fattiga." Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. När hon hällde den här oljan över min kropp gjorde hon det inför min begravning. Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där detta evangelium förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne." Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt åt honom. Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus. På första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi gör i ordning så att du kan äta påskalammet?" Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Jag vill äta påskalammet hos dig med mina lärjungar." Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och gjorde i ordning påskalammet. På kvällen låg Jesus till bords med de tolv. Medan de åt, sade han: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig." Då blev de djupt bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?" Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han ska förråda mig. Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född." Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det." Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Fars rike." När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.
Matteusevangeliet 26:1-30 nuBibeln (NUB)
När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina lärjungar: ”Som ni vet börjar påskhögtiden om två dagar. Då ska Människosonen bli utlämnad och korsfäst.” Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom. ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.” Jesus var en dag i Betania hos Simon, den spetälske. Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en alabasterflaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud när han låg till bords. Lärjungarna blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri! Oljan kunde man ju ha sålt och fått mycket pengar att ge till de fattiga.” Men Jesus märkte det och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar detta evangelium ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.” Då gick Judas Iskariot, en av de tolv, till översteprästerna och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag förråder honom?” De gav honom då trettio silvermynt, och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus. På första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna så att du kan äta påskmåltiden?” Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Min tid närmar sig. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina lärjungar.’ ” Hans lärjungar gjorde då som han hade sagt, och de ordnade sedan med påskmåltiden. När kvällen kom slog sig Jesus och de tolv ner vid bordet. Och medan de åt sa han: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig.” Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?” Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det. För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.” Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Rabbi, det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.” Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.” Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop, för detta är mitt blod, förbundsblodet, som ska utgjutas för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er, att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän jag dricker det nya vinet med er i min Faders rike.” När de till sist hade sjungit lovsången tillsammans, gick de ut till Olivberget.