Matteusevangeliet 26:1-19
Matteusevangeliet 26:1-19 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: "Ni vet att det om två dagar är påsk. Då skall Människosonen bli utlämnad till att korsfästas." Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajfas palats. De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. Men de sade: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket." När Jesus befann sig i Simon den spetälskes hus i Betania, kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med mycket dyrbar olja och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri? Det där hade man kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga." Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. När hon hällde ut denna olja över min kropp, gjorde hon det inför min begravning. Amen säger jag er: Överallt i hela världen, där detta evangelium predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne." Sedan gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt åt honom. Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus. Första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi skall ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?" Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Hos dig vill jag äta påskalammet med mina lärjungar." Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.
Matteusevangeliet 26:1-19 Nya Levande Bibeln (BSV)
När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina efterföljare: "Som ni vet börjar påskhögtiden om två dagar. Då ska jag, Människosonen, bli utlämnad och fastspikad på ett kors." Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom. "Men", sa de till varandra, "inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp." Jesus var en dag i Betania för att hälsa på hos Simon, som tidigare hade varit spetälsk. Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en flaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud. Jesus efterföljare blev upprörda och sa: "Vilket slöseri med pengar. Oljan är ju värd en förmögenhet. Hon kunde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga istället!" Men Jesus märkte vad de pratade om och sa: "Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till. Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. Faktum är att överallt i världen där man sprider budskapet om mig, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne." Efter denna händelse gick Judas Iskariot, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, till översteprästerna och frågade: "Hur mycket betalar ni mig om jag överlämnar Jesus åt er?" Översteprästerna gav honom då 30 silvermynt, och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus. På första dagen i påskhögtiden, kom Jesus efterföljare till honom och frågade: "Var vill du att vi ska ordna med påskmåltiden?" Jesus svarade: "Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: 'Vår Mästare säger: Den tid Gud har bestämt för mig har nu kommit. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina efterföljare.' " Hans efterföljare gjorde då som han hade sagt, och ordnade sedan med påskmåltiden där.
Matteusevangeliet 26:1-19 Karl XII 1873 (SK73)
Och det begaf sig, när Jesus hade lyktat all dessa ord, sade han till sina Lärjungar: I veten att två dagar härefter varder Påska; och menniskones Son skall öfverantvardas till att korsfästas. Då församlade sig de öfverste Presterna och de Skriftlärde, och de äldste i folket, uti den öfversta Prestens palats, som het Caiphas; Och rådslogo, huru de måtte få gripa Jesum med list, och dräpa honom. Dock sade de: Icke i högtiden, att ett upplopp icke varder i folkena. Då nu Jesus var i Bethanien, i den spitelska Simons hus, Steg en qvinna fram till honom, och hade ett glas med dyr smörjelse; och göt det på hans hufvud, der han satt vid bord. Då hans Lärjungar det sågo, vordo de misslynte, och sade: Hvad gjordes denna förspillning behof? Denna smörjelse måtte man hafva väl dyrt sålt, och gifvit de fattiga. När Jesus det förnam, sade han till dem: Hvi gören I denna qvinnone illa tillfrids? ty hon hafver gjort med mig en god gerning. I hafven alltid fattiga när eder; men alltid hafven I icke mig. Det hon hafver utgjutit denna smörjelsen på min lekamen, det hafver hon gjort mig till begrafning. Sannerliga säger jag eder, hvar som helst i hela verldene detta Evangelium varder predikadt, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda henne till åminnelse. Då gick en af de tolf, som het Judas Ischarioth, bort till de öfversta Presterna; Och sade: Hvad viljen I gifva mig, att jag förråder eder honom? Och de vordo öfverens med honom om tretio silfpenningar. Och ifrå den tiden sökte han tillfälle, att han måtte förråda honom. Men på första Sötbrödsdagen gingo Lärjungarna till Jesum, och sade till honom: Hvar vill du, att vi skole tillreda dig Påskalambet? Då sade han: Går in i staden till en, och säger honom: Mästaren låter säga dig: Min tid är hardt när; när dig vill jag hålla Påska, med mina Lärjungar. Och Lärjungarna gjorde som Jesus befallde dem, och tillredde Påskalambet.
Matteusevangeliet 26:1-19 Svenska 1917 (SVEN)
När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar: »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.» Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus, och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom. Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.» Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus, framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords. Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas? Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.» När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig. De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid. När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning. Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.» Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar. Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom. Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?» Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'» Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.
Matteusevangeliet 26:1-19 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: "Ni vet att om två dagar är det påsk. Då ska Människosonen utlämnas för att bli korsfäst." Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kaifas palats. De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. Men de sade: "Inte under högtiden, det får inte bli upplopp bland folket." När Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med dyrbar olja, och hon hällde ut den över hans huvud där han låg till bords. När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri? Den kunde man ha sålt för mycket pengar och gett till de fattiga." Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. När hon hällde den här oljan över min kropp gjorde hon det inför min begravning. Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där detta evangelium förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne." Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt åt honom. Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus. På första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi gör i ordning så att du kan äta påskalammet?" Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Jag vill äta påskalammet hos dig med mina lärjungar." Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och gjorde i ordning påskalammet.
Matteusevangeliet 26:1-19 nuBibeln (NUB)
När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina lärjungar: ”Som ni vet börjar påskhögtiden om två dagar. Då ska Människosonen bli utlämnad och korsfäst.” Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom. ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.” Jesus var en dag i Betania hos Simon, den spetälske. Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en alabasterflaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud när han låg till bords. Lärjungarna blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri! Oljan kunde man ju ha sålt och fått mycket pengar att ge till de fattiga.” Men Jesus märkte det och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar detta evangelium ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.” Då gick Judas Iskariot, en av de tolv, till översteprästerna och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag förråder honom?” De gav honom då trettio silvermynt, och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus. På första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna så att du kan äta påskmåltiden?” Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Min tid närmar sig. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina lärjungar.’ ” Hans lärjungar gjorde då som han hade sagt, och de ordnade sedan med påskmåltiden.
Matteusevangeliet 26:1-19 Svenska Kärnbibeln (SKB)
När Jesus hade avslutat sitt tal [svarat på frågorna om den sista tiden, se Matt 24:4-25:46] sa han till sina lärjungar [där de satt på Olivberget på tisdagseftermiddagen]: ”Ni vet att om två dagar är det påsk (pesach), då ska Människosonen utlämnas för att korsfästas.” [Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder ”gå förbi”, se 2 Mos 12:11-13. Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten, och hur dödsängeln passerade förbi de hus vars dörrposter strukits med blod från ett lammoffer. Den började efter solnedgången den 14:e dagen i den första månaden nisan, vilket antagligen är torsdag kväll enligt den då vanligaste judiska kalendern.] [Parallellt med Jesu förberedelser för sin död, planerar det religiösa ledarskapet hur de ska döda honom. Matteus ordval ”sedan” kan antingen vara kronologiskt eller tematiskt där han redogör för alla de olika förberedelserna som pågår på olika håll.] Sedan samlades översteprästerna och folkets äldste [som utgjorde Sanhedrin] i den öppna gården [i mitten av huset] hos översteprästen, som hette Kaifas. De planerade (rådgjorde tillsammans om olika alternativ för) hur de skulle kunna gripa Jesus i hemlighet och döda honom. Men de sa: ”Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket.” [Många judar vallfärdade till Jerusalem, åtminstone en gång per år. Under påskhögtiden var staden full av pilgrimer. Många av dem såg Jesus som en profet och ledarskapet ville inte skapa oro, dock ändrade man sig senare, se vers 14-15. Kaifas var överstepräst 18-36 e.Kr. Hans svärfar Hannas som tidigare varit överstepräst från 6-15 e.Kr. fortsatte att vara inofficiell överstepräst bland judarna, se Joh 18:13-24.] [Matteus anger inte exakt vilken dag Jesus smörjs. Det kan vara två dagar före påsken, se vers 2, eller före intåget till Jerusalem, se Joh 12:1-8. Det kan vara en frukost, tidig lunch eller kvällsmat, se Matt 22:4Luk 14:12. Oavsett när så hör händelsen tematiskt hemma här för att beskriva hur Jesus förbereds för korset. Festen är hemma hos en man som hade lidit av spetälska, som var en svår hudsjukdom. Det är uppenbart att han inte längre var sjuk, för i så fall skulle inte någon jude ha kunnat vara i samma rum utan att bli ceremoniellt oren. Det är troligt att det var Jesus som helat honom. Simon var ett mycket vanligt namn på Jesu tid och denne Simon omnämns inte någon annanstans i Bibeln. I Betania bodde också syskonen Marta, Maria och Lasarus.] Sedan var Jesus i Betania, i Simon den spetälskes hus. Där kom en kvinna [Martas syster Maria, se Joh 12:3] fram till honom med en alabasterflaska med mycket dyrbar nardusbalsam [exklusiv parfym från norra Indien], och hon hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. När lärjungarna såg detta blev de förargade (kände ilska på grund av att de upplevde att något orätt skedde). De sa [initiativtagaren till klagomålet var Judas, se Joh 12:4-6]: ”Vilket slöseri! Den parfymen hade kunnat säljas för en stor summa [pengar, en årslön för en arbetare, se Joh 12:5], som man kunnat ge åt de fattiga.” Men Jesus visste [vad lärjungarna hade sagt till varandra och direkt till kvinnan] och sa till dem: ”Varför besvärar (trakasserar, skuldbelägger) ni kvinnan? Hon har gjort en god (ärofull, vacker) gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. Jag säger er sanningen (amen), överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” [Till skillnad från Marias generösa gåva till Jesus i ren kärlek, värd en årslön, följer Judas förräderi där han är villig att sälja Jesus för trettio silvermynt. Ordet för silvermynt är ett generellt ord. Det är dock troligt att det syftar på det feniciska silvermyntet tetradrakma, den enda godkända valutan i templet. Myntet som även kallades shekel motsvarade fyra denarer, där en denar var en dagslön. Judas pris på Jesus var alltså fyra månadslöner, en tredjedel av värdet av Marias olja. Trettio shekel var också priset för en slav, se 2 Mos 21:32.] Då gick en av de tolv [apostlarna], Judas Iskariot, till översteprästerna. Han sa: ”Vad är ni villiga att ge mig om jag förråder honom (utlämnar honom åt er)?” Då vägde de upp och betalade honom trettio silvermynt [shekel]. Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna (förråda) honom. Nu, före (den första) [högtidsdagen i] det osyrade brödets högtid [då man bakade bröd utan jäst för att påminna om uttåget ur Egypten], kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska förbereda så att du kan äta påskmåltiden (pesach)?” Han svarade: ”Gå in i staden och säg till en man där: ’Läraren säger: Min tid är nära, jag vill hålla påskmåltiden (pesach) i ditt hus med mina lärjungar.’ ” Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt och förberedde påskmåltiden.
Matteusevangeliet 26:1-19 Bibel 2000 (B2000)
När Jesus hade avslutat hela detta tal sade han till sina lärjungar: »Ni vet att det är påsk om två dagar. Då skall Människosonen utlämnas för att bli korsfäst.« Under tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kajafas palats och kom överens om att gripa Jesus med list och döda honom. »Men inte under själva helgen«, sade de, »så att det uppstår oro bland folket.« Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. Då blev lärjungarna förargade och sade: »Vilket slöseri! För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga.« Jesus märkte det och sade till dem: »Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.« Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: »Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?« De räknade upp trettio silvermynt åt honom. Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom. Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?« Han svarade: »Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.« Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.