Matteusevangeliet 20:1-12

Matteusevangeliet 20:1-12 Nya Levande Bibeln (BSV)

Jesus fortsatte: "Där Gud regerar blir det nämligen som i den här berättelsen: En jordägare gick ut tidigt en morgon för att anställa arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en normal dagslön, och arbetarna gick iväg till vingården. Klockan nio gick jordägaren ut igen och fick se några andra män stå på torget utan att ha något att göra. Även dem skickade han iväg till vingården och lovade att han vid dagens slut skulle betala vad som var rimligt. Mitt på dagen och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant. Klockan fem, en timma innan arbetsdagens slut, var han tillbaka i staden igen och såg då några andra män stå där. Han frågade dem: 'Varför har ni inte arbetat på hela dagen?' 'Därför att ingen har anställt oss', svarade de. 'Gå då iväg och arbeta tillsammans med de andra i min vingård', sa han till dem. När kvällen sedan kom, bad jordägaren sin förman att kalla på arbetarna och ge dem deras lön, men han fick order om att börja med dem som kommit sist. De män som börjat arbeta klockan fem kom då fram, och var och en fick en hel dagslön. När de män som anställts först kom för att få sin lön, trodde de därför att de skulle få mycket mer. Men de fick samma belopp. Då började de protestera: 'De här karlarna har bara hållit på en timma och ändå betalar du lika mycket till dem som till oss, trots att vi har arbetat hela dagen i den brännande hettan.'

Matteusevangeliet 20:1-12 Svenska Kärnbibeln (SKB)

”Himmelriket (himlarnas kungarike) kan liknas vid en landägare (storbonde, familjefar), som tidigt på morgonen [i gryningen vid sextiden] gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagslön på en denar [den vanliga dagslönen för en arbetare] och skickade sedan in dem till sin vingård. Runt tredje timmen (klockan nio på morgonen) [judisk tid räknas från soluppgången klockan sex på morgonen] gick han ut igen och fick se andra män sysslolösa på torget (marknadsplatsen – gr. agora). Han sa till dem: ’Gå in i min vingård ni också, och ni ska få rimlig betalning.’ Så de gick dit. Runt sjätte timmen (mitt på dagen) och nionde timmen (tretiden på eftermiddagen) gick han ut igen. Även vid elfte timmen [klockan fem på eftermiddagen, en timma innan solen gick ned och arbetsdagen var slut] gick han ut igen. När han såg några andra stå där sa han till dem: ’Varför står ni här hela dagen sysslolösa (utan arbete)?’ De svarade honom: ’Därför att ingen har anställt oss.’ Han sa till dem: ’Gå in till vingården ni också.’ När det blivit kväll [klockan sex, se vers 12] sa vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla på arbetarna och betala ut deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’ De som hade blivit anställda vid elfte timmen (klockan fem) kom och fick en denar var [en dagslön]. När sedan de första kom antog de att de skulle få mer, men var och en av dem fick också en denar. När de fick det, muttrade de (viskade irriterat i låg ton) åt markägaren, och sa: ’De där som kom sist har bara arbetat en timme, ändå jämställer du dem med oss som har burit tunga bördor hela dagen och slitit i solens hetta.’