Matteusevangeliet 14:25-33
Matteusevangeliet 14:25-33 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är en vålnad." Och de skrek, så rädda var de. Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda." Petrus sade: "Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet." Jesus sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom. Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: "Herre, hjälp mig!" Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" De steg i båten och vinden lade sig. Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son."
Matteusevangeliet 14:25-33 Nya Levande Bibeln (BSV)
Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet. Då hans efterföljare fick se honom gå på sjön blev de dödsförskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla. Men Jesus talade genast till dem och sa: "Lugna er, det är jag. Var inte rädda." Då ropade Petrus till honom: "Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet." Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus. Men när han såg de höga vågorna blev han rädd och började sjunka. "Rädda mig, Herre!" skrek han. "Är din tro så liten?" sa Jesus. "Varför tvivlade du?" Sedan steg de i båten, och i samma stund la sig vinden. De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: "Du måste vara Guds Son!"
Matteusevangeliet 14:25-33 Karl XII 1873 (SK73)
Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet. Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga. Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade. Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet. Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum. Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig. Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du? Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig. Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
Matteusevangeliet 14:25-33 Svenska 1917 (SVEN)
Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön. När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse. Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.» Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.» Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus. Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.» Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?» När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden. Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»
Matteusevangeliet 14:25-33 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla. Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag . Var inte rädda." Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." Han sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" De steg i båten och vinden lade sig. Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"
Matteusevangeliet 14:25-33 nuBibeln (NUB)
Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet. Då hans lärjungar fick se honom gå på sjön blev de förskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla. Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.” Då svarade Petrus honom: ”Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet.” ”Ja”, sa Jesus. ”Kom!” Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd och började sjunka. ”Rädda mig, Herre!” skrek han. Och genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom. ”Så lite tro du har!” sa Jesus. ”Varför tvivlade du?” Sedan steg de i båten, och i samma stund lade sig vinden. De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: ”Du är verkligen Guds Son!”
Matteusevangeliet 14:25-33 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Strax före gryningen (under den fjärde nattväkten – någon gång mellan klockan tre och sex) kom Jesus till dem, gående på sjön. [Job 9:8] När lärjungarna förstod att han gick på sjön, blev de förskräckta (fyllda med fruktan) och sa: ”Det är ett spöke!” Och de skrek av rädsla. Men på en gång började Jesus tala med dem och sa: ”Ta det lugnt (var vid gott mod), Jag Är (det är jag). Var inte rädda.” [Frasen ”Jag Är” är densamma som Gud använder när han uppenbarar sig för Mose, se 2 Mos 3:14.] Petrus svarade honom och sa: ”Herre, om det är du, befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sa: ”Kom!” Petrus steg ur båten och började gå på vattnet, och kom emot Jesus. Men när han såg (kände, upplevde med sina sinnen) hur stark vinden var blev han rädd. När han började sjunka ropade han: ”Herre, rädda (hjälp, fräls) mig!” På en gång sträckte Jesus ut sin hand, tog tag i honom och sa: ”Vilken kortvarig (liten) tro du har, varför tvivlade du (höll du på att tappa tron, drogs du åt två håll)?” [Det uttalandet kan tyckas märkligt. Jämfört med de andra lärjungarna som satt kvar i båten hade ju Petrus stor tro! Ordet oligos kan betyda liten, men även kortvarig i tid. Det sammansatta ordet oligo-pistis beskriver Petrus tro som är liten eller snarare kortvarig. Problemet som Jesus adresserar är Petrus instabila tro som har höga toppar och djupa dalar. Först tror han Jesus är ett spöke, sedan går han på vattnet för att på nytt tvivla och börja sjunka. Ordet för tvivla här är edistasas, det används bara här och i Matt 28:17.] När de [Petrus och Jesus] hade kommit in i båten, lade sig (mojnade) vinden. De som var i båten tillbad honom (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä, kysste hans hand i vördnad) och sa: ”Du är verkligen Guds Son!”
Matteusevangeliet 14:25-33 Bibel 2000 (B2000)
Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!« och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.«