Lukasevangeliet 5:11-32

Dela

Lukasevangeliet 5:11-32 nuBibeln (NUB)

När de hade rott båtarna i land, lämnade de allt för att följa Jesus. En annan gång, när Jesus besökte en stad, träffade han en man som var svårt angripen av spetälska. När mannen fick se Jesus, kastade han sig till marken framför honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.” Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och genast försvann spetälskan. Sedan förbjöd Jesus mannen att berätta om det för någon och sa: ”Gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer för din rening som Mose har bestämt, till ett vittnesbörd för dem.” Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och mängder med människor kom för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. Han drog sig därför ofta undan till öde trakter för att be. En dag när Jesus undervisade satt där några av fariseerna och laglärarna. De hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Herrens kraft var över Jesus så att han kunde bota människor. Då kom några män bärande på en bår med en förlamad man. De försökte tränga sig fram för att sätta ner honom framför Jesus, men lyckades inte ta sig fram genom folkmassan. De gick därför upp på taket och tog bort några takplattor och firade sedan ner den förlamade på båren mitt framför Jesus. När Jesus såg deras tro, sa han: ”Min vän, dina synder är förlåtna.” ”Vad är det här för en, som hädar?” tänkte de skriftlärda och fariseerna. ”Vem utom Gud kan förlåta synder?” Men Jesus förstod vad de tänkte och frågade: ”Varför tänker ni så i era hjärtan? Vilket är lättare att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå’? Men för att ni ska veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig” – nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!” Och genast reste sig mannen upp, mitt framför ögonen på dem. Sedan tog han sin bår där han hade legat och gick hem, och hela tiden prisade han Gud. Alla som såg det var förbluffade och prisade Gud. Fyllda av fruktan sa de: ”Det vi har sett idag är helt otroligt!” När Jesus gick därifrån fick han se en tullindrivare som hette Levi sitta utanför tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. Levi lämnade allt och reste sig och följde Jesus. Levi ordnade sedan med en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra som åt tillsammans med dem. Fariseerna, och särskilt de skriftlärda bland dem, blev då mycket arga och sa till Jesus lärjungar. ”Hur kan ni äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” Men Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare till omvändelse.”

Lukasevangeliet 5:11-32 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom. När Jesus uppehöll sig i en av städerna, fanns där en man som var full av spetälska. Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och bad: "Herre, om du vill kan du göra mig ren." Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Och genast lämnade spetälskan honom. Jesus förbjöd honom att berätta det för någon och sade: "Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem." Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. Men han drog sig ofta undan till öde trakter och bad. En dag när Jesus undervisade folket, satt där fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota. Då kom några män som bar en lam man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. Men när de för folkmassans skull inte fann någon möjlighet att ta sig in med honom, gick de upp på taket och firade ner mannen på båren mellan takstenarna, mitt framför Jesus. Jesus såg deras tro och sade: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder." De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud." Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? Vilket är lättast att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder eller att säga: Stig upp och gå! Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem!" Genast reste han sig i allas åsyn, tog bädden som han legat på och gick hem, under det att han prisade Gud. Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de uppfylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart." När Jesus sedan gick ut, såg han en publikan som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då lämnade Levi allt och steg upp och följde honom. Sedan ordnade han en stor fest för Jesus i sitt hem, där en mängd publikaner och andra låg till bords med dem. Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni tillsammans med publikaner och syndare?" Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare."

Lukasevangeliet 5:11-32 Nya Levande Bibeln (BSV)

Och när de hade rott båtarna i land lämnade de allt för att följa Jesus. En annan gång, när Jesus besökte en stad, träffade han en man som var svårt angripen av spetälska. När mannen fick se Jesus, kastade han sig till marken framför honom och bad: "Herre, om du vill, så kan du göra mig frisk." Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: "Det vill jag. Du är frisk!" Och genast försvann spetälskan. Sedan förbjöd Jesus mannen att berätta för någon vad som hade hänt. Han sa: "Gå istället till prästen, och låt honom undersöka dig. Ta också med dig det offer som Mose bestämt för spetälska personer som blivit friska. Då kommer alla att förstå att Gud har botat dig." Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och mängder med människor kom för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. Han drog sig därför ofta undan till öde trakter för att be. En dag när Jesus undervisade, satt några av fariseerna och laglärarna med bland dem som lyssnade. De hade kommit från alla byar i hela Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Och Guds kraft var över Jesus så att han kunde bota människor. Då kom några män bärande på en bår med en förlamad man. De försökte tränga sig igenom folkmassan för att komma nära Jesus, men lyckades inte ta sig fram. De gick därför upp på taket och tog bort några takplattor och firade sedan ner den förlamade på båren mitt framför Jesus. När Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: "Min son, jag har förlåtit dig dina synder." "Vad är det här för en, som hädar Gud på det viset?" tänkte fariseerna och laglärarna. "Det är ju bara Gud som kan förlåta synder." Men Jesus förstod vad de tänkte och sa: "Varför tänker ni att just detta är en hädelse? Är det inte lika omöjligt för en människa att säga till den förlamade: 'Res dig upp och gå' som att säga 'Jag förlåter dig dina synder'?" Sedan vände han sig till den förlamade och sa: "För att bevisa att jag, Människosonen, har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: 'Res dig upp, ta din bår och gå hem!' " Och genast reste sig mannen upp, mitt framför ögonen på de förbluffade människorna. Sedan tog han sin bår och gick hem, och hela tiden hyllade han Gud. Alla som såg det blev helt förskräckta, och de hyllade Gud och sa gång på gång: "Det vi har sett idag är helt otroligt!" När Jesus senare lämnade staden fick han se en tullindrivare som hette Levi sitta utanför tullhuset. "Kom och bli min efterföljare", sa Jesus till honom. Och utan att tveka lämnade Levi allt och reste sig och följde Jesus. Levi ordnade sedan med en fest för Jesus i sitt hus, och när man åt tillsammans var det många av Levis gamla kollegor vid tullen som var med bland gästerna, och även en del annat folk. Fariseerna, och särskilt laglärarna bland dem, blev då mycket arga och sa till Jesus efterföljare. "Hur kan ni sänka er så lågt att ni äter tillsammans med tullindrivare och syndare?" Men Jesus svarade: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta hand om dem som redan följer hans vilja."

Lukasevangeliet 5:11-32 Karl XII 1873 (SK73)

Och de förde båda båtarna i land, och öfvergåfvo alltsammans, och följde honom. Så begaf det sig, då han var uti en stad, och si, der var en man full med spitelsko; när han fick se Jesum, föll han ned på sitt ansigte, och bad honom, sägandes: Herre, om du vill, kan du göra mig renan. Då räckte han ut handena, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren. Och straxt gick spitelskan bort af honom. Och han böd honom, att han det för ingom säga skulle; utan gack (sade han), och visa dig Prestenom, och offra för din renselse, efter som Mose budit hafver, dem till vittnesbörd. Och ryktet gick ändå vidare ut om honom, och mycket folk församlade sig, att de skulle höra honom, och blifva botade af honom ifrå deras krankheter. Men han gick afsides bort i ödemarkena, och bad. Och det begaf sig på en dag, då han lärde, och der voro de Phariseer och Skriftlärde sittande, som komne voro utaf alla städer i Galileen, och Judeen, och af Jerusalem; och Herrans kraft var till att göra dem helbregda. Och si, någre män båro ena mennisko på en säng, hvilken borttagen var, och de sökte efter, huru de skulle komma honom in, och läggan framför honom. Och då de icke funno, för folkets skull, på hvilko sidon de skulle bäst komma honom in, stego de upp på taket, och släppte honom ned genom taket, med sängen, midt för Jesum. Och då han såg deras tro, sade han till honom: Menniska, dina synder varda dig förlåtna. Och de Skriftlärde och Phariseer begynte tänka, sägande: Ho är denne, som talar Guds hädelse? Ho kan förlåta synder, utan Gud allena? Då Jesus förmärkte deras tankar, svarade han, och sade till dem: Hvad tänken I uti edor hjerta? Hvilket är lättare säga: Dina synder varda dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och gack? Men på det I skolen veta, att Menniskones Son hafver magt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna: Dig säger jag, statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus. Och han stod straxt upp för deras ögon, tog sängen, deruti han legat hade, och gick sina färde hem i sitt hus, och prisade Gud. Och de förskräcktes alle, och lofvade Gud, och vordo fulle med fruktan, sägande: Vi hafve sett i dag sällsynt ting. Sedan gick han ut, och fick se en Publican, benämnd Levi, sittandes vid tullen, och sade till honom: Följ mig. Han stod upp, och följde honom, och öfvergaf alltsamman. Och Levi gjorde honom ett stort gästabåd i sitt hus; och der voro en stor hop Publicaner, och andre som med dem till bords såto. Och de Skriftlärde och Phariseer knorrade emot hans Lärjungar, sägande: Hvi äten I och dricken med de Publicaner och syndare? Då svarade Jesus, och sade till dem: De behöfva icke läkare, som helbregda äro, utan de som kranke äro. Jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare, till bättring.

Lukasevangeliet 5:11-32 Svenska 1917 (SVEN)

Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom. Matt 19:27. Och medan han var i en av städerna, hände sig, att där kom en man som var full av spetälska. När denne fick se Jesus, föll han ned på sitt ansikte och bad honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.» Matt 8:2 f. Mark 1:40 f. Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill; bliv ren.» Och strax vek spetälskan ifrån honom. Och han förbjöd honom att omtala detta för någon, men tillade: »Gå åstad och visa dig för prästen och frambär för din rening ett offer, såsom Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.» Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk samlade sig för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar. Men han drog sig undan till öde trakter och bad. Nu hände sig en dag, då han undervisade folket, att där sutto några fariséer och laglärare -- sådana hade nämligen kommit dit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem -- och Herrens kraft verkade, så att sjuka blevo botade av honom. Då kommo några män dit med en lam man, som de buro på en säng; och de försökte komma in med honom för att lägga honom ned framför Jesus. Matt 9:2 f. Mark 2:3 f. Men då de för folkets skull icke kunde finna något annat sätt att komma in med honom stego de upp på taket och släppte honom tillika med sängen ned genom tegelbeläggningen, mitt ibland dem, framför Jesus. När han såg deras tro, sade han: »Min vän, dina synder äro dig förlåtna.» Luk 7:48 f. Då begynte de skriftlärde och fariséerna tänka så: »Vad är denne för en, som talar så hädiska ord? Vem kan förlåta synder utom Gud allena?» Men Jesus förnam deras tankar och svarade och sade till dem: »Vad är det I tänken i edra hjärtan? Vilket är lättare att säga: 'Dina synder äro dig förlåtna' eller att säga: 'Stå upp och gå'? Men för att I skolen veta, att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så säger jag dig» (och härmed vände han sig till den lame): »Stå upp, tag din säng och gå hem.» Då stod han strax upp i deras åsyn och tog sängen, som han hade legat på, och gick hem, prisande Gud. Och de grepos alla av bestörtning och prisade Gud; och de sade, fulla av häpnad: »Vi hava i dag sett förunderliga ting.» Sedan begav han sig därifrån. Och han fick se en publikan, vid namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Matt 9:9. Mark 2:14. Då lämnade han allt och stod upp och följde honom. Och Levi gjorde i sitt hus ett stort gästabud för honom; och en stor hop publikaner och andra voro bordsgäster där jämte dem. Matt 9:10 f. Mark 2:15 f. Luk 15:1 f. Men fariséerna -- särskilt de skriftlärde bland dem -- knorrade mot hans lärjungar och sade: »Huru kunnen I äta och dricka med publikaner och syndare?» Då svarade Jesus och sade till dem: »De är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare, till bättring. Luk 19:10. 1 Tim 1:15.

Lukasevangeliet 5:11-32 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Då drog de upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom. När Jesus var i en av städerna fanns där en man som var full av spetälska. Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och vädjade: "Herre, om du vill, så kan du göra mig ren." Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast försvann spetälskan från honom. Jesus befallde honom att inte berätta det för någon: "Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram det offer för din rening som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem." Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna till honom och bli botade från sina sjukdomar. Men han drog sig ofta undan ut i ödemarken och bad. En dag när Jesus undervisade satt där fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota. Då kom några män som bar en förlamad man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. Men när de för folkmassans skull inte fann något sätt att komma in med honom, gick de upp på taket och firade ner honom på båren mellan takteglen, mitt framför Jesus. Jesus såg deras tro och sade: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder." De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder utom Gud?" Men Jesus förstod deras tankar och svarade dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? Vad är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Res dig och gå? Men för att ni ska veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bår och gå hem!" Genast ställde han sig upp i allas åsyn, tog det som han legat på och gick hem medan han prisade Gud. Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart!" Sedan gick Jesus ut, och han såg en tullindrivare som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då lämnade Levi allt och reste sig och följde honom. Levi ordnade en stor fest för Jesus i sitt hem, och en stor mängd tullindrivare och andra låg till bords med dem. Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni med tullindrivare och syndare?" Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."

Lukasevangeliet 5:11-32 Svenska Kärnbibeln (SKB)

När de fört in båtarna till land, lämnade de allting och följde honom. [Petrus, Jakob och Johannes följde Jesus redan sedan tidigare, se Joh 1:40-42. Nu tog de ett steg till och lämnade sina arbeten för att gå in i heltidstjänst för Jesus. Den extra stora fångsten visar på Jesu omsorg om lärjungarnas familjer, de lider inte nöd och får tid på sig att anställa nya fiskare.] En gång när Jesus var i en av [de judiska] städerna [någonstans i Galileen, se Luk 4:43], kom en man som var full av spetälska. [Det grekiska ordet lepra är en generell term för olika sorters hudsjukdomar. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag, som också kallas Hansens sjukdom.] När mannen fick se Jesus kastade han sig ned på sitt ansikte och bönföll honom: ”Herre, vill du, så kan du göra mig ren.” Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren] och sa: ”Jag vill. Bli ren!” Genast försvann spetälskan. Jesus förbjöd honom att tala om det för någon [som han skulle möta på vägen till templet i Jerusalem] och sa: ”Gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt [3 Mos 14:1-32]. Det blir ett vittnesbörd för dem.” [Markus berättar hur mannen inte lydde Jesu uppmaning, se Mark 1:45.] Men ryktet om honom spreds bara mer och mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. Men han drog sig undan (upprepade gånger) till öde trakter för att be. [Jesu popularitet drev honom till ännu mer bön, inte bara en gång utan ofta.] Det hände sig en dag när han höll på att undervisa [i Petrus hus i Kapernaum, se Mark 2:1], att fariséer och de främsta Torah-lärarna satt där [bland åhörarna]. [Den grekiska texten framställer att Jesus var fullt upptagen med att undervisa folket, i motsats till fariséerna och de skriftlärda, som borde varit de som undervisade och visade på Guds kraft. Lukas använder ett ovanligt ord för ”laglärd” här (gr. nomo-didaskalos) som närmast kan översättas med att ha den högsta akademiska titeln doktor inom ämnet Moseböckerna. Ordet används om Gamaliel, se Apg 5:34.] De [fariséerna och de främsta lärarna] hade kommit från varenda by i Galileen [som Tsippori, Tiberias, Gamla, Magdala] och Judéen [från större städer som t.ex. Hebron] och från Jerusalem. Herrens kraft var över Jesus så att han kunde bota [de sjuka som kommit]. Då kom det några [fyra män, se Mark 2:3] bärande på en bår med en man som var förlamad, och de försökte komma in med honom [i huset] och sätta ner honom framför Jesus. Då de inte kunde ta sig in med honom på grund av allt folket, gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus. När han såg deras tro [både hos den sjuke mannen och hans fyra vänner] sa han: ”Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.” De skriftlärda och fariséerna tänkte (hade en inre dialog): ”Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?” Men Jesus visste deras tankar (och inre resonemang) och sa till dem: ”Vad är det ni tänker i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga: ’Du har fått förlåtelse för dina synder’, eller: ’Stå upp och gå’? Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig” – så sa han sedan till den lame – ”Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!” [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!] Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud. Alla slogs av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sa: ”Det är otroligt (ofattbart, något som vi inte kunnat drömma om i vår vildaste fantasi), det vi har sett i dag.” Efter detta gick Jesus ut [från huset i Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och fick se en tullindrivare (publikan) som hette Levi [även kallad Matteus] sitta vid tullhuset. Han sa till honom: ”Följ mig.” Han lämnade allt och reste sig upp och följde honom. [Levi är troligen hans familjenamn, medan Matteus är hans förnamn. Tullstationen låg vid utkanten av staden, antingen vid handelsvägen ”Via Maris” som gick från Damaskus till Medelhavet, eller vid Galileiska sjön där skepp som skulle förtullas anlände från territorier utanför Herodes Antipas styre.] [Den glade och nyfrälste] Levi [även kallad Matteus] ordnade med en stor fest i sitt hus, och det var många tullindrivare och andra där tillsammans med dem [Jesus och lärjungarna]. Men fariséerna och deras skriftlärda klagade på Jesu lärjungar (viskade irriterat i låg ton till dem) och sa: ”Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?” Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.”

Lukasevangeliet 5:11-32 Bibel 2000 (B2000)

Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom. När han var i en av städerna stod där en man som var full av spetälska. Han fick se Jesus och kastade sig till marken framför honom och bad: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.« Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: »Jag vill. Bli ren!« Genast försvann spetälskan. Han förbjöd honom att tala om det för någon. »Men gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.« Emellertid spred sig ryktet om honom alltmer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. Men han hade dragit sig undan till öde trakter för att be. En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota. Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad, och de försökte komma in med honom och sätta ner honom framför Jesus. Då de inte kunde ta sig in med honom i trängseln gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus. När han såg deras tro sade han: »Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.« Då tänkte de skriftlärda och fariseerna: »Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?« Men Jesus förstod vad de hade för tankar och sade till dem: »Vad är det ni tänker i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Stig upp och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig« — och nu talade han till den lame — »stig upp, ta din bår och gå hem.« Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud. Alla slogs av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: »Det är otroligt, det vi har sett i dag.« Sedan gick Jesus därifrån och fick då se en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: »Följ mig!« Levi lämnade allt och steg upp och följde honom. Levi gav en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra, som låg till bords med dem. Men fariseerna och särskilt de skriftlärda bland dem blev förargade och sade till hans lärjungar: »Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?« Jesus svarade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.«