Lukasevangeliet 11:14-54
Lukasevangeliet 11:14-54 nuBibeln (NUB)
En annan gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. Och när den onda anden for ut, började den stumme tala. Folk blev häpna, men några sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas härskare.” Några andra försökte sätta honom på prov och krävde ett tecken från himlen. Men Jesus förstod vad de var ute efter och sa till dem: ”Ni vet ju att ett rike där man strider mot varandra går under och hus faller på hus. Om Satan därför är kluven och strider mot sig själv kan väl inte hans rike bestå? Ni menar ju att jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul. Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare. Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har ju Guds rike kommit till er. Om en stark, beväpnad man bevakar sitt hus är hans ägodelar skyddade. Men om någon starkare dyker upp, besegrar han honom och tar ifrån honom hans vapenrustning, som han litade på, och fördelar bytet. Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. När en oren ande drivs ut ur en människa, irrar den omkring i vattenlösa trakter och letar efter ro, utan att hitta någon. Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag kom ifrån.’ Och när den gör det och finner huset rent och iordningställt, letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans återvänder de sedan och bosätter sig där. Den människan får det då långt värre än hon hade det förut.” Medan han talade ropade en kvinna i folkmassan: ”Lycklig är den kvinna som har fått föda och amma dig.” Men han svarade: ”Säg istället: Lyckliga är de som får höra Guds ord och tar vara på det.” Från alla håll trängde sig nu folk på, och Jesus talade till dem och sa: ”Detta släkte är ett ont släkte. De kräver ett tecken, men det enda tecken de ska få se är Jona-tecknet. Så som Jona blev ett tecken för Nineves invånare, så ska Människosonen bli ett tecken för detta släkte. Söderns drottning ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo. Invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för de vände om när Jona predikade. Men här finns en som är större än Jona. När man tänder en lampa gömmer man den inte i ett hörn eller täcker över den med ett sädesmått, utan man ställer den i lampstället så att alla som kommer in kan se ljuset. Ditt öga är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om det är dåligt blir det mörkt i din kropp. Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt sken flöda över dig.” Medan Jesus höll på att tala till folket, bjöd en av fariseerna hem honom på mat, och Jesus följde med och slog sig ner vid bordet. Farisén såg att han inte först tvättade sig och blev förvånad. Herren sa till honom: ”Ni fariseer rengör nog utsidan av bägare och fat, men inom er är ni fulla av girighet och ondska. Förstår ni då inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? Nej, ge det som finns därinne till de fattiga, så ska allting bli rent för er. Ve er, fariseer! Ni ger Gud en tiondel av mynta och vinruta, och av alla grönsaker, men ni struntar i rättvisan och kärleken till Gud. Visst ska ni göra det ena, men försumma inte det andra. Ve er, fariseer, som älskar att sitta på främsta raden i synagogorna och bli hälsade på torgen! Ve er, för ni är som omarkerade gravar, som människor trampar på utan att märka något.” ”Mästare”, sa en av de laglärda, ”när du talar så där förolämpar du oss också.” ”Ve er laglärda också”, sa Jesus, ”för ni lägger bördor på människorna som de knappt kan bära, men vill inte röra ett finger för att flytta dem. Ve er som reser gravmonument över profeterna, som era förfäder mördade! Ni vittnar så om era förfäders gärningar och accepterar dem. De dödade profeterna, och ni bygger gravar över dem. Därför har Gud i sin vishet sagt: ’Jag ska sända dem profeter och apostlar. Några ska de döda och andra ska de förfölja.’ Men därför ska också detta släkte få stå till svars för morden på alla de profeter som dödats sedan världens skapelse, ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er att detta släkte ska ställas till svars för allt detta. Ve er, laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Ni har själva inte gått in, och andra som vill gå in hindrar ni.” När han gick därifrån började fariseerna och de skriftlärda ansätta honom hårt och överösa honom med besvärliga frågor för att få honom att säga något som de kunde arrestera honom för.
Lukasevangeliet 11:14-54 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Jesus drev vid ett tillfälle ut en ond ande som var stum. När den onde anden hade farit ut, talade den stumme, och folket förundrade sig. Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna." Andra ville snärja honom och begärde av honom ett tecken från himlen. Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som har kommit i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller på hus. Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna. Men om det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar den mannen ifrån honom alla vapen som han litade på och fördelar bytet. Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter för att leta efter en viloplats. Men om han inte finner någon tänker han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När han så kommer och finner det städat och pyntat, ger han sig av och tar med sig sju andra andar som är värre än han själv, och de går in och bor där. För den människan blir det sista värre än det första." Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat." Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det." Då folk strömmade till, sade Jesus: "Detta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken, men det skall inte få något annat än Jonas tecken. Ty liksom Jona var ett tecken för folket i Nineve, så skall Människosonen vara det för detta släkte. Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Och se, här är mer än Salomo. Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona. Ingen tänder ett ljus och ställer det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att de som kommer in ser skenet. Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt får också hela din kropp ljus, men när det är sjukt ligger också din kropp i mörker. Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. Om hela din kropp har ljus och ingen del ligger i mörker, då får den ljus helt och hållet, som när ljuset från en lampa lyser på dig med sitt klara sken." När Jesus hade talat, bjöd en farisé honom hem till sig, och han gick in och lade sig till bords. Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. Men Herren sade till honom: "Ni fariseer rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av girighet och ondska. Ni dårar, har inte han som gjorde utsidan också gjort insidan? Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er. Ve er, ni fariseer! Ni ger tionde av mynta, ruta och alla slags grönsaker men bryr er inte om rätten och kärleken till Gud. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra. Ve er, fariseer! Ni älskar den främsta platsen i synagogorna och tycker om att bli hälsade på torgen. Ve er, ni liknar gravar som man inte ser och som folk trampar på utan att veta om det." En av de laglärda sade då till honom: "Mästare, när du säger så, förolämpar du även oss." Han svarade: "Ja, ve också över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta dem. Ve er! Ni bygger gravvårdar över profeterna som era fäder mördade. Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det. De dödade profeterna och ni bygger gravvårdar över dem. Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och en del av dem skall de mörda och förfölja. Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte. Ve er, ni laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte kommit in, och dem som är på väg in har ni hindrat." När han gick därifrån, började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom. De vaktade på honom för att fälla honom genom något som han sade.
Lukasevangeliet 11:14-54 Nya Levande Bibeln (BSV)
En annan gång befriade Jesus en man från en ond ande som hade gjort honom stum. Och när den onda anden for ut, började mannen tala. Folk blev alldeles häpna, men några sa: "Han driver ut de onda andarna med hjälp av Satan, de onda andarnas kung!" Några andra krävde att han skulle ge dem ett tecken från Gud som bevis på att han handlade med hjälp av Guds kraft. Men Jesus förstod vad de var ute efter, och sa därför: "Ni vet ju att ett rike, där man strider mot varandra, snart går under och ligger öde. Om det alltså är sant som ni säger, att Satan ger mig kraft att driva ut de onda andarna, då strider han ju mot sig själv. Hur ska han då kunna fortsätta att styra sitt rike? Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Satan, vilken kraft använder då era egna anhängare när de driver ut dem? Kanske de kan svara på era anklagelser! Men om det är med Guds kraft jag driver ut de onda andarna, då har ju Gud börjat regera bland er. Så här är det: Satan är som en stark man som bevakar sitt hus med hjälp av vapen, och ingen kan stjäla något från honom. Det är först om någon starkare dyker upp och besegrar honom och tar vapnen ifrån honom som man kan ta hans ägodelar. Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte hjälper mig i mitt arbete, han motarbetar mig." Sedan förklarade Jesus: "När en ond ande drivs ut ur en människa, irrar den oroligt omkring i öknen och letar efter ett nytt offer. Hittar den då ingen säger den: 'Jag vänder tillbaka till den människa jag kom ifrån.' Och när den gör det och finner hennes hjärta rent och iordningställt, letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans tar de sedan kontrollen över människan, och hon får det långt värre än hon hade det förut." Medan han talade ropade en kvinna i folkmassan: "Lycklig är den kvinna som har fått föda och amma dig." Men han svarade: "Säg istället: Lyckliga är de som får höra Guds budskap och tar vara på det." Från alla håll trängde sig nu folk på, och Jesus talade till dem och sa: "Detta släkte är ett ont släkte som inte vill tro. De kräver ett tecken, men det enda tecken de ska få se är det som hände med Jona. Det Jona fick vara med om bevisade för Nineves invånare att Gud hade sänt honom. På samma sätt ska det som jag, Människosonen, får gå igenom, bevisa för detta släkte att Gud har sänt mig. Söderns drottning ska på domens dag träda fram som vittne mot detta släkte och döma det, för hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo, och ni vägrar att tro på honom. Också invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå från de döda tillsammans med er och döma er, för de övergav sitt onda levnadssätt och vände sig till Gud när de hörde Jona framföra Guds budskap. Men här finns en som är större än Jona, och ni vägrar att tro på honom. När man tänder en lampa gömmer man den inte i ett hörn eller täcker över den, utan man ställer den så att alla som kommer in kan se ljuset. Ditt öga är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, släpper det in ljuset. Men om ditt öga är förstört stänger det ute ljuset, så att det blir mörkt i ditt inre. Se därför till att det ljus du tror dig ha, inte i själva verket är mörker. Om allt inom dig är ljus och ingen del ligger i mörker, kommer ditt inre att bada i ljus, som när en lampa låter sitt sken flöda över dig." Medan Jesus höll på att tala till folket, passade en av fariseerna på att bjuda hem honom på mat, och Jesus följde med. Men när han kom in slog han sig ner vid bordet utan att först ha tvättat sig, som den judiska seden kräver. Detta förvånade farisén mycket. Då vände sig Herren Jesus till honom och sa: "På utsidan är ni fariseer lika fläckfria som de bägare och fat ni rengör så noga innan ni dricker och äter ur dem. Men inom er är ni fulla av girighet och ondska. Förstår ni då inte att Gud har skapat både utsidan och insidan? Nej, ta det som finns i era bägare och på era fat och ge till de fattiga, så ska också ert inre bli rent inför Gud. Olycka ska drabba er fariseer! Ni ger Gud en tiondel av minsta lilla kryddväxt, som mynta och vinruta, och av alla grönsaker, men ni struntar fullständigt i att älska Gud och vara rättvisa mot människor. Visst ska ni ge Gud en tiondel av allt, men glöm inte det som är allra viktigast. Olycka ska drabba er fariseer, som älskar att sitta på främsta raden i gudstjänsterna, och bli hälsade med respekt på torgen! Olycka ska drabba er, för ni är som omarkerade gravar, som människor trampar på utan att märka något. Utan att veta om det, kommer människorna i kontakt med er ondska." "Mästare", sa en man i samlingen, en av de laglärda, "när du talar så där förolämpar du oss också." "Ja, olycka ska drabba er laglärda också", sa Jesus, "för ni ställer omöjliga krav på människorna, men gör inget för att hjälpa dem att uppfylla det ni kräver. Olycka ska drabba er som reser gravmonument över profeterna som framförde Guds budskap, över dessa som era förfäder mördade! Ni håller med era förfäder om att det de gjorde var rätt, och ni skulle själva ha gjort detsamma. De dödade profeterna, och ni bygger gravar över dem. Därför har Gud i sin vishet sagt: 'Jag ska sända dem profeter som framför mitt budskap, och andra som är mina sändebud. Några ska de döda och andra ska de förfölja.' Men därför ska också detta släkte få stå till svars för morden på alla de profeter som dödats sedan världens skapelse, ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er att detta släkte som inte vill tro ska ställas till svars för allt detta. Olycka ska drabba er laglärda, som genom er undervisning stänger människor ute från sanningen om Gud. Ni har själva inte förstått den sanning som kan rädda er, och ni hindrar andra från att lära känna den." Fariseerna och laglärarna blev rasande, och när han gick därifrån började de överösa honom med besvärliga frågor för att få honom att säga något som de kunde arrestera honom för.
Lukasevangeliet 11:14-54 Karl XII 1873 (SK73)
Och han utdref en djefvul, som var en dumbe; och när djefvulen var utdrifven, talade dumben; och folket förundrade sig. Men somlige af dem sade: Han utdrifver djeflar med Beelzebub, djeflarnas öfversta. Och somlige frestade honom, begärandes af honom tecken af himmelen. Men efter han visste deras tankar, sade han till dem: Hvart och ett rike, som söndrar sig emot sig sjelft, det varder förödt, och hus faller på hus. Är ock nu Satan söndrad emot sig sjelf, huru varder då hans rike ståndandes? Efter I sägen, att jag utdrifver djeflar med Beelzebub. Men om jag utdrifver djeflar med Beelzebub, med hvem drifva då edor barn dem ut? Derföre skola de vara edra domare. Men om jag utdrifver djeflar med Guds finger, så är ju Guds rike kommet till eder. Då en stark beväpnad bevarar sitt hus, så blifver det i frid, som han äger. Men der en starkare tillkommer, och öfvervinner honom, tager han bort all hans vapen, der han tröste uppå, och skifter hans rof. Den icke med mig är, han är emot mig; och den icke församlar med mig, han förskingrar. När den orene anden går ut af menniskone, vandrar han omkring torra platser, söker efter hvilo, och finner ingen. Då säger han: Jag vill komma igen uti mitt hus, der jag utgick. Och när han kommer, finner han det rent sopadt, och väl tillpyntadt. Då går han åstad, och tager till sig sju andra andar, som skadeligare äro än han; och de gå derin, och bo der; och den menniskones sista varder värre än det första. Och det begaf sig, då han detta sade, hof en qvinna sina röst upp ibland folket, och sade till honom: Salig är den qveden, som dig burit hafver, och de spenar, som du ditt hafver. Men han sade: Ja, salige äro de som höra Guds ord, och gömma det. Då folket trängdes intill, begynte han säga; Detta är ett ondt slägte; de begära tecken; och tecken skall dem icke gifvet varda, utan Jone Prophetens tecken. Ty såsom Jonas var de Nineviter ett tecken, så skall ock menniskones Son vara desso slägte. Drottningen af söderlanden skall uppstå på domen, med de män af detta slägtet, och skall fördöma dem; ty hon kom ifrå verldenes ända, till att höra Salomons visdom; och si, här är mer än Salomon. De Ninevitiske män skola uppstå på domen, med detta slägtet, och skola fördöma det; ty de gjorde bättring efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas. Ingen upptänder ett ljus, och sätter det uti något hemligit rum, eller under en skäppo; utan på ljusastakan, att de, som inkomma, skola få se af ljuset. Ögat är kroppsens ljus; när nu ditt öga är enfaldigt, så varder ock all din kropp ljus; är det ock argt, så varder ock din kropp mörk. Derföre se till, att ljuset, som i dig är, icke varder mörker. Om nu din kropp är allsammans ljus, och hafver ingen del af mörkret, så varder han allersamman ljus, och upplyser dig, såsom en klar ljungeld. Och vid han talade, bad honom en Pharisee, att han skulle få sig mat med honom. Då gick han in med honom, och satte sig till bords. Men då Phariseen såg, att han icke tvådde sig, förr än han gick till bords, förundrade han sig. Då sade Herren till honom: I Phariseer gören rent det som utvärtes är på dryckekaret och fatet; och det invärtes är i eder, är fullt med rof och ondsko. I dårar, den som gjorde det utvärtes är, hafver han ock icke gjort det invärtes är? Dock gifver almoso af det I hafven; och si, så äro eder all ting ren. Men ve eder, Phariseer; ty I gören tiond af mynto och ruto, och allahanda kål; och domen, och Guds kärlek låten I blifva tillbaka; ja, man måste detta göra, och dock det andra icke låta. Ve eder, Phariseer; ty I sitten gerna främst i Synagogorna, och viljen helsade varda på torgen. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer, I skrymtare; ty I ären såsom de grifter, som intet synas, der folket går uppå, och vet der intet af. Då svarade en af de lagkloka, och sade till honom: Mästar, du försmäder ock oss med dessa orden. Då sade han: Ve ock eder, I lagkloke; ty I läggen bördor på menniskorna, hvilka de icke draga kunna, och I tagen icke sjelfva på bördona med ett edart finger. Ve eder, I som byggen de Propheters grifter; men edre fäder slogo dem ihjäl. Sannerliga, I betygen, att I hållen deraf, som edre fäder gjort hafva; ty de slogo dem ihjäl, och I byggen deras grifter upp. Derföre säger ock Guds visdom: Jag skall sända till dem Propheter och Apostlar; och af dem skola de några döda och förfölja; På det att af detta slägtet skall utkrafdt varda alla Propheters blod, som utgjuten är, sedan verlden var skapad; Ifrån Abels blod intill Zacharie blod, som förgjordes emellan altaret och templet; visserliga säger jag eder, varder det utkrafdt af detta slägtet. Ve eder, I lagkloke; ty I hafven fått nyckelen till förståndet; sjelfve gån I intet in, och förvägren dem som ingå vilja. När han nu detta sade till dem, begynte de lagkloke och Phariseer gå hårdt åt honom, och listeliga fråga honom om mång stycker, med försåt; Sökande efter, att de något veda kunde af hans mun, der de måtte beklaga honom före.
Lukasevangeliet 11:14-54 Svenska 1917 (SVEN)
Och han drev ut en ond ande som var dövstum. Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme; och folket förundrade sig. Men några av dem sade: »Det är med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.» Och några andra ville sätta honom på prov och begärde av honom ett tecken från himmelen. Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, så att hus faller på hus. Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, huru kan då hans rike hava bestånd? I sägen ju att det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna. Men om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare. Om det åter är med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. -- När en stark man, fullt väpnad, bevakar sin gård, då äro hans ägodelar fredade. Men om någon som är starkare än han angriper honom och övervinner honom, så tager denne ifrån honom alla vapnen, som han förtröstade på, och skiftar ut bytet efter honom. Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar. När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro. Men då han icke finner någon, säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det fejat och prytt, då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första.» När han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin röst och ropade till honom: »Saligt är det moderssköte som har burit dig, och de bröst som du har diat.» Men han svarade: »Ja, saliga är de som höra Guds ord och gömma det.» Men när folket strömmade till tog han till orda och sade: »Detta släkte är ett ont släkte Det begär ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken. Ty såsom Jonas blev ett tecken för nineviterna, så skall ock Människosonen vara ett tecken för detta släkte. Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släktes män och bliva dem till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, har är vad som är mer än Salomo. Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas. Ingen tänder ett ljus och sätter det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, för att de som komma in skola se skenet. Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt, då har ock hela din kropp ljus; men när det är fördärvat, då är ock din kropp höljd i mörker. Se därför till, att ljuset som du har i dig icke är mörker. Om så hela din kropp får ljus och icke har någon del höljd i mörker, då har den ljus i sin helhet, såsom när en lykta lyser dig med sitt klara sken.» Under det att han så talade, inbjöd en farisé honom till måltid hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet. Men när fariséen såg att han icke tvådde sig före måltiden, förundrade han sig. Då sade Herren till honom: »I fariséer, I gören nu det yttre av bägaren och fatet rent, medan edert inre är fullt av rofferi och ondska. I dårar, har icke han som har gjort det yttre också gjort det inre? Given fastmer såsom allmosa vad inuti kärlet är; först då bliver allt hos eder rent. Men ve eder, I fariséer, som given tionde av mynta och ruta och alla slags kryddväxter, men icke akten på rätten och på kärleken till Gud! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra. Ve eder, I fariséer, som gärna viljen sitta främst i synagogorna och gärna viljen bliva hälsade på torgen! Ve eder, I som ären lika gravar som ingen kan märka, och över vilka människorna gå fram utan att veta det!» Då tog en av de lagkloke till orda och sade till honom: »Mästare, när du så talar, skymfar du också oss.» Han svarade: »Ja, ve ock eder, I lagkloke, som på människorna läggen bördor, svåra att bära, men själva icke viljen med ett enda finger röra vid de bördorna! Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra fäder dräpte! Så bären I då vittnesbörd om edra fäders gärningar och gillen dem; ty om de dräpte profeterna, så byggen I upp deras gravar. Därför har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dräpa, och andra skola de förfölja. Och så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, allt det som är utgjutet från världens begynnelse, ända ifrån Abels blod intill Sakarias' blod, hans som förgjordes mellan altaret och templet.' Ja, jag säger eder: Det skall utkrävas av detta släkte. Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.» När han inför allt folket sade detta till dem, blevo fariséerna och de lagkloke mycket förbittrade och gåvo sig i strid med honom om många stycken; de sökte nämligen efter tillfälle att kunna anklaga honom.
Lukasevangeliet 11:14-54 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
En gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. När den onda anden hade farit ut, talade den stumme och folk var förundrade. Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut andarna." Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen av honom. Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och hus faller på hus. Om nu Satan skulle vara splittrad och i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul jag driver ut de onda andarna. Men om jag driver ut andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir alltså era domare. Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er. När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar han ifrån honom alla de vapen som han litade till och fördelar bytet. Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar. När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den kommer och finner det städat och snyggt, går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början." När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat!" Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det." När folk strömmade till, började Jesus tala: "Det här släktet är ett ont släkte. Det söker ett tecken, men det ska inte få något annat än Jonas tecken. Så som Jona var ett tecken för folket i Nineve, så ska Människosonen vara det för det här släktet. Söderns drottning ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än Salomo. Nineves män ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona. Ingen tänder ett ljus och sätter det i skymundan eller under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att de som kommer in får se ljuset. Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är friskt får hela din kropp ljus, men när det är sjukt är din kropp i mörker. Se därför till att ljuset inom dig inte är mörker. Om hela din kropp har ljus och ingen del är i mörker, då blir den upplyst helt och fullt, som när lampan lyser över dig med sitt klara sken." När Jesus hade talat bjöd en farisé hem honom till måltid, och han gick in och lade sig till bords. Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. Men Herren sade till honom: "Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men ert inre är fullt av rofferi och ondska. Dårar, har inte han som gjort utsidan också gjort insidan? Men ge det som finns där inne till de fattiga, så blir allt rent för er. Ve er, fariseer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och alla grönsaker men missar rättvisan och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra. Ve er, fariseer! Ni älskar de främsta platserna i synagogorna och att bli hälsade på torgen. Ve er! Ni liknar omärkta gravar som folk trampar på utan att veta om det." En av de laglärda sade då till honom: "Mästare, när du säger så förolämpar du oss också." Han svarade: "Ja, ve även över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna. Ve er! Ni bygger gravmonument över profeterna som era fäder mördade. Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det: de mördade dem och ni bygger monument. Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. Så ska av det här släktet utkrävas alla profeters blod som är spillt sedan världens skapelse, från Abels blod ända till Sakarjas blod, han som blev dödad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det ska utkrävas av det här släktet. Ve er, laglärda! Ni har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville komma in har ni hindrat." När han gick därifrån började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom, och de vaktade på honom för att få fast honom för något av det han sade.
Lukasevangeliet 11:14-54 nuBibeln (NUB)
En annan gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. Och när den onda anden for ut, började den stumme tala. Folk blev häpna, men några sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas härskare.” Några andra försökte sätta honom på prov och krävde ett tecken från himlen. Men Jesus förstod vad de var ute efter och sa till dem: ”Ni vet ju att ett rike där man strider mot varandra går under och hus faller på hus. Om Satan därför är kluven och strider mot sig själv kan väl inte hans rike bestå? Ni menar ju att jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul. Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare. Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har ju Guds rike kommit till er. Om en stark, beväpnad man bevakar sitt hus är hans ägodelar skyddade. Men om någon starkare dyker upp, besegrar han honom och tar ifrån honom hans vapenrustning, som han litade på, och fördelar bytet. Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. När en oren ande drivs ut ur en människa, irrar den omkring i vattenlösa trakter och letar efter ro, utan att hitta någon. Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag kom ifrån.’ Och när den gör det och finner huset rent och iordningställt, letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans återvänder de sedan och bosätter sig där. Den människan får det då långt värre än hon hade det förut.” Medan han talade ropade en kvinna i folkmassan: ”Lycklig är den kvinna som har fått föda och amma dig.” Men han svarade: ”Säg istället: Lyckliga är de som får höra Guds ord och tar vara på det.” Från alla håll trängde sig nu folk på, och Jesus talade till dem och sa: ”Detta släkte är ett ont släkte. De kräver ett tecken, men det enda tecken de ska få se är Jona-tecknet. Så som Jona blev ett tecken för Nineves invånare, så ska Människosonen bli ett tecken för detta släkte. Söderns drottning ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo. Invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för de vände om när Jona predikade. Men här finns en som är större än Jona. När man tänder en lampa gömmer man den inte i ett hörn eller täcker över den med ett sädesmått, utan man ställer den i lampstället så att alla som kommer in kan se ljuset. Ditt öga är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om det är dåligt blir det mörkt i din kropp. Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt sken flöda över dig.” Medan Jesus höll på att tala till folket, bjöd en av fariseerna hem honom på mat, och Jesus följde med och slog sig ner vid bordet. Farisén såg att han inte först tvättade sig och blev förvånad. Herren sa till honom: ”Ni fariseer rengör nog utsidan av bägare och fat, men inom er är ni fulla av girighet och ondska. Förstår ni då inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? Nej, ge det som finns därinne till de fattiga, så ska allting bli rent för er. Ve er, fariseer! Ni ger Gud en tiondel av mynta och vinruta, och av alla grönsaker, men ni struntar i rättvisan och kärleken till Gud. Visst ska ni göra det ena, men försumma inte det andra. Ve er, fariseer, som älskar att sitta på främsta raden i synagogorna och bli hälsade på torgen! Ve er, för ni är som omarkerade gravar, som människor trampar på utan att märka något.” ”Mästare”, sa en av de laglärda, ”när du talar så där förolämpar du oss också.” ”Ve er laglärda också”, sa Jesus, ”för ni lägger bördor på människorna som de knappt kan bära, men vill inte röra ett finger för att flytta dem. Ve er som reser gravmonument över profeterna, som era förfäder mördade! Ni vittnar så om era förfäders gärningar och accepterar dem. De dödade profeterna, och ni bygger gravar över dem. Därför har Gud i sin vishet sagt: ’Jag ska sända dem profeter och apostlar. Några ska de döda och andra ska de förfölja.’ Men därför ska också detta släkte få stå till svars för morden på alla de profeter som dödats sedan världens skapelse, ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er att detta släkte ska ställas till svars för allt detta. Ve er, laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Ni har själva inte gått in, och andra som vill gå in hindrar ni.” När han gick därifrån började fariseerna och de skriftlärda ansätta honom hårt och överösa honom med besvärliga frågor för att få honom att säga något som de kunde arrestera honom för.
Lukasevangeliet 11:14-54 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Jesus drev ut en dövstum demon [mannen var också blind, se Matt 12:22]. När demonen hade drivits ut började mannen som varit stum att tala och folkskaran förundrades (häpnade, blev förvånade och fascinerade av Jesus). Men några av dem [fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum, se Mark 3:22Matt 12:24] sa: ”Han driver ut demoner med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste.” [Beelsebul betyder bokstavligen ”flugornas herre”, ett annat namn för Satan.] Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen. Men Jesus, som förstod deras tankar, sa till dem: ”Ett rike som splittras (på grund av inre stridigheter) ödeläggs, och ett hus som är delat faller (går under). Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan hans rike då bestå? Jag frågar detta eftersom ni påstår att jag driver ut demoner med hjälp av Beelsebul. Om jag nu driver ut demoner med Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare. Men om det är med Guds finger (kraft) som jag driver ut demonerna, då är Guds kungarike redan här. [När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina ’egna söner’ – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se Apg 19:13-16.] När en stark man [i det här fallet Satan], beväpnad från topp till tå, bevakar sitt palats är hans ägodelar säkra. [Djävulen liknas här vid en stark man som bevakar sitt rike och håller sina ägodelar, människor, fångna och bundna.] Men när den som är starkare [Jesus] kommer, attackerar och segrar över honom, så tar han ifrån honom alla vapen (hela sin rustning) som han hade satt sitt hopp till. Segraren fördelar sedan bytet [befriar människorna som varit bundna av djävulen]. Den som inte är med mig [tar min sida och tror på mig] är emot mig, den som inte samlar med mig [engagerar sig i min seger och det jag gör], han skingrar. [Det går inte att vara neutral i andliga frågor, tar man inte ställning för Jesus är man emot honom. Jesus fortsätter att tala och beskriver vad som sker med en människa som blivit befriad från onda andar, men inte bjudit in Jesus att vara herre i sitt liv.] När en oren ande lämnar en människa, rör den sig över vattenlösa (torra) trakter och söker en temporär viloplats men hittar ingen. Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag lämnade.’ När den kommer tillbaka, ser den att huset är städat och iordningställt. Då går den bort och tar med sig sju andra andar, ännu ondare (värre, skadligare) än den själv, och de går in och bosätter sig (permanent) där. För den människan blir situationen nu ännu värre än den var från början.” När Jesus sa detta ropade en kvinna i folkskaran: ”Lycklig är den kvinna som har fött dig och fått amma dig!” [Ordagrant ”saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat.”] Men han svarade: ”Ja, men säg hellre: Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.” [Maria var välsignad, men inte primärt för att hon var Jesu mor, utan för att hon hade tagit till sig Guds ord.] [Det är den sista vintern före korsfästelsen och Jesus befinner sig i Judéen. Trots att han varit hos folket under flera år och de hört hans ord och sett alla under är de inte nöjda. De har nyss gett sken av att de skulle börja tro på honom bara han gjorde ett övernaturligt tecken från himlen, se vers 16.] När folket strömmade till mer och mer, började han tala: ”Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha tecken [mirakler som bevisar att han var sänd av Gud], men det ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet. På samma sätt som Jona blev ett tecken för folket i Nineve, ska Människosonen bli ett tecken för detta släkte. [Jesus syftade på sin egen död och uppståndelse som skulle bli ett tecken för dem så småningom. På samma sätt som Jona var i fisken tre dagar skulle Jesus uppstå från graven efter tre dagar, se Matt 12:39-40.] Drottningen av Söderlandet ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. Hon [en hedning] kom från jordens yttersta gräns för att lyssna på Salomos vishet [hon såg inga tecken] – och här är mer [vishet] än Salomo! Folk från Nineve ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. De [hedningarna i Nineve] omvände sig [utan att behöva se några tecken] när Jona predikade – och här är mer [nådefull predikan om omvändelse] än Jona!” [Här står Jesus, en som är större än både Salomo och Jona, mitt ibland dem.] ”Ingen tänder en lampa för att sedan ställa den på en undanskymd plats eller under sädesmåttet [gr. modios – måttet som rymde knappt nio liter och som användes för att mäta upp torra varor]. Man placerar den på ljushållaren så att den som kommer in kan se ljuset. [Jesus är världens ljus, det lyser öppet inför alla. Det är inte undangömt i någon hemlig vrå.] Kroppens lampa är ögat. [Ögat är ofta en bild på hjärtat.] När ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat) får också hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det också mörkt i din kropp. [Om en människa har äkta och rena motiv kommer hon att se Jesus och hela livet flödar av Guds ljus, annars bländar Jesu ljus och renhet.] Se därför till att ljusskenet i dig inte är mörker. Om hela din kropp har ljus och ingen del är mörk, då blir den helt upplyst, som när lampans sken ger dig ljus.” Medan Jesus talade, bjöd en farisé honom att äta lunch hemma hos sig. [Ordagrant ”dagens första måltid”, frukost eller tidig lunch.] När han kom dit lade han sig till bords. [Man satt inte utan låg till bords med fötterna vända bort från det halvmeterhöga bordet som ofta var u-format. På så vis kunde alla se varandra, och tjänarna kunde servera i mitten. Det var även en rangordning där de främsta platserna var närmast värden. Man låg på mattor och lutade sig mot sin vänstra armbåge och åt med höger hand.] När farisén såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden förundrades han (började han spekulera i orsaken till varför Jesus gjorde så). [Enligt den judiska traditionen skulle man ceremoniellt rena sig genom att stänka vatten på ett speciellt sätt före en måltid.] Då sa Herren till honom: ”Ni fariséer, ni rengör nu utsidan av bägaren och serveringsfatet, men ert inre är fullt av habegär (plundring) och ondska. Ni tänker dåraktigt (ologiskt)! [Detta ord är inte ett skällsord, utan fokuserar på att någon är tanklös och inte resonerar logiskt. Jesus skulle aldrig gå emot sitt eget ord och kalla någon för ’dåre’, se Matt 5:22. Han vill utmana fariséerna att tänka själva och inte bara följa sin samtid och dåvarande traditioner.] Har inte han som gjort utsidan också gjort insidan? Men ge det som finns där inne [ge från hjärtat, ge av maten som finns i faten] till de fattiga, så blir allt rent för er. [Fariséerna ägnade sig åt yttre ceremoniella regler för att se rättfärdiga ut inför människor, men Jesus pekar på att de i stället måste ge från hjärtat och en sann kärlek till Gud och människor. Då blir även utsidan ren.] Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], fariséer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och [alla små] kryddväxter (trädgårdsväxter), men missar rättvisan [social rättvisa och medmänsklighet] och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra. Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], fariséer! Ni älskar de bästa platserna i synagogan [där de kunde blicka ut över församlingen] och att bli hälsade på torgen. Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan]! Ni liknar omärkta gravar som människor [råkar] gå över utan att veta om det [och blir ceremoniellt orena].” [Se även Matt 23:27-28.] En av de laglärda [som tolkade Moseböckerna och lärde ut regelverket för hur de skulle fullföljas in i minsta detalj] sa då till Jesus: ”Lärare, när du säger dessa saker förolämpar du även oss.” Jesus svarade: ”Ja, ve [uttryck för intensiv förtvivlan], också över er laglärda! Ni lägger tunga bördor (ryggsäckar med packningar) på människorna [med mänskliga regler och bud], men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna. Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan]! Ni bygger gravar (monument, minnesplatser) till profeterna som era fäder mördade. Ni är vittnen och ger ert fulla stöd till vad era förfäder gjorde. De dödade ju profeterna, och ni bygger deras gravar. [De fokuserade mer på att ära profeternas gravar, det yttre, men ignorerade deras budskap.] Därför har Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. [I Lukasevangeliets fortsättning, Apostlagärningarna, beskrivs hur flera av apostlarna får lida martyrdöden för sin tro.] Så ska detta släkte hållas ansvariga för alla profeters blod som är spillt sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades], från Abels blod ända till Sakarjas blod, han som blev dödad mellan altaret och templet. [Abel dödades av sin bror Kain på grund av sitt rättfärdiga offer till Gud, se 1 Mos 4:10. Det är troligen prästen Sakarja som stenades till döds vid templets förgård, se 2 Krön 24:20-25:7.] Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskap [om Gud och frälsningen, och ersatt den med era religiösa traditioner som är tunga bördor]. Själva har ni inte gått in, och ni har hindrat dem som var på väg in.” [Det religiösa ledarskapet var inte bara ohjälpsamt, utan blev ett hinder för dem som verkligen sökte Gud. Deras religiösa system var inte bara neutralt; det verkade mot Gud. När sanningen avslöjas finns omvändelsens väg ut till frihet och förlåtelse. Tyvärr valde de inte den vägen och resultatet blev ett bittert hat mot Jesus. De var själva avslöjade och gör nu allt för att hitta något fel hos Jesus. Samma ord som beskriver hur Herodias höll fast vid hatet mot Johannes Döparen, se Mark 6:16, används i nästa vers för de judiska ledarnas bitterhet mot Jesus. I Gal 5:1 översätts samma ord ”slavok”, i kontrast till friheten i Jesus.] När Jesus hade gått ut därifrån [från fariséns hus], började de skriftlärda och fariséerna ansätta honom bittert (hatet mot honom fick ett djupare fäste inom dem och blev som ett slavok som band dem). De överöste honom med många frågor (som han skulle svara direkt på, utan betänketid och möjlighet att göra någon utläggning), medan de låg på lur och väntade på att han skulle råka säga något som de kunde anklaga honom för.
Lukasevangeliet 11:14-54 Bibel 2000 (B2000)
En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade. Men några sade: »Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.« Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. Men han visste vad de hade i tankarna och sade: »Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna. Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.« När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: »Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.« Men han svarade: »Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.« När ännu mer folk strömmade till sade han till dem: »Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha ett tecken, men det skall inte få något annat än Jona-tecknet. Ty liksom Jona blev ett tecken för folket i Nineve skall Människosonen bli det för detta släkte. Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och bli deras dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo. Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona. Ingen tänder en lampa och ställer den i en vrå eller under sädesmåttet. Man sätter den på hållaren, så att de som kommer in ser ljuset. Kroppens lampa är ögat. När ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det mörkt i din kropp. Se alltså till att ljuset inom dig inte är mörker. Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, så blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt ljus falla på dig.« Under detta tal bjöd en farisé honom hem till sig, och han följde med in och lade sig till bords. Farisén blev förvånad över att han inte badade sig ren före måltiden, men Herren sade till honom: »Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska. Begriper ni inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? Nej, ge de fattiga vad som finns på era fat, så blir allt rent för er. Ve er, fariseer, som ger tionde av mynta och vinruta och alla grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud. Ni skulle göra det ena utan att därför försumma det andra. Ve er, fariseer, som älskar att sitta främst i synagogorna och bli hälsade på torgen. Ve er, ni är som gravar som inte syns, och människorna märker inte när de trampar på dem.« Då insköt en av de laglärda: »Mästare, det du säger är en förolämpning mot oss också.« Han svarade: »Ve också er, ni laglärda. Ni lastar på människorna bördor som är svåra att bära och rör inte ett finger för att lätta på bördorna. Ve er, som reser gravvårdar över profeterna, som era fäder dödade. Så vittnar ni om vad era fäder gjort och visar att ni godtar det; de dödade profeterna och ni reser vårdar över dem. Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända profeter och apostlar till dem, och några skall de döda och förfölja. Därför skall detta släkte få betala för alla profeters blod som har utgjutits från världens skapelse, alltifrån Abels blod ända till Sakarjas blod, som spilldes mellan altaret och tempelhuset. Ja, jag säger er: detta släkte skall få betala för det. Ve er, ni laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville gå in har ni hindrat.« När han gick därifrån ansattes han hårt av de skriftlärda och fariseerna, som ställde många besvärliga frågor för att få honom att säga något som han kunde fällas för.