Lukasevangeliet 11:1-12

Lukasevangeliet 11:1-12 Nya Levande Bibeln (BSV)

En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be, och när han hade slutat kom en av hans efterföljare fram till honom och sa: "Herre, lär oss att be, precis som Johannes döparen lärde sina efterföljare att be." Då sa Jesus: "Så här ska ni säga: Far i himlen, vi ber att du ska bli ärad. Kom och regera bland oss. Ge oss den mat vi behöver, dag för dag, och förlåt oss att vi har syndat mot dig, för vi förlåter själva alla dem som gör fel mot oss. Och låt oss inte utsättas för frestelser." Sedan fortsatte Jesus att undervisa om bön genom att berätta olika bilder. Han sa: "Tänk dig att du går till en vän mitt i natten och knackar på hos honom och säger: 'Kan du låna mig tre brödkakor. En av mina vänner har just kommit på besök, och jag har inget att bjuda honom på.' Då kanske vännen svarar inifrån huset: 'Stör mig inte! Dörren är redan låst och vi har gått och lagt oss. Barnen kan vakna om jag går upp. Jag kan inte hjälpa dig den här gången.' Men om du bara fortsätter att knacka, så försäkrar jag dig att han kommer att stiga upp och ge dig allt du behöver, kanske inte för att du är hans vän, men för att han ska slippa att skämma ut sig. Det är likadant med bönen: Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka och dörren ska öppnas. För alla som ber, de får, och alla som söker, de finner. Och för var och en som knackar ska dörren öppnas. Du som är pappa, inte ger du väl ditt barn en orm när det ber om en fisk, eller en skorpion när det ber om ett ägg? Naturligtvis inte!

Lukasevangeliet 11:1-12 Karl XII 1873 (SK73)

Och det begaf sig, att han bad uti ett rum; då han vände igen, sade en af hans Lärjungar till honom: Herre, lär oss bedja, såsom ock Johannes lärde sina Lärjungar. Då sade han till dem: När I bedjen, säger så: Fader vår, som äst i himlom, helgadt varde ditt Namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene. Gif oss alltid vårt dageliga bröd. Och förlåt oss våra synder; ty ock vi förlåte allom, som oss skyldige äro. Och inled oss icke uti frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Och sade han till dem: Hvilken är ibland eder, som hafver en vän, och han går till honom om midnattstid, och säger till honom: Käre vän, låna mig tre bröd; Ty min vän är kommen till mig, vägfarandes, och jag hafver intet lägga för honom. Och den, som innanföre är, svarar, och säger: Gör mig icke omak; dörren är nu stängd, och min barn äro med mig i säng; jag kan icke stå upp, och få dig det. Jag säger eder: Om han än icke uppstår, och får honom det, derföre att han är hans vän; likväl, derföre att han så trägen är, står han upp, och får honom så mycket han behöfver. Så säger ock jag eder: Beder, och eder skall gifvet varda; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall varda upplåtet. Ty den der beder, han får; och den der söker, han finner: och den der klappar, honom varder upplåtet. Hvilken ibland eder är den fader, om hans son bedes bröd af honom, som gifver honom en sten? Eller om han bedes fisk, månn han gifva honom en orm för fisk? Eller om han bedes ägg, månn han få honom en scorpion?

Lukasevangeliet 11:1-12 Svenska 1917 (SVEN)

När han en gång uppehöll sig på ett ställe för att bedja och hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att bedja, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.» Då sade han till dem: »När I bedjen, skolen I säga så: 'Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; vårt dagliga bröd giv oss var dag; och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.'» Ytterligare sade han till dem: »Om någon av eder har en vän och mitt i natten kommer till denne och säger till honom: 'Käre vän, låna mig tre bröd; ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har intet att sätta fram åt honom' så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: 'Gör mig icke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn hava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.' Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han är hans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer han likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och giva honom så mycket han behöver. Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet. Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet. Finnes bland eder någon fader, som när hans son beder honom om en fisk, i stallet för en fisk räcker honom en orm, eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg?

Lukasevangeliet 11:1-12 Svenska Kärnbibeln (SKB)

En gång var Jesus på en viss plats och bad. När han hade avslutat sin bön sa en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, precis som Johannes lärde sina lärjungar.” [Jesus är på väg till Jerusalem, se Luk 9:51. Han har just besökt Marta och Maria i Betania och är antingen kvar där eller på någon annan plats i närheten av Jerusalem. Det var inte ovanligt att olika judiska grupper hade egna böner. Inom judendomen finns amidah, en daglig bön med arton välsignelser, och det verkar som om Johannes Döparen också hade lärt sina lärjungar en skriven bön.] Då sa han till dem: ”När ni ber (vill be, ska be), säg så här: ______ ’Fader [gr. pater, den bokstavliga innebörden av roten pa är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller]! Låt ditt namn bli helgat (helgat vare ditt namn). [5 Mos 4:39] Låt ditt rike komma (kom/etablera – ditt kungarike)! Ge oss var dag, vårt dagliga [fysiska och andliga] bröd. Och förlåt oss våra synder, för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss. Och led (för) oss inte in i frestelse (prövning).’ ” [Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se Matt 6:1326:41Jak 1:13-14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se Luk 4:1-2.] ______ [I Bergspredikan några år tidigare undervisade Jesus om bön, och förklarade då att bön varken är någon uppvisning eller rabblande av tomma ord, se Matt 6:7-137:7-11. Denna version är kortare än Matteus i de flesta manuskript, men innehåller samma huvudpunkter. Det finns några skillnader i ordval: Lukas har ”synder” (gr. hamartia), medan Matteus har ”skulder” (gr. opheilema), se Matt 6:12.] Sedan sa han till dem [och Jesus fortsätter nu att undervisa om bön genom att ge två liknelser]: ”Anta att någon av er har en vän, och ni går till honom mitt i natten och säger till honom: ’Käre vän, kan du låna mig tre bröd [limpor], en god vän till mig som är på resa har kommit förbi och jag har inget att sätta fram åt honom.’ Då kanske han där inne svarar: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ Jag säger er, även om han där inne inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den som frågar är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er. Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna. Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er. För var och en som ber [och fortsätter att fråga], han får [tar aktivt och villigt emot], och den som söker [och fortsätter att leta och undersöka], han finner [alltid mer], och för den som bultar [och fortsätter att knacka] ska det öppnas (öppnas upp).” [Poängen med liknelsen är att om vi har tro för att vår vän ska öppna dörren mitt i natten när vi bultar på hans dörr, hur mycket mer ska inte vår himmelske Fader låta oss få bönesvar när vi ber till honom. Vers 9-10 har vardera sex verb symmetriskt uppställda i tripletter. Den aktiva presensformen (fortsätt be, sök och bulta) visar att det handlar om uthållig bön. Passivformen i futurum (ska ges och ska öppnas) i vers 9 ramar in och indikerar att Gud är subjektet, dvs. han är den som kommer att ge bönesvar och han är den som kommer att öppna upp dörrar. Det förstärks av att sista verbet i vers 10 också är i passiv form. De grekiska orden för att finna och att öppna används i båda verserna, däremot skiljer sig orden åt i slutet på första strofen i varje vers: i vers 9 står ordet för att ge/tilldela (didomi), medan vers 10 har ordet för att få och ta emot (lambano). Verbformerna visar att det som blir givet (i passiv form) här uppmanas att villigt tas emot (i aktiv form). Se även Jak 4:8.] ”Finns det någon far bland er som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, eller en skorpion när han ber om ett ägg?