Klagovisorna 1:1-7
Klagovisorna 1:1-7 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Hur övergiven sitter hon inte, den folkrika staden! Hon har blivit lik en änka. Hon som var så mäktig bland folken, en furstinna bland länderna, hon måste nu göra slavtjänst. Bittert gråter hon i natten, tårar rinner utför hennes kind. Bland alla hennes älskare finns ingen som tröstar henne. Alla hennes vänner har svikit henne, de har blivit hennes fiender. Juda har gått i landsflykt på grund av förtryck och svår träldom. Hon bor nu bland hednafolken, hon finner ingen ro. Alla hennes förföljare har överfallit henne mitt i hennes nöd. Vägarna till Sion sörjer, ty ingen kommer längre till högtiderna. Alla hennes portar är öde, hennes präster suckar. Hennes jungfrur är bedrövade, och själv sörjer hon bittert. Hennes ovänner har makten, hennes fiender känner sig säkra. Ty HERREN har bedrövat henne för hennes många synders skull. Hennes barn har vandrat bort som fångar framför fienden. All prakt har försvunnit från dottern Sion. Hennes furstar liknar hjortar, som inte finner bete. De vandrar kraftlösa framför förföljaren. I sin nöd och hemlöshet kommer Jerusalem ihåg allt vad dyrbart hon ägde i forna dagar. Nu, då hennes folk har fallit för ovännens hand och ingen kommer till hennes hjälp, ser hennes ovänner med hån på hennes undergång.
Klagovisorna 1:1-7 Karl XII 1873 (SK73)
Huru ligger den staden så öde, som full med folk var? Han är likasom en enka; den som en Förstinna ibland Hedningarna, och en Drottning i landen var, hon måste nu tjena. Hon gråter om nattena, så att tårarna löpa neder på kindbenen; ingen är ibland alla hennes vänner, som hugsvalar henne; alle hennes näste förakta henne, och äro hennes fiender vordne. Juda är fången i elände och svår träldom han bor ibland Hedningar, och finner ingen ro; alle hans förföljare fara illa med honom. Vägarna till Zion ligga öde, efter ingen kommer till högtiden; alle hans portar stå öde, hans Prester sucka, hans jungfrur se ömkeliga ut, och han är bedröfvad. Hans ovänner sväfva allt i höjdene, hans fiendom går väl; ty Herren hafver gjort honom full med jämmer, för hans stora synders skull, och hans barn äro i fängelse bortdrefne för fiendanom. All fägring är borto för dottrene Zion; hennes Förstar äro lika som vädrar, de der ingen bet finna, och gå vanmägtige för plågsrenom. Jerusalem kommer ihåg i denna tid, huru elände och öfvergifven han är, och huru mycket godt han af ålder haft hafver, medan allt hans folk nederligger för fiendanom, och ingen är som hjelper; hans fiender se sina lust uppå honom, och bespotta hans Sabbather.
Klagovisorna 1:1-7 Svenska 1917 (SVEN)
Huru övergiven sitter hon icke, den folkrika staden! Hon har blivit lik en änka. Hon som var så mäktig bland folken, en furstinna bland länderna, hon måste nu göra trältjänst.Bar. 4,12 f. Bittert gråter hon i natten, och tårar rinna utför hennes kind. Ingen finnes, som tröstar henne, bland alla hennes vänner. Alla hennes närmaste hava varit trolösa mot henne; de hava blivit hennes fiender.Ps. 38, Juda har måst gå i landsflykt efter att hava utstått elände och svåra vedermödor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro. Alla hennes förföljare hava fallit över henne, mitt i hennes trångmål. Vägarna till Sion ligga sörjande, då nu ingen kommer till högtiderna. Alla hennes portar äro öde, hennes präster sucka. Hennes jungfrur äro bedrövade, och själv sörjer hon bittert. Hennes ovänner hava fått övermakten, för hennes fiender går allt väl. Ty HERREN har sänt henne bedrövelser för hennes många överträdelsers skull. Hennes barn hava måst gå i fångenskap, bortdrivna av ovännen. Så har all dottern Sions härlighet försvunnit ifrån henne. Hennes furstar likna hjortar som icke finna något bete; vanmäktiga söka de fly bort, undan sina förföljare. I denna sitt eländes och sin husvillhets tid kommer Jerusalem ihåg allt vad dyrbart hon ägde i forna dagar. Nu då hennes folk har fallit för ovännens hand och hon icke har någon hjälpare nu se hennes ovänner med hån på hennes undergång.
Klagovisorna 1:1-7 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Så övergiven hon sitter, den folkrika staden! Hon som var stor bland folken har blivit som en änka, furstinnan bland länderna måste göra slavtjänst. Bittert gråter hon i natten med tårar på sin kind. Ingen tröstare har hon bland alla sina älskare. Alla hennes vänner har svikit henne, de har blivit hennes fiender. Juda har gått i landsflykt efter förtryck och svårt slaveri. Hon bor bland hednafolk och finner ingen ro. Alla hennes förföljare har hunnit ifatt henne, mitt i hennes nöd. Vägarna till Sion sörjer, ingen kommer till högtiderna. Alla hennes portar är öde, hennes präster suckar. Hennes jungfrur är bedrövade, och själv sörjer hon bittert. Hennes ovänner har makten, hennes fiender känner sig säkra, eftersom HERREN har bedrövat henne för hennes många synder. Hennes barn har vandrat bort som fångar framför fienden. All sin prakt har dottern Sion förlorat. Hennes furstar liknar hjortar som inte funnit bete, som kraftlösa flyr undan jägaren. I sin nöd och hemlöshet minns Jerusalem alla skatter hon hade i forna dagar. Nu när hennes folk har fallit i fienders hand och ingen hjälpare finns, ser de med hån på hennes undergång.
Klagovisorna 1:1-7 nuBibeln (NUB)
Se, så övergiven hon sitter, den folkrika staden! Som en änka har hon blivit, hon som var så stor bland folken. Ländernas drottning har blivit en slavinna. Hon gråter bittert i natten, hennes kinder blir våta av tårar. Bland alla vänner som älskade henne finns nu ingen som tröstar henne. Alla har svikit henne och blivit hennes fiender. Juda har förts bort i landsflykt efter förnedring och hård slavtjänst. Nu bor hon bland andra folk och finner ingen ro. Alla hennes förföljare hann ifatt henne, och ingen flyktväg fanns. Vägarna till Sion sörjer, för ingen kommer till högtiderna. Alla hennes stadsportar är övergivna. Hennes präster suckar, och hennes unga kvinnor jämrar sig, själv sörjer hon bittert. Hennes ovänner har tagit makten, hennes fiender är trygga. HERREN har straffat henne för hennes många synder, hennes barn har drivits bort i fångenskap, bortförda av fienden. Sion har förlorat all sin prakt. Hennes furstar är som hjortar som inte funnit bete, kraftlösa tvingades de fly undan sina förföljare. I sin misär och hemlöshet minns Jerusalem alla de skatter som hon ägde i gångna tider. När hennes folk föll i fiendens hand kom ingen till hennes hjälp. Motståndarna såg på henne och skrattade åt hennes undergång.
Klagovisorna 1:1-7 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Ack (ve, hur, varför), hon [Jerusalem] sitter ensam (som en solitär) i den [förut så] folkrika staden. Hon har blivit som en änka, hon som var så stor bland nationerna. Prinsessan bland provinserna har nu blivit en tvångsarbetare (slav). [Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet ”Ack” som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken. Ordet ställer frågan: Hur kunde detta ske? Ordet inleder ofta klagan och en begravningssång, se 2 Sam 1:19Jes 14:412.] Hon [Jerusalem, som liknas vid en änka] gråter bittert i natten hennes tårar rinner över kinderna. Det finns ingen som tröstar henne; alla hennes älskare [länderna runt omkring som tidigare sett upp till Jerusalem] är borta. Alla hennes vänner har förrått henne; de har blivit hennes fiender. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för ”gråter” börjar med denna bokstav och ger bilden av ett sorgehus där man sitter shiva vilket betyder att man sitter på golvet och sörjer utan att låta sig tröstas. Ordet shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att ”känna sig låg” får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting förrän den som är i sorg är redo att prata. Den bibliska bakgrunden till denna sed finns i Job 2:12-13 där Jobs vänner satt tysta i en vecka tills Job inledde samtalet, se Job 3:1.] Juda [folket i Judéen] har förts bort i exil [till Babylon] under stort lidande och träldom. [2 Kung 25:8-212 Krön 36:17-21Jer 39:1-1051:12-30] Hon vistas i andra länder, hon finner ingen viloplats. Alla hennes förföljare har hunnit upp henne mitt i hennes ångest (trångmål). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är ”exil” som på ett sätt kan symboliseras av kamelen eftersom den vandrar långa sträckor till avlägsna länder med köpmännens karavaner. För att överleva sorgen och ta sig igenom behöver man dessutom den uthållighet som kamelen också symboliserar eftersom det alltid tar tid, ofta minst ett år, att ta sig igenom denna process.] Vägarna till Sion [tempelberget i Jerusalem] sörjer för att ingen kommer till högtiderna. [De tre vallfartshögtiderna då alla som kan, uppmanas att komma till Jerusalem, se 3 Mos 23.] Alla hennes portar är öde, hennes präster stönar, hennes jungfrur sörjer och själv är hon full av bitterhet. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet ”vägarna” börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att fråga Gud efter hans vägar när vi står i vägval. I den totala sorgen går det inte att söka Gud på det sättet och därför betonas hur öde vägarna nu har blivit. Vägarna deltar i sorgen. Sorgen, särskilt chockfasen, gör oss oförmögna att ta ställning och göra några val. Då är det bättre att inte gå någonstans utan stanna till dess sorgen har gått över och man har återfått sin vanliga sinneskapacitet.] Hennes motståndare har blivit huvud (den som leder) hennes fiender känner sig trygga (bokstavligt ”har det enkelt eller lätt”). För Herren (Jahveh) har låtit alla hennes överträdelser drabba henne [Jerusalem], hennes unga barn (dibarn) har gått i fångenskap framför motståndaren. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet ”hennes” som börjar med denna bokstav, detta belyser att hon inte längre kan se Gud som ger vårt liv rätt perspektiv utan istället ser hon bara allt som ger sorg och därmed förstärks sorgen ytterligare. I sorg, och särskilt i början, får man ett tunnelseende och saknar förmåga att uppfatta något av omgivningen. Man har bara ett enda, den tunga sorgen, för ögonen.] Och borta från (har lämnat) dottern Sion [tempelberget i Jerusalem] är all hennes prakt. Hennes prinsar (furstar) har blivit som ensamma hjortar som inte finner något bete. Utan styrka har de flytt framför sina förföljare. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet ”och borta från” som börjar med denna bokstav. Det förstärker att sammanhållningen har upphört.] Jerusalem kommer ihåg i dessa dagar av lidande (nöd) och hemlöshet alla sina skatter från forna dagar. När hennes invånare föll i fiendens hand var ingen där för att hjälpa henne. Hennes fiender såg hennes nakenhet och gjorde narr av hennes ödeläggelse.
Klagovisorna 1:1-7 Bibel 2000 (B2000)
Ack, övergiven ligger hon, den förr så folkrika staden. En änka liknar hon, hon som var främst bland folken. Drottningen bland länder gör nu trältjänst. Hon gråter bittert i natten, kinden är våt av tårar. Bland alla hennes vänner finns ingen som ger henne tröst. De som stod henne nära har svikit och blivit hennes fiender. Juda har drivits i landsflykt efter nöd och vedermöda. Nu bor hon bland främmande folk och finner ingen ro. Förföljarna hann upp henne, och ingen flyktväg fanns. Vägarna till Sion sörjer, ty ingen kommer till högtiderna. Hennes portar står övergivna, hennes präster suckar, de unga kvinnorna klagar. Bitter är hennes sorg. Hennes fiender har tagit makten, hennes motståndare är trygga. Herren har straffat henne för hennes många synder. Hennes barn fick gå i fångenskap, de fördes bort av fienden. Sion har förlorat all sin prakt. Hennes furstar liknade hjortar som inte funnit bete. Kraftlösa flydde de undan förföljaren. I sin nöd och hemlöshet minns Jerusalem de skatter hon ägt sedan forna dagar. När hennes folk föll i fiendehand och ingen kom till hjälp, såg motståndarna på och skrattade åt hennes undergång.