Klagovisorna 1:1-22
Klagovisorna 1:1-22 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Så övergiven hon sitter, den folkrika staden! Hon som var stor bland folken har blivit som en änka, furstinnan bland länderna måste göra slavtjänst. Bittert gråter hon i natten med tårar på sin kind. Ingen tröstare har hon bland alla sina älskare. Alla hennes vänner har svikit henne, de har blivit hennes fiender. Juda har gått i landsflykt efter förtryck och svårt slaveri. Hon bor bland hednafolk och finner ingen ro. Alla hennes förföljare har hunnit ifatt henne, mitt i hennes nöd. Vägarna till Sion sörjer, ingen kommer till högtiderna. Alla hennes portar är öde, hennes präster suckar. Hennes jungfrur är bedrövade, och själv sörjer hon bittert. Hennes ovänner har makten, hennes fiender känner sig säkra, eftersom HERREN har bedrövat henne för hennes många synder. Hennes barn har vandrat bort som fångar framför fienden. All sin prakt har dottern Sion förlorat. Hennes furstar liknar hjortar som inte funnit bete, som kraftlösa flyr undan jägaren. I sin nöd och hemlöshet minns Jerusalem alla skatter hon hade i forna dagar. Nu när hennes folk har fallit i fienders hand och ingen hjälpare finns, ser de med hån på hennes undergång. Svårt har Jerusalem syndat, därför har hon blivit oren. Alla som ärat henne föraktar henne, för de ser hennes nakenhet. Själv suckar hon och vänder sig bort. Orenhet fläckar hennes mantelflik, hon tänkte inte på hur slutet skulle bli. Hon har sjunkit ofattbart djupt, och ingen tröstare finns. HERRE, se mitt betryck, för fienden triumferar! Fienden sträckte sin hand efter alla hennes skatter. Hon såg hur hedningar gick in i hennes helgedom, dem du förbjöd att komma in i din församling. Hela hennes folk suckar och söker efter bröd. De byter sina skatter mot mat för att hålla sig vid liv. Se, HERRE, och tänk på hur föraktad jag blivit! Betyder det inget för alla er som går vägen förbi? Se efter och se: finns det någon smärta lik smärtan som drabbat mig, som HERREN har plågat mig med på sin brinnande vredes dag? Han sände från höjden en eld i mina ben och kuvade dem. Han lade ut ett nät för mina fötter och stötte mig tillbaka, han lämnade mig övergiven och sjuk dagen lång. Mina synder bands samman till ett ok, de vävdes ihop av hans hand och lades på min nacke. Han bröt min kraft, Herren gav mig i händerna på dem som jag inte kan stå emot. Alla mina hjältar har Herren förkastat, han samlade ett uppbåd mot mig för att krossa mina unga män. Som en vinpress har Herren trampat jungfrun dottern Juda. Därför gråter jag, mitt öga, mitt öga rinner av tårar, för min tröstare är fjärran ifrån mig, han som ger liv åt min själ. Mina barn är övergivna, för fienden har triumferat. Sion sträcker ut sina händer, men ingen tröstare finns. HERREN har sänt Jakobs fiender mot honom från alla håll, Jerusalem har blivit som något orent bland dem. HERREN är rättfärdig, för jag gjorde uppror mot hans bud. Hör nu, alla ni folk, och se min smärta! Mina jungfrur och unga män har gått i fångenskap. Jag kallade på mina älskare, men de svek mig. Mina präster och äldste gick under i staden, när de sökte efter mat för att hålla sig vid liv. Se, HERRE, jag är i nöd! Det jäser inom mig, mitt hjärta vänder sig i mitt bröst, för jag har varit mycket upprorisk. Därute tar svärdet mina barn, härinne är det som döden. De hör hur jag suckar, men ingen tröstare finns. Alla mina fiender har hört om min olycka, de gläds att du gjort det här. Dagen du förkunnat lät du komma. Men det ska gå dem som det gått mig. Låt all deras ondska komma upp inför dig, och gör med dem som du gjort med mig för alla mina synders skull, för mina suckar är många och mitt hjärta är sjukt.
Klagovisorna 1:1-22 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Hur övergiven sitter hon inte, den folkrika staden! Hon har blivit lik en änka. Hon som var så mäktig bland folken, en furstinna bland länderna, hon måste nu göra slavtjänst. Bittert gråter hon i natten, tårar rinner utför hennes kind. Bland alla hennes älskare finns ingen som tröstar henne. Alla hennes vänner har svikit henne, de har blivit hennes fiender. Juda har gått i landsflykt på grund av förtryck och svår träldom. Hon bor nu bland hednafolken, hon finner ingen ro. Alla hennes förföljare har överfallit henne mitt i hennes nöd. Vägarna till Sion sörjer, ty ingen kommer längre till högtiderna. Alla hennes portar är öde, hennes präster suckar. Hennes jungfrur är bedrövade, och själv sörjer hon bittert. Hennes ovänner har makten, hennes fiender känner sig säkra. Ty HERREN har bedrövat henne för hennes många synders skull. Hennes barn har vandrat bort som fångar framför fienden. All prakt har försvunnit från dottern Sion. Hennes furstar liknar hjortar, som inte finner bete. De vandrar kraftlösa framför förföljaren. I sin nöd och hemlöshet kommer Jerusalem ihåg allt vad dyrbart hon ägde i forna dagar. Nu, då hennes folk har fallit för ovännens hand och ingen kommer till hennes hjälp, ser hennes ovänner med hån på hennes undergång. Svårt har Jerusalem syndat, därför ses hon som oren. Alla som ärade henne föraktar henne, ty de ser hennes nakenhet. Själv suckar hon och vänder sig bort. Orenhet fläckar fållen på hennes kläder, hon tänkte inte på vad slutet skulle bli. Hon har sjunkit ofattbart djupt och ingen finns som tröstar henne. O, HERRE, se mitt betryck, ty fienden förhäver sig. Ovännen har räckt ut sin hand efter allt dyrbart hon ägde. Hon har sett hur hedningar går in i hennes helgedom, sådana som du har förbjudit att komma in i din församling. Allt hennes folk suckar och söker efter bröd. De ger sina dyrbarheter för mat för att hålla sig vid liv. Se, o HERRE, och ge akt på hur föraktad jag har blivit. Betyder det ingenting för alla er som går vägen förbi? Ge akt på detta och se: Kan någon plåga vara lik den plåga som drabbat mig, den som HERREN låtit mig lida på sin brinnande vredes dag? Från höjden har han sänt en eld in i mina ben och kuvat dem. Han bredde ut ett nät för mina fötter, han stötte mig tillbaka. Han har lämnat mig övergiven och sjuk hela dagen. Till ett ok knöts mina synder samman, av hans hand vävdes de ihop, de har lagts över min nacke. Han har brutit ner min kraft. Herren har lämnat mig i händerna på dem som jag inte kan stå emot. Alla de hjältar som fanns hos mig har Herren förkastat. Han kallade samman ett uppbåd mot mig för att krossa mina unga män. Som en vinpress har Herren trampat jungfrun, dottern Juda. Därför gråter jag, mina ögon flödar av tårar. Ty fjärran ifrån mig är den som kan trösta mig och vederkvicka min själ. Mina barn är övergivna, ty fienden har blivit mig övermäktig. Sion räcker ut sina händer, men ingen finns som tröstar henne. Mot Jakob har HERREN bådat upp hans ovänner från alla håll, Jerusalem har blivit som något orent ibland dem. HERREN är rättfärdig, men jag var upprorisk mot hans bud. Hör då, alla ni folk, och se min plåga! Mina jungfrur och unga män har gått i fångenskap. Jag kallade på mina älskare, men de svek mig. Mina präster och mina äldste omkom i staden, medan de letade efter mat för att hålla sig vid liv. Se, HERRE, hur jag är i nöd! Det jäser i mitt innersta, mitt hjärta vänder sig i mitt bröst, ty jag har varit mycket upprorisk. Ute gör svärdet mig barnlös, inomhus finns endast död. Man hör hur jag suckar, men ingen finns som tröstar mig. Alla mina fiender har hört om min olycka och gläder sig över att du har gjort detta. Den dag du har förkunnat har du låtit komma, men det skall gå dem som mig. Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte och gör med dem så som du har gjort med mig för alla mina synder. Ty många är mina suckar, och mitt hjärta är sjukt.
Klagovisorna 1:1-22 Svenska 1917 (SVEN)
Huru övergiven sitter hon icke, den folkrika staden! Hon har blivit lik en änka. Hon som var så mäktig bland folken, en furstinna bland länderna, hon måste nu göra trältjänst.Bar. 4,12 f. Bittert gråter hon i natten, och tårar rinna utför hennes kind. Ingen finnes, som tröstar henne, bland alla hennes vänner. Alla hennes närmaste hava varit trolösa mot henne; de hava blivit hennes fiender.Ps. 38, Juda har måst gå i landsflykt efter att hava utstått elände och svåra vedermödor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro. Alla hennes förföljare hava fallit över henne, mitt i hennes trångmål. Vägarna till Sion ligga sörjande, då nu ingen kommer till högtiderna. Alla hennes portar äro öde, hennes präster sucka. Hennes jungfrur äro bedrövade, och själv sörjer hon bittert. Hennes ovänner hava fått övermakten, för hennes fiender går allt väl. Ty HERREN har sänt henne bedrövelser för hennes många överträdelsers skull. Hennes barn hava måst gå i fångenskap, bortdrivna av ovännen. Så har all dottern Sions härlighet försvunnit ifrån henne. Hennes furstar likna hjortar som icke finna något bete; vanmäktiga söka de fly bort, undan sina förföljare. I denna sitt eländes och sin husvillhets tid kommer Jerusalem ihåg allt vad dyrbart hon ägde i forna dagar. Nu då hennes folk har fallit för ovännens hand och hon icke har någon hjälpare nu se hennes ovänner med hån på hennes undergång. Svårt hade Jerusalem försynda sig; därför har hon blivit en styggelse. Alla som ärade henne förakta henne nu, då de se hennes blygd. Därför suckar hon ock själv och drager sig undan.Jes. 47,3. Jer. 13,22, Orenhet fläckar hennes klädesfållar; hon tänkte icke på anden. Därför vart hennes fall så gruvligt; ingen finnes, som tröstar henne. Se, HERRE, till mitt elände, ty fienden förhäver sig. Ovännen räckte ut sin hand efter allt vad dyrbart hon ägde; ja, hon fick se huru hedningar kommo in i hennes helgedom, just sådana som du hade förbjudit att komma in i din församling. Allt hennes folk måste med suckan tigga sitt bröd; för vad dyrbart de ägde måste de köpa sig mat till att stilla sin hunger. Se, HERRE, och akta på huru föraktad jag har blivit. Går detta eder ej till sinnes, I alla som dragen vägen fram? Akten härpå och sen till: kan någon plåga vara lik den varmed jag har blivit hemsökt, den varmed HERREN har bedrövat mig på sin glödande vredes dag? Från höjden sände han en eld i mina ben och fördärvade dem. Han bredde ut ett nät för mina fötter, han stötte mig tillbaka. Förödelse lät han gå över mig, han gjorde mig maktlös för alltid. Mina överträdelser knötos samman av hans hand till ett ok, hopbundna lades de på min hals; så bröt han ned min kraft. Herren gav mig i händerna på människor som jag ej kan stå emot.Ps. 31, Alla de tappra kämpar jag hyste aktade Herren för intet. Han lyste ut högtid, mig till fördärv, för att krossa mina unga män. Ja, vinpressen trampade Herren till ofärd för jungfrun dottern Juda. Fördenskull gråter jag; mitt öga, det flyter i tårar; ty fjärran ifrån mig äro de som skulle trösta mig och vederkvicka min själ. Förödelse har gått över mina barn, ty fienden har blivit mig övermäktig.Jer. 14, Sion räcker ut sina händer, men ingen finnes, som tröstar henne; mot Jakob bådade HERREN upp ovänner från alla sidor; Jerusalem har blivit en styggelse ibland dem. Ja, HERREN är rättfärdig, ty jag var gensträvig mot hans bud. Hören då, alla I folk, och sen min plåga: mina jungfrur och mina unga män fingo gå i fångenskap.Dan. 9, Jag kallade på mina vänner, men de bedrogo mig. Mina präster och mina äldste förgingos i staden, medan de tiggde sig mat för att stilla sin hunger. Se HERRE, huru jag är i nöd, mitt innersta är upprört. Mitt hjärta vänder sig i mitt bröst, därför att jag var så gensträvig. Ute har svärdet förgjort mina barn, och inomhus pesten. Väl hör man huru jag suckar, men ingen finnes, som tröstar mig; alla mina fiender höra om min olycka och fröjda sig över att du har gjort detta. Den dag du förkunnade har du låtit komma. Dock, dem skall det gå såsom mig.Jer. 50,10, Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte, och hemsök dem, likasom du har hemsökt mig för alla mina överträdelsers skull ty många äro mina suckar, och mitt hjärta är sjukt.Jer. 8
Klagovisorna 1:1-22 nuBibeln (NUB)
Se, så övergiven hon sitter, den folkrika staden! Som en änka har hon blivit, hon som var så stor bland folken. Ländernas drottning har blivit en slavinna. Hon gråter bittert i natten, hennes kinder blir våta av tårar. Bland alla vänner som älskade henne finns nu ingen som tröstar henne. Alla har svikit henne och blivit hennes fiender. Juda har förts bort i landsflykt efter förnedring och hård slavtjänst. Nu bor hon bland andra folk och finner ingen ro. Alla hennes förföljare hann ifatt henne, och ingen flyktväg fanns. Vägarna till Sion sörjer, för ingen kommer till högtiderna. Alla hennes stadsportar är övergivna. Hennes präster suckar, och hennes unga kvinnor jämrar sig, själv sörjer hon bittert. Hennes ovänner har tagit makten, hennes fiender är trygga. HERREN har straffat henne för hennes många synder, hennes barn har drivits bort i fångenskap, bortförda av fienden. Sion har förlorat all sin prakt. Hennes furstar är som hjortar som inte funnit bete, kraftlösa tvingades de fly undan sina förföljare. I sin misär och hemlöshet minns Jerusalem alla de skatter som hon ägde i gångna tider. När hennes folk föll i fiendens hand kom ingen till hennes hjälp. Motståndarna såg på henne och skrattade åt hennes undergång. Jerusalem har begått svåra synder och därför orenat sig. Alla de som ärat henne föraktar henne nu när de ser henne naken. Hon suckar och vänder sig bort. Orenhet fläckar hennes kläder. Ett sådant slut hade hon aldrig tänkt sig. Hon har sjunkit ofattbart djupt, och ingen finns som tröstar henne. ”HERRE, se mitt elände, fienden triumferar!” Motståndaren har räckt ut sin hand efter alla hennes skatter. Hon har sett främmande folk träda in i hennes helgedom, de som du hade förbjudit att komma in i din församling. Hela hennes folk suckar och letar efter bröd. De byter sina skatter mot mat för att hålla sig vid liv. ”Se, HERRE, se hur föraktad jag är!” ”Betyder detta ingenting för er, alla ni som passerar här längs vägen? Se, och tänk efter, om ni någonsin sett en plåga som är lik den som kommit över mig, den som HERREN har låtit drabba mig på sin brinnande vredes dag. Han har sänt en eld från höjden, skickat ner den ända in i mitt innersta. Han har brett ut ett nät för mina fötter, vänt sig bort från mig och lämnat mig övergiven, sjuk och svag dagen lång. Till ett ok har mina synder vävts samman, hans hand knöt ihop dem och lade dem över min nacke. Han har tagit all min kraft ifrån mig och överlämnat mig åt dem som jag inte kan stå emot. Herren har förkastat alla kämpar som förr fanns hos mig. Han har kallat samman en armé mot mig för att krossa mina unga män. Som i en vinpress har Herren trampat jungfrun, dottern Juda. Därför gråter jag, tårarna strömmar från mina ögon. Långt borta från mig är den som kunde trösta och ge mig ny livslust. Mina barn är utblottade, för min fiende har tagit över.” Sion sträcker ut sina händer, men ingen tröstar henne. HERREN har uppbådat alla Jakobs grannfolk som hans fiender. Jerusalem har blivit som något orent bland dem. ”HERREN är rättfärdig, för jag var upprorisk mot hans bud. Lyssna nu, alla folk, och se min plåga! Mina unga kvinnor och män har förts bort i fångenskap. Jag kallade på mina älskare, men de svek mig. Mina präster och äldste gick under i staden medan de letade efter något att äta för att hålla sig vid liv. HERRE, se, jag är i nöd! Mitt inre är i uppror, mitt hjärta vänder sig inom mig, så upprorisk som jag varit. Ute har svärdet gjort mig barnlös, och inomhus finns bara död. Man hör hur jag suckar, men ingen finns som tröstar mig. Alla mina fiender har hört om min olycka och gläds över att du har gjort så här. Den dag som du förkunnat har du låtit komma, men för dem ska det gå som för mig. Låt all deras ondska komma inför dig, och gör med dem så som du har gjort med mig för alla mina synders skull. Mina suckar är många och mitt hjärta är tungt.”
Klagovisorna 1:1-22 Bibel 2000 (B2000)
Ack, övergiven ligger hon, den förr så folkrika staden. En änka liknar hon, hon som var främst bland folken. Drottningen bland länder gör nu trältjänst. Hon gråter bittert i natten, kinden är våt av tårar. Bland alla hennes vänner finns ingen som ger henne tröst. De som stod henne nära har svikit och blivit hennes fiender. Juda har drivits i landsflykt efter nöd och vedermöda. Nu bor hon bland främmande folk och finner ingen ro. Förföljarna hann upp henne, och ingen flyktväg fanns. Vägarna till Sion sörjer, ty ingen kommer till högtiderna. Hennes portar står övergivna, hennes präster suckar, de unga kvinnorna klagar. Bitter är hennes sorg. Hennes fiender har tagit makten, hennes motståndare är trygga. Herren har straffat henne för hennes många synder. Hennes barn fick gå i fångenskap, de fördes bort av fienden. Sion har förlorat all sin prakt. Hennes furstar liknade hjortar som inte funnit bete. Kraftlösa flydde de undan förföljaren. I sin nöd och hemlöshet minns Jerusalem de skatter hon ägt sedan forna dagar. När hennes folk föll i fiendehand och ingen kom till hjälp, såg motståndarna på och skrattade åt hennes undergång. Svårt har Jerusalem syndat, därför väcker hon avsky. De som ärat henne visar nu förakt då de ser henne naken. Hon suckar, hon vänder sig bort. Orenhet fläckar hennes släp. Aldrig tänkte hon sig ett sådant slut. Ofattbart djupt har hon sjunkit. Ingen tröstar henne. Herre, se mitt elände! Se fiendens triumf! Fienden sträckte ut handen efter alla hennes skatter. Hon fick se sin helgedom beträdas av hedningar, dem som du hade förbjudit att komma in i din församling. Hela hennes folk suckar och söker efter mat. Sina skatter byter de mot bröd för att uppehålla livet. Se, Herre, se hur föraktad jag är! Något sådant har ni aldrig sett, ni som går vägen förbi: när såg ni en plåga sådan som min, den som lades på mig då Herren lät mig lida på sin glödande vredes dag. Från höjden sände han eld ända ner i mitt innersta. Han gillrade en snara för mina fötter, han stötte bort mig och lämnade mig övergiven, i ständig svaghet. Han gjorde min synd till ett ok, han lade det på mig, det tynger min nacke. Han har brutit min kraft. Herren har utlämnat mig åt övermakten. Alla kämpar jag ägde föraktades av Herren. Han samlade ett uppbåd mot mig för att krossa mina unga män. Herren trampade Juda som druvor i en vinpress. Därför måste jag gråta, tårar strömmar från mina ögon. Fjärran är de som kunde trösta och ge mig nytt mod. Mina söner ligger slagna, ty fienden var övermäktig. Sion sträcker ut sina händer, men ingen tröstar henne. Mot Jakob uppbådade Herren grannfolken som fiender. För dem har Jerusalem blivit något som väcker avsky. Herren har gjort rätt, ty jag trotsade hans bud. Lyssna nu, alla folk, och se min plåga! Mina unga män och kvinnor har förts bort i fångenskap. Jag kallade på mina älskare, men alla svek mig. Mina präster och äldste gick under i staden då de sökte efter föda för att uppehålla livet. Herre, se, jag är i nöd! Mitt inre är i uppror, ånger fyller mitt hjärta: jag har trotsat dig. Ute har svärdet dräpt mina barn, inomhus härskar döden. Alla hör hur jag suckar, men ingen tröstar mig. Fienderna hör om min olycka och gläds över att den är ditt verk. Den dag du förkunnade lät du komma. Men för dem skall det gå som för mig. Rannsaka deras ogärningar och gör med dem som du har gjort med mig för alla mina synders skull. Jag suckar ständigt, mitt hjärta är tungt.