Job 1:6-22

Dela

Job 1:6-22 Svenska Folkbibeln (SFB98)

En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför HERREN, och Åklagaren kom också med bland dem. Då frågade HERREN Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade HERREN: "Från en färd utöver jorden där jag har vandrat omkring." Då sade HERREN till Åklagaren: "Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda." Åklagaren svarade HERREN: "Är det utan orsak som Job fruktar Gud? Har du inte på allt sätt beskyddat honom och hans hus och allt vad han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. Men räck ut din hand och rör vid allt som han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet." HERREN sade till Åklagaren: "Nåväl, allt vad han äger är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv." Satan gick då bort från HERRENS ansikte. När sedan Jobs söner och döttrar en dag åt en måltid och drack vin i den äldste broderns hem, kom en budbärare till Job och sade: "Oxarna gick för plogen, och åsninnorna betade i närheten. Då slog sabeerna till och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." Medan han talade kom ännu en budbärare och sade: "Guds eld föll från himlen och slog ner bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." Medan denne talade kom ännu en budbärare och sade: "Kaldeerna ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." Medan denne talade kom ännu en budbärare och sade: "Dina söner och döttrar åt en måltid och drack vin i den äldste broderns hem. Då bröt en stark storm fram från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket, så att de dog. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." Då reste sig Job, rev sönder sin mantel, rakade sitt huvud och föll ner på marken och tillbad. Han sade: "Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit. HERREN gav och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!" Vid allt detta syndade inte Job, han kom inte med någon anklagelse mot Gud.

Job 1:6-22 Karl XII 1873 (SK73)

Men det hände på en dag, då Guds barn kommo, och trädde fram för Herran, kom Satan ock med dem. Men Herren sade till Satan: Hvadan kommer du? Satan svarade Herranom, och sade: Jag hafver farit genom landet allt omkring. Då sade Herren till Satan: Hafver du icke gifvit akt uppå min tjenare Job? Ty hans like är icke i landena, from och rättfärdig, gudfruktig, och flyr det onda. Satan svarade Herranom, och sade: Menar du, att Job fruktar Gud förgäfves? Hafver du dock förvarat honom, hans hus, och allt det han hafver allt omkring. Du hafver välsignat hans handaverk, och hans gods hafver utspridt sig i landena. Men räck ut dina hand, och kom vid allt det han äger; det gäller, han skall välsigna dig i ansigtet. Herren sade till Satan: Si, allt det han äger vare i dine hand, allena vid honom sjelfvan kom icke dina hand. Då gick Satan ut ifrå Herranom. Men den dagen, då hans söner och döttrar åto och drucko vin i deras äldsta broders hus, Kom ett båd till Job, och sade: Man plöjde med oxarna, och åsninnorna gingo der när i bet; Då föllo de af rika Arabien till, och togo dem, och slogo drängerna med svärdsegg; och jag undslapp allena, att jag skulle säga dig det. Medan han ännu talade, kom en annar, och sade: Guds eld föll af himmelen, och brände upp fåren och drängerna, och förtärde dem; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det. Medan han ännu talade, kom en och sade: De Chaldeer gjorde tre spetsar, föllo till camelarna, och togo dem, och slogo drängerna med svärdsegg; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det. Medan han ännu talade, kom en och sade: Dine söner och döttrar åto och drucko i deras äldsta broders hus; Och si, der kom ett stort väder utaf öknene, och stötte på husens fyra hörn, och kastade det på piltarna, att de blefvo döde; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det. Då stod Job upp, och ref sönder sin kläder, och ref sig i hufvudet, och föll ned på jordena, och tillbad; Och sade: Jag är naken kommen af mine moders lif; naken skall jag åter fara dit; Herren gaf, och Herren tog; välsignadt vare Herrans Namn. I allt detta syndade Job intet, och gjorde intet dårligit emot Gud.

Job 1:6-22 Svenska 1917 (SVEN)

Men nu hände sig en dag att Guds söner kommo och trädde fram inför HERREN, och Åklagaren kom också med bland dem. Då frågade HERREN Åklagaren: »Varifrån kommer du?» Åklagaren svarade HERREN och sade: »Från en vandring utöver jorden och från en färd omkring på den.» Då sade HERREN till Åklagaren: »Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda.» Åklagaren svarade HERREN och sade: »Är det då för intet som Job fruktar Gud? Du har ju på allt sätt beskärmat honom och hans hus och allt vad han äger; du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar hava utbrett sig i landet. Man räck ut din hand och kom vid detta allt som han äger; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.» HERREN sade till Åklagaren: »Välan, allt vad han äger vare givet i din hand; allenast mot honom själv må du icke räcka ut din hand.» Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte. När nu en dag hans söner och döttrar höllo måltid och drucko vin i den äldste broderns hus, Kom en budbärare till Job och sade: »Oxarna gingo för plogen, och åsninnorna betade därbredvid; då föllo sabéerna in och rövade bort dem, och folket slogo de med svärdsegg. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.» Medan denne ännu talade, kom åter en och sade: »Guds eld föll ifrån himmelen och slog ned bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.» Medan denne ännu talade, kom åter en och sade: Kaldéerna ställde upp sitt manskap i tre hopar och föllo så över kamelerna och rövade bort dem, och folket slogo de med svärdsegg. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.» Under det att denne ännu talade, kom åter en annan och sade: Dina söner och döttrar höllo måltid och drucko vin i den äldste broderns hus; då kom en stark storm fram över öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det föll omkull över folket, så att de förgingos. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.» Då stod Job upp och rev sönder sin mantel och skar av håret på sitt huvud. Och han föll ned till jorden och tillbad och sade:  »Naken kom jag ur min moders liv,  och naken skall jag vända åter dit;  HERREN gav, och HERREN tog.  Lovat vare HERRENS namn!» Vid allt detta syndade Job icke och talade intet lasteligt mot Gud.

Job 1:6-22 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför HERREN, och Åklagaren kom också med bland dem. Då frågade HERREN Åklagaren: ”Varifrån kommer du?” Åklagaren svarade HERREN: ”Från en färd över jorden där jag vandrat omkring.” Då sade HERREN till Åklagaren: ”Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.” Åklagaren svarade HERREN: ”Är det utan orsak som Job fruktar Gud? Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. Men räck ut din hand och rör vid allt han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet.” HERREN sade till Åklagaren: ”Nåväl, allt han äger är i din hand. Men du får inte räcka ut din hand mot honom själv.” Satan gick då bort från HERRENS ansikte. När sedan Jobs söner och döttrar en dag åt och drack vin i den äldste broderns hem, kom en budbärare till Job och sade: ”Oxarna gick för plogen och åsnorna betade i närheten. Då slog sabeerna till och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.” Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Guds eld föll från himlen och slog ner bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.” Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Kaldeerna ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.” Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem. Då bröt det fram en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.” Då reste sig Job, rev sönder sin mantel, rakade sitt huvud och föll ner på marken och tillbad. Han sade: Naken kom jag ur min moders liv, och naken ska jag återvända dit. HERREN gav och HERREN tog. Lovat är HERRENS namn! Under allt detta syndade inte Job och kom inte med någon anklagelse mot Gud.

Job 1:6-22 nuBibeln (NUB)

En dag när Guds söner kom fram inför HERREN, var Anklagaren, Satan, tillsammans med dem. ”Varifrån kommer du?” frågade HERREN Anklagaren. ”Från en färd runt hela jorden”, svarade denne. ”Har du lagt märke till min tjänare Job?” frågade HERREN Anklagaren. ”Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och rättsinnig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra.” ”Job fruktar väl inte Gud för ingenting?” svarade Anklagaren. ”Du har alltid skyddat både honom, hans hus och hans tillhörigheter. Du har välsignat allt han gör, och hans boskapshjordar breder ut sig över landet. Men räck ut din hand och rör vid all hans egendom, så ska du få se att han kommer att förbanna dig rakt i ansiktet!” HERREN svarade Anklagaren: ”Du får göra vad du vill med hans egendom, men Job själv får du inte röra.” Anklagaren lämnade sedan HERREN. En dag, när Jobs söner och döttrar festade i den äldste broderns hus, kom en budbärare till Job och sa: ”Man plöjde med dina oxar och åsnorna betade i närheten, när sabéerna gick till anfall, drog i väg med dem och dödade allt ditt tjänstefolk utom mig. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.” Medan denne budbärare fortfarande talade, kom en annan och sa: ”Guds eld föll ner från himlen och brände upp fåren och folket. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.” Innan mannen hade slutat tala kom ytterligare en och sa: ”Kaldéerna delade upp sig i tre grupper och rövade bort kamelerna. De har även dödat tjänarna. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.” Medan denne fortfarande talade kom ytterligare en annan och sa: ”Dina söner och döttrar hade fest i din äldste sons hem, när plötsligt en väldig storm kom svepande från öknen och tog tag i husets fyra hörn, så att taket störtade in och dödade allesammans. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.” Då reste sig Job och rev sönder sin mantel. Han rakade av allt hår, föll ner på marken inför Gud och tillbad. Han sa: ”Jag kom naken ur min mors liv, och naken vänder jag åter. HERREN gav och HERREN tog. Välsignat vare HERRENS namn.” Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.

Job 1:6-22 Svenska Kärnbibeln (SKB)

En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahveh, Guds personliga namn). Åklagaren [hebr. ha-Satan; translittererat till Satan] var också med bland dem. [Guds söner är ett uttryck för Guds skapade änglar som finns runt hans tron, se 1 Kung 22:19Jer 23:1822Ps 89:8. Det hebreiska ordet ha-Satan betyder Åklagaren eller Anklagaren och är i bestämd form, vilket det hebreiska prefixet ”ha” anger. Satan är den som anklagar de troende, se Sak 3. I Upp 12:9 identifieras Satan som den gamle ormen från 1 Mos 3:1. Nu följer en konversation mellan Herren och Satan.] Herren (Jahveh) frågade Åklagaren (Satan): ”Varifrån kommer du?” Åklagaren (Satan) svarade Herren: ”Jag har varit här och där och vandrat fram och tillbaka över jorden.” [Svaret är indirekt, ungefär som att säga: ”överallt och ingenstans”. Satan har vandrat runt och observerat jordens invånare. Jesus kallar djävulen för ”denna världens furste”, se Joh 14:30. Petrus manar till vaksamhet eftersom djävulen går runt som ett rytande lejon, se 1 Pet 5:8. Paulus beskriver djävulen som ”luftens herre”, se Ef 2:2.] Då sa Herren (Jahveh) till Åklagaren (Satan): ”Har du lagt märke till (satt ditt hjärta till) min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda.” [Notera att det inte är Åklagaren utan Herren som tar initiativet till att lyfta fram Job som ett exempel.] Åklagaren (Satan) svarade Herren (Jahveh): ”Är det utan orsak som Job fruktar (vördar) Gud (Elohim)? Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt som hör till honom? Du har välsignat hans händers verk. Hans boskapshjordar breder ut sig över hela landet. Men ändå (likväl; betecknar en skarp kontrast – hebr. olam) – räck ut din hand och rör vid allt som hör till honom. Då kommer du se att han ’välsignar’ [avfärdar/förbannar, se vers 5] dig rakt i ansiktet.” Herren (Jahveh) sa till Åklagaren (Satan): ”Se [här är han], allt som hör till honom är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv.” Satan lämnade (gick bort från) Herrens (Jahvehs) ansikte (närvaro). [Meningen ger intrycket av att Satan ivrigt ger sig av förvissad om att kunna knäcka Job. Notera att det inte är Herren som räcker ut sin hand mot Job. Satan har makt över Jobs jordiska förutsättningar, men inte över hans liv. Satans makt är alltså begränsad. Satans intentioner är tydliga genom hela Bibeln. Under den sista måltiden riktar sig Jesus till Petrus och säger att Satan har begärt att få skaka och sålla Petrus och de övriga lärjungarna som vete. Jesus stannar dock inte där utan försäkrar dem om att han har bett för dem så att deras tro inte ska släckas ut, se Luk 22:31-32.] [Perspektivet flyttas på nytt tillbaka till jorden och Jobs sju söner. Familjefestligheterna inleddes troligen i den äldste sonens hus. Som den förstfödde skulle han ärva dubbelt så mycket som de andra, se 5 Mos 21:17. Job var bland de rikaste i öst, se vers 3, och hans söner var också mäktiga män. Delar av egendomen hade troligen redan tillfallit den äldste sonen.] En dag var Jobs [sju] söner och [tre] döttrar i den äldste broderns hus och åt och drack vin. Då kom en budbärare [den förste av fyra] till Job och sa: ”Medan oxarna gick för plogen och åsnorna betade i närheten, då attackerade (överföll) sabéerna [ett folkslag från söder, Seva var ett barnbarn till Abraham som flyttade österut, se 1 Mos 25:36] oss, rövade bort djuren och dödade alla dina tjänare (ordagrant: ”unga män”) med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig.” [Sabéerna var en stam från Seba, nuvarande Jemen på den södra delen av Arabiska halvön. De var handelsmän, se Job 6:19. Senare nämns att de var ovanligt långa, se Jes 45:14. Drottningen av Saba var också troligen härifrån, se 1 Kung 10:1. Tidpunkten verkar vara senhösten, eftersom oxarna plöjde. Totalt hade Job 1 000 oxar och 500 åsninnor. Samtliga blev stulna av dessa pirater som under attacken också dödade tjänarna. Detta är den första av fyra olyckor som drabbar Job.] Medan han talade, kom ännu en budbärare [den andra] och sa: ”Guds eld föll från himlen [en blixt slog ned] och eld förtärde småboskapen [de 7 000 fåren] och tjänarna [som hade hand om dem]. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig.” Medan han talade, kom ännu en budbärare [den tredje] och sa: ”Kaldéerna [ett folkslag från nordost] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna [antalet var 3 000] och rövade bort dem. De dödade alla dina tjänare med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig.” Medan han talade, kom ännu en budbärare [den fjärde] och sa: ”Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem. Plötsligt kom en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig.” [Den första och tredje olyckan orsakades av människor, den andra och fjärde berodde på naturkatastrofer. Vers 13 och 18 talar om samma fest hos den äldste brodern, vilket visar att allt detta hände inom loppet av en dag. Beskrivningen av katastroferna inleds och avslutas på samma sätt genom att introducera en budbärare. Ordföljden i hebreiskan förstärker att budbäraren nätt och jämt överlevde. Samma fras (”Medan han talade, kom ännu en budbärare”) återkommer i vers 16, 17 och 18. Att han nätt och jämt överlevde var en listig strategi uträknad av Satan. Syftet var att överväldiga Job och inte ge honom någon tid att återhämta sig.] När Job hörde detta ställde han sig upp och rev sönder sin mantel och rakade sitt huvud [dåtida seden för att visa sorg, se Joel 2:13Jer 7:29Mika 1:16]. Sedan kastade han sig raklång till marken [i vördnad för Gud] och sa: ”Naken [utan ägodelar] föddes jag (kom jag ur min moders liv), och naken kommer jag att dö (återvända). Herren (Jahveh) gav [alla ägodelar] och Herren (Jahveh) tog [bort dem]. Lovat är Herrens (Jahvehs) namn!” [Versen har en fin poetisk rytm där ordet ”naken” binder ihop den första delen med de två verben som ordagrant är: ”kom” och ”återvända”. Återvända kan syfta på att återvända till jorden, se 1 Mos 3:19Ps 139:15, men viktigt att komma ihåg är att hela stycket här har poetisk karaktär och huvudbetydelsen är: Jag föddes naken utan några ägodelar, och jag dör naken utan att ta med mig några ägodelar. Nästa del har också liknande kontrast ”gav” och ”tog”. Sammanfattningsvis i allt detta, oavsett omständigheter: Herren är den som är värdig att prisas.] Under allt detta [olyckorna som drabbade honom i vers 13-19] syndade inte Job och tillät sig inte att anklaga (tala dåraktigt om) Gud (Elohim).

Job 1:6-22 Bibel 2000 (B2000)

En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem. Herren frågade honom: »Var har du varit?« Anklagaren svarade: »Jag har vandrat kors och tvärs över jorden.« Herren frågade: »Lade du märke till min tjänare Job? På hela jorden finns ingen så oförvitlig och rättrådig som han, ingen som så fruktar Gud och skyr allt ont.« Anklagaren svarade: »Det är väl inte utan orsak som Job är gudfruktig. Du har ju själv på allt sätt skyddat honom och hans familj och allt som tillhör honom, du välsignar allt han gör, och hans hjordar brer ut sig över landet. Men sträck ut din hand och rör det som tillhör honom, då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet.« Herren sade till Anklagaren: »Gör vad du vill med det som tillhör honom, bara du inte rör honom själv.« Så lämnade Anklagaren Herren. En dag när Jobs söner och döttrar var på fest hemma hos den äldste brodern kom en budbärare till Job och sade: »Oxarna gick för plogen och åsnorna betade bredvid. Då kom sabeerna och rövade bort dem och högg ner folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig.« Medan han ännu talade kom en till och sade: »Guds eld slog ner från himlen och brände ihjäl fåren och folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig.« Medan han ännu talade kom en till och berättade: »Kaldeerna anföll med tre horder, de tog kamelerna och högg ner folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig.« Medan han ännu talade kom en till och sade: »Dina söner och döttrar var på fest hemma hos den äldste brodern. Då kom en väldig stormby farande från öknen. Den tog tag i husets fyra hörn, och huset föll samman över folket och alla dog. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig.« Då reste sig Job och rev sönder sin mantel och skar av sitt hår. Han föll på knä och sade: »Naken kom jag ur min moders liv, naken vänder jag åter. Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn.« Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.