Johannesevangeliet 4:21-30

Johannesevangeliet 4:21-30 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Jesus sa till henne: ”Kära kvinna, tro (luta dig mot, förlita dig på) mig, för det kommer en tid när ni alla ska tillbe Fadern (böja er ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) inte [bara] på detta berg eller [bara] i Jerusalem. [Jesus lyfter diskussionen från den religiösa konflikten om hur och var man ska tillbe, till att handla om hjärtats inställning och en personlig tro på honom.] Ni [samarier/samaritaner] tillber vad ni inte känner till (har en klar förståelse av), men vi [judar] tillber det vi känner till, eftersom frälsningen (befrielsen) kommer från (genom) judarna. Men den tid kommer, och den är redan här, då sanna (äkta, genuina) tillbedjare ska tillbe Fadern (böja sig ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare som Fadern söker (letar efter, vill ha). [Gud är mer intresserad av att vi tillber honom än av platsen där vi tillber.] Gud är Ande (till sin natur en andlig varelse) och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning (äkthet).” Kvinnan sa till honom: ”Jag vet (har en klar förståelse av) att Messias ska komma, han som kallas den Smorde (gr. Christos – translittererat Kristus), och när han kommer ska han berätta allt för oss (låta det bli helt tydligt och uppenbart).” Jesus svarade henne: ”Det är jag (Jag Är), den som talar med dig.” [De grekiska orden ego eimi kan översättas ”det är jag” eller ”jag är”. Vanligtvis används uttrycket med en efterföljande beskrivning som t.ex. ”jag är livets bröd”, se Joh 6:35. När ego eimi används utan någon beskrivning anspelar det på Guds personliga namn JHVH, se 2 Mos 3:14. Exakt så översätts den hebreiska frasen till grekiska. Detta är den första av totalt nio gudomliga ”Jag Är” i Johannesevangeliet, de övriga är Joh 6:208:24285813:1918:568. Det används även en gång i den enkla betydelsen ”det är jag”, av en man född blind, se Joh 9:9.] Just då kom hans lärjungar. De var chockade (förvånade, helt överraskade) över att han pratade med en kvinna. [De flesta rabbiner undvek kontakt med kvinnor, man pratade inte ens med sin egen hustru på allmän plats.] Trots detta frågade ingen [inte ens Petrus] honom: ”Vad söker du (frågar du efter)?” [Kan vara en koppling till Jesu tidigare påstående att Fadern söker tillbedjare, se Joh 4:23.] eller ”Varför samtalar du med henne?” Kvinnan lämnade kvar sin vattenkruka och gick in i staden. [Att berätta om Jesus var nu viktigare än att hämta vatten.] Hon sa till folket: ”Kom och se en man som har sagt till mig allt jag gjort! Han kanske är den Smorde (Messias)?” Då började de komma ut till honom.