Johannesevangeliet 18:1-27
Johannesevangeliet 18:1-27 nuBibeln (NUB)
Sedan Jesus hade slutat be, gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i. Men också Judas, han som förrådde honom kände till platsen eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av översteprästernas och fariseernas män och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de dit. Jesus visste vad som skulle hända med honom och därför gick han fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Då sa Jesus: ”Det är jag.” Också Judas, han som förrådde honom stod där tillsammans med dem. Men när Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade de tillbaka och föll till marken. En gång till frågade han dem: ”Vem söker ni?” Och de svarade: ”Jesus från Nasaret.” Då sa Jesus: ”Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå.” Så gick det i uppfyllelse som Jesus sagt: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig.” Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på översteprästens tjänare som hette Malkos. Då sa Jesus till Petrus: ”Stick svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?” Officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom. Först tog de med honom till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade sagt till judarna att det var bäst om en enda människa dog för folket. Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen kände översteprästen och fick därför komma in med Jesus på översteprästens gård. Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den lärjunge som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten så att Petrus kunde följa med honom in. Flickan i porten frågade då Petrus: ”Är inte du också en lärjunge till den där mannen?” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.” Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp eftersom det var kallt. Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig. Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans lärjungar och hans undervisning. Jesus svarade: ”Jag har talat öppet till världen. Jag har hela tiden undervisat i synagogorna och i templet där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört vad jag har talat! De vet vad jag har sagt.” När Jesus sa detta, gav en man ur tempelvakten som stod där honom en örfil och sa: ”Ska du svara översteprästen på det sättet?” Men Jesus sa: ”Har jag sagt något fel, så säg vad det var för du slår väl inte en människa för att hon säger något som är rätt?” Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas. Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?” Men Petrus nekade: ”Nej, det är jag inte.” Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: ”Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?” Men Petrus nekade än en gång. Och i samma stund gol tuppen.
Johannesevangeliet 18:1-27 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och hans lärjungar gick in i. Men även Judas, han som förrådde honom, kände till det stället eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. Judas tog med sig vaktstyrkan och några av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen. Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och frågade dem: "Vem söker ni?" De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: " Jag Är ." Även Judas, han som förrådde honom, stod bland dem. När Jesus sade till dem: Jag Är , ryggade de tillbaka och föll till marken. Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." Jesus svarade: "Jag har sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå!" Ordet som han hade sagt skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem du har gett mig har jag inte förlorat en enda." Simon Petrus hade ett svärd. Han drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. Jesus sade till Petrus: "Sätt svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har gett mig?" Soldaterna och befälhavaren och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas som var överstepräst det året. Det var Kaifas som hade gett judarna rådet att det var bättre att en man dog i folkets ställe. Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom in på översteprästens gård tillsammans med Jesus. Men Petrus stod kvar utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och hämtade in Petrus. Tjänsteflickan frågade Petrus: "Är inte du också en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." Det var kallt, och tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld där de stod och värmde sig. Även Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig. Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och hans lära. Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet där alla judar samlas. Jag har inte talat i hemlighet. Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt." När Jesus sade detta, gav en av tjänarna som stod där honom ett slag i ansiktet och sade: "Ska du svara översteprästen på det sättet?" Jesus svarade: "Har jag sagt något som är fel, så säg vad som är fel. Men om jag talar sanning, varför slår du mig?" Då skickade Hannas honom bunden till översteprästen Kaifas. Simon Petrus stod och värmde sig. Då frågade de honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." En av översteprästens tjänare, en släkting till den vars öra Petrus hade huggit av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" Petrus nekade än en gång – och strax gol en tupp.
Johannesevangeliet 18:1-27 Bibel 2000 (B2000)
När Jesus hade sagt detta gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade: »Vem söker ni?« De svarade: »Jesus från Nasaret.« Han sade: »Det är jag.« Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus nu sade: »Det är jag« vek de tillbaka och föll till marken. Han frågade dem igen: »Vem söker ni?« och när de svarade: »Jesus från Nasaret« sade han: »Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå.« Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas: »Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad.« Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos. Jesus sade då till Petrus: »Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?« Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas män grep Jesus och band honom och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att en enda man dog för folket. Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med Jesus in på översteprästens gård, men Petrus stod kvar utanför porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. Men flickan vid porten sade till Petrus: »Hör inte du också till den där mannens lärjungar?« Han svarade: »Nej, det gör jag inte.« Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och värmde sig tillsammans med dem. Översteprästen frågade Jesus om hans lärjungar och hans lära. Jesus sade: »Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet ju vad jag har sagt.« En av vakterna som stod där gav honom då en örfil och sade: »Skall du svara översteprästen på det sättet?« Jesus sade: »Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?« Hannas skickade honom då bunden till översteprästen Kajafas. Men Simon Petrus stod där och värmde sig. De sade till honom: »Hör inte du också till hans lärjungar?« Petrus förnekade det: »Nej, det gör jag inte.« Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till honom som Petrus hade huggit örat av: »Såg jag dig inte tillsammans med honom i trädgården?« Petrus förnekade det än en gång. Och just då gol en tupp.
Johannesevangeliet 18:1-27 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över bäcken Kidron. Där låg en trädgård dit han och hans lärjungar gick. Men Judas, han som skulle förråda honom, kände också till det stället, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. Judas tog med sig den romerska vakten och ett antal av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen. Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sade till dem: "Vem söker ni?" De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: " Jag Är ". Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus sade till dem: Jag Är , vek de tillbaka och föll till marken. Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." Jesus svarade: "Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!" Det ord som han hade talat skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem som du har gett mig, har jag inte förlorat någon enda." Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. Jesus sade till Petrus: "Stick ditt svärd i skidan! Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?" Soldaterna med sin befälhavare och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. De förde honom först till Hannas, svärfar till Kajfas, som var överstepräst det året. Det var Kajfas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en man dog i folkets ställe. Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom med Jesus in på översteprästens gård. Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och förde in Petrus. Tjänsteflickan sade till Petrus: "Är inte också du en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem. Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och om hans lära. Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet, där alla judar samlas. I hemlighet har jag inte talat någonting alls. Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag har förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt." När Jesus sade detta, gav en av tjänarna, som stod där, honom ett slag i ansiktet och sade: "Skall du svara översteprästen på det sättet?" Jesus svarade: "Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?" Hannas skickade honom sedan bunden till översteprästen Kajfas. Simon Petrus stod där och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" Petrus nekade än en gång. Och strax gol en tupp.
Johannesevangeliet 18:1-27 Nya Levande Bibeln (BSV)
Sedan Jesus hade slutat be gick han tillsammans med sina efterföljare ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i. Men också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina efterföljare. Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av tempelvakten, som var utsänd av översteprästerna och fariseerna, och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de till trädgården. Också Judas, han som förrådde honom, stod där tillsammans med dem. Men när Jesus sa: "Det är jag", ryggade alla tillbaka och föll till marken. En gång till frågade han dem: "Vem söker ni?" Och de svarade: "Jesus från Nasaret." Då sa Jesus: "Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå." Och genom detta blev det som Jesus sagt verklighet: "Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig." Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på Malkos, översteprästens tjänare. Då sa Jesus till Petrus: "Stoppa tillbaka svärdet i skidan. Skulle jag dra mig undan det lidande som min Far i himlen har bestämt att jag ska gå igenom?" Den romerska officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom. Och först tog de med honom till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade sagt till de judiska ledarna att det var bäst om en enda människa dog, så att folket kunde räddas. Simon Petrus gick efter dem, tillsammans med en annan av Jesus efterföljare. Men den efterföljaren kände översteprästen och fick därför tillåtelse att komma in på gården till översteprästens hus, samtidigt som man förde dit Jesus. Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den efterföljare som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten, så att Petrus kunde följa med honom in. Flickan i porten frågade då Petrus: "Är inte du också en efterföljare till den där mannen?" Men Petrus svarade: "Nej, det är jag inte." Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp, eftersom det var kallt. Och Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig. Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans efterföljare och om vad han hade lärt dem. Jesus svarade: "Alla människor känner till min undervisning, för jag har hela tiden talat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet, allt har skett offentligt. Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört mig undervisa istället. De vet vad jag har sagt!" En man ut tempelvakten som stod där gav då Jesus en örfil och sa: "Ska du svara översteprästen på det sättet?" Men Jesus sa: "Har jag sagt något som inte var riktigt, så säg mig vad det var, för du slår väl inte en människa för att hon säger sanningen?" Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas. Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: "Är inte du också en av hans efterföljare?" Men Petrus protesterade och sa: "Nej, det är jag inte." Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: "Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?" Men Petrus nekade än en gång, och just då gol en tupp.
Johannesevangeliet 18:1-27 Karl XII 1873 (SK73)
Då Jesus hade detta sagt, gick han ut med sina Lärjungar, öfver den bäcken Kedron; der var en örtagård, i hvilken han ingick, och hans Lärjungar. Så visste ock Judas, som förrådde honom, rummet; ty Jesus plägade ofta komma dit med sina Lärjungar. Då nu Judas hade tagit med sig skaran, och de öfversta Presternas och Phariseernas tjenare, kom han dit med lyktor, och bloss, och värjor. Och efter Jesus visste allt det honom vederfaras skulle, gick han fram, och sade till dem: Hvem söken I? Svarade de honom: Jesum af Nazareth. Sade Jesus till dem: Jag äret. Stod ock Judas, som honom förrådde, med dem. När han då sade till dem: Jag äret? stego de tillrygga, och föllo till jordena. Då sporde han dem åter till: Hvem söken I? De sade: Jesum af Nazareth. Jesus svarade: Jag sade eder, att det är jag; söken I mig, så låter dessa gå. På det de ord skulle varda fullkomnad, som han sagt hade: Af dem du mig gifvit hafver, borttappade jag ingen. Då hade Simon Petrus ett svärd, och drog det ut, och högg till öfversta Prestens dräng, och högg hans högra öra af; och var drängsens namn Malchus. Då sade Jesus till Petrum: Stick ditt svärd i skidona; skall jag icke dricka den kalken, som min Fader mig gifvit hafver? Men skaran, och höfvitsmannen, och Judarnas tjenare togo fatt på Jesum, och bundo honom; Och ledde honom bort, först till Hannas; ty han var Caiphe svär, hvilken i det året var öfverste Prest. Och Caiphas var den som hade gifvit Judomen rådet, att det var nyttigt, att en menniska dödde för folket. Och följde Simon Petrus Jesum, och en annar Lärjunge; den samme Lärjungen var känder med öfversta Presten, och gick in med Jesu i öfversta Prestens palats; Men Petrus stod utanför dörrene. Då gick den andre Lärjungen ut, som känder var med öfversta Presten, och talade till dörravårdinnan, och hade Petrum in. Då sade dörravårdinnan till Petrum: Äst icke ock du af denna mansens Lärjungar? Han sade: Jag är det icke. Men drängarna, och tjenarena, som hade gjort en koleld, ty det var kallt, stodo och värmde sig; med dem stod ock Petrus och värmde sig. Då sporde öfverste Presten Jesum om hans Lärjungar, och om hans lärdom. Jesus svarade honom: Jag hafver uppenbarliga talat för verldene; jag hafver alltid lärt i Synagogon, och i templet, der alle Judar komma tillsamman; och hemliga hafver jag intet talat. Hvi spor du mig? Spor dem till, som hört hafva, hvad jag hafver talat till dem; si, de veta hvad jag hafver sagt. När han detta sade, gaf en af tjenarena, som der när stodo, Jesu en kindpust, sägandes: Skall du så svara öfversta Presten? Jesus svarade honom: Hafver jag illa talat, så vittna om ondt; men hafver jag väl talat, hvi slår du mig? Och Hannas hade sändt honom bundnan till öfversta Presten Caiphas. Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: Äst icke ock du af hans Lärjungar? Han nekade, och sade: Jag är det icke. Då sade till honom en af öfversta Prestens tjenare, dens frände, som Petrus hade huggit örat af: Såg icke jag dig med honom i örtagården? Då nekade åter Petrus det; och straxt gol hanen.
Johannesevangeliet 18:1-27 Svenska 1917 (SVEN)
När Jesus hade sagt detta, begav han sig med sina lärjungar därifrån och gick över bäcken Kidron till andra sidan. Där var en örtagård, och i den gick han in med sina lärjungar. Men också Judas, han som förrådde honom, kände till det stället, ty där hade Jesus och hans lärjungar ofta kommit tillsammans. Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, så ock några av översteprästernas och fariséernas tjänare, och kom dit med bloss och lyktor och vapen. Och Jesus, som visste allt vad som skulle övergå honom, gick fram och sade till dem: »Vem söken I?» De svarade honom: »Jesus från Nasaret.» Jesus sade till dem: »Det är jag.» Och Judas, förrädaren, stod också där ibland dem. När Jesus nu sade till dem: »Det är jag», veko de tillbaka och föllo till marken. Åter frågade han dem då: »Vem söken I?» De svarade: »Jesus från Nasaret.» Jesus sade: »Jag har sagt eder att det är jag; om det alltså är mig I söken, så låten dessa gå.» Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: »Av dem som du har givit mig har jag icke förlorat någon.» Och Simon Petrus, som hade ett svärd, drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat; och tjänarens namn var Malkus. Då sade Jesus till Petrus: »Stick ditt svärd i skidan. Skulle jag icke dricka den kalk som min Fader har givit mig?» Den romerska vakten med sin överste och de judiska rättstjänarna grepo då Jesus och bundo honom och förde honom bort, först till Hannas; denne var nämligen svärfader till Kaifas, som var överstepräst det året. Och det var Kaifas som under rådplägningen hade sagt till judarna, att det vore bäst om en man finge dö för folket. Och Simon Petrus jämte en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård; men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, den som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med portvakterskan och fick så föra Petrus ditin. Tjänstekvinnan som vaktade porten sade därvid till Petrus: »Är icke också du en av den mannens lärjungar?» Han svarade: »Nej, det är jag icke.» Men tjänarna och rättsbetjänterna hade gjort upp en koleld, ty det var kallt, och de stodo där och värmde sig; bland dem stod också Petrus och värmde sig. Översteprästen frågade nu Jesus om hans lärjungar och om hans lära. Jesus svarade honom: »Jag har öppet talat för världen, jag har alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, på ställen där alla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat. Varför frågar du då mig? Dem som hava hört mig må du fråga om vad jag har talat till dem. De veta ju vad jag har sagt.» När Jesus sade detta, gav honom en av rättstjänarna, som stod där bredvid, ett slag på kinden och sade: »Skall du så svara översteprästen?» Jesus svarade honom: »Har jag talat orätt, så bevisa att det var orätt; men har jag talat rätt, varför slår du mig då?» Och Hannas sände honom bunden till översteprästen Kaifas. Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: »Är icke också du en av hans lärjungar?» Han nekade och sade: »Det är jag icke.» Då sade en av översteprästens tjänare, en frände till den som Petrus hade huggit örat av: »Såg jag icke själv att du var med honom i örtagården?» Då nekade Petrus åter. Och i detsamma gol hanen.
Johannesevangeliet 18:1-27 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och hans lärjungar gick in i. Men även Judas, han som förrådde honom, kände till det stället eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. Judas tog med sig vaktstyrkan och några av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen. Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och frågade dem: "Vem söker ni?" De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: " Jag Är ." Även Judas, han som förrådde honom, stod bland dem. När Jesus sade till dem: Jag Är , ryggade de tillbaka och föll till marken. Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." Jesus svarade: "Jag har sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå!" Ordet som han hade sagt skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem du har gett mig har jag inte förlorat en enda." Simon Petrus hade ett svärd. Han drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. Jesus sade till Petrus: "Sätt svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har gett mig?" Soldaterna och befälhavaren och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas som var överstepräst det året. Det var Kaifas som hade gett judarna rådet att det var bättre att en man dog i folkets ställe. Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom in på översteprästens gård tillsammans med Jesus. Men Petrus stod kvar utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och hämtade in Petrus. Tjänsteflickan frågade Petrus: "Är inte du också en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." Det var kallt, och tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld där de stod och värmde sig. Även Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig. Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och hans lära. Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet där alla judar samlas. Jag har inte talat i hemlighet. Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt." När Jesus sade detta, gav en av tjänarna som stod där honom ett slag i ansiktet och sade: "Ska du svara översteprästen på det sättet?" Jesus svarade: "Har jag sagt något som är fel, så säg vad som är fel. Men om jag talar sanning, varför slår du mig?" Då skickade Hannas honom bunden till översteprästen Kaifas. Simon Petrus stod och värmde sig. Då frågade de honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." En av översteprästens tjänare, en släkting till den vars öra Petrus hade huggit av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" Petrus nekade än en gång – och strax gol en tupp.
Johannesevangeliet 18:1-27 nuBibeln (NUB)
Sedan Jesus hade slutat be, gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i. Men också Judas, han som förrådde honom kände till platsen eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av översteprästernas och fariseernas män och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de dit. Jesus visste vad som skulle hända med honom och därför gick han fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Då sa Jesus: ”Det är jag.” Också Judas, han som förrådde honom stod där tillsammans med dem. Men när Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade de tillbaka och föll till marken. En gång till frågade han dem: ”Vem söker ni?” Och de svarade: ”Jesus från Nasaret.” Då sa Jesus: ”Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå.” Så gick det i uppfyllelse som Jesus sagt: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig.” Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på översteprästens tjänare som hette Malkos. Då sa Jesus till Petrus: ”Stick svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?” Officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom. Först tog de med honom till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade sagt till judarna att det var bäst om en enda människa dog för folket. Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen kände översteprästen och fick därför komma in med Jesus på översteprästens gård. Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den lärjunge som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten så att Petrus kunde följa med honom in. Flickan i porten frågade då Petrus: ”Är inte du också en lärjunge till den där mannen?” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.” Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp eftersom det var kallt. Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig. Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans lärjungar och hans undervisning. Jesus svarade: ”Jag har talat öppet till världen. Jag har hela tiden undervisat i synagogorna och i templet där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört vad jag har talat! De vet vad jag har sagt.” När Jesus sa detta, gav en man ur tempelvakten som stod där honom en örfil och sa: ”Ska du svara översteprästen på det sättet?” Men Jesus sa: ”Har jag sagt något fel, så säg vad det var för du slår väl inte en människa för att hon säger något som är rätt?” Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas. Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?” Men Petrus nekade: ”Nej, det är jag inte.” Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: ”Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?” Men Petrus nekade än en gång. Och i samma stund gol tuppen.
Johannesevangeliet 18:1-27 Svenska Kärnbibeln (SKB)
När Jesus hade sagt detta [bett bönen i kapitel 17 högt] gick han tillsammans med sina lärjungar ut [från Jerusalem] till andra sidan av bäcken Kidron [Kidrondalen (hebr. nachal Qidron) öster om Jerusalem]. Där låg en trädgård [Getsemane, se Matt 26:36Mark 14:32] som han och lärjungarna gick in i. Judas som förrådde honom kände också till det stället, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade mötts (träffats) där. Judas fick tag i (tog med sig) en romersk bataljon [kohort – som bestod av omkring 600 romerska soldater, se Apg 10] och tempeltjänare [judiska män tjänstgjorde som ordningsvakter i templet] från översteprästerna och fariséerna. De kom dit med facklor, lyktor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade (skulle komma över) honom, gick fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” De svarade honom: ”Jesus från Nasaret.” Jesus svarade dem: ”Det är jag (Jag Är).” Judas som förrådde honom var också där bland dem. [Detta är sjunde gången frasen ”Jag Är” används i Johannesevangeliet, se Joh 4:26. Det finns en tydlig koppling till hur Gud uppenbarar sig för Mose som den evige, se 2 Mos 3:14. Ordet ”förrådde” är i en verbform som indikerar att det inte var första gången Judas förrådde Jesus, utan något som han hade som vana att göra.] När Jesus sa till dem: ”Jag Är”, ryggade de tillbaka (retirerade de) och föll till marken. Han frågade dem igen: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Jesus svarade: ”Jag har sagt er att ”Jag Är”, om det är mig ni söker, så låt dessa [mina lärjungar] gå!” Han sa detta för att ordet skulle fullbordas: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har givit mig.” [Joh 6:3917:12] Då drog Simon Petrus ett kort svärd som han hade, och högg till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. [Läkaren Lukas beskriver hur Jesus helar honom i Luk 22:51.] Då sa Jesus till Petrus: ”Stoppa tillbaka svärdet i skidan! Skulle inte jag dricka den bägare (kalk) som min Fader har gett mig?” Den romerska bataljonen (kohorten) med sin kapten och de judiska tempeltjänarna grep nu Jesus och band honom. De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året. Det var Kaifas som hade gett rådet till judarna att det var bättre att en man dog i folkets ställe [Joh 11:50]. Simon Petrus och en annan lärjunge [Johannes ödmjuka sätt att inkludera sig själv] följde efter Jesus. Den lärjungen var känd av översteprästen och gick tillsammans med Jesus in till översteprästens gård [en gårdsplan utan tak, med murar runt omkring]. Men Petrus stod utanför intill porten. Den andre lärjungen som var känd av översteprästen gick ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten, och släppte in Petrus. Tjänsteflickan [13-20 år] som vaktade porten sa till Petrus: ”Visst är du en av den där mannens lärjungar, eller hur?” Han svarade: ”Nej, det är jag inte.” Tjänarna [som arbetade i huset] och vakterna (tempelvakterna) stod och värmde sig vid kolelden de gjort upp, eftersom det var kallt. Petrus var också tillsammans med dem och värmde sig. Översteprästen [Hannas] frågade (begärde svar från) Jesus om hans lärjungar och om hans lära (doktrin). [Detta verkar vara ett preliminärt förhör. Inga vittnen förs fram och normala procedurer följs inte. Hannas var ökänd för sin girighet, rovlystnad och sitt maktmissbruk. Alla hans fem söner blev överstepräster. I Talmud, det judiska kommentarverket till Torah, finns ett stycke som fördömer familjen: ”Ve över Hannas familj! Ve över deras ormliknande väsande.” Den första frågan Hannas ställde till Jesus gällde hans lärjungar. Trogen sin karaktär verkar Hannas vara mer intresserad av hur stort inflytande Jesus hade, än vad han lärde.] Jesus svarade honom: ”Jag har talat öppet för världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet [tempelområdet] där judarna brukar samlas, jag har inte sagt något i hemlighet. Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har sagt till dem. De vet ju vad jag har sagt.” När Jesus sa detta, gav en av vakterna (tempelvakterna) som stod bredvid honom ett slag i ansiktet och sa: ”Är det så man svarar översteprästen?” Jesus svarade: ”Om jag har sagt någonting fel (orätt, grovt, talat ondska) så bevisa att det är fel! Men om det är sant (rätt, gott), varför slår du mig?” Hannas sände sedan Jesus, fortfarande bunden, till översteprästen Kaifas. Under tiden stod Simon Petrus och värmde sig. Då sa de till honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?” Han förnekade det och sa: ”Det är jag inte.” En av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus huggit av örat på, sa: ”Såg jag inte (med egna ögon) dig tillsammans med honom i trädgården?” Petrus nekade igen, och i samma ögonblick gol en tupp.
Johannesevangeliet 18:1-27 Bibel 2000 (B2000)
När Jesus hade sagt detta gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade: »Vem söker ni?« De svarade: »Jesus från Nasaret.« Han sade: »Det är jag.« Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus nu sade: »Det är jag« vek de tillbaka och föll till marken. Han frågade dem igen: »Vem söker ni?« och när de svarade: »Jesus från Nasaret« sade han: »Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå.« Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas: »Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad.« Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos. Jesus sade då till Petrus: »Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?« Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas män grep Jesus och band honom och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att en enda man dog för folket. Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med Jesus in på översteprästens gård, men Petrus stod kvar utanför porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. Men flickan vid porten sade till Petrus: »Hör inte du också till den där mannens lärjungar?« Han svarade: »Nej, det gör jag inte.« Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och värmde sig tillsammans med dem. Översteprästen frågade Jesus om hans lärjungar och hans lära. Jesus sade: »Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet ju vad jag har sagt.« En av vakterna som stod där gav honom då en örfil och sade: »Skall du svara översteprästen på det sättet?« Jesus sade: »Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?« Hannas skickade honom då bunden till översteprästen Kajafas. Men Simon Petrus stod där och värmde sig. De sade till honom: »Hör inte du också till hans lärjungar?« Petrus förnekade det: »Nej, det gör jag inte.« Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till honom som Petrus hade huggit örat av: »Såg jag dig inte tillsammans med honom i trädgården?« Petrus förnekade det än en gång. Och just då gol en tupp.