Johannesevangeliet 12:1-6
Johannesevangeliet 12:1-6 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. Då tog Maria en flaska dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan. Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: "Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?" Det sade han inte därför att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv och brukade ta av det som lades i kassan, som han hade hand om.
Johannesevangeliet 12:1-6 Nya Levande Bibeln (BSV)
Sex dagar innan påskfirandet började kom Jesus tillbaka till Betania, där Lasaros bodde, mannen som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade därför en festmåltid till Jesus ära. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet. Då tog Maria en flaska välluktande, dyrbar nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan. Men Judas Iskariot, den av Jesus efterföljare som senare skulle förråda honom, sa då: "Den där oljan var ju värd nästan en årslön. Varför sålde man den inte istället och gav pengarna till de fattiga?" Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om den gemensamma kassa som Jesus och hans efterföljare hade, och han brukade ofta ta pengar därifrån.
Johannesevangeliet 12:1-6 Karl XII 1873 (SK73)
Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda. Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto. Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen. Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle: Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom? Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.
Johannesevangeliet 12:1-6 Svenska 1917 (SVEN)
Sex dagar före påsk kom nu Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som av Jesus hade blivit uppväckt från de döda. Där gjorde man då för honom ett gästabud, och Marta betjänade dem, men Lasarus var en av dem som lågo till bords jämte honom. Då tog Maria ett skålpund smörjelse av dyrbar äkta nardus och smorde därmed Jesu fötter; sedan torkade hon hans fötter med sitt hår. Och huset uppfylldes med vällukt av smörjelsen. Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, sade då: »Varför sålde man icke hellre denna smörjelse för tre hundra silverpenningar och gav dessa åt de fattiga?» Detta sade han, icke därför, att han frågade efter de fattiga, utan därför, att han var en tjuv och plägade taga vad som lades i penningpungen, vilken han hade om hand.
Johannesevangeliet 12:1-6 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Där ordnade de en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan. Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: "Varför sålde man inte den oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" Det sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och brukade ta för sig av det som lades i kassan som han hade hand om.
Johannesevangeliet 12:1-6 nuBibeln (NUB)
Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en festmåltid för honom. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet. Då tog Maria en flaska välluktande, dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan. Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare skulle förråda honom, sa då: ”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav pengarna till de fattiga?” Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om kassan och brukade ta pengar därifrån.
Johannesevangeliet 12:1-6 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Sex dagar [en vecka] före påskhögtiden [som började 14:e nisan] kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som varit död men Jesus hade uppväckt från de döda. [Johannes fokus är Konungen Jesus. Han inleder inte den sista veckan som de övriga evangelierna med intåget i Jerusalem, utan med hur Jesus smörjs. Notera att Johannes inte anger i vilket hus eller vilken dag middagen hålls. Eftersom nyheten om hans ankomst hann sprida sig till Jerusalem, se vers 9, är det troligt att det inte är samma kväll. Det kan vara nästa dag eller rent av två dagar före påsken, och då är det samma händelse som Matt 26:6 och Mark 14:3 beskriver. Förutom att han blir smord här i Jerusalem före sin död, blev han också smord något år tidigare i Galileen, se Luk 7:36-50.] Där ordnade de en middag (kvällsmat) för Jesus. Marta betjänade (passade upp) dem, och Lasarus var en av dem som hela tiden var med runt bordet. Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta (ren, oförfalskad) nardusbalsam. [Denna exklusiva parfym importerades från norra Indien och var värd en årslön, se vers 5. En flaska vägde en romersk ”litra”, vilket är 325 gram och motsvarar en halv liter.] Hon smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar som var på väg att utlämna (förråda) honom, sa: ”Varför såldes inte oljan för trehundra denarer [motsvarade en årslön], och gavs till de fattiga (de som är oförmögna att arbeta)?” Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han ständigt varit en tjuv (kleptoman, en som stjäl i smyg). Han hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] och brukade ta från det som lades i den [för eget bruk].
Johannesevangeliet 12:1-6 Bibel 2000 (B2000)
Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: »Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?« Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit.