Johannesevangeliet 1:1-34
Johannesevangeliet 1:1-34 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset. Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig." Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd. Detta är Johannes vittnesbörd när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. Han bekände och förnekade inte, han bekände: "Jag är inte Messias." De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." – "Är du Profeten?" Han svarade: "Nej." Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren! " De som var utsända kom från fariseerna, och de frågade honom: "Varför döper du då, om du varken är Messias eller Elia eller Profeten?" Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal." Detta hände i Betania på andra sidan Jordan där Johannes döpte. Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm som tar bort världens synd! Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten." Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son."
Johannesevangeliet 1:1-34 nuBibeln (NUB)
I början fanns Ordet. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Han fanns hos Gud i början. Genom honom blev allting till, och utan honom blev ingenting till av det som finns till. I honom fanns livet, och livet var människornas ljus. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen. Han var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen kände inte igen honom. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn och som inte är födda genom blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet blev människa och levde bland oss. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den ende Sonen har fått av sin Fader. Han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ ” Av hans fullhet har vi alla fått ta emot nåd och åter nåd. Lagen gavs genom Mose, men genom Jesus Kristus kom nåden och sanningen. Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son, som själv är Gud och är vid Faderns sida, han har gjort honom känd. Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.” ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia?” ”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.” ”Är du profeten?” ”Nej”, svarade han. Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?” Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren!’ som profeten Jesaja har sagt.” De som hade sänts ut av fariseerna frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?” Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.” Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte. Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.” Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son.”
Johannesevangeliet 1:1-34 Bibel 2000 (B2000)
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: »Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.« Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. Och detta var Johannes vittnesbörd när judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga honom: »Vem är du?« Han bekände och förnekade inte, han bekände: »Jag är inte Messias.« De frågade: »Vad är du då? Är du Elia?« Han svarade: »Nej, det är jag inte.« — »Är du Profeten?« — »Nej«, svarade han. Då sade de: »Vem är du? Vi måste ha ett svar åt dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?« Han sade: » Jag är en röst som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren , som profeten Jesaja har sagt.« Också några fariseer hade sänts ut, och de frågade honom: »Varför döper du då, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?« Johannes svarade: »Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler.« Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte. Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: »Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten.« Och Johannes vittnade och sade: »Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’ Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.«
Johannesevangeliet 1:1-34 Svenska Folkbibeln (SFB98)
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset. Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud. Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig." Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd. Detta är Johannes vittnesbörd, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. Han bekände och förnekade inte sanningen. Han bekände: "Jag är inte Messias." De frågade honom: "Vad är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." "Är du Profeten?" Han svarade: "Nej." Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är "rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!"" Några fariseer hade också sänts ut, och de frågade honom: "Varför döper du, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler." Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte. Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd. Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten." Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son."
Johannesevangeliet 1:1-34 Nya Levande Bibeln (BSV)
I tidens början fanns redan Ordet. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Han fanns hos Gud redan i tidens början. Gud lät honom skapa allt som finns till. Det finns inget som inte har blivit skapat av honom. Allt liv kommer från honom, och hans liv är människornas ljus. Hans ljus lyser i mörkret, och mörkret kan aldrig släcka det. Gud sände Johannes döparen för att berätta om ljuset, så att alla skulle börja tro på grund av hans budskap. Johannes var inte ljuset. Han var bara den som skulle göra ljuset känt. Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen. Men trots att Gud hade låtit honom skapa världen, kände världen inte igen honom när han kom. Inte ens i hans eget land och bland hans eget folk tog man emot honom. Men åt alla som tog emot honom, gav han rätten att bli Guds barn. Ja, alla som tror på honom får samma rätt. De föds en gång till, men inte genom någon fysisk födelse som är resultatet av människors känslor och handlingar. Nej, de blir födda av Gud själv. Och Ordet blev människa och levde bland oss här på jorden. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den enda Sonen har fått av sin Far i himlen. Och genom Sonen har vi lärt känna Fadern och hans kärlek och förlåtelse. Johannes döparen talade om Sonen och ropade till folket: "Det var honom jag talade om när jag sa: 'Han som kommer efter mig betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.' " Ja, han var fylld av kärlek och förlåtelse, och gång på gång har vi fått uppleva hans godhet mot oss. Mose gav oss lagen, men det är genom Jesus Kristus, den utlovade kungen, som vi har lärt känna Gud och hans kärlek och förlåtelse. Ingen har någonsin sett Gud, men hans enda Son, som själv är Gud och finns nära Fadern, han har visat oss vem Fadern är. De judiska ledarna sände präster och tempeltjänare från Jerusalem, för att fråga Johannes döparen om han var Messias, den utlovade kungen. Men Johannes förklarade öppet: "Nej, jag är inte Messias." "Vem är du då?" frågade de. "Är du Elia?" "Nej", svarade han. "Är du profeten som skulle framföra Guds budskap?" "Nej", svarade han. Då sa de: "Berätta vem du är! Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" Johannes svarade dem då genom att citera det Gud sagt om honom genom profeten Jesaja. Han sa: "Jag är en röst som ropar i öknen: 'Gör vägen rak för Herren!' " De som hade sänts ut av fariseerna, frågade honom nu: "Varför döper du folk om du varken är Messias eller Elia eller den profet som Gud skulle sända?" Johannes svarade dem: "Jag döper med vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. Han är den som kommer efter mig, och han är så mäktig att jag inte ens är värdig att knyta upp hans sandalremmar." Detta hände i Betania, en by på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte. Nästa dag fick Johannes döparen se Jesus komma emot honom, och han sa: "Där är Guds lamm, som tar bort människornas synd. Det var honom jag talade om när jag sa: 'Efter mig kommer en som betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.' Jag visste inte i förväg vem han var, men jag har kommit för att döpa med vatten, så att Israels folk ska se vem han är." Och Johannes berättade: "Jag såg Guds Ande komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. Jag visste inte i förväg vem han var, men då Gud sände mig för att döpa med vatten, sa han till mig: 'När du ser Anden komma ner och stanna kvar över någon, då vet du att han är den som döper med min heliga Ande.' Jag såg detta hända, och därför kan jag intyga att han är Guds Son."
Johannesevangeliet 1:1-34 Karl XII 1873 (SK73)
I Begynnelsen var Ordet, och Ordet var när Gudi; och Gud var Ordet. Det samma var i begynnelsen när Gudi. Genom det äro all ting gjord; och thy förutan är intet gjordt, det gjordt är. I thy var lifvet; och lifvet var menniskornas ljus; Och ljuset lyser i mörkret; och mörkret hafver det icke begripit. En man var sänd af Gudi, som het Johannes; Han kom till vittnesbörd, på det han skulle vittna om Ljuset, att alle skulle tro genom honom. Icke var han Ljuset; men (han var sänd) till att vittna om Ljuset. Det var det sanna Ljuset, hvilket upplyser alla menniskor, som komma i verlden. I verldene var det, och igenom det är verlden gjord; och verlden kände det icke. Han kom till sitt eget, och hans egne anammade honom icke. Men allom dem, som honom anammade, gaf han magt att blifva Guds barn, dem som tro på hans Namn; Hvilke icke af blod, icke heller af köttslig vilja, icke heller af någors mans vilja, utan af Gudi födde äro. Och Ordet vardt kött, och bodde ibland oss; och vi sågom hans härlighet, såsom enda Sonsens härlighet af Fadrenom, full med nåd och sanning. Johannes vittnar om honom, ropar, och säger: Denne varet, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag; Och af hans fullhet hafve vi alle fått, och nåd för nåd. Ty genom Mosen är lagen gifven; nåd och sanning är kommen genom Jesum Christum. Ingen hafver någon tid sett Gud; ende Sonen, som är i Fadrens sköt, han hafver det kungjort. Och detta är Johannis vittnesbörd, då Judarna sände Prester och Leviter af Jerusalem, att de skulle fråga honom: Ho äst du? Och han bekände, och försakade icke; och bekände han: Icke är jag Christus. Då frågade de honom: Hvad då; äst du Elias? Han sade: Jag är det icke. Äst du en Prophet? Och han svarade: Nej. Då sade de till honom: Ho äst du, att vi måge gifva dem svar, som oss sändt hafva? Hvad säger du om dig sjelf? Sade han: Jag är ens ropandes röst i öknene: Rödjer Herrans väg, som Esaias Propheten sagt hafver. Och de, som sände voro, voro af de Phariseer. Och de frågade honom, och sade till honom: Hvi döper du då, medan du äst icke Christus, icke heller Elias, icke heller en Prophet? Svarade dem Johannes, och sade: Jag döper med vatten; men midt ibland eder står den I icke kännen. Han är den som efter mig komma skall, hvilken för mig varit hafver; hvilkens skotväng jag icke värdig är upplösa. Detta skedde i Bethabara, på hinsidon Jordan, der Johannes döpte. Dagen derefter såg Johannes Jesum komma till sig, och sade: Si, Guds Lamb, som borttager verldenes synd. Denne äret, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma en man, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag: Och jag kände honom icke; men på det han skulle varda uppenbar i Israel, fördenskull är jag kommen, till att döpa med vatten. Och Johannes vittnade, och sade: Jag såg Andan nederkomma i dufvoliknelse af himmelen, och blef på honom; Och jag kände honom icke; men den som mig sände, till att döpa med vatten, han sade till mig: Öfver hvilken du far se Andan nederkomma, och blifva på honom, han är den som döper med den Helga Anda. Och jag såg det, och vittnade att han är Guds Son.
Johannesevangeliet 1:1-34 Svenska 1917 (SVEN)
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed. En man uppträdde, sänd av Gud; hans namn var Johannes. Han kom såsom ett vittne, för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom. Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen. I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom. Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn; och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom, han ropar och säger: »Det var om denne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han är före mig; ty han var förr än jag.'» Av hans fullhet hava vi ju alla fått, ja, nåd utöver nåd; ty genom Moses blev lagen given, men nåden och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud; den enfödde Sonen, som är i Faderns sköte, han har kungjort vad Gud är. Och detta är vad Johannes vittnade, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. Han svarade öppet och förnekade icke; han sade öppet: »Jag är icke Messias.» Åter frågade de honom: »Vad är du då? Är du Elias?» Han svarade: »Det är jag icke.» -- »Är du Profeten?» Han svarade: »Nej.» Då sade de till honom: »Vem är du då? Säg oss det, så att vi kunna giva dem svar, som hava sänt oss. Vad säger du om dig själv?» Han svarade: »Jag är rösten av en som ropar i öknen: 'Jämnen vägen för Herren', såsom profeten Esaias sade.» Och männen voro utsända ifrån fariséerna. Och de frågade honom och sade till honom: »Varför döper du då, om du icke är Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?» Johannes svarade dem och sade: »Jag döper i vatten; men mitt ibland eder står en som I icke kännen: han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa.» Detta skedde i Betania, på andra sidan Jordan, där Johannes döpte. Dagen därefter såg han Jesus nalkas; då sade han: »Se, Guds Lamm, som borttager världens synd! Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som är före mig; ty han var förr än jag.' Och jag kände honom icke; men för att han skall bliva uppenbar för Israel, därför är jag kommen och döper i vatten.» Och Johannes vittnade och sade: »Jag såg Anden såsom en duva sänka sig ned från himmelen; och han förblev över honom. Och jag kände honom icke; men den som sände mig till att döpa i vatten, han sade till mig: 'Den över vilken du får se Anden sänka sig ned och förbliva, han är den som döper i helig ande.' Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne är Guds Son.»
Johannesevangeliet 1:1-34 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset. Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig." Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd. Detta är Johannes vittnesbörd när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. Han bekände och förnekade inte, han bekände: "Jag är inte Messias." De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." – "Är du Profeten?" Han svarade: "Nej." Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren! " De som var utsända kom från fariseerna, och de frågade honom: "Varför döper du då, om du varken är Messias eller Elia eller Profeten?" Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal." Detta hände i Betania på andra sidan Jordan där Johannes döpte. Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm som tar bort världens synd! Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten." Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son."
Johannesevangeliet 1:1-34 nuBibeln (NUB)
I början fanns Ordet. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Han fanns hos Gud i början. Genom honom blev allting till, och utan honom blev ingenting till av det som finns till. I honom fanns livet, och livet var människornas ljus. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen. Han var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen kände inte igen honom. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn och som inte är födda genom blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet blev människa och levde bland oss. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den ende Sonen har fått av sin Fader. Han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ ” Av hans fullhet har vi alla fått ta emot nåd och åter nåd. Lagen gavs genom Mose, men genom Jesus Kristus kom nåden och sanningen. Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son, som själv är Gud och är vid Faderns sida, han har gjort honom känd. Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.” ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia?” ”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.” ”Är du profeten?” ”Nej”, svarade han. Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?” Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren!’ som profeten Jesaja har sagt.” De som hade sänts ut av fariseerna frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?” Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.” Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte. Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.” Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son.”
Johannesevangeliet 1:1-34 Svenska Kärnbibeln (SKB)
I begynnelsen (före all tid) var Ordet [gr. Logos, dvs. Jesus, se vers 14], och Ordet var hos (umgicks med; hade en nära relation till) Gud, och Ordet var Gud. Han (Detta, Denne) var i begynnelsen hos (med) Gud. [Gud (gr. Theos) nämns här tre gånger – först och sist med bestämd artikel, men i ”Ordet var Gud” i obestämd form, dvs. utan artikel. Innebörden blir då att Ordet äger Guds egenskaper (Kol 1:15). Samtidigt gestaltar Ordet, dvs. Jesus, fullt ut Gud (Fil 2:6Heb 1:3Joh 10:30Kol 2:9Joh 20:28). Eftersom ingen människa kan förstå Gud i hans fullhet, begränsar han sig och möter människan i Ordet för Mose på berget Sinai och senare i Ordet förkroppsligat i Sonen. Vers 1-2 ramas in av ett inclusio med ordet begynnelsen. Den grekiska ordföljden i vers 1b formar en kiasm med Gud centralt: ”och Ordet var hos Gud – och Gud var Ordet”.] Allting blev till [fick sin existens, skapades] genom honom, och utan honom [av sig själv] blev ingenting (inte ens något) till av det som har blivit till. I honom var liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet] och Livet [Jesus] var människornas ljus. Och ljuset lyser [nu och alltid] i mörkret, och mörkret övervann det inte [kunde inte släcka, kontrollera eller ens förstå ljuset]. [Efter att i vers 1-4 ha använt dåtid (var, blev, osv.) skiftar nu Johannes till att i presens beskriva att ljuset alltid lyser. Han betonar därmed att det är en tidlös sanning att Guds ljus aldrig slutar att skina, se Joh 8:129:512:46. Det grekiska ordet för att övervinna, katalambano, är sammansatt av kata (ner från det högre till det lägre) och lambano (att ta emot). Betydelsen blir att fastän mörkret försökte ta ner ljuset och göra det till sitt eget, kunde det inte greppa eller ens förstå det. Eftersom verbet står i aktiv indikativ aoristform så beskrivs en konstaterad aktiv handling som inte kunde genomföras. Den grammatiska konstruktionen försäkrar att mörkret aldrig någonsin kommer att övervinna ljuset! I vers 12 återkommer lambano i samma verbform som här.] Det kom en man, sänd från Gud (som en representant, ambassadör), hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne, för att vittna (öppet lägga fram fakta, berätta) om Ljuset [Jesus], för att alla skulle tro genom honom. Själv var han inte Ljuset, men han kom för att vittna om Ljuset. Det sanna Ljuset, som [med ett stadigt, fast sken] lyser in i varje människa (upplyser andligt, ger klarhet), kom till världen. Han var i världen, och världen var skapad genom honom, men världen kände inte igen (hade ingen personlig upplevelse av, ville inte veta av) honom. Han kom till det (och de) som tillhörde honom [hans domän, skapelse, värld], men de som var hans egna tog inte emot (välkomnade inte) honom. [Vers 12-13 är kiasmens centrum och kärnan i Johannes budskap:] Men åt alla som (ordagrant: ”men så många som”) tog emot honom gav han makt (rätt) att bli Guds barn, åt dem som [kontinuerligt] tror (förtröstar; förlitar sig) på hans namn [auktoriteten i Jesu namn]. Vilka är födda, inte beroende på blodslinje [tron ärvs inte från föräldrar], inte heller genom köttets (fysisk) vilja, [goda gärningar etc.] inte heller genom någon människas (en faders) vilja [ingen annan människa kan frälsa någon], utan genom Gud. [De är födda av Gud.] Och Ordet (gr. Logos) blev kött [människa; fick en jordisk kropp] och bodde (tältade, ”tabernaklade”) bland oss och vi såg (skådade; studerade uppmärksamt) hans härlighet (ära, majestät) – en härlighet som hos en enfödd (unik; en enda född son) [nära] intill sin far [dvs. som den enfödde Sonen har av/från Fadern], full av nåd (favör) och sanning. [Begreppet ”nåd och sanning” hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först. Gr. patros står här i obestämd form och översätts far, men utifrån vers 18 (där den bestämda formen används) är det tydligt att det är Fadern, Gud själv, som det syftar på.] Johannes [Döparen] vittnar (lägger öppet fram fakta, berättar) om honom, och ropar med hög röst och säger: ”Det var om honom jag sa: Han som kommer efter mig är över mig (har högre rang), eftersom han existerade före mig.” Genom hans fullhet (överflöd) [Joh 1:14Kol 1:192:9] har vi alla fått nåd och åter nåd (gåva på gåva, välsignelse efter välsignelse), för undervisningen (Torah – gr. nomos) gavs genom Mose [2 Mos 19-40], nåden och sanningen kom genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [Guds utvalde, se Luk 23:35]. [Det finns ingen motsättning mellan Mose och Jesus eller mellan undervisningen i GT och ”nåden och sanningen”. Gud förmedlar sin nåd genom dem båda. De är båda gåvor och blir ”gåva på gåva”. Det finns en fin koppling till 2 Mos 34:6-7 där frasen ”rik på nåd och sanning” används. Vid detta tillfälle visade Gud på ett konkret sätt sin nåd mot Mose och israeliterna genom att förnya sitt förbund med en ny uppsättning stentavlor – redan när Moseböckerna gavs var det i nåd! Johannes visar nu hur Jesus fullbordar löftet som gavs där om ”nåd mot tusenden”. Jesus fullkomnar Skriften, se Matt 5:17-18. Den som älskar Jesus följer också budorden, se Joh 14:15.] Ingen har någonsin sett Gud, men den Enfödde, som själv är Gud, och (ordagrant: Enfödd Gud, den som är) i Faderns famn [”riktad in mot” Faderns bröst], han förklarade honom [lade fram honom helt och hållet]. [Ordföljden i grekiskan inleds med Gud för att skapa eftertryck, ordagrant ”Gud har ingen någonsin sett”, se 2 Mos 33:201 Joh 4:12Joh 4:24. Uppenbarelser i GT var aldrig fullständiga, se 2 Mos 33:23. Jesus har synliggjort Fadern. Han har undervisat och öppnat vår förståelse för Gud, se Kol 1:15.] [Johannesevangeliet inleds ordagrant i grekiskan med orden ”I begynnelsen”. Senare i kapitlet används frasen ”nästa dag” tre gånger för att kulminera med ”tredje dagen”, se Joh 1:2935432:1. Johannes verkar göra en medveten anspelning till skapelseberättelsen i Första Moseboken och använder den som en mall, se 1 Mos 1. Här i vers 19 börjar i så fall första dagen, vilket är logiskt eftersom vers 29 uttryckligen säger att där börjar ”nästa dag”. Rubrikerna i detta stycke följer dagarna som formar en ”första vecka”. Den kulminerar med bröllopet i Kana, som i så fall skulle kunna motsvara Adams och Evas bröllop! Enligt rabbinsk tradition markerar Adams sömn, när Gud skapar Eva, att en natt passerar, se 1 Mos 1:19-24. Rabbinerna resonerar vidare att det då följaktligen är först på sjunde dagen han möter sin brud, och hon blir hans fru! I 1 Mos 2:24 finns en tydlig referens till äktenskap och bröllop.] Här är vad Johannes svarade, när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom: ”Vem är du?” Han bekände (berättade sanningen) och försökte inte undvika sanningen utan sa öppet: ”Jag är inte den Smorde (Messias).” De frågade honom: ”Så vem är du då? Är du Elia?” Han sa: ”Nej, det är jag inte.” ”Är du Profeten?” ”Nej”, svarade han. Då sa de till honom: ”Vem är du? Svara oss så att vi kan ge svar till dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?” Han bekräftade (upplyste – gr. phemi) med profeten Jesajas ord: ”Jag är rösten av en som ropar högt i öknen: ’Förbered (utjämna) vägen’ [Jes 40:3].” Några av de utsända var fariséer, de frågade honom: ”Varför döper du om du varken är den Smorde (Messias), Elia eller Profeten?” [Det fanns många typer av reningsdop på Jesu tid. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad. Prästerna hade också dagliga rituella reningsdop. Till skillnad från dessa återkommande dop är kanske proselytdopet det mest betydelsefulla. En hedning som konverterade till judendom döptes i vatten. När nu Johannes uppmanar judar att omvända sig och döpa sig, jämställer han dessa judar med hedningar, i behov av omvändelse.] Johannes svarade på deras fråga och sa: ”Jag döper [bara] i vatten, men mitt ibland er står en ni inte känner. Han är den som kommer efter mig, jag är inte ens värdig att knyta upp remmen på hans sandal [den lägsta sysslan som en slav utförde].” Allt detta hände i Betania, på andra [östra] sidan av Jordan, där Johannes döpte. [Betania betyder ”träldomshuset”, ”sorgens hus” och ”betryckets hus”. Johannes nämner två platser som heter Betania i sitt evangelium. Sex dagar före den sista påsken kommer Jesus till Betania strax öster om Jerusalem som var Martas, Marias och Lasarus hemby, se Joh 12:1. I både den inledande och avslutande ”heliga veckan” omnämns alltså ett Betania. Jesus börjar sin tjänst i Betania, på jordens lägsta punkt, underifrån som Guds Lamm. Han avslutar sin tjänst i det andra Betania strax intill det högt belägna Jerusalem, där han fullbordar det judiska hoppet om att gå ut ur träldomshuset, se 2 Mos 12.] Nästa dag ser han [Johannes Döparen] Jesus komma emot honom och säger: ”Se, Guds Lamm som tar bort (lyfter upp; bär bort) världens synd! Detta är mannen som jag talade om när jag sa: ’Efter mig kommer en man som är före mig (har en högre rang än jag), eftersom han existerade före mig.’ Jag själv kände honom inte (hade inte en klar förståelse över vem han var), men för att han ska bli uppenbarad (manifesterad) för Israel kommer jag och döper i vatten.” Johannes vittnade vidare och sa: ”Jag har sett Anden komma ner från himlen (skyn) som en duva, och bli kvar (stanna) över honom [för att aldrig lämna honom]. Jag kände honom inte (förstod inte vem han var), men han som sände mig för att döpa i vatten [Gud själv] sa till mig: ’Den som du ser Anden sänka sig och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.’ Jag har sett [att det hände, jag såg det med egna ögon] och jag har vittnat om att han är Guds Son.”
Johannesevangeliet 1:1-34 Bibel 2000 (B2000)
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: »Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.« Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. Och detta var Johannes vittnesbörd när judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga honom: »Vem är du?« Han bekände och förnekade inte, han bekände: »Jag är inte Messias.« De frågade: »Vad är du då? Är du Elia?« Han svarade: »Nej, det är jag inte.« — »Är du Profeten?« — »Nej«, svarade han. Då sade de: »Vem är du? Vi måste ha ett svar åt dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?« Han sade: » Jag är en röst som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren , som profeten Jesaja har sagt.« Också några fariseer hade sänts ut, och de frågade honom: »Varför döper du då, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?« Johannes svarade: »Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler.« Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte. Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: »Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten.« Och Johannes vittnade och sade: »Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’ Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.«
