Jesaja 57:1-13
Jesaja 57:1-13 Bibel 2000 (B2000)
Den rättfärdige går under, och ingen bryr sig om det, de trogna rycks bort, och ingen märker det. Ansatt av ondskan rycks den rättfärdige bort, men han skall få frid. De som fört ett rättrådigt liv skall få gå till vila. Kom hit, ni barn av en trollpacka, avlade i otukt och hor! Vem gör ni er lustiga över? Varför gör ni grimaser och räcker ut tungan? Ni är själva brottets barn, lögnens avkomma, ni som brinner av brunst bland terebinterna, under alla grönskande träd, ni som slaktar era barn i ravinerna, djupt inne i klippornas skrevor. Bland ravinens stenblock hör du hemma, det är där du har din plats. Åt dem utgjuter du dryckesoffer och bär fram matoffer. Skall jag finna mig i detta? På ett högt berg gör du dig en bädd och går dit upp för att offra. Du ställer ditt tecken innanför dörr och dörrpost. Du lämnar mig, du blottar dig och gör plats i bädden, du tar för dig av dem, du älskar att ligga med dem, lystet ser du på deras kön. Du slösar olja på Melek och är frikostig med dina salvor. Du sänder dina budbärare till fjärran land, ja, ända ner i dödsriket. Du blir trött av allt du håller på med men säger aldrig att det är lönlöst. Du finner ny styrka och mattas inte. Vem är du rädd för, vem fruktar du, eftersom du bedrar mig, glömmer mig och inte tänker på mig? Jag har ju tigit och varit dold, mig fruktar du inte. Men nu förklarar jag: Dina rättfärdiga gärningar kommer inte att hjälpa dig. Må din gudahop rädda dig när du ropar på hjälp! Nej, vinden tar dem allesammans, en vindfläkt för bort dem. Men den som tar sin tillflykt till mig, han skall få landet som egendom och ta mitt heliga berg i besittning.
Jesaja 57:1-13 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det. Fromma människor rycks bort, utan att någon inser att den rättfärdige tas bort för att slippa ondskan. Han går in i friden. De som vandrar sin väg rakt fram kommer till vila på sina läger. Men ni, träd fram här, ni söner till teckentyderskor, ni barn till äktenskapsbrytare och horor. Vem gör ni er lustiga över? Mot vem spärrar ni upp munnen och räcker ut tungan? Är ni inte överträdelsens barn, lögnens avkomma, ni som under varje grönt träd brinner av lust till avgudarna, ni som slaktar era barn i dalarna och i bergsklyftornas djup. Ravinens glatta stenar är din del, de, just de, är din lott. Åt dem utgjuter du drickoffer och bär fram matoffer. Skulle jag låta mig nöja med sådant? Du ordnade din bädd på höga och stora berg. Dit begav du dig för att offra slaktoffer. Bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken. Du övergav mig, klädde av dig, steg upp i din säng och gjorde den rymlig. Du ingick förbund med några av dem som du älskade att gå i säng med. Du såg dem nakna. Du gick till kungen med olja och smorde dig med en mängd väldoftande salvor. Du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ner till dödsriket. Även om du blev trött av din långa färd, sade du inte: "Det är lönlöst." Så länge du kunde röra din hand, mattades du inte. För vem var du rädd och fruktade, eftersom du bedrog mig? Du har inte kommit ihåg mig eller brytt dig om mig. Är det inte så: Eftersom jag varit tyst, och det sedan lång tid, fruktar du mig inte? Men jag skall visa hur det är med din rättfärdighet och med dina verk; de skall inte hjälpa dig. När du ropar, må ditt avgudafölje rädda dig. En vind skall ta dem alla med sig, en fläkt skall föra dem bort. Men den som tar sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg.
Jesaja 57:1-13 Svenska 1917 (SVEN)
Den rättfärdige förgås, och ingen finnes, som tänker därpå; fromma människor ryckas bort, utan att någon lägger märke därtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort och går då in i friden; de som hava vandrat sin väg rätt fram få ro i sina vilorum. Men träden fram hit, I söner av teckentyderskor, I barn av äktenskapsbrytare och skökor. Över vem gören I eder lustiga? Mot vem ien I upp munnen och räcken I ut tungan? Sannerligen, I ären överträdelsens barn, en lögnens avföda, I som upptändens av brånad vid terebinterna, ja, under alla gröna träd, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup. Stenarna i din dal har du till din del, de, just de äro din lott; också åt dem utgjuter du drickoffer och frambär du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid sådant? På höga och stora berg redde du dig läger; också upp på sådana begav du dig för att offra slaktoffer. Och bakom dörren och dörrposten satte du ditt märke. Du övergav mig; du klädde av dig och besteg ditt läger och beredde plats där. Du gjorde upp med dem, gärna delade du läger med dem vid första vink du såg. Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina många salvor; du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ned till dödsriket. Om du än blev trött av din långa färd, sade du dock icke: »Förgäves!» Så länge du kunde röra din hand, mattades du icke. För vem räddes och fruktade du då, eftersom du var så trolös och eftersom du icke tänkte på mig och ej ville akta på? Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge, därför fruktar du mig icke? Men jag skall visa, huru det är med din rättfärdighet och med dina verk, de skola icke hjälpa dig. När du ropar, då må ditt avgudafölje rädda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fläkt föra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg.
Jesaja 57:1-13 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det. Fromma människor rycks bort, utan att någon inser att den rättfärdige tas bort för att slippa ondskan. Han går in i friden. De som vandrar sin väg rakt fram kommer till vila på sina läger. Men ni, kom fram hit, ni söner till spåkvinnor, ni barn till äktenskapsbrytare och prostituerade. Vem gör ni er lustiga över? Mot vem spärrar ni upp munnen och räcker ut tungan? Är ni inte upprorets barn, lögnens avkomma, ni som under alla gröna träd brinner av lust till avgudarna, ni som slaktar era barn i dalarna nere i bergsklyftorna. Ravinens hala stenar är din del, de, just de, är din lott. Åt dem utgjuter du dryckesoffer och bär fram matoffer. Ska jag vara nöjd med sådant? Du ordnade din bädd på höga och stora berg, dit gick du för att offra slaktoffer. Bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken. Du övergav mig, klädde av dig, steg upp i din säng och gjorde den rymlig. Du ingick förbund med dem som du älskade att gå i säng med, du såg dem nakna. Du gick till kungen med olja och använde många väldoftande salvor. Du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ner till dödsriket. Du blev trött av din långa färd, men du sade inte: "Det är lönlöst." Så länge du kunde röra din hand, mattades du inte. Vem var du rädd för och fruktade, eftersom du bedrog mig? Du har inte kommit ihåg mig eller brytt dig om mig. Jag har varit tyst, och det sedan länge – är det därför du inte fruktar mig? Men jag ska visa hur det är med din rättfärdighet och dina verk, de kommer inte att hjälpa dig. När du ropar får din avgudasamling rädda dig. En vind ska ta med dem allihop, en fläkt ska föra bort dem. Men den som tar sin tillflykt till mig ska få landet till arvedel och mitt heliga berg till besittning.
Jesaja 57:1-13 nuBibeln (NUB)
Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det, den fromme rycks bort, och ingen förstår att den rättfärdige tas bort för att skonas undan ondskan och få frid. De som lever rättsinnigt ska få vila i frid. ”Men kom hit, ni som är barn till häxor och har avlats av horor och äktenskapsbrytare! Vem är det ni gör er lustiga över? Mot vem gapar ni och räcker ut tungan? Ni är barn till syndare och lögnares avkomma. Under ekarna, under varje grönt träd brinner ni av lust, och ni slaktar era barn i ravinerna, djupt nere bland bergsklyftorna. Bland ravinens stenar hör du hemma, där har du din plats. Åt dem utgjuter du dryckesoffer och bär fram matoffer. Skulle jag acceptera detta? Högt uppe på ett berg har du bäddat åt dig, och dit går du för att offra. Bakom dörren och dörrposten sätter du upp ditt tecken. Du har övergett mig, klätt av dig, gjort i ordning din bädd och tagit plats där. Du har kommit överens med dessa som du älskar att gå i säng med, och sett deras nakenhet. Du har gått till Melek med olja och rikligt med parfymer. Du sänder dina budbärare långt bort, ända ner till dödsriket. Du har blivit trött av allt slit men har inte sagt att det är hopplöst. Nej, du har fattat nytt mod och fått ny styrka. Vem är du rädd för, vem fruktar du, eftersom du bedrar mig, glömmer mig, inte tänker på mig? Är det för att jag tigit så länge, som du inte fruktar mig? Nu ska jag visa att dina rättfärdiga gärningar inte hjälper dig. När du ropar, låt då alla dina avgudar hjälpa dig! Vinden ska ta dem alla, de blåser bort med en vindfläkt! Men den som tar sin tillflykt till mig ska få ärva landet och ta mitt heliga berg i besittning.”