Jesaja 53:3-4
Jesaja 53:3-4 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Jesaja 53:3-4 Karl XII 1873 (SK73)
Han var den aldraföraktadaste och vanvördaste, full med värk och krankhet; han var så föraktad, att man gömde bort ansigtet för honom; derföre aktade vi honom intet. Sannerliga han bar våra krankhet, och lade uppå sig vår sveda; men vi hölle honom för den som plågad och af Gudi slagen och pinter var.
Jesaja 53:3-4 Svenska 1917 (SVEN)
Föraktat var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktat, att vi höllo honom för intet. Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad.
Jesaja 53:3-4 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Jesaja 53:3-4 nuBibeln (NUB)
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man som visste vad lidande var, en som man döljer sitt ansikte för. Han var föraktad, och vi betraktade honom som värdelös. Ändå var det våra sjukdomar han bar, och våra smärtor tog han på sig, medan vi trodde att Gud straffade honom, slog honom och lät honom lida.
Jesaja 53:3-4 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Han var föraktad (hånad) och övergiven av (var kortvarig och flyktig bland) människor [Ps 39:5], en man som fick uppleva sorg [fysisk och mental smärta] och hade personlig erfarenhet av sjukdom (svaghet, och att bli slagen och misshandlad). Människor vände bort sin blick från honom, han var föraktad och utan värde i våra ögon. [Den allmänna opinionen ansåg att han var betydelselös.] [Vers 4-6 är den centrala delen i kiasmen, med vers 5 som höjdpunkt. Här ges uppenbarelsen om att den lidande tjänaren villigt blir en återlösare som betalar det ultimata priset för mänsklighetens synd. En nödvändig förutsättning för att vara en återlösare (hebr. goel), är att det sker villigt och frivilligt, se 3 Mos 25:25Rut 4:3-10. Meningen börjar med det hebreiska ordet achen som ger eftertryck och betoning.] Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [Matt 8:17], och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se vers 11b]; och vi – vi såg honom som slagen (straffad), pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad).
Jesaja 53:3-4 Bibel 2000 (B2000)
Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon. Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad.
