Jesaja 52:5-10

Jesaja 52:5-10 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Och nu, vad är nu detta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom mitt folk blir bortförda för ingenting? De som styr över dem vrålar och skriker, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och alltid, alla dagar, blir mitt namn föraktat, hädat och smädat. [Herrens namn är alla hans förbundsnamn men i det här sammanhanget presenterar han sig som Goel – återlösaren för alla människor.] Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn, och därför ska de på den dagen veta att jag är den som talar: ”Här är jag!” [Den dagen betyder två saker. Dels dagen då Jesus blir korsfäst. Bara ett fåtal judar förstod då vad som hände. De första att inse och erkänna var några av de romerska soldaterna, se Matt 27:54. Den dagen kan dessutom syfta på den dag som vi fortfarande väntar på, då alla judar ska se vem de har stungit, se Sak 12:10.] Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen, när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid), han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse), och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: ”Din Gud regerar (är konung)!” [Citeras i Rom 10:15.] Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst, tillsammans jublar de av glädje, för de ska med egna ögon få se Herren återvända till Sion [tempelberget i Jerusalem]. Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, för Herren tröstar sitt folk [Jes 40:1], han återlöser Jerusalem. [Verbet återlöser är på hebreiska gaal och den som återlöser är en Goel. Återlösning är ett centralt begrepp i Bibeln, se 3 Mos 25:25Rut 2:203:94:8-10. Det helt centrala i Jesu tjänst här på jorden är att vara mänsklighetens Återlösare, vår Goel. Jesus Messias fullföljer det uppdraget när han går till korset och frivilligt betalar det pris som krävs för vår återlösning, se Ps 19:15Job 19:25Joh 1:29Apg 20:28Upp 5:1-5. Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Ur Guds perspektiv är Jerusalem världens mittpunkt. Det finns även en intressant iakttagelse att rent språkligt pekar världens språk också mot Jerusalem. Skriftspråken öster om Jerusalem läses från höger till vänster, medan språken väster om Jerusalem läses från vänster till höger. Det betyder bland annat att Jerusalem inte bara representerar Israel och judarna, utan hela världen och hela mänskligheten. Gud återlöser hela världen.] Herren (Jahveh) uppenbarar sin heliga arm (sin styrka och kraft) inför alla hednafolkens ögon, alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning. [Profetia om att hela världen ska få höra evangelium om Jesus.]