Jesaja 26:1-11

Jesaja 26:1-11 Svenska 1917 (SVEN)

På den tiden skall man sjunga denna sång i Juda land:  »Vår stad giver oss styrka;  murar och värn      bereda oss frälsning.  Låten upp portarna,  så att ett rättfärdigt folk      får draga därin,      ett som håller tro.  Den som är fast i sitt sinne  bevarar du i frid, i frid;      ty på dig förtröstar han.  Förtrösten då på HERREN      till evig tid;  ty HERREN, HERREN      är en evig klippa.  Ty dem som trona i höjden,      dem störtar han ned,      ja, den höga staden;  han ödmjukar den,      ödmjukar den till jorden,  han slår den ned i stoftet.  Den trampas under fötterna,      under de förtrycktas fötter,      under de armas steg.»  Men den rättfärdiges väg är jämn;  åt den rättfärdige bereder du      en jämnad stig.  Ja, på dina domars väg,      HERRE, förbida vi dig;  till ditt namn och ditt pris      står vår själs trängtan.  Min själ trängtar efter dig om natten,  och anden i mig söker dig bittida;  ty när dina domar drabbar jorden,  lära sig jordkretsens      inbyggare rättfärdighet.  Om nåd bevisas mot den ogudaktige,      så lär han sig icke rättfärdighet;  i det land, där rätt skulle övas,      gör han då vad orätt är  och ser icke HERRENS höghet.  HERRE, din hand är upplyft,      men de se det icke;  må de nu med blygsel      se din nitälskan för folket;  ja, må eld förtära      dina ovänner.

Jesaja 26:1-11 Svenska Kärnbibeln (SKB)

På den dagen [när hela skapelsen är återupprättad, se Apg 3:21] ska denna sång sjungas i Juda land: ______ Vi har en stark stad, murar och befästningar har han utvalt för frälsning. [Upp 21:14-26] Öppna portarna [Ps 24:79118:19Upp 21:22-2722:14], så att det rättfärdiga folket (den rättfärdiga nationen) kan komma in – [de] som vakar (skyddar, bevarar – som en väktare) över trofastheten (sanningarna; plural – all sanning; på sanningens alla områden). Den som är fast i sitt sinne [stödjer sig på Gud och låter sina tankar formas av honom] bevarar (vaktar, skyddar) du i frid, frid (i fullkomlig frid – hebr. shalom shalom) [Fil 4:7] för han förtröstar (litar) på dig. [Rom 5:1Joh 14:27] [Här och i Jes 57:19 upprepas frid två gånger. Det är hebreiskans sätt att betona och ge eftertryck. Ordet beskriver en fullständig harmoni på alla livets områden: ro, stillhet, vila, goda relationer, hälsa och välgång. I vers 1 nämns staden, vilket syftar på Jerusalem vars hebreiska namn är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen ”-ajim” indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. I antika egyptiska källor kallas staden ”Ursalimmu” vilket betyder ”fridens fundament/fredens grund”.] Förtrösta på (lita på; var trygg/frimodig i) Herren (Jahveh) för evigt (för alltid) [ta din tillflykt till honom], för i Herren Herren (Jah Jahveh) finns en evig klippa (är evig styrka). [I hebreiskan står två ord för Herren i den andra strofen: kortformen Jah följt av hela gudsnamnet Jahveh. Upprepningen betonar Guds oföränderlighet. Grundtextens tsor är ett massivt berg som bildligt talar om styrka och en fast punkt, se Matt 7:24.] Han har brutit ned (ödmjukat) de som bor i det höga [de har tvingats att böja sig], den starka (imponerande, upphöjda) staden har förts ned, den är jämnad med marken, förd till stoftet. Foten ska trampa ned den, även de fattigas fötter – stegen av de nödlidande. Den upptrampade vägen till rättfärdighet är rak, de rättrådiga gör rättfärdighetens stig slät (jämn, lätt att gå på). Även på stigen för dina påbud (bindande juridiska beslut) Herre (Jahveh) har vi väntat på dig, till ditt namn och till din åminnelse (hågkomst) är hela vår varelses längtan (står vår själs förhoppning). [2 Mos 3:15] Jag, hela min varelse (själ – hebr. nefesh) har längtat efter dig under natten [Ps 63:7Höga V 3:1], ja min ande i mig har sökt dig tidigt (gryningen; ärligt, uppriktigt), för när dina påbud (bindande juridiska beslut) råder på jorden, lär sig världens inbyggare rättfärdighet. Visas [bara] nåd (låter man oförtjänt kärlek visas – hebr. chanan) mot den onde, lär han sig aldrig vad rättfärdighet (rättvisa) är, även i de rättrådigas (rakryggades) land kommer han handla orätt (vara genomsyrad av ondska – hebr. aval) [Ps 71:4] och inte se Herrens (Jahvehs) majestät. Herre (Jahveh), din hand är upplyft [redo att handla] men de ser inte; de ska se med skam din nitälskan (din djupa passion och kärlek – hebr. qinah) för folket, eld ska uppsluka dina motståndare.