Hebreerbrevet 13:9-16
Hebreerbrevet 13:9-16 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror. Ty det är gott att bli styrkt i sitt hjärta genom nåd och inte genom föreskrifter om mat. Dessa har inte varit till någon nytta för dem som har befattat sig med sådana. Vi har ett altare från vilket tabernaklets tjänare inte har rätt att äta. Ty kropparna från de djur, vilkas blod översteprästen bär in i det allra heligaste som syndoffer, bränns upp utanför lägret. Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek. Ty här har vi inte någon stad som består, men vi söker den stad som skall komma. Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.
Hebreerbrevet 13:9-16 Svenska 1917 (SVEN)
Låten eder icke vilseföras av allahanda främmande läror. Ty det är gott att bliva styrkt i sitt hjärta genom nåd och icke genom offermåltider; de som hava befattat sig med sådant hava icke haft något gagn därav. Vi hava ett altare, från vilket de som göra tjänst vid tabernaklet icke hava rätt att få något att äta. Det är ju så, att kropparna av de djur, vilkas blod översteprästen bär in i det allraheligaste till försoning för synd, »brännas upp utanför lägret». Därför var det ock utanför stadsporten som Jesus utstod sitt lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låtom oss alltså gå ut till honom »utanför lägret» och bära hans smälek. Ty vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den tillkommande staden. Så låtom oss då genom honom alltid till Gud »frambära ett lovets offer», det är »en frukt ifrån läppar» som prisa hans namn. Men förgäten icke att göra gott och dela med eder, ty sådana offer har Gud behag till.
Hebreerbrevet 13:9-16 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror. Det är gott att bli styrkt i sitt hjärta genom nåd och inte genom regler om mat som inte har hjälpt dem som har sysslat med sådant. Vi har ett altare från vilket tabernaklets tjänare inte har rätt att äta. Offerdjurens blod bärs in i det allra heligaste av översteprästen som syndoffer, men kropparna bränns upp utanför lägret. Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att helga folket med sitt eget blod. Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans vanära. Här har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som ska komma. Låt oss därför ständigt genom honom frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Och glöm inte att göra gott och dela med er, för sådana offer behagar Gud.
Hebreerbrevet 13:9-16 nuBibeln (NUB)
Låt er inte lockas av allehanda främmande läror. Det är bra att hjärtat blir stärkt av nåden, inte av en viss sorts mat. De som fokuserat på sådant har inte haft någon nytta av det. Vi har ett offeraltare från vilket de som tjänstgör i förbundstältet inte har rätt att äta. Översteprästen bär in blodet av de slaktade djuren i helgedomen som syndoffer, och djurens kroppar bränns utanför lägret. Därför led Jesus också utanför stadsporten för att helga folket med sitt eget blod. Så låt oss gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek. Här har vi ju inte någon stad som består, utan vi söker den som ska komma. Låt oss därför genom honom ständigt ge vårt hyllningsoffer till Gud, en frukt från de läppar som prisar hans namn. Glöm inte heller att göra gott mot andra och dela med er av det ni har, för sådana offer behagar Gud.
Hebreerbrevet 13:9-16 Bibel 2000 (B2000)
Låt er inte ryckas med av alla slags främmande läror. Vår inre styrka beror av Guds nåd och inte av en viss sorts mat. Att lägga vikt vid matregler har aldrig gagnat någon. Vi har ett offeraltare från vilket de som tjänar i förbundstältet inte har rätt att äta. Ty när översteprästen bär in offerdjurens blod i helgedomen som syndoffer bränns kropparna utanför lägret. Därför led också Jesus utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket. Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek. Ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall komma. Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud.
Hebreerbrevet 13:9-16 Nya Levande Bibeln (BSV)
Låt er därför inte lockas av nya och främmande läror som för er vilse. Ert inre blir inte stärkt av att ni äter en viss sorts mat. Nej, inre styrka är en gåva från Gud. Regler om mat har aldrig hjälpt någon. Vi har fått något som är bättre än reglerna i Moses lag. Vi har fått en överstepräst som har offrat sig själv på korset för att ge oss förlåtelse för våra synder, och vi kan alla få del av hans offer. Men när de judiska översteprästerna slaktade djur på altaret, fick de aldrig äta av de offer som skulle utplåna folkets synder. De bar in blodet av de slaktade djuren i det allra heligaste, och sedan brändes djurens kroppar utanför lägret. På samma sätt led Jesus och dog utanför stadsporten, för att hans blod skulle befria oss från skuld och göra oss värdiga att komma inför Gud. Så låt oss gå ut till Jesus utanför lägret och vara villiga att bli hånade tillsammans med honom. Den här världen är ju inte vårt hem för all framtid. Nej, vi ser fram emot att en dag för evigt få bo hos Gud. Låt oss därför ständigt hylla Gud för det som Jesus har gjort för oss. Låt oss tacka Gud och öppet bekänna vår tro på Jesus. Glöm inte heller att göra gott mot andra och dela med er av det ni har, för allt detta gläder Gud och är de enda offer han vill ha av oss.
Hebreerbrevet 13:9-16 Karl XII 1873 (SK73)
Låter eder icke omföras med mångahanda och främmande lärdom; ty det är godt att stadfästa hjertat med nådene; icke med maten; hvilken intet gagnat hafver dem, som dermed umgått hafva. Vi hafve ett altare, af hvilko de hafva icke magt att äta, som tjena i tabernaklet. Ty ehvad djurs blod, som öfverste Presten, för syndene, inbär uti det heliga, deras kroppar uppbrännas utom lägret. Derföre ock Jesus, på det han skulle helga folket med sitt eget blod, hafver han lidit utom porten. Så låt oss nu gå ut till honom utu lägret, och bära hans smälek. Ty vi hafve här ingen varaktig stad, utan vi sökom efter den tillkommande. Så låt oss nu genom honom alltid offra Gudi lofoffer, det är, läpparnas frukt, de hans Namn bekänna. Förgäter icke göra väl, och meddela; ty sådana offer täckas Gudi.
Hebreerbrevet 13:9-16 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Låt er inte föras bort (ryckas med, bli lurade) av alla slags främmande läror. För det är gott att bli styrkt i sitt hjärta [den inre människan] genom nåd och inte genom [yttre ceremoniella] regler om mat som inte har hjälpt dem som har sysslat med sådant. Vi har ett altare från vilket tabernaklets tjänare inte har rätt att äta. Offerdjurens blod bärs in i det allra heligaste av översteprästen som syndoffer, men själva kropparna bränns upp utanför lägret. Därför, för att helga folket genom sitt eget blod, led (pinades och dödades) även Jesus utanför stadsporten. [Slakresterna från djuren som offrats i templet kastades utanför lägret (2 Mos 29:14), på samma sätt dödades Jesus på Golgata kors, som låg utanför den dåtida stadsmuren i Jerusalem.] Låt oss gå ut till honom utanför lägret och bära [ordagrant: bärande – dvs. samtidigt som vi bär] hans smälek (skymf, vanära) [den förolämpning, tillrättavisning, förebråelse, beskyllning och ärekränkning som han fick utstå]. [Låt oss lämna judaismen med dess betoning på det yttre och i stället söka oss till Jesus där den inre överlåtelsen leder till verklig förändring.] För här har vi ingen permanent stad, utan vi ser fram emot (söker efter, längtar efter) den som ska komma. Genom honom får vi därför ständigt [oavsett omständighet] frambära lovets offer till Gud [ära och upphöja honom med sång] – det är (det vill säga) en frukt från läppar som [med tacksamhet och i full överenskommelse öppet] bekänner [sig till] (bejakar, prisar) hans namn. Men glöm inte att göra gott och dela med er (försumma inte välgörenhet – gr. eupoiia och gemenskap – gr. koinonia) [både när det gäller det materiella och det emotionella], för sådana offer behagar (är välbehagliga inför) Gud.