Första Moseboken 38:13-30
Första Moseboken 38:13-30 Svenska 1917 (SVEN)
När man nu berättade för Tamar att hennes svärfader gick upp till Timna för att klippa sina får, lade hon av sig sina änkekläder och betäckte sig med en slöja och höljde in sig och satte sig vid porten till Enaim på vägen till Timna. Ty hon såg, att fastän Sela var fullvuxen, blev hon likväl icke given åt honom till hustru. Då nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka; hon hade ju nämligen sitt ansikte betäckt. Och han vek av till henne, där hon satt vid vägen, och sade: »Kom, låt mig gå in till dig.» Ty han visste icke att det var hans sonhustru. Hon svarade: »Vad vill du giva mig för att få gå in till mig?» Han sade: »Jag vill sända dig en killing ur min hjord.» Hon svarade: »Ja, om du giver mig pant, till dess du sänder den.» Han sade: »Vad skall jag då giva dig i pant?» Hon svarade: »Din signetring, din snodd och staven som du har i din hand.» Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. Och hon stod upp och gick därifrån och lade av sin slöja och klädde sig åter i sina änkekläder. Och Juda sände killingen med sin vän adullamiten, för att få igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke. Och han frågade folket där på orten och sade: »Var är tempeltärnan, hon som satt i Enaim vid vägen?» De svarade: »Här har ingen tempeltärna varit.» Och han kom tillbaka till Juda och sade: »Jag har icke funnit henne; därtill säger folket på orten att ingen tempeltärna har varit där.» Då sade Juda: »Må hon då behålla det, så att vi icke draga smälek över oss. Jag har nu sänt killingen, men du har icke funnit henne.» Vid pass tre månader därefter blev så berättat för Juda: »Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit havande.» Juda sade: »Fören ut henne till att brännas.» Men när hon fördes ut, sände hon bud till sin svärfader och lät säga: »Genom en man som är ägare till detta har jag blivit havande.» Och hon lät säga: »Se efter, vem denna signetring, dessa snodder och denna stav tillhöra.» Och Juda kände igen dem och sade: »Hon är i sin rätt mot mig, eftersom jag icke har givit henne åt min son Sela.» Men han kom icke mer vid henne. När hon nu skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv. Och i födslostunden stack den ene fram en hand; då tog hjälpkvinnan en röd tråd och band den om hans hand och sade: »Denne kom först fram.» Men när han därefter åter drog sin hand tillbaka, se, då kom hans broder fram; och hon sade: »Varför har du trängt dig fram?» Och han fick namnet Peres. Därefter kom hans broder fram, han som hade den röda tråden om sin hand, och han fick namnet Sera.
Första Moseboken 38:13-30 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När man berättade för Tamar att hennes svärfar var på väg till Timna för att klippa fåren, lade hon av sig änkekläderna, tog på sig en slöja och satte sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon såg nämligen att Shela var fullvuxen och att man ändå inte gav henne till hustru åt honom. När Juda fick se henne trodde han att hon var prostituerad, eftersom hon hade täckt för sitt ansikte. Han vek av till henne där hon satt vid vägen, och sade: ”Får jag gå in till dig?” Han visste inte att det var hans sonhustru. Hon svarade: ”Vad vill du ge mig för att få gå in till mig?” Han sade: ”Jag skickar dig en killing ur min hjord.” Hon svarade: ”Ja, om du ger mig pant tills du skickar den.” Han sade: ”Vad ska jag då ge dig i pant?” Hon svarade: ”Din signetring med kedja och staven som du har i handen.” Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. Sedan gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen. Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten av kvinnan, men denne hittade henne inte. Han frågade männen på platsen var tempelflickan fanns, hon som satt vid vägen i Enajim, men de svarade att det inte hade funnits någon tempelflicka där. Och han kom tillbaka till Juda och sade: ”Jag har inte hittat henne. Dessutom säger folket på orten att det inte funnits någon tempelflicka där.” Då sade Juda: ”Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne.” Ungefär tre månader senare fick Juda höra: ”Din sonhustru Tamar har begått otukt och dessutom blivit havande genom sin otukt.” Då sade Juda: ”För ut henne och bränn henne!” Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: ”Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven.” Och Juda kände igen dem och sade: ”Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Shela.” Men han låg aldrig mer med henne. När hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. Vid födseln stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: ”Han kom ut först.” Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: ”Varför har du trängt dig fram?” Och han fick namnet Peres. Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.
Första Moseboken 38:13-30 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När man berättade för Tamar att hennes svärfar var på väg till Timna för att klippa fåren, lade hon av sig änkekläderna, tog på sig en slöja och satte sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon såg nämligen att Sela var fullvuxen och att man ändå inte gav henne till hustru åt honom. När Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka. Hon hade ju täckt för sitt ansikte. Han vek av till henne där hon satt vid vägen, och sade: "Får jag gå in till dig?" Han visste inte att det var hans sonhustru. Hon svarade: "Vad vill du ge mig för att få gå in till mig?" Han sade: "Jag skickar dig en killing ur min hjord." Hon svarade: "Ja, om du ger mig pant tills du skickar den." Han sade: "Vad skall jag då ge dig i pant?" Hon svarade: "Din signetring med kedja och staven som du har i handen." Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. Sedan gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen. Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten av kvinnan, men denne hittade henne inte. Han frågade männen på platsen var tempelskökan fanns, hon som satt vid vägen i Enajim, men de svarade att det inte hade funnits någon tempelsköka där. Och han kom tillbaka till Juda och sade: "Jag har inte hittat henne. Dessutom säger folket på orten att det inte funnits någon tempelsköka där." Då sade Juda: "Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne." Ungefär tre månader senare fick Juda höra: "Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt och hon har också blivit havande genom sin otukt." Då sade Juda: "För ut henne och bränn henne!" Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: "Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven." Och Juda kände igen dem och sade: "Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Sela." Men han låg aldrig mer med henne. När hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. Vid födelsen stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: "Han kom ut först." Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: "Varför har du trängt dig fram?" Och han fick namnet Peres. Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.
Första Moseboken 38:13-30 Karl XII 1873 (SK73)
Då vardt Thamar sagdt: Si, din svär går upp till Thimnath till att klippa sin får. Då lade hon af sin enkokläder, som hon drog, dokade sig, och förhöljde sig, och satte sig ut för porten på vägen emot Thimnath; förty hon såg, att Sela var stor vorden, och hon var icke gifven honom till hustru. Då nu Juda såg henne, mente han det hade varit en sköka; förty hon hade förhöljt sitt ansigte. Och han vek af vägenom till henne, och sade: Käre, låt mig ligga när dig; ty han visste icke, att det var hans sonahustru. Hon svarade: Hvad vill du gifva mig, att du ligger när mig? Han sade: Jag vill sända dig en bock ifrå hjordenom. Hon svarade: Gif mig en pant, så länge du sänder mig honom. Han sade: Hvad vill du jag skall gifva dig för en pant? Hon svarade: Din ring, och din hufvudbonad, och din staf, som du hafver i händerna. Det gaf han henne, och låg när henne, och hon vardt hafvande af honom. Och hon stod upp, och gick dädan, och lade doken af, och tog sin enkokläder uppå igen. Men Juda sände bocken med sin herde af Adullam, att han skulle taga igen panten ifrå qvinnone; och han fann henne intet. Då frågade han folket, som bodde vid det rummet, och sade: Hvarest är den skökan, som satt ute på vägenom? De svarade: Ingen sköka hafver der varit. Och då han kom åter till Juda, och sade: Jag hafver intet funnit henne; dertill säger folket, som der bor, att der hafver ingen sköka varit. Juda sade: Hafve sig det, att vi icke tilläfventyrs skulle komma på skam; ty jag hafver sändt bocken, men du hafver icke funnit henne. Tre månader derefter vardt det Juda sagdt: Din sonahustru Thamar hafver bolat; och si, i boleri är hon vorden hafvande: Juda sade: Hafver henne här fram, att hon skall brännas. Och då hon hades fram, sände hon till sin svär och sade: Af denna mannen är jag hafvande, som detta tillhörer. Och sade: Känner du ock, hvem denne ringen och hufvudbonaden och stafven tillhörer? Juda kände det, och sade: Hon är rättfärdigare än jag; ty jag hafver icke gifvit henne min son Sela. Dock belåg han henne intet mer. Och då hon skulle föda, funnos tvillingar i hennes lifve. Och som hon nu födde, gaf sig en hand ut; då tog Jordgumman och band der en rödan tråd om, och sade: Denne skall först utkomma. Men då han drog sina hand åter in, kom hans broder ut, och hon sade: Hvi är hinnan för dina skull sönderremnad? Och man kallade honom Perez. Derefter kom hans broder ut, som hade den röda tråden om sina hand; och man kallade honom Serah.
Första Moseboken 38:13-30 nuBibeln (NUB)
När det berättades för Tamar att hennes svärfar hade gått för att klippa fåren i Timna, tog hon av sig sina änkekläder, tog på sig en slöja och höljde sig. Så satte hon sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon hade vid det laget insett att hon inte skulle ges som hustru till Shela fast denne nu var fullvuxen. Juda lade märke till henne och trodde att hon var en prostituerad, eftersom hennes ansikte var beslöjat. Därför gick han till henne där hon satt vid vägen och föreslog att hon skulle ligga med honom, ovetande om att hon var hans egen svärdotter. ”Hur mycket tänker du betala mig?” frågade hon. ”Jag kan skicka dig en killing från min hjord”, föreslog Juda. ”Och vilken pant tänker du ge mig tills du har skickat geten?” frågade hon. ”Vad vill du ha för pant?” undrade han. ”Ditt sigill, sigillsnodden och din vandringsstav”, svarade hon. Han gav henne vad hon begärde. När han sedan låg med henne, blev hon med barn. Sedan gick hon därifrån, tog av sig slöjan och klädde sig i sina änkekläder igen. Juda skickade sin vän från Adullam för att ta killingen till henne och hämta tillbaka den pant som han hade gett henne, men han kunde inte hitta henne. Då frågade han männen där: ”Var finns den där tempelprostituerade som brukar hålla till vid vägen i Enajim?” ”Vi har aldrig haft någon tempelprostituerad här”, svarade de. Då gick han tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat hitta henne någonstans och han talade om att männen på platsen sagt att det inte varit någon tempelprostituerad där. ”Låt henne få behålla sakerna då!” sa Juda. ”Annars riskerar vi att skämma ut oss. Jag skickade ju ändå killingen, men du kunde inte hitta henne.” Tre månader senare berättades det för Juda att hans svärdotter Tamar hade horat och nu var med barn. ”För ut henne och bränn henne!” befallde Juda. Men när de förde ut henne, skickade hon detta budskap till sin svärfar: ”Jag är gravid genom mannen som äger dessa saker: sigillet, snodden och vandringsstaven. Se efter om du känner igen dem!” Juda erkände att de tillhörde honom och sa: ”Hon är rättfärdigare än jag, för jag gav henne inte till min son Shela.” Juda låg aldrig med Tamar igen. När det var dags för Tamar att föda, visade det sig att det var tvillingpojkar. Vid förlossningen stack den ene fram en hand. Barnmorskan band en röd tråd runt handleden och sa: ”Denne kom ut först.” Men han drog tillbaka sin hand och den andre kom ut först. ”Så du bryter dig fram!” sa hon. Därför fick han heta Peres. Strax efteråt föddes hans bror med den röda tråden runt handleden, och han fick namnet Serach.
Första Moseboken 38:13-30 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Detta berättades för Tamar: ”Se din svärfar går upp till Timnah för att klippa sina får.” [Timnah, nuvarande Tell Batash, var en stad i Juda, 2 mil nordväst om Adullam och 7 km norr om Beit-Shemesh. Det var en gränsstad för Juda stams område, se Jos 15:10. Det är här Simson så småningom tar en av filistéernas döttrar som fru, se Dom 14:1.] Och hon tog av sig sina änkekläder. Och hon täckte sig med en slöja. Ja, hon svepte in sig [gjorde så att hon inte kunde bli igenkänd]. Och hon satte sig invid porten till Einaim som ligger längs vägen till Timnah, eftersom [anledningen att Tamar gjorde detta var att] hon hade insett att Shela hade vuxit upp, men hon hade inte blivit given till honom som hustru. [Einaim betyder källorna. Kanske samma stad som benämns Enam i Jos 15:34] När Juda såg henne tänkte han att hon var en tempelsköka eftersom hon hade täckt sitt ansikte. Han vände sig till henne vid vägen och sa: ”Kom, låt mig komma in till dig”, för han visste inte att hon var hans svärdotter. Hon svarade: ”Vad ska du ge mig för att du får komma in till mig?” Han sa: ”Jag ska skicka en killing från flocken”. Hon svarade: ”Vill du ge mig en pant till dess du sänder den?” Han sa: ”Vilken pant ska jag ge dig?” Hon svarade: ”Ditt sigill [med Judas personliga stämpel] och din snodd [det flätade lädersnöret sigillet hängde i] och staven som du håller i din hand.” Han gav dem till henne och kom in till (hade sexuellt umgänge med) henne och hon blev gravid genom honom. Hon steg upp och gick sin väg och tog av sig sin slöja och satte på sig sina änkekläder. Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten från kvinnans hand, men han fann henne inte. Då frågade han männen efter hennes plats och sa: ”Var är tempelskökan som satt vid vägkanten i Einaim [stad i Låglandet (hebr. Shefelah), mellan Hebron och Timnah]?” De svarade: ”Det har inte funnits någon tempelsköka här.” Han återvände till Juda och sa: ”Jag har inte hittat henne och även männen på platsen säger att det inte har varit någon tempelsköka där.” Juda svarade: ”Låt henne behålla det, annars blir vi utskämda, se, jag skickade denna killing och du har inte hittat henne.” Det hände ungefär tre månader senare att man berättade för Juda och sa: ”Tamar, din svärdotter har varit tempelsköka och nu har hon dessutom blivit gravid, hon är med barn genom prostitution.” Juda sa: ”Ta hit henne och låt henne brännas.” När hon fördes fram lät hon säga till sin svärfar: ”Genom den man som dessa ting tillhör är jag gravid.” Hon sa vidare: ”Avgör vem som är ägare till sigillet och snodden [plural – de flätade läderremmarna som sigillet var fäst i] och staven.” [1 Mos 38:18] Juda kände igen dem och sa: ”Hon är mer rättfärdig än jag, eftersom jag inte gav henne min son Shela.” Han träffade henne inte mer (hade inget sexuellt umgänge med henne). När tiden var inne för förlossning visade det sig att det fanns tvillingar i hennes livmoder. Och det kom sig att den ene stack ut sin hand och barnmorskan tog en röd tråd och band om handleden och sa: ”Denne kom ut först.” Men han drog tillbaka sin hand och hans bror kom ut och hon sa: ”Varför har du brutit dig fram (hebr. parats)?” Därför fick han namnet Perets. [Namnet betyder brytning eller att rämna och det är samma ord som används i frågan ”Varför har du brutit dig fram?”] Efter kom hans bror som hade den röda tråden runt sin handled. Han fick namnet Zerach (Sera).
Första Moseboken 38:13-30 Bibel 2000 (B2000)
När Tamar fick höra att hennes svärfar skulle gå till fårklippningen i Timna lade hon av sig änkekläderna, satte på sig en slöja och sminkade sig. Sedan satte hon sig vid porten till Enajim, som ligger på vägen mot Timna. Hon hade förstått att man inte skulle ge henne till hustru åt Shela, fastän han nu var vuxen. När Juda fick syn på henne trodde han att det var en prostituerad, eftersom hon var beslöjad. Och han gick bort till henne där hon satt vid vägkanten. »Låt mig ligga med dig«, sade han; han visste inte att det var hans svärdotter. Hon sade: »Vad betalar du för det?« Juda svarade: »Jag skickar en killing ur min hjord.« — »Då får du ge mig en pant tills du har skickat den«, sade hon. »Vad skall du ha i pant?« frågade han. Hon svarade: »Ditt sigill och sigillsnodden och staven du har i handen.« Han gav henne vad hon begärde och låg sedan med henne, och hon blev havande. Hon gick därifrån, lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna. Juda skickade över killingen med sin vän från Adullam för att få tillbaka panten av kvinnan, men han kunde inte finna henne. Han frågade folk på platsen: »Var är den där tempelflickan som håller till vid vägen i Enajim?« De svarade: »Här har inte varit någon tempelflicka.« Han kom tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat finna henne och att folket på platsen förnekade att det hade varit någon tempelflicka där. Juda sade: »Då får hon väl behålla panten. Bara nu inte detta drar skam över oss. Jag skickade i alla fall den här killingen, fast du inte kunde finna henne.« Omkring tre månader senare sade man till Juda: »Din svärdotter Tamar har horat, och nu är hon med barn.« Då sade Juda: »För ut henne, hon skall brännas!« Men när hon fördes ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: »Ägaren till de här sakerna är far till mitt barn. Se efter vems det här är: sigillet, snodden och staven.« Juda kände igen dem. »Hon har rätten på sin sida«, sade han, »eftersom jag inte gav henne åt min son Shela.« Men han låg aldrig mer med henne. När det var tid för henne att föda visade det sig att hon skulle få tvillingar. Vid förlossningen stack först en hand ut. Då tog barnmorskan ett rött band och knöt kring handen. »Han kom först«, sade hon. Men han drog tillbaka handen, och hans bror kom fram. Då sade hon: »Så du bryter fram!« Och han fick namnet Peres. Därefter kom hans bror, han som hade det röda bandet kring handen, och han fick namnet Serach.