Första Moseboken 38:1-30
Första Moseboken 38:1-30 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam som hette Hira. Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua. Han tog henne till sig och gick in till henne. Hon blev havande och födde en son som fick namnet Er. Sedan blev hon åter havande och födde en son som hon gav namnet Onan. Hon födde ännu en son och gav honom namnet Sela. När han föddes var Juda i Kesib. Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar. Men Er, Judas förstfödde, var ond i HERRENS ögon och HERREN dödade honom. Då sade Juda till Onan: "Gå in till din brors hustru, gift dig med henne i din brors ställe och skaffa avkomma åt din bror." Men eftersom Onan visste att avkomman inte skulle bli hans egen, lät han säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror. Det Onan gjorde var ont i HERRENS ögon, och han dödade också honom. Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: "Stanna som änka i din fars hus till dess att min son Sela blir vuxen." Han var nämligen rädd att också denne skulle dö liksom hans bröder. Tamar gick då tillbaka till sin fars hus och stannade där. En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får. När man berättade för Tamar att hennes svärfar var på väg till Timna för att klippa fåren, lade hon av sig änkekläderna, tog på sig en slöja och satte sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon såg nämligen att Sela var fullvuxen och att man ändå inte gav henne till hustru åt honom. När Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka. Hon hade ju täckt för sitt ansikte. Han vek av till henne där hon satt vid vägen, och sade: "Får jag gå in till dig?" Han visste inte att det var hans sonhustru. Hon svarade: "Vad vill du ge mig för att få gå in till mig?" Han sade: "Jag skickar dig en killing ur min hjord." Hon svarade: "Ja, om du ger mig pant tills du skickar den." Han sade: "Vad skall jag då ge dig i pant?" Hon svarade: "Din signetring med kedja och staven som du har i handen." Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. Sedan gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen. Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten av kvinnan, men denne hittade henne inte. Han frågade männen på platsen var tempelskökan fanns, hon som satt vid vägen i Enajim, men de svarade att det inte hade funnits någon tempelsköka där. Och han kom tillbaka till Juda och sade: "Jag har inte hittat henne. Dessutom säger folket på orten att det inte funnits någon tempelsköka där." Då sade Juda: "Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne." Ungefär tre månader senare fick Juda höra: "Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt och hon har också blivit havande genom sin otukt." Då sade Juda: "För ut henne och bränn henne!" Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: "Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven." Och Juda kände igen dem och sade: "Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Sela." Men han låg aldrig mer med henne. När hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. Vid födelsen stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: "Han kom ut först." Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: "Varför har du trängt dig fram?" Och han fick namnet Peres. Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.
Första Moseboken 38:1-30 Svenska 1917 (SVEN)
Vid den tiden begav sig Juda åstad bort ifrån sina bröder och slöt sig till en man i Adullam, som hette Hira. Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua, och han tog henne till sig och gick in till henne. Och hon blev havande och födde en son, och han fick namnet Er. Åter blev hon havande och födde en son och gav honom namnet Onan. Och hon födde ännu en son, och åt denne gav hon namnet Sela; och när han föddes, var Juda i Kesib. Och Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar. Men Er, Judas förstfödde, misshagade HERREN; därför dödade HERREN honom. Då sade Juda till Onan: »Gå in till din broders hustru, äkta henne i din broders ställe och skaffa avkomma åt din broder.» Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans egen, lät han, när han gick in till sin broders hustru, det spillas på jorden, för att icke giva avkomma åt sin broder. Men det misshagade HERREN att han gjorde så; därför dödade han också honom. Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: »Stanna såsom änka i din faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.» Han fruktade nämligen att annars också denne skulle dö, likasom hans bröder. Så gick Tamar bort och stannade i sin faders hus. En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, för att se efter dem som klippte hans får. När man nu berättade för Tamar att hennes svärfader gick upp till Timna för att klippa sina får, lade hon av sig sina änkekläder och betäckte sig med en slöja och höljde in sig och satte sig vid porten till Enaim på vägen till Timna. Ty hon såg, att fastän Sela var fullvuxen, blev hon likväl icke given åt honom till hustru. Då nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka; hon hade ju nämligen sitt ansikte betäckt. Och han vek av till henne, där hon satt vid vägen, och sade: »Kom, låt mig gå in till dig.» Ty han visste icke att det var hans sonhustru. Hon svarade: »Vad vill du giva mig för att få gå in till mig?» Han sade: »Jag vill sända dig en killing ur min hjord.» Hon svarade: »Ja, om du giver mig pant, till dess du sänder den.» Han sade: »Vad skall jag då giva dig i pant?» Hon svarade: »Din signetring, din snodd och staven som du har i din hand.» Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. Och hon stod upp och gick därifrån och lade av sin slöja och klädde sig åter i sina änkekläder. Och Juda sände killingen med sin vän adullamiten, för att få igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke. Och han frågade folket där på orten och sade: »Var är tempeltärnan, hon som satt i Enaim vid vägen?» De svarade: »Här har ingen tempeltärna varit.» Och han kom tillbaka till Juda och sade: »Jag har icke funnit henne; därtill säger folket på orten att ingen tempeltärna har varit där.» Då sade Juda: »Må hon då behålla det, så att vi icke draga smälek över oss. Jag har nu sänt killingen, men du har icke funnit henne.» Vid pass tre månader därefter blev så berättat för Juda: »Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit havande.» Juda sade: »Fören ut henne till att brännas.» Men när hon fördes ut, sände hon bud till sin svärfader och lät säga: »Genom en man som är ägare till detta har jag blivit havande.» Och hon lät säga: »Se efter, vem denna signetring, dessa snodder och denna stav tillhöra.» Och Juda kände igen dem och sade: »Hon är i sin rätt mot mig, eftersom jag icke har givit henne åt min son Sela.» Men han kom icke mer vid henne. När hon nu skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv. Och i födslostunden stack den ene fram en hand; då tog hjälpkvinnan en röd tråd och band den om hans hand och sade: »Denne kom först fram.» Men när han därefter åter drog sin hand tillbaka, se, då kom hans broder fram; och hon sade: »Varför har du trängt dig fram?» Och han fick namnet Peres. Därefter kom hans broder fram, han som hade den röda tråden om sin hand, och han fick namnet Sera.
Första Moseboken 38:1-30 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam som hette Hira. Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Shua. Han tog henne till sig och gick in till henne. Hon blev havande och födde en son som fick namnet Er. Sedan blev hon havande igen och födde en son som hon gav namnet Onan. Hon födde ännu en son och gav honom namnet Shela. När han föddes var Juda i Kesib. Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar. Men Judas förstfödde Er var ond i HERRENS ögon, och HERREN dödade honom. Då sade Juda till Onan: ”Gå in till din brors hustru, gift dig med henne i din brors ställe och skaffa avkomma åt din bror.” Men Onan visste att avkomman inte skulle bli hans egen, så han lät säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror. Det Onan gjorde var ont i HERRENS ögon, och han dödade också honom. Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: ”Stanna som änka i din fars hus tills min son Shela blir vuxen.” Han var nämligen rädd att också denne skulle dö liksom hans bröder. Tamar gick då tillbaka till sin fars hus och stannade där. En lång tid därefter dog Shuas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får. När man berättade för Tamar att hennes svärfar var på väg till Timna för att klippa fåren, lade hon av sig änkekläderna, tog på sig en slöja och satte sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon såg nämligen att Shela var fullvuxen och att man ändå inte gav henne till hustru åt honom. När Juda fick se henne trodde han att hon var prostituerad, eftersom hon hade täckt för sitt ansikte. Han vek av till henne där hon satt vid vägen, och sade: ”Får jag gå in till dig?” Han visste inte att det var hans sonhustru. Hon svarade: ”Vad vill du ge mig för att få gå in till mig?” Han sade: ”Jag skickar dig en killing ur min hjord.” Hon svarade: ”Ja, om du ger mig pant tills du skickar den.” Han sade: ”Vad ska jag då ge dig i pant?” Hon svarade: ”Din signetring med kedja och staven som du har i handen.” Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. Sedan gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen. Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten av kvinnan, men denne hittade henne inte. Han frågade männen på platsen var tempelflickan fanns, hon som satt vid vägen i Enajim, men de svarade att det inte hade funnits någon tempelflicka där. Och han kom tillbaka till Juda och sade: ”Jag har inte hittat henne. Dessutom säger folket på orten att det inte funnits någon tempelflicka där.” Då sade Juda: ”Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne.” Ungefär tre månader senare fick Juda höra: ”Din sonhustru Tamar har begått otukt och dessutom blivit havande genom sin otukt.” Då sade Juda: ”För ut henne och bränn henne!” Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: ”Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven.” Och Juda kände igen dem och sade: ”Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Shela.” Men han låg aldrig mer med henne. När hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. Vid födseln stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: ”Han kom ut först.” Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: ”Varför har du trängt dig fram?” Och han fick namnet Peres. Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.
Första Moseboken 38:1-30 nuBibeln (NUB)
Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och flyttade till Adullam. Han bodde hos en man som hette Hira. Där träffade han en kanaaneisk flicka, dotter till Shua, som han gifte sig med. Han låg med henne och hon blev gravid och födde en son som fick namnet Er. Så väntade hon barn igen och födde en son som hon gav namnet Onan. Hon födde ytterligare en son som hon gav namnet Shela. Shela föddes i Kesiv. Till sin förstfödde son Er skaffade Juda en hustru som hette Tamar. Men Er, Judas förstfödde, var en ogudaktig man inför HERREN och därför dödade HERREN honom. Då sa Juda till Onan: ”Ligg med din brors hustru och fullfölj din svågerplikt gentemot henne, så att din bror får avkomma.” Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans eget. När han låg med sin brors hustru, lät han sin säd spillas på marken för att inte skaffa en son åt brodern. I HERRENS ögon var detta ont. Därför dödade han även Onan. Då sa Juda till sin svärdotter Tamar: ”Lev nu som änka i din fars hus, tills min son Shela blivit gammal nog att gifta sig.” Han var rädd och tänkte att kanske också Shela skulle dö, liksom hans bröder. Tamar flyttade då hem till sin far. Efter en lång tid dog Judas hustru, Shuas dotter. När sorgetiden var över, gick Juda och hans vän adullamiten Hira till Timna till fårklippningen där. När det berättades för Tamar att hennes svärfar hade gått för att klippa fåren i Timna, tog hon av sig sina änkekläder, tog på sig en slöja och höljde sig. Så satte hon sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon hade vid det laget insett att hon inte skulle ges som hustru till Shela fast denne nu var fullvuxen. Juda lade märke till henne och trodde att hon var en prostituerad, eftersom hennes ansikte var beslöjat. Därför gick han till henne där hon satt vid vägen och föreslog att hon skulle ligga med honom, ovetande om att hon var hans egen svärdotter. ”Hur mycket tänker du betala mig?” frågade hon. ”Jag kan skicka dig en killing från min hjord”, föreslog Juda. ”Och vilken pant tänker du ge mig tills du har skickat geten?” frågade hon. ”Vad vill du ha för pant?” undrade han. ”Ditt sigill, sigillsnodden och din vandringsstav”, svarade hon. Han gav henne vad hon begärde. När han sedan låg med henne, blev hon med barn. Sedan gick hon därifrån, tog av sig slöjan och klädde sig i sina änkekläder igen. Juda skickade sin vän från Adullam för att ta killingen till henne och hämta tillbaka den pant som han hade gett henne, men han kunde inte hitta henne. Då frågade han männen där: ”Var finns den där tempelprostituerade som brukar hålla till vid vägen i Enajim?” ”Vi har aldrig haft någon tempelprostituerad här”, svarade de. Då gick han tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat hitta henne någonstans och han talade om att männen på platsen sagt att det inte varit någon tempelprostituerad där. ”Låt henne få behålla sakerna då!” sa Juda. ”Annars riskerar vi att skämma ut oss. Jag skickade ju ändå killingen, men du kunde inte hitta henne.” Tre månader senare berättades det för Juda att hans svärdotter Tamar hade horat och nu var med barn. ”För ut henne och bränn henne!” befallde Juda. Men när de förde ut henne, skickade hon detta budskap till sin svärfar: ”Jag är gravid genom mannen som äger dessa saker: sigillet, snodden och vandringsstaven. Se efter om du känner igen dem!” Juda erkände att de tillhörde honom och sa: ”Hon är rättfärdigare än jag, för jag gav henne inte till min son Shela.” Juda låg aldrig med Tamar igen. När det var dags för Tamar att föda, visade det sig att det var tvillingpojkar. Vid förlossningen stack den ene fram en hand. Barnmorskan band en röd tråd runt handleden och sa: ”Denne kom ut först.” Men han drog tillbaka sin hand och den andre kom ut först. ”Så du bryter dig fram!” sa hon. Därför fick han heta Peres. Strax efteråt föddes hans bror med den röda tråden runt handleden, och han fick namnet Serach.
Första Moseboken 38:1-30 Bibel 2000 (B2000)
Vid denna tid lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam som hette Hira. Där mötte han dottern till en kanaané som hette Shua, och henne tog han till hustru. Han låg med henne, och hon blev havande och födde en son, som fick namnet Er. Hon blev åter havande och födde en son, som hon gav namnet Onan. Och hon födde ännu en son, som hon gav namnet Shela; hon befann sig i Kesiv när hon födde honom. Juda tog en hustru åt sin förstfödde son Er; hon hette Tamar. Men Er, Judas förstfödde, väckte Herrens misshag, och Herren dödade honom. Då sade Juda till Onan: »Gå till din brors hustru och gör din svågerplikt mot henne och skaffa avkomma åt din bror.« Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans, och var gång han låg med sin brors hustru lät han sin säd spillas på marken för att slippa skaffa barn åt sin bror. Därmed väckte han Herrens misshag, och därför dödade Herren också honom. Då sade Juda till sin svärdotter Tamar: »Nu får du bo som änka i din fars hus tills min son Shela blir vuxen.« Han var rädd att också Shela skulle dö, liksom hans bröder. Så flyttade Tamar hem till sin far. Tiden gick, och Shuas dotter, Judas hustru, dog. När sorgetiden var över gick Juda en dag tillsammans med sin vän Hira i Adullam upp till Timna för att vara med om fårklippningen. När Tamar fick höra att hennes svärfar skulle gå till fårklippningen i Timna lade hon av sig änkekläderna, satte på sig en slöja och sminkade sig. Sedan satte hon sig vid porten till Enajim, som ligger på vägen mot Timna. Hon hade förstått att man inte skulle ge henne till hustru åt Shela, fastän han nu var vuxen. När Juda fick syn på henne trodde han att det var en prostituerad, eftersom hon var beslöjad. Och han gick bort till henne där hon satt vid vägkanten. »Låt mig ligga med dig«, sade han; han visste inte att det var hans svärdotter. Hon sade: »Vad betalar du för det?« Juda svarade: »Jag skickar en killing ur min hjord.« — »Då får du ge mig en pant tills du har skickat den«, sade hon. »Vad skall du ha i pant?« frågade han. Hon svarade: »Ditt sigill och sigillsnodden och staven du har i handen.« Han gav henne vad hon begärde och låg sedan med henne, och hon blev havande. Hon gick därifrån, lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna. Juda skickade över killingen med sin vän från Adullam för att få tillbaka panten av kvinnan, men han kunde inte finna henne. Han frågade folk på platsen: »Var är den där tempelflickan som håller till vid vägen i Enajim?« De svarade: »Här har inte varit någon tempelflicka.« Han kom tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat finna henne och att folket på platsen förnekade att det hade varit någon tempelflicka där. Juda sade: »Då får hon väl behålla panten. Bara nu inte detta drar skam över oss. Jag skickade i alla fall den här killingen, fast du inte kunde finna henne.« Omkring tre månader senare sade man till Juda: »Din svärdotter Tamar har horat, och nu är hon med barn.« Då sade Juda: »För ut henne, hon skall brännas!« Men när hon fördes ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: »Ägaren till de här sakerna är far till mitt barn. Se efter vems det här är: sigillet, snodden och staven.« Juda kände igen dem. »Hon har rätten på sin sida«, sade han, »eftersom jag inte gav henne åt min son Shela.« Men han låg aldrig mer med henne. När det var tid för henne att föda visade det sig att hon skulle få tvillingar. Vid förlossningen stack först en hand ut. Då tog barnmorskan ett rött band och knöt kring handen. »Han kom först«, sade hon. Men han drog tillbaka handen, och hans bror kom fram. Då sade hon: »Så du bryter fram!« Och han fick namnet Peres. Därefter kom hans bror, han som hade det röda bandet kring handen, och han fick namnet Serach.