Första Moseboken 37:26-36
Första Moseboken 37:26-36 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Då sade Juda till sina bröder: "Vad har vi för nytta av att döda vår bror och dölja hans blod? Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna! Låt inte vår hand komma vid honom, han är i alla fall vår bror, vårt eget kött och blod." Och bröderna följde hans råd. När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten. När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder och gick tillbaka till sina bröder och sade: "Pojken är inte där! Vart skall jag nu ta vägen?" Men de slaktade en bock och tog Josefs livklädnad och doppade den i blodet. Sedan skickade de hem den hellånga livklädnaden till sin far och lät säga: "Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons livklädnad." Och han kände igen den och sade: "Det är min sons livklädnad. Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven." Och Jakob slet sönder sina kläder, svepte säcktyg om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: "Jag skall med sorg fara ner i dödsriket till min son." Så grät hans far över honom. Men medaniterna sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för drabanterna.
Första Moseboken 37:26-36 Svenska 1917 (SVEN)
Då sade Juda till sina bröder: »Vad gagn hava vi därav att vi dräpa vår broder och dölja hans blod?» Nej, låt oss sälja honom till ismaeliterna; må vår hand icke komma vid honom, ty han är ju vår broder, vårt eget kött.» Och hans bröder lydde honom. Då nu midjanitiska köpmän kommo där förbi, drogo de upp Josef ur brunnen; och de sålde Josef för tjugu siklar silver till ismaeliterna. Dessa förde så Josef till Egypten. När sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns Josef icke i brunnen. Då rev han sönder sina kläder och vände tillbaka till sina bröder och sade: »Gossen är icke där, vart skall jag nu taga vägen?» Men de togo Josefs livklädnad och slaktade en bock och doppade klädnaden i blodet; därefter sände de den fotsida livklädnaden hem till sin fader och läto säga: »Denna har vi funnit; se efter, om det är din sons livklädnad eller icke.» Och han kände igen den och sade: »Det är min sons livklädnad; ett vilddjur har ätit upp honom, förvisso är Josef ihjälriven.» Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina länder och sörjde sin son i lång tid. Och alla hans söner och alla hans döttrar kommo för att trösta honom; men han ville icke låta trösta sig, utan sade: »Jag skall med sorg fara ned i dödsriket till min son.» Så begrät hans fader honom. Men medaniterna förde honom till Egypten och sålde honom till Potifar, som var hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna.
Första Moseboken 37:26-36 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Då sade Juda till sina bröder: ”Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod? Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod.” Och bröderna lyssnade på honom. När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten. När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder och gick tillbaka till sina bröder och sade: ”Pojken är inte där! Vart ska jag nu ta vägen?” Men de slaktade en bock och tog Josefs dräkt och doppade den i blodet. Sedan skickade de hem den hellånga dräkten till sin far och lät säga: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.” Och han kände igen den och sade: ”Det är min sons dräkt! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven.” Och Jakob rev sönder sina kläder, svepte säcktyg om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag ska med sorg fara ner i dödsriket till min son.” Så grät hans far över honom. Men midjaniterna sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna.
Första Moseboken 37:26-36 nuBibeln (NUB)
Juda sa till de andra: ”Varför skulle vi döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? Kom, vi säljer honom till ismaeliterna, så slipper vi bruka våld mot honom. Han är ju trots allt vår bror, av samma kött och blod som vi.” Bröderna höll med om detta. När några midjanitiska köpmän kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen och sålde honom till ismaeliterna för tjugo silverpengar. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten. När Ruben kom tillbaka till brunnen och såg att Josef inte var där, slet han sönder sina kläder. Han gick tillbaka till sina bröder och sa: ”Pojken är borta! Vart ska jag nu ta vägen?” Då tog de Josefs dräkt, dödade en bock och doppade dräkten i blodet. Sedan skickade de dräkten till sin far och sa: ”Det här är vad vi hittat. Se efter om den är din sons dräkt.” Fadern kände omedelbart igen den och sa: ”Ja, den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har blivit ihjälriven.” Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son länge. Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas. ”Jag kommer att dö av sorg över min son och gå i dödsriket med honom”, sa han och grät otröstligt över honom. Framme i Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livgardet.
Första Moseboken 37:26-36 Bibel 2000 (B2000)
Juda sade då till sina bröder: »Vad har vi för glädje av att döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? Kom så säljer vi honom till ismaeliterna. Då behöver inte vi bruka våld mot honom — det är ju ändå vår egen bror.« Och bröderna rättade sig efter honom. Några midjanitiska köpmän som kom förbi drog upp Josef ur brunnen. De sålde Josef för tjugo siklar silver till ismaeliterna, och dessa tog med sig Josef till Egypten. När Ruben kom tillbaka till brunnen upptäckte han att Josef inte var där. Då rev han sönder sina kläder och återvände till bröderna. »Pojken är borta«, ropade han, »vad skall jag ta mig till?« Bröderna tog Josefs fotsida dräkt, slaktade en bock och doppade dräkten i blodet. Sedan skickade de dräkten till sin far och sade: »Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.« Han såg på den och sade: »Det är hans! Min son är uppäten av ett vilddjur, Josef är ihjälriven!« Och Jakob rev sönder sina kläder, han band säcktyg kring höfterna och sörjde sin son under lång tid. Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: »Jag skall sörja min son tills jag själv stiger ner i dödsriket.« Så begrät hans far honom. I Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, hovman hos farao och befälhavare för livgardet.