Första Moseboken 32:24-32
Första Moseboken 32:24-32 Bibel 2000 (B2000)
Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. »Släpp mig«, sade mannen, »dagen gryr!« Men Jakob svarade: »Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.« Han frågade honom: »Vad är ditt namn?« — »Jakob«, svarade han. Då sade han: »Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.« Jakob bad honom: »Låt mig få veta ditt namn.« Han svarade: »Varför frågar du mig om mitt namn?« Och han välsignade honom där. Jakob kallade platsen Penuel, »ty«, sade han, »jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv«. När han lämnade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av sin skadade höft. Detta är anledningen till att israeliterna ännu i denna dag inte äter nervsträngen över höftbenet: han slog Jakob på höftbenet, på höftnerven.
Första Moseboken 32:24-32 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom. När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom. Och han sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp." Men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig." Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob". Han sade: "Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat." Och Jakob frågade: "Låt mig få veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där. Jakob kallade platsen Peniel, ty han tänkte: "Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats." När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften. Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan som ligger på höftleden, eftersom han slog Jakob på höftleden, på höftsenan.
Första Moseboken 32:24-32 Karl XII 1873 (SK73)
Och han blef på den sidone allena. Då brottades en man med honom till dess morgonrodnen uppgick. Och då han såg, att han icke kunde öfvervinna honom, rörde han hans höftes sena, och straxt förtvinade hans höftes sena. Och han sade: Låt mig gå, ty morgonrodnen går upp; men han svarade: Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig. Han sade: Huru heter du? Han svarade: Jacob. Han sade: Du skall icke mer heta Jacob, utan Israel. Förty du hafver med Gud och menniskor kämpat, och hafver fått öfverhandena. Och Jacob frågade honom, och sade: Huru heter du? Men han sade: Hvi frågar du, huru jag heter? Och han välsignade honom der sammastädes. Och Jacob kallade det rummet Pnuel; ty jag hafver sett Gud under ansigtet, och min själ är frälst vorden. Och som han kom fram om Pnuel, gick honom solen upp, och han haltade i sine höft. Fördenskull äta Israels barn inga höftsene ännu i dag, derföre, att Jacobs höftsena rörd vardt.
Första Moseboken 32:24-32 Svenska 1917 (SVEN)
Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp. Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob, gav han honom ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under det han brottades med honom. Och mannen sade: »Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp.» Men han svarade: »Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.» Då sade han till honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade: »Jakob.» Han sade: »Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och vunnit seger.» Då frågade Jakob och sade: »Låt mig veta ditt namn.» Han svarade: »Varför frågar du efter mitt namn?» Och han välsignade honom där. Men Jakob gav platsen namnet Peniel, »ty», sade han, »jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat». Och när han hade kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men han haltade på höften. Fördenskull äta Israels barn ännu i dag icke höftsenan som ligger på höftleden, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag på höftleden, på höftsenan.
Första Moseboken 32:24-32 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända tills gryningen kom. När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden så att höften gick ur led medan han brottades med honom. Och han sade: ”Släpp mig, för gryningen är här.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob.” Han sade: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och segrat.” Och Jakob frågade: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där. Jakob kallade platsen Peniel, för han tänkte: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats.” När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften. Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan som ligger på höftleden, eftersom han slog Jakob på höftleden, på höftsenan.
Första Moseboken 32:24-32 nuBibeln (NUB)
Han blev kvar där ensam, och en man brottades med honom till gryningen. När denne såg att han inte kunde vinna kampen, slog han till Jakob på höften så att den gick ur led när de brottades med varandra. Sedan sa han: ”Släpp mig, för dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag tänker inte släppa dig förrän du välsignar mig.” ”Vad heter du?” frågade mannen. ”Jakob”, svarade han. ”Du ska inte längre heta Jakob”, sa mannen. ”Du ska heta Israel, för du har kämpat med både Gud och människor och segrat.” ”Säg mig, vad heter du?” frågade Jakob. ”Varför frågar du om mitt namn?” sa mannen till honom. Och han välsignade honom där. Jakob kallade platsen Penuel, för han sa: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå är jag fortfarande vid liv.” När solen gick upp lämnade han Penuel. Han haltade på grund av sin höftskada. Det är därför som Israels folk än i dag inte äter nervsträngen i höftmuskeln, för det var på höftbenet, höftnerven, som mannen slog Jakob.
Första Moseboken 32:24-32 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Jakob var ensam kvar [på den norra flodbanken]. En man [Gud själv i mänsklig gestalt, se vers 30] brottades med honom fram tills solen gick upp. När mannen såg att han inte kunde vinna över Jakob, rörde han vid Jakobs höftled, så att höften gick ur led medan de brottades med varandra. Sedan sa mannen: ”Låt mig gå, för solen har börjat gå upp.” Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte om du inte välsignar mig.” Då svarade mannen honom: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jakob.” [I GT reflekterar namnet personligheten. Namnet Jakob betyder: ”svindlare, en som ligger i bakhåll och attackerar”, ordagrant ”en som tar genom hälen”. Namnet står alltså för en människa som lurar och bedrar, något som har präglat Jakobs liv och nu blir uppenbart för honom.] Mannen sa: ”Du ska inte längre heta Jakob (svindlare), utan Israel, för du har stridit mot både Gud (Elohim) och människor och vunnit (överlevt).” [Namnet Israel har flera betydelser: ”att kämpa mot Gud” eller ”att Gud kämpar för oss”, ”att Gud regerar” eller ”att vi regerar tillsammans med Gud”. På hebreiska är namnen Jakob och Israel helt olika förutom en bokstav som är gemensam, nämligen bokstaven jod. Detta är den minsta av alla hebreiska bokstäver och symboliserar därför ofta ödmjukhet. Detta förstärker att det enda som finns kvar av den gamle Jakob är hans ödmjukhet, han behövde bli tömd på sin egen stolthet. Jakob kämpade med Gud och i processen blev han ödmjuk. På den grunden blir han Israel, en ärlig man och en regent tillsammans med Gud som segrar! Se även Hos 12:3-4.] Då frågade Jakob: ”Jag ber dig, berätta ditt namn för mig”. Han sa: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där. Jakob kallade platsen Peniel [betyder: ”vänd mot Gud”]. Han sa: ”För jag har sett Gud (Elohim) ansikte mot ansikte, och överlevt.” [En del ser mannen som Jakob brottas med som Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt, se även 1 Mos 16:13Dom 13:3Hos 12:4-5Joh 1:14.] När han passerat Penoel [en stad vid floden Jabbok, alternativ stavning till Peniel i vers 30] såg han solen gå upp [första gången det nämns på 20 år, se 1 Mos 28:11], men han haltade på grund av sin höftskada. [Efter mötet med Gud vandrade Jakob annorlunda.] Därför äter inte Israels söner höftmuskeln som är på låret till denna dag, eftersom han rörde vid Jakobs höft, vid höftmuskeln på låret.