Första Moseboken 26:1-5

Första Moseboken 26:1-5 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Det blev hungersnöd i landet, en annan hungersnöd än den som var under Abrahams dagar. Isak gick till Avimelech, filistéernas kung, till Gerar. [Gerar markerade den södra gränsen av Kanaan och låg nära Gaza, se 1 Mos 10:19.] Herren (Jahveh) visade sig för honom och sa: ”Gå inte ner till Egypten [så som Abraham gjorde när det blev hungersnöd, se 1 Mos 12:10]. Slå läger (hebr. shachan) i landet som jag ska berätta för dig om [peka ut till dig]. Stanna (bo – hebr. gor) [lev där som en gäst, inte permanent – vandra runt] i detta land. Jag ska vara med dig och jag ska välsigna dig, för till dig och till din säd (avkomma, ättlingar) ska jag ge detta land. [Vilket sker flera hundra år senare.] Jag ska stadfästa den ed som jag svor till din far Abraham [1 Mos 15:18-19], och jag ska föröka din säd (avkomma, ättlingar) till att bli som stjärnorna på himlen och till din säd ska jag ge alla dessa länder. Genom din säd (avkomma, ättlingar) ska alla jordens folkslag (hednafolk) bli välsignade [1 Mos 12:1-3], eftersom Abraham lyssnade på min röst och vaktade (höll; vakade över; levde efter) det som skulle vaktas (hebr. mishmar): mina budord (hebr. mitzvot), mina förordningar (hebr. chuqim; ordagrant ’saker inristat’) och min undervisning (hebr. Torah).” [Redan här används fyra olika hebreiska uttryck för Guds ord som inte ges till folket förrän Mose skriver ner de fem Moseböckerna: • mishmar – generellt ord för något som ska iakttas och efterlevas • mitzvot – budord, klara tydliga befallningar • chuqim – förordningar, ordagrant ”saker inristat” vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring • Torah – undervisning, vägledning och instruktioner. Det tycks självklart att redan Abraham, som den förste israeliten, lever efter dessa Guds ord och bud.]