Hesekiel 34:11-31

Dela

Hesekiel 34:11-31 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Detta är vad Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk) säger: Se, jag själv ska söka efter (ta hand om, vara engagerad i) mina får och leta efter dem (vårda dem). Som när en herde letar efter sin hjord när han kommer till sina kringspridda får, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla platser dit de spritts på en molnig, mörk dag. Jag ska föra ut dem från de främmande folken, och samla in dem från främmande länder. Jag ska föra dem till deras eget land. Jag ska valla (leda, föda) dem på Israels berg, vid bäckarna och de bebodda platserna i landet. Jag ska låta dem få äta på goda betesplatser. Israels höga berg ska bli deras betesmark (hem). Där ska de lägga sig i lummiga betesmarker, och de ska äta saftigt bete på Israels berg. Jag ska själv föra mina får ut på bete, och själv göra så att de lägger sig ner [för att vila], förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre. [Ps 23Jes 40:11] Jag ska söka efter de förlorade och föra tillbaka de som drivits bort (tvingats bort mot sin vilja). Jag ska förbinda de skadade, och stärka de svaga. Men de feta och de starka ska jag förgöra. Jag ska mata dem med dom (rättvisa ska skipas). Vad gäller er, mina får, säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och getter. [Matt 25:32-33] Räcker det inte för er att beta på den bästa betesmarken, måste ni också trampa ner det som är kvar med era fötter? När ni dricker rent vatten, måste ni också grumla det som är kvar genom att trampa med era fötter? Ska mina får behöva äta det ni har trampat ner med era fötter, och dricka det ni smutsat ner med era fötter? Det är därför som Herrarnas Herre säger till dem: Se, jag ska själv döma mellan de feta fåren [förtryckarna] och de magra fåren [de ödmjuka]. Eftersom ni armbågar er fram och knuffar undan alla svaga, och stångar de svaga fåren och stöter bort dem, därför ska jag rädda mina får, de ska inte längre vara byte. Jag ska döma mellan får och får. Jag ska resa upp en herde (en enskild, unik herde – hebr. raah echad) över dem [mina får], och han ska föda dem, nämligen min tjänare David [en förebild av Jesus, se Jes 11:1Jer 30:9Hos 3:5Mika 5:2Joh 10:14]. Han ska föda (mata, leda och skydda) dem och vara deras herde. [Den hebreiska texten är: et avi David, ordagrant översatt: ”min tjänare alef-tav David.” Bokstäverna alef-tav (uttalas ”et”) är den första och sista bokstaven i hebreiska alfabetet. Detta lilla ord är en objektpartikel som indikerar att nästföljande ord, som är David, är objekt i satsen. Det är intressant att i Upp 1:8 har Jesus motsvarande titel på grekiska, ”alfa och omega”, den första och den sista, se även 1 Mos 1:1.] Jag, Herren (Jahveh), ska vara deras Gud (Elohim) och min tjänare David ska vara furste bland dem. Jag, Herren (Jahveh), har talat. Jag ska sluta ett fredsförbund med dem. Jag ska göra slut på vilddjuren i landet, så man kan bo tryggt i öknen och till och med sova i skogarna. Jag ska göra dem och området runt mitt berg till en välsignelse. Jag ska låta regn komma i rätt tid, regnskurar som ger välsignelse. Markens träd ska bära sin frukt och jorden ska ge sin gröda. De ska leva tryggt i sitt land. När jag bryter sönder deras ok och räddar dem från dem som har förslavat dem, då ska de veta (förstå, inse) att jag är Herren (Jahveh). Nej, de ska aldrig mer vara ett byte för andra folk, och vilddjuren ska inte längre äta upp dem. De ska bo tryggt och ingen ska hota dem (skrämma dem). [Då Jesus regerar som kung i tusenårsriket, se Jes 60:2161:3.] Jag ska ge dem planteringar som gör dem berömda [välkända över hela världen]. Aldrig mer ska landet drabbas av hungersnöd. Aldrig mer ska andra folk håna dem. De ska veta (förstå, inse) att jag, Herren (Jahveh), deras Gud (Elohim), är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas (Adonaj) Herre (Jahveh). Ja, ni är min flock (mina får), flocken (fåren) i min hjord. Ni är människor (en mänsklig flock) [Ps 95:7100:3], och jag är er Gud, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh).”

Hesekiel 34:11-31 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Ty så säger Herren, HERREN: Jag skall själv söka upp mina får och ta mig an dem. Liksom en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får, som varit skingrade, så skall också jag ta mig an mina får och rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag. Jag skall föra dem ut från folken och samla ihop dem från länderna och låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och där man i övrigt kan bo i landet. På goda betesmarker skall jag föra dem i bet, på Israels höga berg skall de få sina betesmarker. Där skall de vila sig på goda betesmarker, och de skall ha rikligt med bete på Israels berg. Jag skall själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren, HERREN. De förlorade skall jag söka upp, de som gått vilse skall jag föra tillbaka, de sårade skall jag förbinda, och de svaga skall jag stärka. Men de feta och de starka skall jag förgöra. Jag skall ta hand om dem med rättvisa. Men ni, mina får, så säger Herren, HERREN: Jag skall döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. Är det inte nog för er att ni får beta på den bästa betesmarken? Måste ni också med era fötter trampa ner vad som är kvar på er betesplats? Är det inte nog för er att ni får dricka det klaraste vattnet? Måste ni också med era fötter grumla vad som har lämnats kvar? Skall mina får beta av det som era fötter har trampat ner och dricka vad era fötter har grumlat? Därför säger Herren, HERREN så till dem: Jag skall själv döma mellan de feta fåren och de magra. Eftersom ni med sida och bog stöter undan alla de svaga och stångar dem med era horn till dess ni har drivit ut dem och skingrat dem, därför skall jag rädda mina får så att de inte mer blir ett byte, och jag skall döma mellan får och får. Jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David. Han skall föra dem i bet och vara deras herde. Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara furste ibland dem. Jag, HERREN, har talat. Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo mitt i öknen och sova i skogarna. Jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag skall låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse. Träden på marken skall bära sin frukt och jorden skall ge sin gröda och själva skall de bo trygga i landet. De skall inse att jag är HERREN, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människor som har hållit dem i slaveri. Sedan skall de inte mer vara ett byte för hednafolken, och markens djur skall inte sluka dem, utan de skall bo trygga, och ingen skall skrämma dem. Jag skall låta en plantering växa upp som skall bli till berömmelse för dem. De som bor där skall inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken. De skall inse att jag, HERREN, deras Gud, är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren, HERREN. Ni, mina får, den hjord som jag för i bet, ni är människor och det är jag som är er Gud, säger Herren, HERREN."

Hesekiel 34:11-31 Karl XII 1873 (SK73)

Ty så säger Herren Herren: Si, jag skall sjelf taga min hjord till mig, och besöka dem. Lika som en herde besöker sin får, då de ifrå sinom hjord förvillde äro; alltså skall jag besöka min får, och skall förlossa dem ifrån all rum, dit de hafva förströdde varit, på den tiden då mulet och mörkt var. Jag skall utföra dem ifrån all folk, och församla dem utur all land, och skall föra dem uti deras land, och skall föda dem på Israels bergom, och i allom dalom, och på alla lustiga platser i landena. Jag skall låta dem komma på de bästa betena, och deras hyddor skola stå på de höga berg i Israel; der skola de ligga uti roliga hyddor, och hafva feta ben på Israels bergom. Jag vill sjelf föda min får, och skall låta dem lägra sig, säger Herren Herren. Jag skall uppsöka det borttappada, och igenhemta det förvillda, och förbinda det sargada, och stärka det svaga; och hvad fett och starkt är, skall jag bevara; och skall sköta dem såsom de betorfvat. Men till eder, min hjord, säger Herren Herren alltså: Si, jag vill döma emellan får och får, och emellan vädrar och bockar. Är det icke nog, att I så goda bet hafven, och så öfverflödeliga, att I förtrampen det med fötterna; och så sköna källor, till att dricka så öfverflödeliga, att I träden deruti med fötterna, och gören dem orena; Så att min får äta måste det I förtrampat hafven, och dricka det I med edra fötter orent gjort hafven? Derföre, Så säger Herren Herren till dem: Si, jag skall döma emellan de feta och magra fåren; Derföre, att I springen till med fötterna, och stöten de svaga ifrån eder med edrom hornom, tilldess I förskingren dem all bort ifrån eder; Och skall hjelpa minom hjord, att de intet mer skola till rof varda, och skall döma emellan får och får. Och jag skall uppväcka dem en enig Herda, den dem föda skall, nämliga min tjenare David; han skall föda dem, och skall vara deras herde. Och jag, Herren, skall vara deras Gud; men min tjenare David skall vara Försten ibland dem, det säger jag, Herren. Och jag vill göra ett fridsförbund med dem, och borttaga all ond djur utu landena, att de skola säkre bo i öknene, och i skogomen sofva. Jag skall välsigna dem och alla mina högar allt omkring, och låta regna uppå dem i rättom tid; det skall vara ett nådeligit regn; Så att trän på markene skola bära sina frukt, och jorden gifva sin växt, och de skola bo säkre i landena, och skola förnimma att jag är Herren, när jag hafver sönderbrutit deras ok, och hulpit dem ifrå deras hand, som de tjena måste. Och de skola icke mer varda Hedningomen till rof, och ingen djur på jordene skola mer uppäta dem; utan skola bo säkre utan all fruktan. Och jag skall uppväcka dem ena berömda planto, att de icke mer skola lida hunger i landena, och ingen försmädelse mer lida ibland Hedningarna; Och skola veta att jag, Herren deras Gud, när dem är, och att de af Israels hus äro mitt folk, säger Herren Herren. Ja, I menniskor skolen vara min fosterfår, och jag vill vara edar Gud, säger Herren Herren.

Hesekiel 34:11-31 Svenska 1917 (SVEN)

Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag skall själv taga mig an mina får och leta dem tillsammans. Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, när hans får äro förströdda omkring honom, så skall ock jag leta tillsammans mina får och rädda dem från alla de orter till vilka de förskingrades på en dag av moln och töcken.Jer. 31,10. Joel 2,2. Luk. 15,4 f. Och jag skall föra dem ut ifrån folken och församla dem ur länderna, och skall låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och var man eljest kan bo i landet. På goda betesplatser skall jag föra dem i bet, på Israels höga berg skola de få sina betesmarker; där skola de lägra sig på goda betesmarker, och fett bete skola de hava på Israels berg.Ps. 23,1 f. Jag skall själv föra mina får i bet och själv utse lägerplatser åt dem, säger Herren, HERREN. Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra tillbaka, det sargade skall jag förbinda, och det svaga skall jag stärka. Men det feta och det starka skall jag förgöra; ja, jag skall sköta det såsom rätt är. Men I, mina får, så säger Herren, HERREN: Se, jag vill döma mellan får och får, mellan vädurar och bockar.Matt. 25,32 f. Är det eder icke nog att I fån beta på den bästa betesplatsen, eftersom I med edra fötter trampen ned vad som är kvar på eder betesplats? Och är det eder icke nog att I fån dricka det klaraste vattnet, eftersom I med edra fötter grumlen vad som har lämnats kvar? Skola mina får beta av det som edra fötter hava trampat ned, och dricka vad edra fötter hava grumlat? Nej; därför säger Herren, HERREN så till dem: Se, jag skall själv döma mellan de feta fåren och de magra fåren. Eftersom I med sida och bog stöten undan alla de svaga och med edra horn stången dem, till dess att I haven drivit dem ut och förskingrat dem, därför skall jag frälsa mina får, så att de icke mer bliva till rov, och skall döma mellan får och får. Och jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David; ja, han skall föra dem i bet, han skall vara deras herde.Jes. 11,1 f. 40,Joh. 10, Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara hövding bland dem. Jag, HERREN, har talat. Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; jag skall göra ände på vilddjuren i landet, så att man i trygghet kan bo mitt i öknen och sova i skogarna.Jes.11,6 f. Hes. 37,26. Hos. 2,18 f. Och jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bliva till välsignelse. Jag skall låta regn falla i rätt tid; regnskurar till välsignelse skall det bliva.Ps. 68, Träden på marken skola bära sin frukt, och jorden skall giva sin gröda, och själva skola de bo i sitt land i trygghet; och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människors hand, som hava hållit dem i träldom. De skola sedan icke mer bliva ett byte för folken, och markens djur skola ej äta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och ingen skall förskräcka dem.Jer. 30, Och jag skall åt dem låta en plantering växa upp, som skall bliva dem till berömmelse; och de som bo i landet skola icke mer ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida smälek av folken. Och de skola förnimma att jag, HERREN, deras Gud, är med dem, och att de, Israels hus, äro mitt folk, säger Herren, HERREN. Ja, I ären mina får, I ären får i min hjord, människor som I ären, och jag är eder Gud, säger Herren, HERREN.

Hesekiel 34:11-31 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

För så säger Herren GUD: Jag ska själv söka upp mina får och ta mig an dem. Liksom en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får som varit skingrade, så ska också jag ta mig an mina får och rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag. Jag ska föra dem ut från folken och samla ihop dem från länderna och låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och där man i övrigt kan bo i landet. På goda betesmarker ska jag föra dem i bet, på Israels höga berg ska de få sina betesmarker. Där ska de vila sig på goda betesmarker, och de ska ha rikligt med bete på Israels berg. Jag ska själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren GUD. De förlorade ska jag söka upp, de som gått vilse ska jag föra tillbaka, de sårade ska jag förbinda, och de svaga ska jag stärka. Men de feta och de starka ska jag förgöra. Jag ska ta hand om dem med rättvisa. Men ni, mina får, så säger Herren GUD: Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. Är det inte nog för er att få beta på den bästa betesmarken? Måste ni också med era fötter trampa ner vad som är kvar på er betesplats? Är det inte nog för er att få dricka det klaraste vattnet? Måste ni också med era fötter grumla vad som har lämnats kvar? Ska mina får beta av det som era fötter har trampat ner och dricka vad era fötter har grumlat? Därför säger Herren GUD så till dem: Jag ska själv döma mellan de feta fåren och de magra. Eftersom ni med sida och bog stöter undan alla de svaga och stångar dem med era horn tills ni drivit ut dem och skingrat dem, därför ska jag rädda mina får så att de inte mer blir byte, och jag ska döma mellan får och får. Jag ska låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han ska valla dem, nämligen min tjänare David. Han ska valla dem och vara deras herde. Jag, HERREN, ska vara deras Gud, men min tjänare David ska vara furste ibland dem. Jag, HERREN, har talat. Jag ska sluta ett fridsförbund med dem. Jag ska göra slut på vilddjuren i landet så att man tryggt kan bo mitt i öknen och sova i skogarna. Jag ska låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag ska låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse. Träden på marken ska bära sin frukt och jorden ska ge sin gröda och själva ska de bo trygga i landet. De ska inse att jag är HERREN, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människor som har hållit dem i slaveri. Sedan ska de inte mer bli byte för hednafolken, och markens djur ska inte sluka dem, utan de ska bo trygga och ingen ska skrämma dem. Jag ska låta en plantering växa upp som ska bli till berömmelse för dem. De som bor där ska inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken. De ska inse att jag, HERREN deras Gud, är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren GUD. Ni, mina får, den hjord som jag för i bet, ni är människor och det är jag som är er Gud, säger Herren GUD.”

Hesekiel 34:11-31 nuBibeln (NUB)

Så säger Herren, HERREN: Jag ska söka efter mina får och ta hand om dem. Som en herde tar hand om sin hjord när han är bland sina får, de skingrade, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla de platser dit de blivit utspridda en mörk och dyster dag. Jag ska leda dem tillbaka från alla folken och samla dem från olika länder och leda dem tillbaka till deras eget land. Jag ska valla dem på Israels berg och vid floderna och där landet är bebott. Jag ska föra dem i bet på goda betesmarker. Israels höjder ska bli deras betesmarker. Där ska de få ligga i lugn och ro på goda betesmarker och äta av frodig grönska på Israels berg. Jag ska själv valla mina får och låta dem vila i lugn och ro, säger Herren, HERREN. Jag ska söka upp de försvunna och föra tillbaka de vilsegångna. Jag ska förbinda de sårade och hela de sjuka. Men de feta och starka ska jag utplåna. Jag ska valla dem med rättvisa. Och ni, mina får: Så säger Herren, HERREN: Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. Är det inte nog för er att få beta på de bästa betesmarkerna? Måste ni också trampa ner de övriga av era betesmarker? Är det inte nog att ni får dricka klart vatten? Måste ni med era fötter grumla det som finns kvar? Måste mina får beta av det som ni har trampat ner och dricka av det som ni med era fötter har grumlat? Därför säger Herren, HERREN till dem: Jag ska själv döma mellan de feta och de magra fåren. Ni knuffar med sida och bog alla de svaga och tränger undan dem med era horn tills ni drivit bort och skingrat dem. Därför ska jag själv rädda mina får så att de aldrig mer blir till ett byte. Jag ska själv döma mellan fåren. Jag ska sätta en herde över dem, min tjänare David, som ska valla dem. Han ska valla dem och vara en herde för dem. Jag, HERREN, ska vara deras Gud, och min tjänare David ska vara en furste bland dem. Jag, HERREN, har talat. Jag ska ingå ett fredsförbund med dem. Jag ska utrota vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo i öknen och sova i skogarna. Jag ska välsigna dem, mitt berg och dess omgivningar. Jag ska sända regn i rätt tid, skurar av välsignelse ska komma. Markens träd ska bära sin frukt och jorden ge sin gröda, och de ska leva i trygghet i sitt land. De ska inse att jag är HERREN, när jag bryter sönder deras ok och befriar dem från dem som hållit dem i slaveri. De ska inte mer bli ett byte för andra folk, och vilddjuren i landet ska inte äta dem mer. De ska bo i trygghet, och ingen ska skrämma dem. Landet där de ska få bo ska vara känt för sina goda skördar, och mitt folk ska aldrig mer behöva svälta eller bli föraktade av andra folk. Då ska de inse att jag, HERREN, deras Gud, är med dem och att de, israeliterna, är mitt folk, säger Herren, HERREN. Ni är min hjord, fåren på mina betesmarker. Ni är människor, och jag är er Gud, säger Herren, HERREN.’ ”

Hesekiel 34:11-31 Bibel 2000 (B2000)

Så säger Herren Gud: Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. Som herden vårdar sig om sin hjord när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. Jag skall hämta dem hos de främmande folken, samla in dem från främmande länder och föra dem till deras eget land. På Israels berg, i dess dalar och bebodda trakter skall jag valla dem. På ett gott bete skall jag driva dem i vall. Deras ängar skall vara på Israels höga berg. Där skall de få komma till ro på härliga ängar. Saftigt bete skall de finna på Israels berg. Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet. Hör, mina får! Så säger Herren Gud: Jag skall skipa rättvisa bland fåren, bland baggar och bockar. Är det inte nog att ni får gå i vall på de bästa betena, måste ni också trampa ner resten av betet? Är det inte nog att ni får dricka klart vatten, måste ni grumla det som är kvar med era klövar? Mina får tvingas beta vad ni har trampat ner och dricka vad ni har grumlat. Så säger Herren Gud till fåren: Jag skall själv skipa rättvisa mellan de feta och de magra fåren. Ni knuffar de svaga med bog och länd, ni stångar dem tills ni har trängt bort och skingrat dem. Men jag skall rädda mina får, så att de aldrig mer blir till byte. Jag skall skipa rättvisa bland fåren. Jag skall ge dem en enda herde, min tjänare David, och han skall valla dem. Han skall valla dem, han skall vara deras herde. Jag, Herren, skall vara deras Gud, och min tjänare David skall vara deras furste. Jag, Herren, har talat. Jag skall sluta ett fredsförbund med dem. Jag skall utrota vilddjuren i landet, så att folket kan leva tryggt i öknen och sova i skogarna. Jag skall låta dem bo kring mitt berg. I rätt tid skall jag ge dem regn, ett välsignat regn skall det vara. Markens träd skall bära frukt och jorden skall ge gröda. Folket skall leva tryggt i sitt land. Jag skall bryta sönder deras ok och befria dem ur deras slaveri. Då skall de inse att jag är Herren. Aldrig mer skall de bli ett byte för andra folk, och inga vilddjur i landet skall äta dem mer. De skall bo tryggt, ingen skall hota dem. De skall få odla fruktbara marker, ingen i landet skall mer behöva dö av svält. Aldrig mer skall de bli hånade av andra folk. Då skall de inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de är mitt folk Israel, säger Herren Gud. Ni är mina får, ni är får i min hjord. Jag är er Gud, säger Herren Gud.