Andra Moseboken 14:10-16

Andra Moseboken 14:10-16 Svenska Kärnbibeln (SKB)

När farao var nära, upptäckte israeliterna att egyptierna var på marsch mot dem, och israeliterna blev helt skräckslagna och ropade till Herren, och de sa till Mose: ”Är det för att det inte finns några gravar i Egypten du fört oss ut hit för att dö i öknen? Varför har du behandlat oss så illa och fört oss ut ur Egypten? Var det inte detta ord vi talade till dig i Egypten? Vi sa: ’Lämna oss ifred så att vi kan vara slavar under egyptierna.’ Det är bättre för oss att tjäna egyptierna som slavar än att dö i öknen.” Mose sa till folket: ”Sluta att känna fruktan! Stå fasta (fly inte) och ni ska få se hur Herren befriar (frälser) er i dag. De egyptier ni ser i dag, ska ni aldrig mer se igen. [Går också att översätta: ’Så som ni ser egyptierna idag, ska ni aldrig mer se dem igen.’] Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla (tysta, döva; hålla er lugna; ta intryck).” [Ordet stilla (hebr. charesh) har mer än en innebörd. Gud ville att israeliterna skulle stanna upp och vara tysta – dvs. upphöra med sina förskräckta rop och sitt uttalade missnöje, se vers 10, 11 och 12. De skulle vara likt dövstumma som bara skulle bevittna Guds ingripande – hur han skulle ta hand om den egyptiska armén som närmade sig. Grundordet har också betydelsen att gravera in eller plöja någonting, och i detta sammanhang handlar det om att låta hjärtat bli märkt av Guds frid och låta vetskapen om hans ingripande sjunka djupt in – mitt i och trots omständigheterna.] Herren sa till Mose: ”Varför ropar du till mig? Tala till israeliterna att gå framåt [ut i havet]. Lyft upp din stav och sträck ut din hand över havet och dela det, och israeliterna ska gå på torr mark rakt igenom havet.