Andra Moseboken 12:5-13

Andra Moseboken 12:5-13 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Lammet ska vara felfritt (fullkomligt, oskyldigt) [Heb 7:261 Pet 1:19], av hankön, och ett år gammalt. Ni kan välja det bland fåren eller getterna. Ni ska vakta (ta hand om det) fram till den 14:e i denna månad. [Lammet ska vara separerat fyra dagar från de andra fåren.] Sedan ska hela Israels folk slakta det vid skymningen (ordagrant: mellan de två kvällarna – hebr. ben arbajim). [Mellan de två kvällarna är ett hebreiskt uttryck för tiden från det att solen börjar gå ner fram till solnedgången. I Israel är det någon gång mellan klockan tre och klockan sex på eftermiddagen. På Jesu tid hade man börjat tolka det som mellan tolv och sex, antagligen på grund av logistiska problem med att alla skulle slakta i templet och köa i stället för att alla slaktade hemma. Detta är en förebild på Jesus som red in i Jerusalem fyra dagar före gripandet och korsfästelsen. På samma sätt som lammet här ska leva med och synas av den familj som sedan ska slakta och äta det, måste Jesus bli synad av prästerna i Jerusalem innan han kunde gå till korset. Även dörrposterna och tvärslån är en bild på korset där Jesus gav sitt blod (vers 7). Jesus var ett heloffer (vers 9). Jesu kropp togs ner från korset före kvällen (vers 19).] De ska ta från blodet och stryka det på de båda dörrposterna och på tvärslån över dörren i alla de husen där man ska äta det. De ska äta köttet samma natt, de ska äta det stekt över eld med bröd bakat utan jäst [som är en bild på att det inte har någon ondska i sig] och med bittra örter [för att påminna om slaveriet och lidandet i Egypten]. Ät inte köttet rått eller kokat i vatten, utan stekt över eld med huvudet, benen och innanmäte. Ni får inte lämna kvar något till nästa morgon, det som blir kvar måste ni bränna upp i eld. Så här ska ni äta det: Var klädda som inför en resa [ordagrant: var omgjordade kring länderna, dvs. bind upp rocken för att vara redo att ge sig av], ha sandalerna på era fötter och staven i er hand. Ni ska äta det med hast. Detta är Herrens (Jahvehs) påsk (hebr. pesach). [Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach, som i sin tur går tillbaka till det hebreiska verbet pasach (vers 13, 23 och 27). En av betydelserna av verbet är att halta och hoppa (2 Sam 4:41 Kung 18:2126) med den bildliga betydelsen att hoppa runt utan att landa i ett beslut i 1 Kung 18:21. I Jes 31:5 används pesach tillsammans med verben att beskydda, rädda, befria och flyga/sväva. Verbet används tre gånger i Andra Moseboken om påsken, där det traditionellt översätts ”passera förbi”. Dock finns ett vanligt verb avar, som betyder att passera och gå förbi. Utifrån parallellism i 2 Mos 12:12 är det förståeligt hur pesach kan ha fått denna betydelse i översättningar. Betydelsen att ”hovra över” visar hur Herren beskyddar israeliterna mot fördärvaren som går igenom landet. Parallellismen i 2 Mos 12:27 där Herren räddar, passar bättre in på att hovra och skydda än att passera. Här i 2 Mos 12:11 är första gången substantivet pesach förekommer. Totalt används det 49 (7 x 7) ggr, varav 22 är i Moseböckerna. Verbet används 7 ggr. Den bestämda formen ha-pesach (se vers 21) har talvärdet 153, jfr med Joh 21:11.] För samma natt ska jag passera igenom (hebr. avar) Egyptens land och attackera allt förstfött i Egypten, både människor och djur. Jag ska döma alla Egyptens gudar – Jag Är Herren (Jahveh). Blodet som ni strukit på era hus ska vara ett tecken [för mig] på var ni är. När jag ser blodet ska jag hovra över er (hebr. pasach) [sväva över och beskydda, rädda och befria, se Jes 31:5], och denna plåga ska inte komma över er och förgöra er när jag attackerar Egyptens land.