Predikaren 9:1-18

Dela

Predikaren 9:1-18 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Allt detta har jag grubblat på och jag har prövat allt detta: Att de rättfärdiga och visa och deras gärningar är i Guds hand. Kärlek eller hat - ingen människa vet vad som ligger framför henne Allt händer lika för alla, för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode, den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed på samma sätt som den som är rädd för att svära. Detta är det onda i allt som händer under solen, att det går alla lika. Därför är också människornas hjärtan fulla av ondska, och oförnuft bor i dem så länge de lever, och sedan måste de ner bland de döda. För den som blir utvald att höra till de levandes skara finns hopp, ty bättre är en levande hund än ett dött lejon. De som lever vet att de måste dö, men de döda vet ingenting och de får ingen lön mer, ty minnet av dem är glömt. Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig någonsin mer får de ta del i vad som sker under solen. Ät därför ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta. Gud är redan nöjd med det du gör. Låt dina kläder alltid vara vita och låt olja aldrig fattas på ditt huvud. Njut livet med en hustru som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv, det som Gud ger dig under solen, ja, under alla dina förgängliga dagar. Ty detta är din lott i livet och under den möda som du gör dig under solen. Allt vad din hand kan göra, gör det med kraft. Ty i graven dit du går kan man inte verka eller tänka, och där finns ingen kunskap eller vishet. Vidare såg jag under solen: Det är inte de snabba som vinner loppet, och inte hjältarna striden. Inte heller får de visa alltid bröd, de kloka rikedom och de kunniga uppskattning. De är alla beroende av tid och tillfälle. Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid, när ofärd plötsligt kommer över dem. Också detta såg jag under solen, en visdom som syntes mig stor: Det fanns en liten stad med få invånare. Mot den kom en stor kung som belägrade den och byggde stora befästningsverk mot den. Där inne fanns en fattig men vis man som räddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihåg denne fattige man. Då sade jag: "Vishet är bättre än styrka", men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger. De visas ord som hörs i stillhet är bättre än ropet från en härskare bland dårar. Vishet är bättre än vapen, men en enda som syndar fördärvar mycket gott.

Predikaren 9:1-18 Karl XII 1873 (SK73)

Ty jag hafver allt sådant lagt på hjertat, till att ransaka allt detta, att någre rättfärdige och vise äro, hvilkes underdåner i Guds hand äro. Dock vet ingen menniska någors kärlek, eller hat, som han hafver för sig. Det vederfars så dem ena som dem andra, dem rättfärdiga, såsom dem orättfärdiga; dem goda och rena, såsom dem orena; dem som offrar, såsom honom som intet offrar. Såsom det går dem goda, så går det ock syndarenom; såsom menedarenom går, så går ock honom, som eden fruktar. Det är en ond ting ibland allt det som under solene sker, att dem ena så går som dem andra; deraf varder ock menniskones hjerta fullt med arghet, och galenskap är i deras hjerta, så länge de lefva; sedan måste de dö. Hvad skall man då af de båda utvälja? Så länge som man lefver, skall man hoppas; ty en lefvande hund är bättre än ett dödt lejon. Ty de lefvande veta, att de skola dö; men de döde veta intet, de förtjena ock intet mer; ty deras åminnelse är förgäten; Så att man icke mer älskar dem, hatar eller afundas vid dem; och hafva ingen del mer på verldene i allo thy, som under solene sker. Så gack bort, och ät ditt bröd med fröjd, drick ditt vin med godt mod; ty din verk täckas Gud. Låt din kläder alltid vara hvit, och låt icke fattas salvo på ditt hufvud. Bruka din tid med dine hustru, den du älskar, så länge du behåller detta fåfängeliga lifvet, det (Gud) dig under solene gifvit hafver, så länge ditt fåfängeliga lif varar; ty det är din del i lifvena, och i ditt arbete, som dig under solene gifvit är. Allt det dig förekommer att göra, det gör friliga; ty i grafvene, dit du far, är hvarken gerning, konst, förnuft eller vishet. Jag vände mig, och såg huru det tillgår under solene, att det icke hjelper till att löpa, att man är snar; till strid hjelper icke, att man är stark; till bergning hjelper icke, att en är snäll; till rikedom hjelper icke vara klok; att en hafver ynnest, hjelper icke att han sin tingest väl kan; utan det står allt till tiden och lyckona. Ock vet menniskan icke sin tid; utan såsom fiskarna varda fångne med en skadelig krok, och såsom foglarna varda fångne med snarone, så varda ock menniskorna bortryckte i ondom tid, när han hasteliga kommer öfver dem. Jag hafver ock sett denna vishetena under solene, den mig stor syntes: Att en liten stad var, och fögo folk derinne, och kom en mägtig Konung, och belade honom, och byggde stor bålverk der omkring; Och derinne vardt funnen en fattig vis man, den med sine vishet kunde hjelpa staden, och ingen menniska tänkte på den samma fattiga mannen. Då sade jag: Vishet är ju bättre än starkhet. Likväl vardt dens fattigas vishet föraktad, och hans ord vordo intet hörd. Detta våller, de visas ord gälla mer när de stilla, än herrarnas rop när de dårar. Ty vishet är bättre än harnesk; men en endaste skalk förderfvar mycket godt.

Predikaren 9:1-18 Svenska 1917 (SVEN)

Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har sökt pröva allt detta, huru de rättfärdiga och de visa och deras verk äro i Guds våld. Varken om kärlek eller hat kan en människa veta något förut; allt kan förestå henne. Ja, allt kan vederfaras alla; det går den rättfärdige såsom den ogudaktige, den gode och rene såsom den orene, den som offrar såsom den vilken icke offrar; den gode räknas lika med syndaren, den som svär bliver lik den som har försyn för att svärja. Ett elände vid allt som händer under solen är detta, att det går alla lika. Därför äro ock människornas hjärtan fulla med ondska, och oförnuft är i deras hjärtan, så länge de leva; och sedan måste de ned bland de döda. För den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju ännu något att hoppas; ty bättre är att vara en levande hund än ett dött lejon. Och väl veta de som leva att de måste dö, men de döda vet alls intet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras åminnelse är förgäten. Både deras kärlek och deras hat och deras avund hava redan nått sin ände, och aldrig någonsin få de mer någon del i vad som händer under solen. Välan, så ät då ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, ty Gud har redan i förväg givit sitt bifall till vad du gör. Låt dina kläder alltid vara vita, och låt aldrig olja fattas på ditt huvud. Njut livet med någon kvinna som du älskar, så länge de fåfängliga livsdagar vara, som förlänas dig under solen, ja, under alla dina fåfängliga dagar; ty detta är den del du får i livet vid den möda som du gör dig under solen. Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet. Ytterligare såg jag under solen att det icke beror av de snabba huru de lyckas i löpandet, icke av hjältarna huru striden utfaller, icke av de visa huru de få sitt bröd, icke av de kloka vad rikedom de förvärva, eller av de förståndiga vad ynnest de vinna, utan att allt för dem beror av tid och lägenhet. Ty människan känner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka fångas i olycksnätet, eller fåglarna, vilka fastna i snaran. Såsom dessa, så snärjas ock människornas barn på olyckans tid, när ofärd plötsligt faller över dem. Också detta såg jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes mig stort: Det fanns en liten stad med få invånare, och mot den kom en stor konung och belägrade den och byggde stora bålverk mot den. Men därinne fanns en fattig man som var vis; och denne räddade staden genom sin vishet. Dock, sedan tänkte ingen människa på denne fattige man. Då sade jag: Väl är vishet bättre än styrka, men den fattiges vishet bliver icke föraktad, och hans ord varda icke hörda.                 Predikaren, 10 Kapitlet              Levnadsregler och tänkespråk.  De vises ord, om de ock höras helt stilla,  äro förmer än allt ropande av en dårarnas överste.  Bättre är vishet än krigsredskap;  ty en enda som felar kan fördärva mycket gott.

Predikaren 9:1-18 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Allt detta har jag grubblat på, allt detta har jag prövat: att de rättfärdiga och de visa och deras gärningar är i Guds hand. Kärlek eller hat, ingen människa vet vad som ligger framför henne. Allt händer lika för alla: för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode, den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed liksom den som skyr eden. Detta är något ont i allt som händer under solen, att det går alla lika. Och människornas hjärtan är fulla av ondska, av dårskap i deras hjärtan så länge de lever, och sedan går de ner bland de döda. Den som är med i de levandes skara har ett hopp, för en levande hund har det bättre än ett dött lejon. De som lever vet att de ska dö, men de döda vet ingenting och får ingen mer lön, för minnet av dem är glömt. Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig mer har de del i vad som sker under solen. Så ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta, för Gud är redan nöjd med det du gör. Låt dina kläder alltid vara vita och låt oljan aldrig fattas på ditt huvud. Njut livet med en kvinna som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv som Gud ger dig under solen, alla dina förgängliga dagar. För det är din lott i livet och mödan som du har under solen. Allt som din hand kan göra ska du göra med kraft, för i graven dit du går finns varken gärning eller planer eller kunskap eller vishet. Vidare såg jag under solen: Det är inte de snabba som vinner loppet eller hjältarna som vinner striden. Det är inte de visa som får bröd, de kloka som får rikedom eller de kunniga som får uppskattning. Allt beror på tid och tillfälle. Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid när den plötsligt drabbar dem. Också detta såg jag under solen, en visdom som syntes mig stor: Det fanns en liten stad med få invånare. Mot den kom en stor kung som belägrade den och byggde stora befästningsverk mot den. Därinne fanns en fattig men vis man som räddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihåg den fattige mannen. Då sade jag: Vishet är bättre än styrka. Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger. De visas ord som hörs i stillhet är bättre än rop från en härskare bland dårar. Vishet är bättre än vapen. Men en enda syndare fördärvar mycket gott.

Predikaren 9:1-18 nuBibeln (NUB)

Allt detta har jag begrundat och kommit fram till: De rättfärdiga och visa och deras gärningar är i Guds hand. Om en människa har kärlek eller hat framför sig vet hon inte. Samma öde drabbar alla, den rättfärdige och den gudlöse, den gode och rene och den orene, den som offrar och den som inte gör det. Det går den gode som det går syndaren, likaså den som svär en ed och den som är rädd för att svära. Det finns ett ont i allt som sker under solen: alla har samma öde. Människornas hjärtan är fulla av ondska, och dårskap bor inom dem livet igenom, och sedan förenar de sig med de döda. Så länge någon lever finns det hopp. Även en levande hund är bättre än ett dött lejon. De levande vet att de kommer att dö, men de döda vet ingenting. De har ingen belöning att vänta, och man ska inte ens komma ihåg dem. Deras kärlek, hat och avund är över, och de ska aldrig mer befatta sig med det som händer under solen. Så ät ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, för detta uppskattar Gud. Klä dig alltid i vita kläder, och låt inte olja fattas på ditt huvud. Lev lycklig tillsammans med den kvinna du älskar, alla dagar i ditt meningslösa liv, som Gud har gett dig under solen, i alla dina meningslösa dagar. För detta är din lott i livet och i din möda under solen. Vad du än gör så gör det med all din kraft, för i dödsriket, dit du går, finns inget arbete, inga planer, ingen kunskap och ingen visdom. Vidare såg jag under solen: Det är inte de snabba som vinner loppet eller den starkaste som segrar i striden, inte heller de visa som har bröd, inte de kloka som blir rika och inte de lärda som lyckas. Nej, alla är de beroende av rätt tid och tillfälle. En människa har inte heller kunskap om sin tid. Likt fiskar som fångas i ett nät, eller som fåglar som fastnar i en snara, så snärjs människorna i onda tider som plötsligt kommer över dem. Också ett annat exempel på stor visdom såg jag under solen, och den gjorde starkt intryck på mig: Det fanns en liten stad med få invånare, och dit kom en mäktig kung med sin armé och belägrade den med stora befästningar. I staden fanns det en vis men fattig man, och han räddade staden med sin vishet. Men sedan var det ingen som kom ihåg honom. Då sa jag: ”Vishet är bättre än styrka.” Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen fäster sig vid vad han säger. Den vises ord i stillhet är starkare än ropen från den som för dårarnas talan. Vishet är bättre än vapen, men en syndare fördärvar mycket gott.

Predikaren 9:1-18 Svenska Kärnbibeln (SKB)

För allt detta har jag lagt på (tagit till, gett) mitt hjärta, och till att klargöra (förklara) allt detta, att de rättfärdiga och de visa och deras arbete är i Guds (Elohims) hand, även kärlek, även hat. Ingen människa vet (har intim kunskap om) allt, det (som) är inför deras ansikten. Allt till alla på samma sätt, det oförutsedda händer (drabbar) den rättfärdige och den onde, den gode, den (rituellt) rene och den (rituellt) orene, honom som offrar och honom som inte offrar. Som den gode, sådan är syndaren, och den som avger en ed som den som fruktar (är rädd för att avlägga) en ed. Detta är en ondska i allt som görs under solen, att det oförutsedda händer (drabbar) alla. Ja, även människosönernas hjärtan är fulla av ondska, och galenskap (dårskap) är i deras hjärtan medan de lever och därefter går de till döden. För honom som väljer att hålla sig till allt (som är) levande finns det hopp, för en levande hund är bättre än ett dött lejon. Eftersom de levande vet [plural – vet på alla möjliga sätt, är intimt förtrogna med] att de ska dö, men de döda, de vet ingenting [har ingen förståelse alls], och de har ingen mer belöning (lön, vinning) att vänta [från sin möda], för [även] minnet av dem är glömt [borta]. [Ps 49:12112:6Mal 3:16] Både deras kärlek och deras hat och deras avund har för länge sedan tynat bort, inte heller har de längre någon del för alltid i de ting som görs under solen. Gå (vandra din egen utstakade väg – lev ditt liv), ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med ett glatt hjärta, för Gud har redan accepterat (sett med nåd på) ditt arbete (det du företar dig). Låt alltid din klädnad vara vit och låt inte olja saknas på ditt huvud. Njut av livet med hustrun som du älskar alla livets fåfänga dagar som han har gett dig under solen, alla dina fåfänga dagar, och (njut av livet) i ditt arbete som du arbetar med under solen. Det är din del i livet (din livslott). Vadhelst din hand tar tag i för att göra med din styrka, gör det, för det finns inget arbete, inget råd, ingen kunskap, ingen visdom i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) dit du går. Jag återvände och såg under solen att det är inte de snabba som vinner loppet, inte hjältarna som vinner striden, inte de visa som får bröd, inte de kloka som får rikedom, inte de skickliga som får nåd (oförtjänt kärlek). Tid och tillfälle drabbar (sker) dem alla. För människan känner inte till (saknar intim kunskap om) sin tid. Som fiskarna fångas i det onda nätet eller som fåglarna fångas i snaran, så snärjs människans söner i en ond tid, när det plötsligt kommer över dem. Detta har jag också sett som vishet under solen och det är stort för mig; Där var en liten stad och några få män i den, och där kom en stor kung emot den och belägrade den och byggde stora belägringsvallar mot den. Nu fann man i den en fattig och vis man och han räddade staden med sin vishet, likväl kommer ingen människa ihåg denna fattiga man. Då sa jag: ”Vishet är bättre än styrka, oavsett om den fattige mannens vishet är föraktad och hans ord inte hörda (ingen har lyssnat på honom).” De visas ord talade i tysthet är mer värda att lyssnas till än en furstes rop bland dårar. Vishet är bättre än stridsvapen, men en syndare fördärvar mycket (av det som är) gott.

Predikaren 9:1-18 Bibel 2000 (B2000)

Allt detta har jag begrundat, allt detta har jag insett: de rättfärdiga och de visa och allt vad de gör vilar i Guds hand. Om en människa går kärlek eller hat till mötes, det vet hon inte. Allt som väntar henne är tomhet. Samma öde drabbar alla, den rättfärdige och den orättfärdige, den gode och den onde, den rene och den orene, den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode och syndaren lika, den som svär eden och den som vägrar. Det är ett ont det som sker under solen, att alla går samma öde till mötes. Människornas hjärtan är fulla av ondska, dårskap bor i dem livet igenom, och till sist skall de samlas till de döda. Den som tillhör de levandes skara har ännu något hopp. Bättre en levande hund än ett dött lejon. De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting. De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta. Det är slut med deras kärlek, deras hat och avund, aldrig mer tar de del i det som sker under solen. Ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta — Gud har redan sagt ja till vad du gör. Klä dig alltid i vitt, låt oljan flöda över ditt huvud. Njut livet med den kvinna du älskar, alla dagar i ditt flyktiga liv, det som Gud har gett dig under solen, ditt flyktiga liv. Det är din lott i livet, ditt mödosamma liv under solen. Allt vad du kan göra skall du göra med kraft, ty i dödsriket, dit du går, finns varken handling eller mening, vetande eller vishet. Vidare såg jag under solen: det är inte de snabba som vinner loppet, det är inte de tappra som vinner striden, det är inte de visa som får bröd, inte de kloka som blir rika, inte de kunniga som har framgång: allt är tillfällighet och slump. Människan vet inte när stunden är inne. Liksom fisken fångas i olycksnätet och fågeln fastnar i snaran, så blir människorna snärjda när olyckan plötsligt drabbar dem. Jag såg också hur det kan gå med den största vishet under solen. Det var en liten stad med få invånare. Mot den tågade en stor konung. Han omringade den och byggde väldiga belägringsverk. Nu fanns det i staden en man, fattig men vis, och han kunde ha räddat staden med sin vishet. Men ingen kom att tänka på den fattige. Då sade jag: Vishet är bättre än styrka, men den fattiges vishet föraktas, och ingen lyssnar på hans ord. De visas stilla tal är starkare än skränet från dårarnas hövding. Vishet är bättre än vapen.