Predikaren 1:13-18
Predikaren 1:13-18 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag inriktade mitt hjärta på att med vishet undersöka och utforska allt som sker under himlen. Det är en bedrövlig möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med. Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind. Det som är krokigt kan inte bli rakt, och det som saknas kan inte räknas. Jag sade i mitt hjärta: Se, jag har samlat större vishet än alla som varit i Jerusalem före mig. Mitt hjärta har sett mycket vishet och kunskap. Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå dumhet och dårskap, då insåg jag att också det var ett jagande efter vind. Stor vishet ger stor sorg, ökad kunskap ger ökad smärta.
Predikaren 1:13-18 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Jag inriktade mitt hjärta på att genom vishet begrunda och utforska allt som sker under himlen. Det är en usel möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med. Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind. "Det som är krokigt kan inte bli rakt, och det som saknas kan inte räknas." Jag sade i mitt hjärta: "Se, jag har en hög ställning och är visare än alla de som varit före mig i Jerusalem. Mycken vishet och kunskap har mitt hjärta sett." Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind. Ty med stor vishet följer stor oro, ökad kunskap ger ökad smärta.
Predikaren 1:13-18 Karl XII 1873 (SK73)
Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola. Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer. Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade. Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt. Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda. Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.
Predikaren 1:13-18 Svenska 1917 (SVEN)
Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med. När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind. Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning. Jag sade i mitt hjärta: »Se, jag har förvärvat mig stor vishet, och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta inhämtat i rikt mått.» Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind. Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.
Predikaren 1:13-18 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag inriktade mitt hjärta på att med vishet undersöka och utforska allt som sker under himlen. Det är en bedrövlig möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med. Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind. Det som är krokigt kan inte bli rakt, och det som saknas kan inte räknas. Jag sade i mitt hjärta: Se, jag har samlat större vishet än alla som varit i Jerusalem före mig. Mitt hjärta har sett mycket vishet och kunskap. Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå dumhet och dårskap, då insåg jag att också det var ett jagande efter vind. Stor vishet ger stor sorg, ökad kunskap ger ökad smärta.
Predikaren 1:13-18 nuBibeln (NUB)
Jag bestämde mig för att i vishet studera och utforska allt som görs under himlen. Denna tunga uppgift har Gud gett människan att plåga sig med. Jag såg på allt som görs under solen, och allt är meningslöst, ett jagande efter vind. Det som är krokigt kan inte rätas ut, och det som fattas kan inte räknas. Jag sa för mig själv: ”Jag har blivit stor och skaffat mig mer visdom än någon annan som varit före mig i Jerusalem. I mitt innersta har jag sett mycken vishet och kunskap.” Jag ansträngde mig för att förstå vishet och kunskap, och likaså dumhet och dårskap, och jag insåg att även det var ett jagande efter vind, för ju mer visdom som kommer, desto mer sorg, ju mer kunskap, desto mer lidande.
Predikaren 1:13-18 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Jag har ägnat mitt hjärta åt att leta efter och söka att förstå vad vishet är på alla områden som finns under himlarna. Det är en stor sak som Gud (Elohim) har gett till jordens söner (människosläktet) att förkovra sig i (ägna sig åt). Jag har sett allt arbete som görs under solen, och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind. Det som är krokigt kan inte göras rakt och det som man saknar (inte har) kan inte räknas. [I det första av de sju områdena visar det sig att människan själv inte filosofiskt kan förstå meningen med livet, det är bara ett jagande efter vind, se vers 14.] [Predikaren tar nu upp en dialog mellan sig själv och sitt hjärta. I hebreiskan står det ordagrant ”jag talar” följt av ”jag”, vilket ger en betoning och eftertryck.] Jag, jag talade själv [jag upprepas för att ge betoning] med mitt eget hjärta och sa: ”Se, jag har fått stor [moralisk] vishet, mer än det som tidigare funnits före mig i Jerusalem, och mitt hjärta har sett mycket [moralisk] vishet och kunskap (personlig erfarenhet).” Jag har ägnat mitt hjärta åt att känna till (få personlig kunskap om) vishet, och att känna till (vara förtrogen med) dårskap och galenskap, jag insåg att det också var ett jagande efter vind. För i mycket visdom är mycket förtret (sorg, ilska), och han som förökar kunskapen (baserad på personlig erfarenhet), förökar sorgerna.
Predikaren 1:13-18 Bibel 2000 (B2000)
Jag föresatte mig att med vishet utforska och undersöka allt som sker under himlen. Tungt är det arbete Gud har lagt på människan. Jag betraktade allt som sker under solen: allt var tomhet, ett jagande efter vind. Krokigt kan inte bli rakt. Vad man inte har kan man inte räkna. Jag tänkte: Jag har samlat större visdom än någon som före mig har härskat över Jerusalem. Jag har trängt djupt i vishet och vetande. Jag föresatte mig att förstå vad vishet och vetande är, vad dumhet och dårskap är, men jag har insett att också detta är ett jagande efter vind. Stor visdom, stor sorg. Mer kunskap, mer plåga.