Apostlagärningarna 6:8-15

Apostlagärningarna 6:8-15 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Stefanos, full av nåd (gudomlig välsignelse, favör) och kraft (styrka), utförde ständigt under (som väckte förundran) och tecken (mirakler som bevisar Guds existens och hans karaktär) bland folket. Då gick några emot Stefanos för att ifrågasätta (argumentera med) honom. De kom från: Synagogan som kallades ”De frigivnas synagoga” [dessa judar hade troligtvis varit slavar i Rom men blivit frigivna], och från Kyrene och Alexandria [synagogan med judar från dessa två afrikanska städer], och från Kilikien och provinsen Asien [synagogan med judar från dessa två landskap i nuvarande Turkiet]. [I Jerusalem fanns enligt den rabbinska traditionen 480 olika synagogor ordnade efter olika nationaliteter. Det krävdes tio män för att starta en synagoga. En del hade egna byggnader, men de flesta samlades i hemmen. Det är inte konstigt att det var dessa inflyttade judar som blev de främsta motståndarna till Stefanos. Den judiska tro som de hade bekänt och fått lida för i världen var nu hotad av hans undervisning här i judarnas huvudstad Jerusalem.] Dock kunde de inte stå emot den vishet och den Ande som han talade med. Då lejde de i hemlighet några män och instruerade dem att säga att de hade hört honom tala hädiska (aggressiva) ord mot Mose och Gud. På det sättet lyckades de jaga upp folket, så väl som de äldste och de skriftlärda, och överföll (arresterade, fängslade) honom och förde honom inför Stora rådet. Där förde de fram falska vittnen som sa: ”Den här mannen slutar inte att göra anklagelser mot denna heliga plats [templet i Jerusalem] och undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos]. Vi har hört att han har sagt att den där Jesus från Nasaret ska riva ner och förstöra denna plats, och ändra de stadgar som Mose har gett oss.” [Mark 14:58, men även profeterat tidigare, se Dan 9:26Jer 26:12-16.] [Anledningen till att man förde fram falska vittnen var att Stora rådet inte hade mandat att anklaga någon på eget initiativ. Det krävdes att vittnen begärde att få sin sak prövad för att fallet skulle tas upp.] Alla som satt i rådet fäste sina ögon på honom, och såg att hans ansikte var som en ängels ansikte.